Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Kerry Shawn Keys på Södermalms Poesifestival 2013



Kerry Shawn KeysKerry Shawn Keys är inbjuden till Södermalms Poesifestival 2013. Köp biljetter til torsdagens poesikväll den 12 september kl. 19.00 på Sensus, Medborgarhuset, där han medverkar. Sätt in 100 kr på pg 4670483-9. (Det finns bara 40 platser.)

Kerry Shawn Keys har sina rötter i Appalacherna, i östra Nordamerika, men bor och arbetar I Vilnius, Litauen. Mellan åren 1998 till 2000 undervisade han i konsten att översätta och skriva, via ett Fulbrightstipendium på universitetet i Vilnius. På hans inrådan har dussintals böcker blivit översatta till litauiska, även översättningar från portugisiska har publicerats, till exempel “Requiem”, avLȇdo Ivo, 2011, liksom hans egna dikter, inspirerade från vitt skilda landskap i Amerika och Europa, samt från Brasilien och Indien (Fredsstyrkorna) där han bodde under många år. Hans verk sträcker sig från teater-dansstycken till flamencosånger, till meditationer - Tao Te Ching - och kännetecknade för dem är att de ofta är lyriska med en intensiv oro kring gudsbeviset. På senare tid har han skrivit prosa – så kallade wonderscripts - och pjäser. En barnbok han skrev i samarbete - “The Land of People” - gav honom ett litauiskt arbetsstipendium 2008. Han framträder återkommande tillsammans med jazzslagverkaren och ljudkonstnären Vladimir Tarasov – Prior Records gav ut en CD 2006. Keys senaste bok är diktsamlingen “Night Flight”, 2012.

Keys erhöll Robert H. Winner Memorial Award från the Poetry Society of America 1992, och 2005 fick han National Endowment For The Arts Literature Fellowship. Han mottog ett översättarpris (Translation Laureate Award) från Författarförbundet I Litauen 2003. 2011 publicerades två av hans böcker översatta till litauiska – “Bootleg Copy” (Laurynas Katkus), and “Still Life” (Sonata Paliulytė). Keys är också den engelskspråkige redaktören för “Lithuanian Holocaust Atlas”, 2011. Han fick ett stipendium (Senior Fulbright Research grantee) för att studera afrikansk-brasilianska, och han är medlem i Litauiska Författarförbundet och PEN. Hans dikter i urval har översatts till slovakiska, engelska och litauiska. Keys är just nu ansvarig (Poet-in-Residence) för sommarens litteratur seminarier i Vilnius. Han skriver varje kvartal en krönika, för Republiken Uzupis (en egen republik i Vilnius): Crossroads of World Poetry, Dispatch, för tidskriften Poetry International, på statsuniversitetet i San Diego. Han är Världspoet och Ambassadör för Republiken Uzupis. (Republic of Užupis World Poetry Ambassador).

Kerry Shawn Keys dikter i översättning av Boel Schenlær

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Villa Isabel Tillbakablick

Sitter på det kaklade govet igen i Villa Isabel, utan att kunna sitta stilla

stirrar på Parrot’s Beak och de stulna tennisskorna

som hänger på en tråd längs med utsikten mot Southern Cross.

En sådan hängivenhet till det förflutna utgör en fallfärdig dröm

om att minnets fantasilöshet kan fixa saker och ting, även nuet.

Jag upprepar om och om igen “vackra pojke” “vackra pojke”

men berget är tyst och inte hungrigt.

Kaffekoppen med maté är kastad i småbitar

mot fasadens putsvägg där den svarta svampen förmultnad faller sönder.

Ett osammanhängande skrik hörs från vattentanken på taket

medan andra demonstranter får sina ändors fria kanaler fullproppade

med tända cigaretter och små, tunna band av prismatiskt

konfiskerat dagsljus. Lyskraften från månen

skrapar fram hullingar i det flerfärgade glaset

cementerat på bakgårdens murvägg

för att hålla borta de etniskt orena, fattiga

och Exus hundar och getter är förklädda till hankatter.

Någon spydde just i blomsterkrukan jag kallar för Cupidos kittel.

Perfekta älskande tänker sällan på gravitationen eller tiden som terrorister.

(Jag tar ett djupt bloss och sänder iväg en revolution ringar in i mörkret.)

Perfekta älskande lider å andra sidan av svindel.

Istiden kommer åter. Jag hör hur deras fläktrem drar och stretar

skateboardåkare runt rinken I mitt hjärtats strippclub och köpcentrum.

Gräs blir osäljbart och Balthus målar stilleben

av en utdöd nymf som solar sig likt ett blötdjur i en dörrpost

Upptända drakar fladdrar in i den uppspända duken.

De stimmande massorna vill ha ett nordiskt välfärdssamhälle, och studenterna

är för dialektiska bröst och förbannar fotboll och samba.

Vattentanken är genomborrad av ett skrik i höga C

och kalorier och småpengar frigörs och rullar på golvet.

Det läcker in från taket på min jord.

Min stallbroders underkläder

blir fuktiga av upphetsning över att hierarkins varumärken

nu håller på att ta slut. En fladdermus flaxar sina membran

genom ett tjocknande moln av hampa som hovrar över kullarnas favela.

Du släcker lamporna och gungar dig till sömns i hammocken.

Inatt kommer du att drunkna I den obevakade ordlistan av dina drömmar.

 

 

Den vita gudinnan

till Mickey

Måne Måne ropar han

upprymd precis som hans far

över att få se den ovärderliga pärlan

spirande med kvällen i himlen

 

men vad som verkligen förtrollar honom

är bröstet, ljuset i rundeln

som, kysk och cirklande

härrör från det krönta fönstret

i trappan som går genom natten.

 

Måne måne ropar han igen

upprymd precis som hans far

för att kunna återskapa det surrande ljudet

den gyllene rundning som den

blinde Borges avundades engelska språket.

 

Och trots att min son förmörkar sina dagar

fängslad som en prydlig mussla

uppvuxen i en hög av ben

för att hålla honom oskuldsfullt väl avstämd

ber jag att han en dag,

likt Venus, bryter upp sitt skal

och att den inplanterade pärlan far ut som en katapult

och skiljer den konstgjort fångade världen

från den verkliga.

  

Måne måne förtärd bortom längtan,

han kommer ändå att ropa, och, så bönfallen, ska hon komma

likt en strålande frukt som hänger i närheten

just utom räckhåll, och likt jag tar mig fram

nu, kommer han att falla på knä framför hennes majestät.

 

 

Tomas Tvivlaren

Och ängeln frågade mig sedan,

Thomas, vill du börja?

och jag stoppade in mitt finger

ut genom hålet

för att känna vad som kanske är verkligt

och det var så kallt

Jag vände mig mot honom och sa,

Jag tvivlar inte längre,

men för Guds skull

går jag inte, nej.

 

Mållös

Inga rosslingar eller pip från lungorna,

min fars läppar skildes åt till slut i tystnad.

Varför är de öppna, hopkrupna ord vridna

på tungan som inte kan sjunga eller be

en tunga som inte ens skulle vinka om den såg mig,

en andedräkt som behåller tysta effekter.

 

Tystnaden tycks nu resa sig och gå.

Den promenerar nere i korridoren. Kroppen är enorm

och de genomskinliga vingarna är mindre än en fruktflugas.

Den går till bårhuset. Runt bårhuset finns en vallgrav

med fostervatten som klappar och kysser hans lungor.

 

Tystnaden är verkligen oskiljbar från dem.

Lungorna som håller kvar det slagna, hala ljuset.

Ljuset som till slut finner sig själv mållöst.

 

 

Vilken kvinna som helst 

 

En ormvråk behöver solen

för att få skjuts, en bil för ett mål mat.

Jag behöver att du förlåter min hunger

för vår jord, min allergi mot himlen.

 

 

60

från Tao te ching meditationer, Ben & Ormvårkar

 

Att styra Rom borde vara som att laga till en havsabborre eller spigg

en klumpfisk eller en blågälad solabborre från Donau,

på bakgården eller på gräset utanför tältet

under stjärnhimlen, under blåa skyar.

 

I motvind borde änglar eller hästkarlar slå vakt

och i medvind djur och de dödas själar slå följe.

Att styra Rom borde inte vara någon stor sak, inte kräva för mycket.

Gör det lugnt och lätt, som i sång eller andning.

 

Ändå berättar de att en härskare i Väst

använder dissidenternas ben för att väva

plagg till familjen, att han göder kustens fiskar

med levrat blod och rester från plundrade ekonomier.

 

De berättar att han ser sig som Kungen av Anderna

att även hans namn bär med sig ljuden från vingslag

och knivar, hans örns vingpennor darrar från nöjet att döda

att orden “ära” och “lugn” är förbjudna i hans rike.

 

Att styra ett land borde vara som att laga till en liten fiskrätt,

inte att döpa mänskligheten i namn av Prometheus

eller ondsint sätta gnistan från kunskapens träd

i arbete som gevärskula i industrins käftar.

 

Att styra ett land borde vara som att glädjas åt en samhällsplikt

att leva enkelt, äga ingenting som den stora kondoren i Chile

vars vingar sveper den kyliga, tomma luften med stoisk eld

där gudar och filosofer älskar utan hopp om hopp eller förtvivlan.

 

  

Saint Peter´s kyrkogård

 

Nyfikenhet gav katten nio liv

och kanske åttafaldig död. Jag har en gravlott

på den här kyrkogården stor nog åt två

och en halv till, beroende på om min mage

och ända balsameras som de är eller om begravningsentreprenören

finner för gott att klämma ut osten och allt öl.

 

Helt säkert, sensualismen i sönderfallet

är mitt enda argument mot kremering

om inte dramatik vore inblandad:

en vulkan, ett blixtnedslag eller att brännas

till benvit aska mitt i kärleksakten.

Här ligger Saint Peter´s Perry County Cemetery.

 

Inga nakna änglar, ingen himlaport, men en stor slagen utsikt

mot söder och väster och hög pollenhalt

för att överglänsa all tänkbar aska till aska. Och eftersom

jag redan köpt min lott har han väl på förhand

bestämt sig för att släppa in mig. Alla inträdesfrågor

om ursprunglig synd, eller efterhärmad,

går till sista vilan

med mig och den andra (eller den en och en halva)

för det finns ingen lott i någon annans namn än mitt

och hittills ingen annan död nog, ingen stolle

heller, som kräver just min plats.

 

Jag har redan skrivit flera gravskrifter, alla korta

men ingen av dem ljuv; kärlekens vilda ros

som aldrig mer ska slingra runt sitt törne,

maskarna och rötter,

och förfäder äter kött till hö, et cetera. Mina vänner,

min mor, undrar över min besatthet, varför

jag simmar uppströms varje gång jag får chansen.

Tja, det finns inget bättre svar än att jag var

dag haft en fot i graven och den andra i en lerflod

jag är bara en ormvråk som aldrig stirrat rakt in i solen

bara nyfiken och skenhelig

inte död en gång, eller död en gång och en halv, för kärleken.

 

 

Väderrapport

till Francis Bacon

 

Det regnade

Fåglar med paraplyn

i och ut ur slaktarbutiken.

Jag tog upp en stor lunga

och klämde ut den. En tango.

 

Nazister kamouflerade i djungeln.

Helige Francis stekte bacon

på spisen. Det var året

när jag föddes. Fjädrar utan mål

rev omkring genom mannafält.

 

Nu är det svårare att säga

vem som röck snaran från den blinde

för att släppa in ljuset. Men klart är

att det efter 3 eller 4 dagars mörker

kom som en överraskning

att titta på när ens undermålning framträder

i fönstren där porträtten är landskap

blå och blå och blå, och självporträttet

blir en illustration i vinden

i anatomins floddal med ett eko fram

och tillbaka likt en flipperkula i skallen.

 

En uppenbarelse att se ögonen som ett fågelägg

på väg att kläcka ett universum i det ovanligaste av fågelbon.

 

 

Hon säger den här kniven

 

Hon säger den här kniven är för hans pungkulor

Månen förlorar blod varje natt

Hon säger den här kniven är för det långa håret

som sopar gatan i soluppgången

 

Aij, ijaijaijaijaij,

Jag vill inte ha den där kniven

Jag vill inte ha den där kniven

Jag kommer att sova längs med floden. Jag kommer att darra

i mjölken från min mamma.

Jag vill inte ha den där kniven

den där hemska kniven

gråtande med frön och smör;

gråtande med blod

Aij, ijaijaijaijaij, gråtande med blod

 

Hon säger den här kniven är för hans hjärta

det pickar som en fågel

och fyller hennes bröst med lögner.

Hon säger den här kniven är för den hand

som håller det, handen som glömmer det.

Hon säger den här kniven förlåter bara

bröd på ett bord, smulor på ett golv

Jag vill inte ha den där kniven. Inte den där kniven.

 

Ah, ijaijaijaijaij

Jag kommer att sova i sorgdräkt med min syster

Jag kommer att täcka över månen med en kudde av blod

Aij, ijaijaijaijaij

Täcka över månen med en kudde av blod

 

 

Morfin längs med Susquehanna

till Barbara Browning

  

Den där poeten är en cyborg. Hans maskin

drivs av blod och svärmar i porslinsskal.

Den där poeten är en kvinnoklädd gam

mellan levande och död.

Han sover aldrig på vatten

och drömmer inuti om alla som rör vid honom.

 

Han är en cyborg. Kanske järnet

i hans leder talar sig fram mot de små ben

som bor i körsbär, mot blommornas skramlande

när de stänger sina nattgrindar för bladlössen

och kropparna står i mjölksaft och pollen mellan stjärnor.

 

Han står i brand. Den där poeten är en oförintad juju

i skärningspunkten av dissekeringen

av din halvklotshjärna. Poeten, inte den där, är

en disktrasa virad runt en svamp. Han dyrkar

ett kvittenträd. Han är en hårfin version av upplösningen.

 

Med andra ord, ständigt ett annat ord

som trotsar definitionen, en perverterad antonym

Försök inte dansa ut hans smittsamma rytm

Han bär på galenskapen i sin penis. In i döden.

Han är sin egen far. Hans huvud borde kastreras,

hans hår borde bli mat åt en silverfisk och åt apan

parkerad utanför dörren till Tirupati templet.

 

Hans peruk är gravid. Hans klitoris en klädnål.

Hans testiklar är äggstock. Hans bröstvårtor prostata.

Mata honom bara med tuppar, hund och get.

Hans fiendes foto en ordlek av fiendens fot.

Hans regnbåge en orm. Hans passion

en korp. Hans sköld är Akilles häl.

 

Om du försöker äga honom rinner hans vätska

snabbt ner i havet. Han semestrar i Xanadu.

Om du dansar i hans anus slocknar ljuset.

Om du slickar hans proteser läspar han.

Min syster kommer barfota in i dansen

och skär sig i hjärtat på en glasbit

En man utan mask jagar mig.

 

Min mor blir till ett foster på en ö i Adriatiska havet.

Jag kan inte stava till kasta. Jag kan stava till fisk och DDT.

Jag stavar till poet precis som jag vill – poit, et cetera.

En poet är en förutfattad lösning av ingenting

Ät inte från hans bakterieodling

Han är tulltjänstemannen vid befruktning. En cyborg.

Det är häpnadsväckande vad livet vid floden kan göra med dig.

Plocka upp en kanyl och tala med månen.

Plocka upp månen. Det är deus ex machina på skärmen.

 

 

 

***

 

Dikterna ”Saint Peter´s kyrkogård”, ”Väderrapport till Francis Bacon”, ”Hon säger den här kniven” och ”Morfin längs med Susquehanna” översattes av Boel Schenlaer 2005 och publicerades i Litauennumret av Post Scriptum nr 3/4- 2005

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.