I översättningens perspektiv

  Saul och David av Ernst Josephson I översättningens perspektiv Ernst Josephson var inte endast bildkonstnär, utan även diktare. Hans Färnlöf ger oss här en bild av konstnären i översättningens perspektiv. Konstnären Ernst Josephson ...

Av: Hans Färnlöf | 04 juli, 2007
Essäer om konst

På drift med Beatgenerationen

Jack Kerouacs klassiska trendskapare ” På väg” finns nu i ny reviderad upplaga, snyggt översatt av Einar Heckscher. Volymen innehåller även ett förord av Anne Charters där hon kortfattat redogör ...

Av: Elisabeth Brännström | 06 januari, 2013
Kulturreportage

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | 12 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2016
Gästkrönikör

Jobs bok i kristider



ImageMänniskan är ett syndabocksbenäget djur. Man pekar ut eller också utpekas man. I tider av kris måste officiella huvuden rulla. Chefer avsätts, ministrar avgår, kungen halshuggs. Föremålen skiftar och mekanismen är evig. I den stormiga debatten på den katolska kontinenten har turen kommit till Gud. Den spanske filosofen Eugenio Trías drar sig i sammanhanget till minnes den udda Bibliska boken om Job: en prematur påminnelse om ett modernt ideal. Vad som här möter oss är en kritiskt sinnad människa som utpekas och som förnekar sin skuld, men utan att därför förneka sin geldenär. I det ljuset blir Jobs bok en tidig påminnelse om vad man sent ska glömma: det kritiska tänkandets koppling till ett yttersta förhållande omfattat med tilltro. Saknas detta förhållande har den kritiska ansatsen förlorat en del av sitt ramverk och kritikern själv ett serum till skydd för att strax förvandlas till mobb.

Skulden för all den orättvisa och omänsklighet som vi kallar livet och världen återfaller på Gud. Åtminstone om man får tro de nya ateistiska och agnostiska korsfarare som de senaste månaderna ansatt oss. Temat är lika gammalt som den fantastiska Jobs bok - vilken sagda korsfarare borde konsultera oftare. Det handlar om det gamla välkända teodicédilemmat: om Gud är allsmäktig så är han - givet den förfärande omänsklighet vi lever i - inte god; och om han är god är han inte allsmäktig (en tanke som närdes av den judiskt-kristna gnosticismen, liksom i allmänhet av de dualistiska religionerna).

Den bibliska textens Job är inte den resignerade och tålmodige personlighet som en absurd apologetisk tendens söker frambesvärja. Det förefaller som om man uteslutande läste den berömda inledningen av denna rebelliska och inortodoxa bok: "Naken kom jag ur min moders liv, och naken ska jag återvända dit; Herren gav och Herren tog".

I texten ber Job Gud att han ska framträda inför honom. Han vill diskutera och samtala med Gud. Framför allt vill han framföra sin oskuld. Han kan inte acceptera sin fruktansvärda sjukdom och olycka som ett straff.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vilken förseelse straffas Job för? Han vägrar att acceptera en skuld som han inte är medveten om. I sin oändliga ofullkomlighet vill han dock inte böja sig för den allsmäktige och ta på sig en skuld som han inte känner (vilket hans vänner förelår). Slutligen framträder Gud inför honom: det är detta som är Jobs triumf.

Till skillnad från våra moderna korsfarare av anti-teodicéiskt snitt, förlorar Job aldrig sin tilltro, sitt förtroende. Däremot tillåter han sig att vara skeptisk och kritisk. Han kräver förklaringar. Han vill behålla en levande kommunikation, en diskussion. Slutligen framträder Gud, omgärdad av en orkanvind: han manifesterar sin makt och visar Job sin skapelses ljuvligheter. Han avtäcker till och med kaosets varelser som han skönt har tillverkat, flodhästen, krokodilen, det som motsvarar vattenmonstret eller det halvt mytiska skaldjuret som kallas Leviatan. Denna teofani är den största gåva Job får av sin skapare. Den är mycket större än den vinst som antyds i slutet av texten.

Sjukdomen länkas till medvetenheten om skuld och synd. Bägge återfanns kopplade till varandra i botgörelsepsalmernas värld. Det är mot denna identifikation som Job gör uppror i boken med samma namn. Ekvationen utgör det religiösa kanon som omfattas av vännerna, Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. För dem är det dogm att all sjukdom är ett straff för en synd mot Gud. Ett felsteg, ett peccatum, drar med sig fysisk sjukdom som följd.

ImageDen attityd som avkrävs talaren i dessa psalmer, och som Jobs vänner förväntar sig av honom, är ett accepterande av skulden: förödmjukelsen inför Gud, den uppriktiga ångern och vädjandet om förlåtelse.

Om vännen Job är så illa däran så torde han ha gjort något - tänker sig de tre vännerna. Han är helt klar förtjänt av det gudomliga straffet. Samma argumentation framträder i en annan biblisk text, Klagovisorna: Om Yaveh straffar sitt folk med utvisning och exil betyder det att detta folk har syndat grovt.

Job är huvudpersonen i det som den store exegeten och teologen Luis Alonso Schökel har kallat en "antibotgöringstext". I stället för att erkänna det felsteg som den allvarliga sjukdommen skulle vara ett tecken på, förklarar Job med kraftfull röst sin oskuld. I stället för att ödmjukt böja sig inför Gud, kräver han upprättelse och en förklaring.

Jobs bok representerar en universell arketyp. Handlar det om den hebreiska versionen av den hellenska Filoktetes? Eller av den fjättrade pinade Prometeus som Aischylos beskriver, vilken utmanar Zeus och förutspår hans fall?

Prometeus är en titan, en gud som förnedras och kuvas för att ha hjälpt de dödliga. Men i Jobs bok finns ingen prometisk tyranni. I lidandets version ikläder sig Job det mänskliga, lika flyktiga som dödliga, villkoret i sin kvintessens. Redan från början är han medveten om den avgrund som skiljer honom från Gud. Trots sina överhettade uttryck, delvis framprovocerade av vännernas underdåniga attityd, hyser han tillit till Gud. Det är just därför som han kommer med sina anklagelser, kräver förklaringar, vädjar om samtal, bönfaller Gud att träda fram.

Först och främst vill Job se Gud: detta är hans högsta anhållan. Likt en tröst ber han om ett gudomligt tillkännagivande, en explicit teofani. Innan profetiorna hos Daniel och i Mackabéerboken fanns ingen teologisk uppenbarelse vad gäller den personliga återuppståndelsen, eller de dödas återuppståndelse såsom enskilda individer.

Sankt Hieronymus söker i detektivisk klav figurativa spår som kunde förebåda dessa apokalyptiska sanningar som når kanonisk status i Nya testamentet. Det tycks som om hebrén, i en viktig del av boken, ville säga: jag väntar på min vedergällare, på advokaten som kan försvara mig. Job tar mycket högtidligt på framträdandet av denne tredje i sin tvist med Gud. Han vill att det ska slås fast för evig tid, att det ska äga giltighet bortom honom själv. Han vill att rättvisa skipas, även om det sker till priset av hans eget usla liv.

Job äger den visionära övertygelsen om att det i slutändan ska komma en vedergällare, en advokat. San Hieronymus översätter: en frälsare. Med den vändningen förvandlas texten till en förutsägelse om Kristus. Och den motsägelsefulla hebreiska och grekiska texten i vilken Job uttrycker sin önskan att se Gud, till och med i hudlöst tillstånd, i rent och naket kött, i ett tillstånd mer fruktansvärt än den dödliga sjukdomens, översätts till latin på ett sätt som förvandlar avsnittet till en förutsägelse om återuppståndelsen.

Det står klart att Jobs synfält är helt och hållet jordisk. Bortom döden finns ingenting. Den apokalyptiska kris som nämns i Mackabéerboken, med sitt saliggörande martyrskap följt av idén om en himmelsk återuppståndelse, har ännu inte inträffat.

ImageI Jobs bok förekommer en spektakulär återkomst till skapelseberättelsens ursprungliga scen. Vi finner den mot slutet när Yaveh i egen person uppenbarar sig förklädd till stormens Gud. Det som denna uppenbarelse erbjuder Job är - vid sidan av att den låter honom uppnå sitt mål: att få se Gud -just minnet av dennes stora skapelsekraft.

Det enda som Gud skaparen förebrår Job är att han inte nöjt sig med sin bristfälliga visdoms inneboende begränsning. Han har varit oförmögen att förstå de transcendenta, för människorna outgrundliga avsikterna i skapelsens motsägelsefulla natur, liksom i den gudomliga historiens fortsättning. I skapelsen sammanlever varelser som är tillgivna människan med vilddjuren, tamdjur med rovdjur och de som är avkommor till kaos, som Beemoth och Leviatan.

Gud vet att Job alltid varit honom trogen, hur mycket Job än förebrått honom, kvalificerat honom som motståndare, som orättvis, som orsaken till sina olyckor bortom rim och reson, eller hur mycket han än anklagat honom för att välsigna de onda och förfördela de oskyldiga och plågade. Yaveh vann vadet med Satan, människornas antagonist och Högste Åklagare som spektakulärt presenteras i början av boken. Satan - så kallas han här - lyckas inte få Job att förneka Gud. Jobs religiositet var inte intresserad; den bottnade inte i det överflöd av materiell välfärd som blivit hans.

Till skillnad från dagens anti-teistiska korsfarare gjordes Jobs invändningar mot teodicén utifrån en tillitsfull och vädjande hållning. Något som inte utesluter en vredgad, till och med kolerisk anklagelseakt.

Eugenio Trías
Översättning: Anders Forsberg och Anna-Lena R

Ur arkivet

view_module reorder

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Ett liv utan olja

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 28 december, 2011

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Om wienerbrödets dag och andra orättvisor

Den 22 november är utnämnd till wienerbrödets dag. Därmed borde wienerbrödet nöja sig med sin placering i den svenska kalenderhistoriken, skulle man kunna tycka. Och det är också möjligt att det ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 24 oktober, 2017

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2015

Jag har en mysig vision där alla på riktigt är lika mycket värda

  Inti Chavez Perez Foto: Linnea Svensson Jag har en mysig vision där alla på riktigt är lika mycket värda När P3:s kulturprogram Flipper mitt under säsongen bytte programledare föll valet på ...

Av: Kristofer Andersson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2006

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts