Utsikten från Strandverket är något utöver det vanliga. Foto: Lena Andersson

När utanförskap skapar konst

Konst vid sidan av den etablerade konstscenen. Det är något som Strandverket vill lyfta fram med utställningen Mystrium.

Av: Lena Andersson | 01 juni, 2017
Essäer om konst

Tiggaren

Det finns de som säger med hård min att ”jag skänker aldrig pengar till tiggare”, och de hävdar därtill att det är det bästa man kan göra för att bli ...

Av: Melker Garay | 15 juni, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden   Artemisia Gentileschi. Judith dödar Holofern. En biblisk ”cult symbol” om hämnden. I en kavalkad genom bibeln, Quentin Tarantino och Jane Champion, skisserar Annika Marusarz en ...

Av: Annika Marusarz | 14 september, 2006
Essäer om film

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 18 november, 2013
Filmens porträtt

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Vördnad för den Upplyste



Ett nytt spännande reportage av Tarja Salmi-Jacobson. Den här gången, med hjälp av ord och bilder, visar hon oss de exoteriska och esoteriska vägarna till den Upplyste. 
Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Noviser kan när som helst avbryta sin tid i klostret och återgå till samhället, eller stanna som munk om han så väljer. Munkar har en hög status i det burmesiska samhället och män anses allmänt mer mogna och mer attraktiva som makar om de levt som munkar i en tid. En man kan också välja munkliv för att öka sina meriter, skaffa sig god karma eller hjälpa sin mor att få ett bättre nästa liv – även en kortare period i klostret gagnar ens andliga utveckling och familjen.
Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Annons:

Plötsligt hör jag ovanliga ljud utifrån och rusar att öppna mitt hotellfönster som vetter mot Sagaings huvudgata i Burma. Jag greppar tag i min kamera och springer ut för att komma ikapp ett färgsprakande festtåg och undrar varför vår burmesiske reseledare inte tipsat oss om denna enorma begivenhet. Jag hinner inte ens ställa in min kamera och måste bara lita på automatiken. Det verkar som om festtåget var kilometerlångt. En högtidlig procession med oxvagnar och bärstolar med utklädda och sminkade små pojkar stolt sittande under små gyllene paraplyer, såsom dekorerade prinsar högt ovanför oss andras huvudhöjd, åtföljda av kvinnor med matchande färger och män i svartvitt, alla anhöriga och släktingar till pojkarna.

Det är riktigt, de är prinsar föreställande Siddharta Gautamas son Rahula. Och själva processionen symboliserar prinsen Siddharta Gautamas avresa från sitt kungliga palats där han levde i lyx till 29-årsåldern. Han lämnade fru och barn för att uppnå Buddha-upplysningen varefter han blev alla buddhisters vördade förebild och ikon sedan 2500 år tillbaka, för att han funnit sanningen om livets kretslopp och livets yttersta mål att frigöra sig från livet självt – som består av lidande.

 

budda4

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det förväntas av alla föräldrar att skicka sina pojkar mellan 7 och 13 år till klostret (kyaung) för att få undervisning i Buddhas lära, något som motsvarar kristnas konfirmation och judarnas "bar mitzva". Och om inte då, så åtminstone någon gång innan man uppnått tjugoårsåldern och anses mogen att invigas till munk (bhikkhu). Mindre pojkar stannar några dagar till en vecka, äldre längre, förlagsvis tre månader. Invigningen till nybörjarmunk (samanera) innebär att man följer lärans tio föreskrifter. Deras huvuden rakas och de kläs i vita kläder under ceremonin innan de får de sedvanliga rödbruna munkkåporna. De får också en tiggarskål för att samla allmosor i, det vill säga, mat för alla klostrets munkar. Något annat ska en buddhamunk egentligen inte äga förutom en matta, kudde och filt för vila och sömn. Äldre pojkar äger också en rakkniv.

Ceremonin heter "shinpyu". Att låta sin son tillbringa en tid, även en aldrig så kort tid i ett buddhistiskt kloster betraktas av de flesta buddhister som den bästa religiösa gåva föräldrarna kan ge sin son, vilket kommer att ha en positiv inverkan under hela pojkens liv och även ger en livslång välsignelse till föräldrarna. Har pojken en syster kan hon också få stå i ceremonins centrum genom öronhåltagning, klädd till en kunglig prinsessa. Till skillnad från pojkarnas ceremoni som är religiös, är flickornas öronhåltagning en mer social invigning och en begärlig statussymbol för flickorna. Örhängen kan vara av silver eller guld, med eller utan en ädelsten, bara de går ihop med klädernas färger. Håltagningen sker före pojkarnas ceremoni så att flickorna kan delta i sina bröders festligheter. De flesta flickorna upplever denna ritual som den näst viktigaste livshändelsen efter bröllop.

Alla klostren bekostas av donationer. Fattiga pojkars föräldrar behöver inte betala för pojkarnas tid i klostret, medan rika föräldrar ger donationer. I gengäld tjänstgör alla pojkarna med mindre göromål i klostret. De stiger upp vid 5-tiden på morgonen och med en träklubba som hänger mellan två stolpar slår de mot en träskiva. Slagen ger ifrån sig klangljud för att signalera att det är dags att stiga upp. Sedan kokar de ris och serverar det till alla munkarna.

Efter frukosten går alla ut barfota i det kyliga morgondiset med sina tiggarskålar, utom de äldre och svaga förstås. De går i långa rader runt kvarteren för att motta kokt ris och curry till dagens lunch. Några pojkar som stannar kvar i klostret torkar av buddhaaltaret och plocka blommor. De hämtar också vatten från brunnen och fyller på krukorna. Efter lunchen intas ingen mer mat förrän nästa frukost. Det är ganska tufft för barn och unga. Jag frågade min lokala guide hur han hade klarat av sin klostertid. Det blev inte så länge, sa han. Han var i 20-årsåldern och hade tänkt stanna i flera månader, men hoppade av. Jag frågade på skoj om det var för att han var så hungrig. Han skrattade gott och berättade att han ibland rymde hem för att äta i smyg. När det uppdagades fick han bannor. Nej, klosterlivet var inget för honom, sa han, men att han såg upp till det fromma livet.

 

budda4a 2

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Nybörjare och noviser (koyins) i klosterskolan förbinder sig till att följa 10 (av munkarnas 217) levnadsregler: Avstå från att döda levande ting. Avstå från att stjäla. Avstå från okyskhet (sensualitet, lust, sexualitet). Avstå från att lägga sig ned. Avstå från att ta rusmedel. Avstå från att ta mat vid olämpliga tidpunkter (efter middagstid). Avstå från att sjunga, dansa, spela musik eller delta i underhållningsprogram (föreställningar). Avstå från att bära parfym, kosmetika och kransar (smycka sig). Avstå från att sitta på höga stolar och sova på lyxiga, mjuka sängar. Avstå från att ta emot pengar.

Pojkarna undervisas av munkarna. Man har inga klasser i klostret, varje munk undervisar två eller tre pojkar individuellt och läraren anpassar undervisningen till elevens individuella takt att lära sig. Man läser högt ur kanoniska skrifter på palispråk och munkarna förklarar innebörden. Vissa textavsnitt lär sig pojkarna recitera utantill. De får också tid till lek och spel. Till deras uppgifter hör också att sopa och tvätta såväl sina egna kläder som munkarnas. Till munkarnas uppgifter hör också förberedelser till eftermiddagens föreläsningar och sociala uppgifter som rådgivning, i våra länder kallad för själavård.

Noviser kan när som helst avbryta sin tid i klostret och återgå till samhället, eller stanna som munk om han så väljer. Munkar har en hög status i det burmesiska samhället och män anses allmänt mer mogna och mer attraktiva som makar om de levt som munkar i en tid. En man kan också välja munkliv för att öka sina meriter, skaffa sig god karma eller hjälpa sin mor att få ett bättre nästa liv – även en kortare period i klostret gagnar ens andliga utveckling och familjen.

Man beräknar att det finns cirka 300.000 munkar och lika många noviser samt över 43.000 nunnor i Burmas 57.000 kloster. Burma har en befolkning på 53 miljoner.

 

budda5

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Buddhistiska klosterskolor i Burma har gamla anor ända från 1000-talets kung Anawrathas regeringsår. Under sin livstid ålade Buddha lekmän att följa 5 etiska föreskrifter: Skada ingen och döda inte, ta inget som inte ges dig, begå inte äktenskapsbrott eller otukt, ljug eller lura ingen, ta inga rusmedel. Munkarna organiserades i klostren och de följde noga definierade moral- och handlingskodex. Klosterväsendet skulle inte ha någon särskilt utsedd ledare. Det förefaller något ovanligt med tanke på att Buddha var medlem av den hinduiska ädla krigarkasten och var väl förtrogen med fördelarna med militärhierarkisk ordning. Men han ansåg att munkar skulle vara jämställda och ingen skulle vara den andre överlägsen i fråga om visdom, kunskap, helighet eller rang. Den enda skillnad som Buddha erkände fanns mellan mästare och lärjungar, mellan uppgiften att undervisa och skyldigheten att skaffa sig insikter. "Den som har insikt behåller inte en del av den i sin knutna hand; och den som har insikt vet också att han inte kan vara ledare för Brödraskapet", var hans budskap.

Klosterskolorna har alltid varit viktiga då de också varit det enda utbildningssystem som gynnat alla samhällsklassers läskunnighet. Och framförallt gett och ger grundskoleutbildning till de allra fattigaste och föräldralösa barnen i nära nog 1200 klosterskolor. Numera följer de landets allmänna läroplan och är på så sätt en oumbärlig och en kompletterande del av det allmänna skolsystemet för alla barn. Vissa uppgifter anger att upp till 60% av landets pojkar får åtminstone sin grundläggande skolgång på klostren, något som motsvarar lågstadiet i Sverige.

 

budda6

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Buddhismens olika förgreningar har diskuterat huruvida nunnor kan uppnå nirvana som innebär befrielse från den ständiga återfödelsen (samsara), vilket är den yttersta strävan för en människa som väljer att leva efter den åttafaldiga vägen (dhamma) för sin existentiella frigörelse. Buddha själv såg ingen skillnad mellan könen, men var från början ovillig att ordinera kvinnor. En stor grupp kvinnor som hört om Buddhas lära ville konvertera och utöva ett liv i försakelse. De hade klätt sig till nunnor, rakat sina huvuden och gick barfota en lång väg för att träffa Buddha. När de kom fram med svullna fötter blev Buddhas närmaste lärjunge Ananda så rörd att han vädjade för dem inför Buddha. Efter en tid gav Buddha efter och kvinnorna invigdes. Men han sa att denna eftergift skulle halvera lärans varaktighet från tusen till femhundra år.

Man måste ha i åtanke hur kvinnorna levde i dåtidens samhälle i norra Indien. Kvinnor hade praktiskt taget inget eget liv utan deras enda värde låg i att tjäna och lyda sina föräldrar, sin man och mans föräldrar, att föda barn och göra allt hushållsarbete och underkasta sig. De vackraste flickorna nekades giftermål för att bli kurtisaner och tempeldansare åt den manliga befolkningens sexuella frihet. Och som slavar levde särskilt kvinnorna helt rättslösa.

Bara det att kvinnor inte ens åt tillsammans med sina män utan fick äta det som blev kvar efter dem visar tydligt deras ställning 500 år före vår tideräkning. Att Buddhas lära erkände kvinnors lika värde att nå arhat (att inträda nirvana) var revolutionerande. Buddhas lära gav kvinnorna lika värde som männen, båda könen ägde förmågan till frälsning, och kanske var det den "uppoffring" som fick göras när lärans varaktighet halverades, att Buddha på så sätt visade hur viktig nunnornas sak var.

Såväl munkar som nunnor serverades mat av kvinnliga lekmän. Munkarnas dagliga kontakter med kvinnor kan ha orsakat munkarna problem med tanke på kvinnliga "munkar" (bhikkhunis). I försvar mot sina sinnliga fantasier om kvinnor utvecklades snart en kvinnofientlig filosofi som dök upp i Theravadas paliskrifter (till exempel i Anguttre-Nikaya) som en direkt varning till munkarna: "Munkar, en kvinna kommer att snärja mannens hjärta. Hon är Maras (djävulens) snara, det är sanningen om kvinnligheten." En kvinna är djävulens ombud såsom det också har uttryckts inom den kristna och judiska historiens gång, eller som inom islam med djinnernas list. Men i de upplysta delarna av världen är detta inte något diskussionsämne längre då männen dragit tillbaka sina projektioner.

 

budda7

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Det finns inga ordinerade bhikkhunis i Burma som följer Theravada-buddhism. Nunnorna kallas för "thilashins" som betyder bärare av moral och dygd. Bakgrunden finns att hämta ur historien då buddhismen utraderades på Sri Lanka, men återupptogs på 1000-talet med hjälp av burmesiska munkar. För att inrätta ett nunnekloster hade man behövt tio bhikkhunis för att inviga nunnor i en sangha-gemenskap i ett klosterliv. Men Burma hade inga bhikkhunis att sända. Därför upphörde den ursprungliga bhikkhuni-initieringen inom Theravada och dagens Burma har inte tagit ställning till att återinviga det ursprungliga systemet på ett nytt sätt. Det finns krafter i landet, även bland munkar som anser att oviljan bygger på ortodoxklingande advokatyrer.

Sitagu internationella buddhistiska akademin nära Sagaing byggdes 1994 och fyllde ett länge uppdämt behov av ett högre akademiskt lärosäte i Burma. Utbildningsprogrammen har ett uttalat syfte att tillämpa och förverkliga Buddhas läror i den moderna världen genom att 1) sträva efter personlig välfärd och egen utveckling med hjälp av kunskap, 2) sträva efter anhörigas, vänners och bekantas välfärd, och 3) sträva efter välfärd för alla människor oavsett ras, religion, nationalitet eller kön.

Dessa tre mål kan förverkligas när man arbetar i en anda av att blottlägga verkligheten och sanningen om dhamma (läran/lagen), förverkliga dhamma genom kulturella aktiviteter, genom moralisk utbildning och förädla dhamma i hjärtat, främja humanitära insatser, eliminera negativitet och rena sinnet med hjälp av dhamma.

Utöver buddhistiska studier ingår det i lärarutbildningen på magisternivå att läsa sanskrit, indisk filosofi och världsreligioners historia. I den språkvetenskapliga examen ingår engelska, pali, sanskrit, eller hindi. Akademin utfärdar examen i nivåerna B.A., M.A. och Ph.D. (Kandidat-, magister- och doktorsexamen.)

Alla studenter som uppfyller antagningskraven och godkänns genom personliga intervjuer med såväl munkar, nunnor och lekmän, antas till akademin som erbjuder utbildning i världsklass från grund- till avancerad nivå. Lovande studenter får också möjlighet att bedriva delar av sin magister- och doktorandutbildning utomlands.

Buddhismen vilar på tre hörnpelare, tillflyktsorter (de tre juvelerna): Buddha (den som uppnått upplysningen), Buddhas lära (dhamma) och klostergemenskap i ansträngningen att uppnå upplysning (sangha). Själva läran består av fyra nobla sanningar: om lidande, orsaken till lidande, hur man upphäver lidandet genom att förstå dess orsak och om vägen som leder till att lidande och dess orsak upphör. Den vägen kallas också för "den åttafaldiga vägen": Rätt insikt, rätt sinnelag, rätt tal, rätt uppförande, rätt levnadssätt, rätt strävan, rätt vaksamhet och rätt koncentration.

De fyra dagar som vi var i staden Mandalay pågick recitation ur Tipitaka, buddhisternas kanon, via högtalare dygnet runt i nio dagar. Två munkar sitter och läser någon timme i sträck och avlöses av två andra läsare. Min guide Saw tog mig spontant till det lilla templet i ett trångt grändområde där munkarna reciterade i mikrofon och vi satte oss på golvet för att ha en andaktsstund. Framme låg en tiggarskål av aluminium, vatten och frukt. När jag ville lägga en sedel i tiggarskålen tog Saw min hand och la också i en sedel av samma valör. Han sa att vi alltid kommer att mötas genom våra minnen att tillsammans ha gett pengagåvan.

Min guide Maunghtay i Sagaing tog mig till ett nunnekloster för att träffa abbedissan där. Det kändes inte rätt att börja intervjua henne utan det blev mera som ett hedersbesök. Hon inbjöd mig att delta i en abbotmunks begravning som pågick vid floden Irrawaddy i Sagaing, själv hade hon varit där tidigare samma dag. Som avskedsgåva gav hon mig en liten påse nötter varefter Maunghtay körde mig på hans moped till begravningen. Abboten hade blivit över 90 år, fick jag höra, och hans kvarlevor hedrades av ett stort sällskap som satt under ett monterat, guldglimmande tak under vilket jag också välkomnades. Kremeringen pågick cirka 50 meter bortåt mot floden och övervakades av brandmän, kistan vänd mot väster. Askan skulle sedan strös i floden.

 

budda8

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Buddhister ser inte döden som ett mål utan en övergång från en form till en annan, men det är rätt att visa sorg och saknad. Dödsfall och begravning ger tillfälle att tänka på livets kortvarighet, att tänka på sin egen dödlighet som en drivkraft för att göra livet meningsfullt och utföra goda gärningar för den avlidne att födas i ett gott nästa liv. Det är valfritt för buddhister att välja mellan begravning och kremering.

Buddhas ord om vad livet är:
Livet är en resa.
Döden är en återgång till jorden.
Universum är som ett värdshus.
Årens lopp är som damm.
Betrakta världen som en hägring.
Som en stjärna i gryningen, en bubbla i en bäck,
en blixt i ett sommarmoln,
en flimrande lampa - en illusion - och en dröm.

Saw svängde av motorcykeln mot Mandalays buddhistiska Pariyatti Sasana-universitetet. Några munkar kom genast ut och ville prata med oss. Jag hade tillfälle att visa min finska utgåva av Dhammapada, en liten följdskrift till Tipitaka (Tre korgar, som består av 47 kanon på pali). Min bok studerades med intresse, själva kan de utantill de numrerade texterna och kände därför till innehållet som jag delvis hade understrukit. En av munkarna gick in och hämtade flera intressanta böcker som han ville rekommendera mig att läsa. En av dem var Mu-Chou Poo's Enemies of Civilization (hur aktuellt är inte ämnet just idag!)

På universitetet studeras i huvudsak buddhism och därtill studier i myanmarsk litteratur, historia, engelska, pali och pedagogik, fick vi höra. Det tar fyra till fem år att ta en magisterexamen. Akademiska uppsatser ska omfatta 60 till 100 sidor. Efter två års studier åker kandidaterna på en 45-dagars meditation på Mahasi Meditation Centre i Yangon. Efter meditationen måste studenterna skriva en avhandling och tjänstgöra i missionsarbete för två år i gränsområdena och på avlägsna höglandet. De kandidater som stannar vid universitetet måste tjänstgöra tre år. Därefter delas examensbevisen ut.

För att kunna fortsätta till doktorsexamen krävs att man avslutat en intensivkurs i högre studier i engelska.

När Buddha hade uppnått upplysningen och inträtt i nirvana var han 36 år. Han undervisade 45 år fram till sin död hur människan kan frigöra sig från återfödelsens kretslopp samsara och uppnå människans högsta tillstånd nirvana, människans perfektion. Legenden berättar att han aldrig mer behövde sömn. Det finns många statyer där han ligger och man ibland felaktigt kallar den för "en sovande Buddha", men i själva verket sover han inte, utan vilar. En människa som är totalt fri från jordiska band till begär behöver inte återhämta sig med hjärnans vila, Buddhas hjärna var i vila i och med den totala sinnesfriden.

Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 juli, 2014

Eilif Peterssen

Ryggtavlor i konsten

Den tyska romantikern Casper David Friedrich har ovanan att låta sina figurer vända betraktaren ryggen. Det mest kända exemplet hittar man i målningen Två män betraktar månen från 1820. Målningen ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 Maj, 2016

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 juli, 2011

I ljuset av Människoriket

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av ...

Av: Percival | Essäer | 21 mars, 2012

Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | Filmens porträtt | 19 april, 2010

Emily Dickinson kommer ständigt tillbaka!

 Emily Dickinson är en poet vars uttryck egentligen aldrig åldras – paradoxalt nog var hon världsfrånvänd redan under sin livstid. I år har det kommit ut två nya Emily Dickinsontolkningar ...

Av: Belinda Graham | Övriga porträtt | 25 november, 2012

Pennan och Döden

För några år sedan, kanske två eller tre, då jag just fått reda på att jag blivit antagen till Biskops-Arnö och skulle göra allvar av det redan allvarliga satt jag ...

Av: Alexander Stinggård | Essäer om litteratur & böcker | 07 september, 2011

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.