Samernas nationaldag

Sjätte februari är samernas nationaldag.  Sápmi, Sameland, har en symbolmättad flagga med inspiration från diktaren Anders Fjellner. Genom att nyläsa Fjellner  lyfter Mikael Mogren fram en del av svenskheten som ...

Av: Mikael Mogren | 01 februari, 2010
Essäer om samhället

Emelie Schepp

Vad som sker i det fördolda

Emelie Schepp är deckarförfattarinnan som nyligen kommit ut med ”Märkta för livet”, en spänningsroman som utspelar sig i flyktingmiljö, ett för många mycket aktuellt ämne. Efter många år i reklambranschen ...

Av: Jens Wallén | 14 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Jules Verne, En amerikansk journalists resa 2889

Vid hundraårsminnet 1889 av franska revolutionen skrev Jules Verne en framtidsvision från 2889, d.v.s. tusen år till in i framtiden. Han visste lika väl som alla andra att det inte går ...

Av: Jules Verne | 02 oktober, 2013
Kulturreportage

Chiapas – en reseberättelse

I den mexikanska delstaten Chiapas rinner floden Grijalva fram mellan bergsväggarna i en djup kanjon, El Cañón del Sumidero. Det finns krokodiler i vattnet. Det är ogenomskinligt grönt. Guiden i ...

Av: Ann-Marie Svensson | 03 juli, 2014
Resereportage

Vad menar du med denna Text? Bild Hebriana Alainentalo

Att se



Tre nigerianska analfabeter och tre Oxford-docenter fick i uppgift att välja bort ett av fyra föremål: en yxa, en hammare, en kniv och en stock. Hur utföll valet? Experimentet refereras av Walter J. Ong (2002). 
Kropp. Bild Hebriana Alainentalo

Kropp. Bild Hebriana Alainentalo

Vi eurocentriker har disciplinerat också allt detta – även om modernismen och postmodernismen inom åtminstone konsten och litteraturen öppnat nya dörrar som vetter åt tidigare uppfattningar även i våra samhällen.
Vad menar du med denna Text? Bild Hebriana Alainentalo

Vad menar du med denna Text? Bild Hebriana Alainentalo

Olika livshållningar implicerar åtminstone olika handlingsstrategier visavi naturen och människorna, som i sin tur borde få principiellt olikartade konsekvenser för miljön både etiskt och konkret. Att förstå och/eller tolka dessa olika hållningar utifrån andra hållningars begrepp – specifikt: att förstå icke-eurocentriska hållningar utifrån eurocentriska begrepp – är emellertid inte alltid lätt. Här gör jag ett försök att problematisera frågan.

Texten uppmärksammar särskilt animism och buddhism utifrån ett eurocentriskt perspektiv.

Idag har faktiskt en tvärreligiös diskussion påbörjats med miljöetiken och ekologin i centrum (en lång rad exempel meddelas av Tucker & Grim, 2009). Detta innebär att förhållandet mellan människa och natur håller på att omförhandlas (om än det hela går långsamt) på – i bred mening – andlig grund. Ekologisk teologi träder fram på scenen. Varusamhället kritiseras. Den sociala rättvisan – mellan människor – tenderar att expandera till en rentav plantetär kontext; en s.k. antropokosmisk etik (Tu Weiming) ligger i startgroparna. Hur detta kommer att sluta är emellertid svårt att sia om – även om hoppet numera i varje fall finns vad gäller en även religionsunderstödd miljöetik. Himmelen (inkl. Gud), jorden (inkl. natur) och människan vävs som fenomen in i varandra.

Vägen till, och synen på, frälsning dekonstrueras och rekonstrueras i en inte bara ekumenisk utan även religionstranscendent bemärkelse. Kort sagt utvecklas numera alltfler länkar mellan religioner med människan som absolut centrum (eller inte absolut centrum) och det större, och mer obestämda, mysteriet vari alltet uppstår, förändras och blomstrar. Idéer från de abrahamitiska religionerna samsas sålunda alltmer, åtminstone på sina håll, med idéer från exempelvis animism och buddhism. Vad gäller animismen, i mycket bred mening, träder då sådant som helhet, ömsesidighet, beroende, helighet, kvalitet, tidslig konvergens osv. i förgrunden, och vad gäller den senare – buddhismen – sådant som begär och lidande, och de hållningar som begränsar dem båda.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Från en miljöetisk synvinkel kan detta åtminstone innebära en mer respektfull och ”inflätad” syn på förhållandet mellan människa och natur. Ett synsätt, och en hållning, som förhoppningsvis inte kategoriserar sönder alla meningsfulla holismer.
Förvaltarskapstanken på abrahamitisk grund överskrids och befruktas alltså av animistiska tankar om vördnad och buddhistiska idéer om reduktion av begär (och ex. konsumism, aggressiva angrepp på naturen, slöseri och utnyttjande) – alla var och en, och tillsammans, i riktning mot en fördjupad miljöetisk hållning och praktik.

Det hela desavouerar emellertid inte vår eurocentriska kultur. Tvärtom är det snarare fråga om ett både-och än ett antingen eller. Våra exempellösa teknologiska framsteg bör med andra ord vägas mot den ödmjukhet, holism och allmänna tendens till återhållsamhet – på alla håll – som kan utläsas ur animistiska ritualer och buddhistiska skrifter och praktiker. Vår kultur kan, rätt ”hanterad”, bidra till en bättre miljöetisk utveckling!

Från animismen kan vi exempelvis låna synen på (deras)” kvalitetstänkande” istället för kvantitetstänkande, livserfarenhet resulterande i respekt och måtta snarare än prestigeupptrappning, naturinlevelse och naturingående snarare än utnyttjande och distansering, betoningen av sensuellt närmande snarare än kalkylerat fjärmande, ”co-evolution” snarare än disparat ”utveckling”. Från buddhismen kan vi, åtminstone om vi är positiva, låna in och integrera synen på världens och människans föränderlighet och instabilitet, som bejakar en hållning präglad av såväl processtänkande som – och därmed – varsamhet och följsamhet. 

Det uppstår dock vissa problem, som antyddes i början, när vi försöker tolka exempelvis animistiska och buddhistiska hållningar med hjälp av våra egna dualistiska och dikotoma begrepp. Omvänt leder sådana försök, om de är seriösa och djuplodande nog, till insikter om våra egna begränsningar och möjligheter, och värdet av att beakta andras attityder och världsbilder. Slutligen uppstår intressanta idéer, menar jag, när vi dessutom försöker jämföra animismer och buddhismer med varandra.

Kanske skulle vi sjunga och dansa och deklamera vår ståndpunkt, som många animistiskt orienterade folkgrupper gör. Man är i alltet, och en med alltet samspelande del. Världen framstår som en själslig helhet av röster och tider, som samtidigt är närvarande på en eller flera platser mättade med mening. Eller får vi anta en buddhistisk hållning, vari processer och instabila jag och omgivningar ingår i samsaracykler på väg från det ena tillståndet till det andra i en värld präglad av multicentrisk styrning i ett komplex av biotoper och varandet, snarare än i en värld – liksom vår – överbestämd av unicentrisk, hierarkisk och komplicerad komposition.

För min del kan vi med fördel utgå från språket, i vidast tänkbara mening, för att åtminstone närma oss de tre här nämnda stråken av hållning. Det finns sålunda människor utan (nämnvärda) uppfattningar om tal och siffror. Det finns analfabetiska grupper som ännu inte fångats in av en styrande grammatik eller ett konstnärligt centralperspektiv. Vi eurocentriker har disciplinerat också allt detta – även om modernismen och postmodernismen inom åtminstone konsten och litteraturen öppnat nya dörrar som vetter åt tidigare uppfattningar även i våra samhällen. Buddhismen växte, å sin sida, fram ur en redan för Siddharta Gautama mycket gammal civilisation präglad av hierarkisk organisation, för-hinduism, patriarkalism, avancerad teknologi osv. (Även inom den moderna buddhismen finns tyvärr stråk av patriarkaliskt och hierarkiskt tänkande kvar, men detta är inte vårt ärende här). 

I ekosofiska termer kan vi måhända särskilt peka på vår kulturkrets tendens att förhålla sig allmänt abstrakt och taxonomiskt i det att vi delar upp, reglerar, mäter och väger på ett sätt som alltså lett till stora naturvetenskapliga och teknologiska framgångar på bekostnad av en hållbar utveckling på miljösidan och en sviktande identifikation med andra socialt. Buddhister är på många sätt, när det kommer till praktiken, tycks det mig, mer animister än eurocentriskt styrda, men samtidigt flexibla nog att – på gott och ont – anpassa sig till snart sagt vilken samhällsordning som helst. Dessutom: varken animister eller buddhister skall här exoticeras: såväl historien som samtiden pekar tyvärr på ett utpräglat vi-dom-tänkande också här.

Om vi så ser till det historiska förloppet under, säg, 10 000 år, ser vi också vad som hänt och händer från det att jägar- och samlarsamhällen blir bofasta och börjar odla sin jord. Vi kan beakta varje kulturellt språng, varvid social hierarkisering, distansering, abstraktion, invecklad religion osv. programmatiskt uppstår.

Hur kan vi tolka andra hållningar genom våra egna begrepp, och vad kan vi ev. lära av ”andra” – och vice versa? Vilka är problemen – och vilka är möjligheterna. I ett ord handlar detta för mig – återigen - om språk.

Jag vill här hänvisa till både Walter J. Ong och Trond Gansmo Jakobsen. Det är våra axiom och ontologiska (och fenomenologiska) grundantaganden vi måste ifrågasätta, och utveckla/fördjupa i ett både/och-perspektiv. Jag känner sålunda ibland, att när vi använder oss av våra taxonomier, dualismer, dikotomier osv. så har vi en styrka i en positivistisk bemärkelse. Detta är exempelvis skälet till att jag kan skriva det jag just nu skriver på denna dator.

Omvänt har vi en definitiv svaghet i och med det att vi inte lyckas balansera på bindestrecken mellan begreppspar, eftersom det kanske – och enligt min mening troligen – är där vi borde befinna oss. En typ av tranformativ inlärning, i kontrast till en anpassande assimalitativ approach, så att vi synnerligen kritiskt – utan att utplåna oss själva – förmår transcendera de ord och begrepp som antingen förfelar och förvränger – eller skapa nya ord för det vi inte har några ord för. Vidare bör vi betänka den mjuka ändamålsenlighet som enligt Ong, präglar många ”naturfolk” – och den plikt- och dygdeetiska hållning som genomsyrar mycket av (den åtminstone traditionella) buddhismen. Allt detta i bjärt kontrast till ”våra” principer om uppdelning och kalkyl, bemästring och manipulation, konsumism och bristande miljöetiska engagemang.

Konklusion: När vi (här: eurocentriker) försöker tolka andra livshållningar finns naturligtvis alltid faran, att vi just med hjälp av våra tolkningsverktyg riskerar att upplösa den Andra hållningens egentliga innebörd. Detta är utgångspunkten, finner jag, för denna nätuppgift. Men också: kan vi lära oss något om andra med hjälp av våra begrepp, eller genom att försöka tillgodogöra oss något av Den Andra hållningens uttrycksformer?

Inom (text-)hermeneutiken utvecklade H-G Gadamer bl.a. begreppet ”horisontsammansmältning”, dvs. att texten och jaget konstruerar en gemensam horisont samtidigt som jaget erkänner texten som annorlunda. Häromdagen såg jag att man även inom skolan börjat tillämpa samma begrepp på tvärprofessionell kommunikation. Möjligen skulle en horsiontsammansmältning kunna göras också mellan kulturella och etiska hållningar. 

Hur gick det då i experimentet? Oxford-docenterna valde bort stocken medan analfabeterna valde bort hammaren. Docenterna tänkte i termer av kategorier; i det här fallet kategorin verktyg. Analfabeterna valde bort hammaren eftersom denna uppfattades som minst ändamålsenlig för att skapa en kanot. 

Carsten Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Episoder från Jerusalem: episod 1

Jag bor i Jerusalem. Smålands Jerusalem. Mellan de två Jerusalemer är det nästan ingen skillnad, förutom att den ena ligger i Småland. Kan du gissa vilken? En av de riktigt påtagliga ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 september, 2013

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 17 juli, 2009

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Vill ni verkligen ha min röst? Internationella kvinnodagen 2011

"Ett jävla dravel" var egentligen min ursprungliga rubrik för detta lilla stycke som jag först inte tänkt skriva. Hela veckan har obenägenheten oroat mig, hur kan ett ämne, ett samhällsfenomen ...

Av: Linda Bönström | Allmänna reportage | 08 mars, 2011

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Minnets förvandlingar. Om Walter Ljungquist

I de fyra första novellerna i Walter Ljungquists En dörr står på glänt sätts de vuxnas liv mot barnets. De vuxna sörjer tomheten från något förlorat. Barnets liv är ett ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2010

En dag i London

Jag vaknar tidigt en morgon i London, fortfarande halvt slumrande när jag börjar återfå mina sinnen. Jag hör små ljud från staden utanför och solen kisar in genom draperiet i ...

Av: Liselotte Johansson | Gästkrönikör | 08 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.