Menandros - 100 år av återupptäckt

   Menandros Menandros - 100 år av återupptäckt 2007 är det hundra år sedan återupptäckten av Menandros inleddes. Så nyligen som i juni 2003 basunerade AP ut nyheten att ännu ett fragment ...

Av: Bertil Falk | 01 februari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | 31 Maj, 2010
Utopiska geografier

PS Kröyer och Skagen

Under en stipendievistelse i Italien mötte Hugo Alfvén den vackra Marie Kröyer, gift med den internationellt kände danske konstnären PS Kröyer. På Glyptoteket i Köpenhamn såg han senare en målning ...

Av: Björn Gustavsson | 16 augusti, 2012
Gästkrönikör

Den ständige sökaren - Erland Lagerroth

En av Lunds mesta tänkare och sökare, Erland Lagerroth, lutar sig ingalunda tillbaka och säger sig ha funnit det han söker. – Men jag har kommit långt i mitt sökande, säger ...

Av: Maria Lindh | 11 juni, 2012
Övriga porträtt

Tilgivelsen



Forord

Å være menneske er å ha en viss etikk, som er kunne skjelne mellom rett og galt, godt og ondt, og at en bestreber seg på å leve opp til denne etiske fordring: Forståelse er ingenting verdt om en ikke bryr seg om å leve den ut i ord som i handling. Noen ganger går det galt, ja, svært galt.

Det er på dette punktet at tilgivelsen kommer inn:Om livet er en uendelig stor gave, der hver og en av oss er både giver og mottaker av gaven, så er det likeså slik at fra begynnelsen av er livet anlagt på makten som er lagt ned og inn i tilgivelsen. Uttrykt med andre ord: Tilgivelsen er med henblikk på vårt liv som temporalt strukturert, og på den måten at skjønt et menneske har gjort forferdelig ting i fortiden, så er det gjennom tilgivelsen som virkende kraft at det blir åpnet opp for å kunne ha og få et normalt liv innover i framtiden. Det er dette sammensatte spørsmålet jeg tar opp i denne artikkelen.

Tilgivelsen og dens sammenhenger

Tilgivelsen har viss betingelser, så som at når noe har gått riktig galt, så er det på sin rette plass å be om tilgivelse for det gale en har gjort. Således er det svært underlig å be om tilgivelse for ubetydelige hendelser, som at når en står i kø, kan det fort skje at noen er så uheldige at de trår en på foten: I slike situasjoner passer det med ord som jeg beklager, eller at en uttrykker beklagelsen ved hjelp av «unnskyld». Omvendt er det følgende svært underlig: Når det er krig hender det at militære enheter bommer på deres tilsiktede mål, for eksempel militærkolonner med soldater, og da lyder det gjerne at en beklager at sivile ble drept.

Ja, om dette blir gjentatt så ofte at summen av bom overgår summen av treff, så kan en undre seg over om ordene er alvorlig ment – om det kun er talemåter. Noe annet er vel at når det er krig, så er det alltid sivilbefolkningen som lider mest under det.

Kollektiv ansvar versus individuelt ansvar

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det er stor forskjell på å ha kollektivt ansvar og individuelt ansvar. Resonnementet mitt er slik.

Stater handler, og når stater handler, er rekkevidden mye større enn når individ og grupper av individ handler: Staten, som kollektiv aktør, handler på vegne av et helt lands samfunnsborgere, som antas å ha felles interesser og verdier, til tross for stor ulikhet mellom de forskjellige samfunnsgrupper, sjikt eller klasser. Således har ordensmakten, justisdepartementet, og dets utøvende organ, politiet, som eksplisitt mål å ta vare på hele samfunnets ve og vel – deres velferd. En stor del av deres virksomhet går med til forebyggelse av vold og lovbrudd, og ikke bare at det dreier seg om å se til at det reises rettssak nå forbrytelsen allerede har skjedd.

Det samme gjelder sosialetaten(sosialdepartementet): At også her er det forbyggende arbeidet av stor betydning: At alle de som trenger hjelp skal få hjelp og at den som har en påfallende atferd, skal observeres – at hun er under konstant tilsyn. Poenget mitt er: Når noe svikter – ett ledd, så får det gjerne som konsekvens at det svikter i andre ledd, i og med at tingene henger sammen, eller at der det finnes en kjede, eller en struktur, så finnes det mange ledd, og hvert enkelt ledd er beroende av de andre leddene i kjeden.

For å illustrere det jeg har snakket om over, skal jeg snakke om to ting, der den ene ting har å gjøre med en viss forvirring som rår i nåtiden innenfor undervisningsrealiteten, mens den andre tingen er om gravende svikt innenfor sosialomsorgen.

Mennesket må oppdras

Verken intellektuelle eller etiske standarder er medfødt; mennesket har å lære seg det går ut på.

Dette gjelder likeledes for takt og tone: At noen har å påpeke for den oppvoksende slekt hva som er akseptabelt og hva som ikke er det. Ja, ingen har tatt alvorlig skade av å bli fortalt at slikt og slikt er ikke OK. Det som ligger til grunn for nevnte tankegang, i vekstpedagogikken, er at barnet blir betraktet som en plante, og at når det gjelder barnets vekst og trivsel, så kan en kun legge forholdene til rette for det. I vekstpedagogikken er det tale om modning, skjønt dette er adekvat innenfor planteverdenen, og ikke for mennesket og dets liv i verden. På den andre side finnes pekefingerpedagogikk, som utgjøres av den autoritære pedagogikken, hvis tankegang er at mennesket har å adlyde dets forelder, foresatte, lærer og politiker. Mellomtingen finnes som kombinasjonen av bestemt tilrettevisning, samt verbalisering av grunnene til det. Med henblikk på tilgivelsen, så synes det å være rimelig at i den grad og utstrekning myndighetene har godkjent så vel en autoritær pedagogikk som en form for vekstpedagogikk, så bør de kunne trekkes til ansvar for det: Spørsmålet er om vi kan forvente at myndighetene ber om tilgivelse, eller at tilgivelsen i det hele tatt vil komme?

Sosial svikt fra barnsben av

Den 22. juli, 2011, fant det sted to uhyggelige hendelser i Norge, som innebar at mange mennesker døde: Bomben som eksploderte i regjeringskvartalet i Oslo og massakrene av barn og ungdom på Utøya. Mennesket som utførte disse ugjerningene, Anders Behring Breivik, er for lengst dømt til fengselsstraff. Hva angår tilgivelsen, er det rimelig å hevde at den som ber om det er utstyrt med samvittighet, for det er i samvittigheten at de etiske begrepene finnes. ‘Samvittighet’ står for ‘fellesskapssans’; hos et menneske kan sansen for fellesskap ha blitt ødelagt, eller at den aldri har oppstått, og dermed er det lite sannsynlig at massemorderen fra 22. juli, 2011, vet hva samvittighet er om. Følgelig er det slik at uten at samvittigheten er i orden, er det ikke mulig at spørsmålet om tilgivelsen kan oppstå. Gitt at ugjerningsmannen likevel ber om tilgivelse, så er det, så langt jeg kan se, alt for tidlig å kunne gi ham den, for det ville bety at nå kan han leve videre som om de grufulle gjerningene ikke hadde skjedd. En trenger ikke å henvise til den tyske filosofen Martin Heidegger, som mente at bare en gud kan berge oss, for å forstå at det gis klare grenser for hva en kan få til av gode ting ved hjelp av tilgivelsen.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress             Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
 

Ur arkivet

view_module reorder
Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Detalj ur omslag av Mitt i livet av Signe Höjer.

Vad är egentligen brott mot mänskligheten?

I tonåren gillade jag att lyssna på indisk musik och att läsa om karma, återfödelse, yogis och Mahatma Gandhi. Det fanns en buddhistisk förening i Köpenhamn, relativt lättillgänglig eftersom vi ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 17 februari, 2016

Blixtrande inblick i det moderna techne

  Är människan förvisad från ett mer ursprungligt vara, till följd av ett mekanisk-rationellt handlande och ytligt tänkande? I en bok utgiven av Rabén och Sjögren 1974, vilket består av uppsatser ...

Av: Robert Halvarsson | Agora - filosofiska essäer | 30 mars, 2013

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 18 november, 2010

John Everett Millais. Lizzie-Ophelia

Prerafaelitiska brödraskapet och Lizzie Siddal

Idag är medeltiden populärare än någonsin. Det nya intresset för denna halvt mytiska och mörka tid beror kanske delvis på en önskan hos människan att vilja återvända till ett tidsskede ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 16 augusti, 2017

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 25 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts