Högt på sångens vingar

Montserrat Cabballé – hur gärna hade jag inte stalkat henne. Det tycks dock inte fysiskt möjligt enligt mina bemödanden på nätet. Trots kommentarsfält vid you-tube-filmerna med hennes insjugningar, ingen hemsida ...

Av: Annakarin Svedberg | 03 september, 2017
Essäer om musik

Gilda Melodia

Postludium

Den yttersta olyckans ångest gäller jagets förintelse utifrån. Arnolphe, Phédre, Lykaon Man har allt skäl att kasta sig på knä att tigga om förbarmande när den våldsamma döden i färd med att slå ned måste ...

Av: Gilda Melodia | 25 februari, 2016
Gilda Melodia

Förlust, sorg och befrielse i musik

Tidningen Kulturen har i dagarna genomfört en intervju med HC, den anonyma skribenten som ligger bakom Headphone Commute, i december släppte HC det enorma stödalbumet … And darkness came. Samtliga ...

Av: Robert Halvarsson | 03 januari, 2013
Musikens porträtt

Erotiskkrönika 01

Den nakne spricker kroppen som spänt ut sina diktsandsfötterna i bortgåendets märkta yta. Ett tungt steg tidgenomfor skikningens glossistor, lagom den bakom steget fanns, denna kamrats som såg efter sig ...

Av: Stefan Hammarén | 17 juni, 2010
Stefan Hammarén

Tilgivelsen



Forord

Å være menneske er å ha en viss etikk, som er kunne skjelne mellom rett og galt, godt og ondt, og at en bestreber seg på å leve opp til denne etiske fordring: Forståelse er ingenting verdt om en ikke bryr seg om å leve den ut i ord som i handling. Noen ganger går det galt, ja, svært galt.

Det er på dette punktet at tilgivelsen kommer inn:Om livet er en uendelig stor gave, der hver og en av oss er både giver og mottaker av gaven, så er det likeså slik at fra begynnelsen av er livet anlagt på makten som er lagt ned og inn i tilgivelsen. Uttrykt med andre ord: Tilgivelsen er med henblikk på vårt liv som temporalt strukturert, og på den måten at skjønt et menneske har gjort forferdelig ting i fortiden, så er det gjennom tilgivelsen som virkende kraft at det blir åpnet opp for å kunne ha og få et normalt liv innover i framtiden. Det er dette sammensatte spørsmålet jeg tar opp i denne artikkelen.

Tilgivelsen og dens sammenhenger

Tilgivelsen har viss betingelser, så som at når noe har gått riktig galt, så er det på sin rette plass å be om tilgivelse for det gale en har gjort. Således er det svært underlig å be om tilgivelse for ubetydelige hendelser, som at når en står i kø, kan det fort skje at noen er så uheldige at de trår en på foten: I slike situasjoner passer det med ord som jeg beklager, eller at en uttrykker beklagelsen ved hjelp av «unnskyld». Omvendt er det følgende svært underlig: Når det er krig hender det at militære enheter bommer på deres tilsiktede mål, for eksempel militærkolonner med soldater, og da lyder det gjerne at en beklager at sivile ble drept.

Ja, om dette blir gjentatt så ofte at summen av bom overgår summen av treff, så kan en undre seg over om ordene er alvorlig ment – om det kun er talemåter. Noe annet er vel at når det er krig, så er det alltid sivilbefolkningen som lider mest under det.

Kollektiv ansvar versus individuelt ansvar

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det er stor forskjell på å ha kollektivt ansvar og individuelt ansvar. Resonnementet mitt er slik.

Stater handler, og når stater handler, er rekkevidden mye større enn når individ og grupper av individ handler: Staten, som kollektiv aktør, handler på vegne av et helt lands samfunnsborgere, som antas å ha felles interesser og verdier, til tross for stor ulikhet mellom de forskjellige samfunnsgrupper, sjikt eller klasser. Således har ordensmakten, justisdepartementet, og dets utøvende organ, politiet, som eksplisitt mål å ta vare på hele samfunnets ve og vel – deres velferd. En stor del av deres virksomhet går med til forebyggelse av vold og lovbrudd, og ikke bare at det dreier seg om å se til at det reises rettssak nå forbrytelsen allerede har skjedd.

Det samme gjelder sosialetaten(sosialdepartementet): At også her er det forbyggende arbeidet av stor betydning: At alle de som trenger hjelp skal få hjelp og at den som har en påfallende atferd, skal observeres – at hun er under konstant tilsyn. Poenget mitt er: Når noe svikter – ett ledd, så får det gjerne som konsekvens at det svikter i andre ledd, i og med at tingene henger sammen, eller at der det finnes en kjede, eller en struktur, så finnes det mange ledd, og hvert enkelt ledd er beroende av de andre leddene i kjeden.

For å illustrere det jeg har snakket om over, skal jeg snakke om to ting, der den ene ting har å gjøre med en viss forvirring som rår i nåtiden innenfor undervisningsrealiteten, mens den andre tingen er om gravende svikt innenfor sosialomsorgen.

Mennesket må oppdras

Verken intellektuelle eller etiske standarder er medfødt; mennesket har å lære seg det går ut på.

Dette gjelder likeledes for takt og tone: At noen har å påpeke for den oppvoksende slekt hva som er akseptabelt og hva som ikke er det. Ja, ingen har tatt alvorlig skade av å bli fortalt at slikt og slikt er ikke OK. Det som ligger til grunn for nevnte tankegang, i vekstpedagogikken, er at barnet blir betraktet som en plante, og at når det gjelder barnets vekst og trivsel, så kan en kun legge forholdene til rette for det. I vekstpedagogikken er det tale om modning, skjønt dette er adekvat innenfor planteverdenen, og ikke for mennesket og dets liv i verden. På den andre side finnes pekefingerpedagogikk, som utgjøres av den autoritære pedagogikken, hvis tankegang er at mennesket har å adlyde dets forelder, foresatte, lærer og politiker. Mellomtingen finnes som kombinasjonen av bestemt tilrettevisning, samt verbalisering av grunnene til det. Med henblikk på tilgivelsen, så synes det å være rimelig at i den grad og utstrekning myndighetene har godkjent så vel en autoritær pedagogikk som en form for vekstpedagogikk, så bør de kunne trekkes til ansvar for det: Spørsmålet er om vi kan forvente at myndighetene ber om tilgivelse, eller at tilgivelsen i det hele tatt vil komme?

Sosial svikt fra barnsben av

Den 22. juli, 2011, fant det sted to uhyggelige hendelser i Norge, som innebar at mange mennesker døde: Bomben som eksploderte i regjeringskvartalet i Oslo og massakrene av barn og ungdom på Utøya. Mennesket som utførte disse ugjerningene, Anders Behring Breivik, er for lengst dømt til fengselsstraff. Hva angår tilgivelsen, er det rimelig å hevde at den som ber om det er utstyrt med samvittighet, for det er i samvittigheten at de etiske begrepene finnes. ‘Samvittighet’ står for ‘fellesskapssans’; hos et menneske kan sansen for fellesskap ha blitt ødelagt, eller at den aldri har oppstått, og dermed er det lite sannsynlig at massemorderen fra 22. juli, 2011, vet hva samvittighet er om. Følgelig er det slik at uten at samvittigheten er i orden, er det ikke mulig at spørsmålet om tilgivelsen kan oppstå. Gitt at ugjerningsmannen likevel ber om tilgivelse, så er det, så langt jeg kan se, alt for tidlig å kunne gi ham den, for det ville bety at nå kan han leve videre som om de grufulle gjerningene ikke hadde skjedd. En trenger ikke å henvise til den tyske filosofen Martin Heidegger, som mente at bare en gud kan berge oss, for å forstå at det gis klare grenser for hva en kan få til av gode ting ved hjelp av tilgivelsen.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress             Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
 

Ur arkivet

view_module reorder
Skrift av Ka’b ibn Al-Ashraf.

Stor arabisk poet eller usel kättare?

Det finns såvitt jag vet bara en biografi över profeten Muhammed skriven av en svensk på svenska. Den heter "Muhammed. Hans liv och hans tro" och kom ut första gången ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 30 januari, 2016

Benjamin 20

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 31 december, 2011

Elden. Foto: Suneth Haduva

Fridfull lunk på Urkult 2015

Missade du Urkult? Här får du till livs Liv Nordgrens och Suneth Haduvas inspirerade upplevelse av Urkult-festivalen, anno 2015.

Av: Liv Nordgren | Essäer om musik | 10 augusti, 2015

Samtalets tid och plats

Den västerländska vetenskapen föds ur ett samtal. Platon skrev dialoger. Han uppfann inte formen; inom den filosofiska tradition som han själv tillhörde finns hänvisningar till försvunna dialoger av Protagoras, Zenon ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Agora - filosofiska essäer | 21 augusti, 2013

 Simon O. Pettersson

Leprasjuk i Visby av Simon O. Pettersson …

Germanist och kulturskribent. Debuterade skönlitterärt med diktsamlingen Athens ruiner (Aguéli förlag, 2015).

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 04 augusti, 2017

Ormen och örnen. Om Nietzsche och postmodernismen

Nietzsche har försett sitt språkrör Zarathustra med två kompanjoner: en orm och en örn. Ormen står för kunskap och örnen för mod. Så talade Zarathustra är på många sätt en ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 17 mars, 2014

Dödgrävarens dystra yrke

Låt älgen, som jägaren skadeskjöt och avled utan att återfinnas, eller vildsvinet, som förolyckades på landsvägen, ligga obegravt och du skall efter något dygn se en hel mängd olika djur ...

Av: Emma Ehrlekrona | Essäer | 22 juni, 2010

 Thomas Eakins The Agnew Clinic  1889

Dr. Agnews bröstoperation och andra cancerogena konstverk

All cancer är inte rosa, även om det kan verka så i oktober då det arrangeras stora insamlingar och galor för att uppmärksamma bröstcancer. Hela oktober förvandlas till en rosa ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 26 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts