Illustration: Hebriana Alainentalo

Kösamhällen och andra samhällen

Anders Björnsson om öl, kösamhälle och socialism.

Av: Anders Björnsson | 22 februari, 2017
Essäer om samhället

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Nils Hermansson i Paris

På vägen hem i fredags gick jag som vanligt genom latinkvarteren i Paris. Det är västra stranden av Seine, området där det på medeltiden talades latin och universitets olika institutioner ...

Av: Mikael Mogren | 31 mars, 2010
Essäer om religionen

Livet på 60 grader 1

Av: Bröderna Blomqvist | 02 februari, 2012
Kulturen strippar

Basale element i Hegels filosofi



Innledning

gustav klimt, nuda veritas 1899Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt, det vil si at i det som er overlevert oss Hegels tenkning blir tilhøreren eller leseren, konfrontert med ulike oppfattelser av idéen om ånd, og som inndeles i den subjektive, objektive og absolutte ånd. Jeg vender tilbake til disse distinksjoner. Utgangspunktet er at ånden finnes utenfor seg selv – i sine objektiveringer, i materiell forhold, som utgjøres av diverse samfunnsformer, med dets seder og skikker, og hvor mennesket er historiske handlende og kulturelt skapende, som er åndens manifeste produkt, dens eget verk.

Overgangen fra udifferensierte åndsformer til kompleks åndsformer

Problemet er at så lenge ånden lever utenfor seg selv, er den i seg selv, det vil si at den fremmed for seg selv og sine egne aktiviteter og virksomheter, som betyr at ånden kjenner ikke seg selv igjen i det fremmede, det vil si som uttrykk for sin egen frambringelse – skapelse: Tesen er at all skapelse skjer fritt, spontant; å leve i det fremmede, er å være underlagt tvang. Derfor har ånden som oppgave å eksistere for seg selv, det vil si at den har å komme seg fri fra sin bundethet til det som er annerledes enn det selv er, og for å kunne klare det, så har ånden å arbeide med seg selv. I praksis betyr dette at den må hente seg selv ut fra tvangen og undertrykkelsen.

Tvangen og undertrykkelsen beror ikke bare på at ånden lever i det fremmede, for tvangen og undertrykkelsen tildekker og skjuler at å eksistere og skape har å skje spontant og fritt: Mennesket er også underlagt herredømmets makt, som er den sterkes makt over den svake. På dette punktet blir Hegel svært uklar: Hvordan dette skal skje, at knekten og herren kommer på likefot med hverandre, er det vanskelig å forstå, især med tanke på at det som bidrar til holdningsendringer hos herren og knekten forblir i det mørke. Er det med henvisning til arbeideren og arbeiderklassen? Er det med henvisning til borgeren og borgerklassen? Eller hva og hvem er det Hegel snakker om når han snakker om ‘knekten’? I alle fall, ut fra Hegels konsepsjon har knekten å opphøre å være knekt ved at han reiser seg overfor herren – makthaveren.

Én måte å framstille en slik overgang, eller en skisse til forståelse, er å beskrive og tyde det slik. Ovenfor nevnte jeg åndens tre ytringsformer; det er på tide at disse ytringsformer søkes klarlagt. Utgangsbetingelsen for den subjektive fornuft er den a-teoretiske og ureflekterte eksistensmåten, som avløses av den praktiske eksistensmåten, eller at i menneskets praktiske liv er dets sosiale eksistens det som er avgjørende, og som også begrenser dets fulle frihet. Det er først gjennom overgangen til den teoretiske væremåten at dets eksistens fullendes, og som utgjøres av subjektets arbeid med seg selv: At subjektet bringer dets idéer og tanker på begrep.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ut fra den subjektiv ånd, eller den subjektive fornuft, er det mylderet av umiddelbare begjær, ønsker og fantasier, gleder og sorger, og, ikke minst, frykten for den ytre naturens mektige krefter, som lyn og torden, flom og tørke, som dominerer menneskenes liv. Litt etter litt får menneskets styring på sentiment og emosjoner, og dets frykt og redsel avtar gjennom utstrakt organisert samarbeid med likesinnede om livets nødvendigheter, det vil si mat og drikke, klær og husly. Således begynner en å se konturene av det urbane liv, med stor grad av arbeidsdeling, grunnet på ulik skolering: Vi har nådd over til den objektive fornuft, eller nivået for ‘sedelighet’, som kan beskrives som ‘posisjon og plikt’ – at hver eneste samfunnsborger har en bør å ta hånd om. Det betyr at idéer om statsborgeren og samfunnsborgeren inngår i Hegels filosofi.

Å sette punktum her er å gjøre Hegel stor urett, for da utelater en å snakke om det Marx betegnet med «overbygningen», i motsetning til basis, der det er dialektikken mellom overbygningen og basis som driver konkrete samfunn framover: Hegel kaller dette den absolutte ånd, som består av litteratur, kunst og kultur, lov og rett, riter og ritualer, liturgi, seremonier, prosesjoner og minnesmerker – museer, plasser og monumenter.

Ifølge Hegel er filosofi vitenskapen om all viten

Om en ser bort fra nevnte vanskelighet om overgangene fra relasjonene mellom herre og knekt, og hvordan disse relasjoner endres over tid, og at en tenker over hva idéen om frihet står for hos Hegel, er det slik at desto mer frihet ånden får, jo mer utfoldes den som ånd. Ja, i bunn og grunn dreier Hegels filosofi seg om den absolutte åndens utvikling av seg selv. Verdenshistorien når sitt høyeste og ytterste mål gjennom den menneskelig åndens selvutvikling, og siden verdenshistorien når sitt høyeste nivå og ytterste mål gjennom den menneskelige åndens selvutvikling, har verdenshistorien kommet hjem til seg selv når ånden har nådd helt fram: Vi er alle frie, sa Hegel.

Ved å følge folk som har stor sans for Hegel og hans filosofi, for eksempel kanadieren Charles Taylor, går Hegels filosofiske konsepsjon ut på at den ikke bare representerer vitenskap, for den skal kunne stå for vitenskapen om hver eneste vitenskap. Dermed kan en undre seg over om det forholder seg på den måten at hos Hegel måles et samfunns grad av kulturytelser på mengden av museer, bibliotek og arkiv som finnes, sammen med tilpasningsstrategier, der målene for tilpasningen antas som positivt gitt, mens en kun strides om midlene til målene. Således finner disiplineringen av befolkningen sted ved hjelp av administrasjon, byråkrati, politi og militær.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress             Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 11 september, 2010

Europa ett asiatiskt randområde?

Geografiskt är Europa ett asiatiskt randområde, en kontinent präglad av starka spänningar mellan bysantinskt och över södra delen av detta euro-asiatiska flarn och att den hellenistiska Medelhavskulturen råder i sydost. Kristendomens och ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om religionen | 01 oktober, 2014

Hänt i Skvättet 5

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 28 oktober, 2013

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, Vecka 5-2013

Det finns en scen i dokumentärfilmen om Palme som jag inte kan släppa. En aggressiv journalist frågar Palme om arbetslösheten. Han säger att i partprogrammet talas det om full sysselsättning ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 februari, 2013

Utvinningen av Arktis

Arktis är ett av de få områden på jorden som ännu är relativt oberörd av de giriga västliga människorna. Jag läste nyligen i Hufvudstadsbladet att ”Finland gör för litet för ...

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 03 november, 2013

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.