Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé

Årets upplaga av Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé, och har sålunda vuxit till ett mycket lyckat komplement till årets övriga biorepertoar. Tidningen Kulturen tittade lite extra på tre av festivalens ...

Av: Mattias Löfroth | 04 december, 2007
Kulturreportage

Migrationens metaforer

Till Marco Kurtz Vi hör talas mycket om rötter på vår halvö och bortom den. Om våra samhällens och gemenskapers historiska rötter. Om våra ursprung i vissa geografiska områden sedan tidernas ...

Av: Juan Goytisolo | 23 februari, 2014
Essäer

Skapandets värld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa ...

Av: Percival | 26 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Greed 1924

Den kompromisslöse extravaganten

Hollywood har alltid varit en plats för extravaganter. Men frågan är om någon slår Erich von Stroheim i extravagans. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att ingen slår ...

Av: Ulf Stenberg | 31 mars, 2016
Filmens porträtt

Basale element i Hegels filosofi



Innledning

gustav klimt, nuda veritas 1899Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt, det vil si at i det som er overlevert oss Hegels tenkning blir tilhøreren eller leseren, konfrontert med ulike oppfattelser av idéen om ånd, og som inndeles i den subjektive, objektive og absolutte ånd. Jeg vender tilbake til disse distinksjoner. Utgangspunktet er at ånden finnes utenfor seg selv – i sine objektiveringer, i materiell forhold, som utgjøres av diverse samfunnsformer, med dets seder og skikker, og hvor mennesket er historiske handlende og kulturelt skapende, som er åndens manifeste produkt, dens eget verk.

Overgangen fra udifferensierte åndsformer til kompleks åndsformer

Problemet er at så lenge ånden lever utenfor seg selv, er den i seg selv, det vil si at den fremmed for seg selv og sine egne aktiviteter og virksomheter, som betyr at ånden kjenner ikke seg selv igjen i det fremmede, det vil si som uttrykk for sin egen frambringelse – skapelse: Tesen er at all skapelse skjer fritt, spontant; å leve i det fremmede, er å være underlagt tvang. Derfor har ånden som oppgave å eksistere for seg selv, det vil si at den har å komme seg fri fra sin bundethet til det som er annerledes enn det selv er, og for å kunne klare det, så har ånden å arbeide med seg selv. I praksis betyr dette at den må hente seg selv ut fra tvangen og undertrykkelsen.

Tvangen og undertrykkelsen beror ikke bare på at ånden lever i det fremmede, for tvangen og undertrykkelsen tildekker og skjuler at å eksistere og skape har å skje spontant og fritt: Mennesket er også underlagt herredømmets makt, som er den sterkes makt over den svake. På dette punktet blir Hegel svært uklar: Hvordan dette skal skje, at knekten og herren kommer på likefot med hverandre, er det vanskelig å forstå, især med tanke på at det som bidrar til holdningsendringer hos herren og knekten forblir i det mørke. Er det med henvisning til arbeideren og arbeiderklassen? Er det med henvisning til borgeren og borgerklassen? Eller hva og hvem er det Hegel snakker om når han snakker om ‘knekten’? I alle fall, ut fra Hegels konsepsjon har knekten å opphøre å være knekt ved at han reiser seg overfor herren – makthaveren.

Én måte å framstille en slik overgang, eller en skisse til forståelse, er å beskrive og tyde det slik. Ovenfor nevnte jeg åndens tre ytringsformer; det er på tide at disse ytringsformer søkes klarlagt. Utgangsbetingelsen for den subjektive fornuft er den a-teoretiske og ureflekterte eksistensmåten, som avløses av den praktiske eksistensmåten, eller at i menneskets praktiske liv er dets sosiale eksistens det som er avgjørende, og som også begrenser dets fulle frihet. Det er først gjennom overgangen til den teoretiske væremåten at dets eksistens fullendes, og som utgjøres av subjektets arbeid med seg selv: At subjektet bringer dets idéer og tanker på begrep.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ut fra den subjektiv ånd, eller den subjektive fornuft, er det mylderet av umiddelbare begjær, ønsker og fantasier, gleder og sorger, og, ikke minst, frykten for den ytre naturens mektige krefter, som lyn og torden, flom og tørke, som dominerer menneskenes liv. Litt etter litt får menneskets styring på sentiment og emosjoner, og dets frykt og redsel avtar gjennom utstrakt organisert samarbeid med likesinnede om livets nødvendigheter, det vil si mat og drikke, klær og husly. Således begynner en å se konturene av det urbane liv, med stor grad av arbeidsdeling, grunnet på ulik skolering: Vi har nådd over til den objektive fornuft, eller nivået for ‘sedelighet’, som kan beskrives som ‘posisjon og plikt’ – at hver eneste samfunnsborger har en bør å ta hånd om. Det betyr at idéer om statsborgeren og samfunnsborgeren inngår i Hegels filosofi.

Å sette punktum her er å gjøre Hegel stor urett, for da utelater en å snakke om det Marx betegnet med «overbygningen», i motsetning til basis, der det er dialektikken mellom overbygningen og basis som driver konkrete samfunn framover: Hegel kaller dette den absolutte ånd, som består av litteratur, kunst og kultur, lov og rett, riter og ritualer, liturgi, seremonier, prosesjoner og minnesmerker – museer, plasser og monumenter.

Ifølge Hegel er filosofi vitenskapen om all viten

Om en ser bort fra nevnte vanskelighet om overgangene fra relasjonene mellom herre og knekt, og hvordan disse relasjoner endres over tid, og at en tenker over hva idéen om frihet står for hos Hegel, er det slik at desto mer frihet ånden får, jo mer utfoldes den som ånd. Ja, i bunn og grunn dreier Hegels filosofi seg om den absolutte åndens utvikling av seg selv. Verdenshistorien når sitt høyeste og ytterste mål gjennom den menneskelig åndens selvutvikling, og siden verdenshistorien når sitt høyeste nivå og ytterste mål gjennom den menneskelige åndens selvutvikling, har verdenshistorien kommet hjem til seg selv når ånden har nådd helt fram: Vi er alle frie, sa Hegel.

Ved å følge folk som har stor sans for Hegel og hans filosofi, for eksempel kanadieren Charles Taylor, går Hegels filosofiske konsepsjon ut på at den ikke bare representerer vitenskap, for den skal kunne stå for vitenskapen om hver eneste vitenskap. Dermed kan en undre seg over om det forholder seg på den måten at hos Hegel måles et samfunns grad av kulturytelser på mengden av museer, bibliotek og arkiv som finnes, sammen med tilpasningsstrategier, der målene for tilpasningen antas som positivt gitt, mens en kun strides om midlene til målene. Således finner disiplineringen av befolkningen sted ved hjelp av administrasjon, byråkrati, politi og militær.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress             Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Samuel Beckett – Murphy och ”den blinda viljan”

Hamm: What time is it? Clov: The same as usualHamm: Have you looked?Clov: YesHamm: Well?Clov: Zero.  / Samuel Beckett: Endgame Vi kommer in i Murphy (1938), skriven av Samuel Beckett, då en ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 13 juni, 2014

Greiða úr horni sem fannst í Vimose á Fjóni. Elsta rúnaristan

I runornas tid, del 2

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 26 november, 2015

Solnedgång på Island. Foto: Wikimedia

Litteraturen på våra nordiska öar

När vi talar om nordisk litteratur, i nutid, talar vi nästan alltid om Sverige, Norge, Danmark och (i Sverige tyvärr skamligt lite) Finland. Men hur då med våra ”nordiska öar” ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 04 december, 2015

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

WASA

Segelfartygens storhetstid

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 23 augusti, 2017

Avslut – Början – Agape

Grekerna hade flera ord för att uttrycka det som för oss är Kärlek. Till exempel Fileo som har mest med kunskap, tendens och lust att göra. Och sedan Eros, kropparnas ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2014

Luciafirandet i Svensk-Finland

Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon och martyr Lucia, en helig jungfru som på 283-talet levde i Siracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och ...

Av: Nina Michael | Kulturreportage | 13 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.