Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

Basale element i Hegels filosofi



Innledning

gustav klimt, nuda veritas 1899Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt, det vil si at i det som er overlevert oss Hegels tenkning blir tilhøreren eller leseren, konfrontert med ulike oppfattelser av idéen om ånd, og som inndeles i den subjektive, objektive og absolutte ånd. Jeg vender tilbake til disse distinksjoner. Utgangspunktet er at ånden finnes utenfor seg selv – i sine objektiveringer, i materiell forhold, som utgjøres av diverse samfunnsformer, med dets seder og skikker, og hvor mennesket er historiske handlende og kulturelt skapende, som er åndens manifeste produkt, dens eget verk.

Overgangen fra udifferensierte åndsformer til kompleks åndsformer

Problemet er at så lenge ånden lever utenfor seg selv, er den i seg selv, det vil si at den fremmed for seg selv og sine egne aktiviteter og virksomheter, som betyr at ånden kjenner ikke seg selv igjen i det fremmede, det vil si som uttrykk for sin egen frambringelse – skapelse: Tesen er at all skapelse skjer fritt, spontant; å leve i det fremmede, er å være underlagt tvang. Derfor har ånden som oppgave å eksistere for seg selv, det vil si at den har å komme seg fri fra sin bundethet til det som er annerledes enn det selv er, og for å kunne klare det, så har ånden å arbeide med seg selv. I praksis betyr dette at den må hente seg selv ut fra tvangen og undertrykkelsen.

Tvangen og undertrykkelsen beror ikke bare på at ånden lever i det fremmede, for tvangen og undertrykkelsen tildekker og skjuler at å eksistere og skape har å skje spontant og fritt: Mennesket er også underlagt herredømmets makt, som er den sterkes makt over den svake. På dette punktet blir Hegel svært uklar: Hvordan dette skal skje, at knekten og herren kommer på likefot med hverandre, er det vanskelig å forstå, især med tanke på at det som bidrar til holdningsendringer hos herren og knekten forblir i det mørke. Er det med henvisning til arbeideren og arbeiderklassen? Er det med henvisning til borgeren og borgerklassen? Eller hva og hvem er det Hegel snakker om når han snakker om ‘knekten’? I alle fall, ut fra Hegels konsepsjon har knekten å opphøre å være knekt ved at han reiser seg overfor herren – makthaveren.

Én måte å framstille en slik overgang, eller en skisse til forståelse, er å beskrive og tyde det slik. Ovenfor nevnte jeg åndens tre ytringsformer; det er på tide at disse ytringsformer søkes klarlagt. Utgangsbetingelsen for den subjektive fornuft er den a-teoretiske og ureflekterte eksistensmåten, som avløses av den praktiske eksistensmåten, eller at i menneskets praktiske liv er dets sosiale eksistens det som er avgjørende, og som også begrenser dets fulle frihet. Det er først gjennom overgangen til den teoretiske væremåten at dets eksistens fullendes, og som utgjøres av subjektets arbeid med seg selv: At subjektet bringer dets idéer og tanker på begrep.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ut fra den subjektiv ånd, eller den subjektive fornuft, er det mylderet av umiddelbare begjær, ønsker og fantasier, gleder og sorger, og, ikke minst, frykten for den ytre naturens mektige krefter, som lyn og torden, flom og tørke, som dominerer menneskenes liv. Litt etter litt får menneskets styring på sentiment og emosjoner, og dets frykt og redsel avtar gjennom utstrakt organisert samarbeid med likesinnede om livets nødvendigheter, det vil si mat og drikke, klær og husly. Således begynner en å se konturene av det urbane liv, med stor grad av arbeidsdeling, grunnet på ulik skolering: Vi har nådd over til den objektive fornuft, eller nivået for ‘sedelighet’, som kan beskrives som ‘posisjon og plikt’ – at hver eneste samfunnsborger har en bør å ta hånd om. Det betyr at idéer om statsborgeren og samfunnsborgeren inngår i Hegels filosofi.

Å sette punktum her er å gjøre Hegel stor urett, for da utelater en å snakke om det Marx betegnet med «overbygningen», i motsetning til basis, der det er dialektikken mellom overbygningen og basis som driver konkrete samfunn framover: Hegel kaller dette den absolutte ånd, som består av litteratur, kunst og kultur, lov og rett, riter og ritualer, liturgi, seremonier, prosesjoner og minnesmerker – museer, plasser og monumenter.

Ifølge Hegel er filosofi vitenskapen om all viten

Om en ser bort fra nevnte vanskelighet om overgangene fra relasjonene mellom herre og knekt, og hvordan disse relasjoner endres over tid, og at en tenker over hva idéen om frihet står for hos Hegel, er det slik at desto mer frihet ånden får, jo mer utfoldes den som ånd. Ja, i bunn og grunn dreier Hegels filosofi seg om den absolutte åndens utvikling av seg selv. Verdenshistorien når sitt høyeste og ytterste mål gjennom den menneskelig åndens selvutvikling, og siden verdenshistorien når sitt høyeste nivå og ytterste mål gjennom den menneskelige åndens selvutvikling, har verdenshistorien kommet hjem til seg selv når ånden har nådd helt fram: Vi er alle frie, sa Hegel.

Ved å følge folk som har stor sans for Hegel og hans filosofi, for eksempel kanadieren Charles Taylor, går Hegels filosofiske konsepsjon ut på at den ikke bare representerer vitenskap, for den skal kunne stå for vitenskapen om hver eneste vitenskap. Dermed kan en undre seg over om det forholder seg på den måten at hos Hegel måles et samfunns grad av kulturytelser på mengden av museer, bibliotek og arkiv som finnes, sammen med tilpasningsstrategier, der målene for tilpasningen antas som positivt gitt, mens en kun strides om midlene til målene. Således finner disiplineringen av befolkningen sted ved hjelp av administrasjon, byråkrati, politi og militær.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress             Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts