Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 20 juli, 2014
Reportage om scenkonst

Adolf Eichmann, den lille mannen i historiens malström

För 50 år sedan stod en av historiens värsta massmördare inför rätta. Adolf Eichmann hade ansvaret för Förintelsens logistik i det ockuperade Östeuropa, det var han som såg till att ...

Av: Gregor Flakierski | 30 april, 2011
Porträtt om politik & samhälle

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | 13 augusti, 2013
Övriga porträtt

Gåtans lösning



John ClarkeI min bok Världen och vetenskapen – ett olyckligt äktenskap? från 2012 hade jag en särskild avdelning om föreningen Scientific and Medical Network (SMN) med bas i England men medlemmar världen över. Den ger ut en förnämlig tidskrift Network Review, som utkommer tre gånger om året med 72 stora sidor varje gång. Eftersom jag blev medlem år 2000, hade jag där ett helt bibliotek på 2736 sidor. Jag hade en plan att presentera och diskutera dessa sidor, men fick ge upp: det var helt enkelt för ansträngande, för krävande. I stället valde jag att ta fram de bidrag, som jag tyckte var bäst, som gett mig mest.

Och det visade sig då vara två bidrag av John Clarke, professor emeritus i idéhistoria och tidigare ordförande i SMN: ”The Self-Creating Universe” och ”Emergentism and the Evolution of Consciousness”. Clarke har nu, 2014, kommit med en helt ny bok, som presenteras/recenseras i det nummer av tidskriften (115), som kom häromveckan: The Self-Creating Universe: the Making of a Worldview ( s 42). I sanning en remarkabel händelse, som, tror jag, motiverar titeln härovan. Och gåtan är: hur har liv kunnat uppstå ur materien och medvetande ur livet?

Bokens tema är, menar recensenten Martin Lockley ”emergentism”, d v s ”framträdandet av nya, komplexa system eller helheter, som uppstår de novo och ganska mysteriöst från mindre komplexa föregångare. Sådana nyhetsproducerande processer tycks medfött skapande och underförstått progressiva.”

Bokens centrala tema och budskap kallar John Clarke ”det naturalistiska antagandet”, något som recensenten återfinner också i en bok av Deacon, som jag strax skall återkomma till. Denna position hävdar, ”att övernaturliga förklaringar inte är nödvändiga för att förklara framträdandet av medvetandet från livet eller livet från trög, oorganisk materia. (---) emergenta nyheter uppstår från helt naturliga, om också ännu dåligt förstådda, processer och fordrar inte att vi skall postulera ett allvetande medvetande eller en skapande kraft, som på något sätt opererar oberoende av materien. De tillbakavisar kort sagt sådana scenarior, därför att de för oss in i fällan medvetande/materie-dualismen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Teilhard de ChardinPrecis som Teilhard de Chardin och andra på 1900-talet började tillämpa evolutionsparadigmet för att integrera kosmos (fysiosfären), livet (biosfären) och medvetandet (noosfären) och därigenom utvecklade darwinismen till ett mer allomfattande evolutionärt paradigm, så tjänar emergentismen som en subtilare och djupare integrerad evolutionär hypotes. ”

Emergentismen ”känner igen den framvällande interna dynamiken i liv och sinne, som vi intuitivt vet är naturliga sidor av vår organiska varelse. Vi har del av den kosmisk-organiska processen (…) och är inte på något sätt splittrade eller åtskilda från den, som vårt medvetande om jaget åtskilt från den andre kan få oss att tro. Detta paradigm tillåter oss kort sagt att äga och nära vår inre visdom, fysiologisk, psykologisk eller andlig, som vår egen: att vara hemma med den och inte låna den eller nervöst gripa efter den annorstädes. (…) ´Vi förblir hemma i universum´.”

Allt ligger inom naturen. Det finns ”inget behov att överskrida naturen för något hinsides rike. Himmelens kungarike är när allt kommer omkring inom oss.”

Det är som på så många andra håll i mänsklighetens historia: när man inte förstått, har man hänvisat till gudarna eller andra översinnliga makter eller krafter. Men nu behövs det alltså inte heller här - ett enormt framsteg.

Den andra, nämnda boken, heter Incomplete Nature: how Mind Emerged from Matter, är skriven av Terrence W. Deacon, neurolog och antropolog vid University of California, och recenseras också den av Martin Lockley. Det är en större och mer komplicerad framställning, som också får en längre recension. Men den banbrytande slutsatsen blir densamma, vilket förvisso är anmärkningsvärt i två på varandra följande recensioner.

Deacon konstaterar, att ”eftersom subjektiv mening och subjektivt värde är frånvarande (uteslutna) i naturvetenskaperna trots deras betydelse i vardagslivet, så ´har våra teorier om hur världen fungerar implicit förnekat vår egen existens´, och därigenom orsakat misstro mot vetenskapen som en fiende till mänskliga värden.”

Terrence W. Deacon”´Det finns [säger han] inga materiella enheter, som inte är processer, och eftersom processer definieras av deras organisation…[kan] organisation i sig själv vara en determinant för fysisk kausalitet.´.” Och ”´design inträffar spontant´ genom tillväxt- och differentieringsprocesser”.

”Men organisation är inte något som helt enkelt läggs till eller komplicerar, det är också en restriktion eller begränsning – skapandet av en ny vana.” Biomolekylerna i en levande cell frambringar helheten (cellen), som i sin tur alstrar molekylerna. Processen är på en gång botten upp och toppen ner, ledande till framträdandet av en stark, ny balanserad jämvikt.”

”I den sista analysen hävdar Deacon, att han har ´brutit dualismens förtrollning´ genom att fokusera på ´vad som är närvarande och vad som är frånvarande´ och på så sätt visat vägen till ´en icke-mystisk redovisning för medvetandets ögonskenliga icke-materialitet´.” Vi är ´ofullständiga genom vår själva natur. Jaget är bokstavligen framträdande från vad som inte är där …något som kommer av ingenting…som nyss fått kropp i varje ögonblick.´”

Det låter äventyrligt men är tänkvärt. Och än mer tänkvärd är en parallell som Lockley hämtar från teologin. Människor ”är ännu inte fullt utvecklade och upplever ondska och lidande för att utvecklas. Om skapelsen var perfekt och avslutad, skulle tillvaron inte erbjuda utmaningar eller strävan efter tillväxt och utveckling.” Javisst.

Men jag föredrar John Clarkes enklare och mer övertygande lösning.

Recensenten Martin Lockley är professor emeritus i geologi vid University of Colorado och specialist på fotspår av dinosaurier.

Erland Lagerroth

 

Ur arkivet

view_module reorder

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | Essäer om religionen | 12 maj, 2016

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Den gudomliga dialogen

”Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?” Kraftfullt, direkt och avskalat riktas orden mot ett ”Du”; detta är början på en livslång dialog ...

Av: Mikael Palm | Essäer om religionen | 24 augusti, 2014

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.