Veckan från hyllan, Vecka 28- 2012

Efter en alldeles för lång vinter och en obstinat vår har sommarvärmen äntligen kommit till Norrland. Till södra Sverige kom den några veckor tidigare, med rena Medelhavstemperaturer. Så är det ofta ...

Av: Gregor Flakierski | 07 juli, 2012
Veckans titt i hyllan

Ljusguden och vår underbara värld

Karl-Erik Edris bok I ett annat ljus är frukten av en total kraftinsats. Även i pocket ter den sig försvarlig med sina 270 tättryckta sidor (Edris Idé-förlag 2010). Men den ...

Av: Erland Lagerroth | 26 januari, 2012
Essäer

Om äktenskap uppgjorda i himlen

Kerstin kommer in till mig och frestar: ”Om vi skall vara tillsammans, så är det nu.” Martin Luther berättar i sina bordssamtal att han brukade röra vid särskilda delar av sin hustru ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 december, 2013
Gästkrönikör

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Livet er om det vi trenger



Forord

 

Gud som den absolutt andre Bild Hebriana AlainentaloArtikkelen min danner innledning til Livet med filosofi, der jeg allerede har planlagt at prosjektet skal bestå av følgende artikler, som jeg har gitt disse navn: Biologisk liv, Biografisk liv, Historisk liv, Historisk – biografisk liv, Sosialt liv, Samfunnsliv og kulturliv.

Selv om mitt arbeid kommer i stand ut fra at jeg på forhånd har en vag forestillingen om hvordan det skal bli, siden ingen starter fra et null-punkt, så skjer selve skrivingen ut fra ‘åpne’ begrep, det vil si at jeg ser på det som et forløp, der jeg beholder noe av det jeg har skrevet, endrer på andre ting, og at en god del blir forkastet.

Artikkelen min har fire deler, der hver del er med referanse til et bestemt emne, og som er slik. I den første delen er det om skillet mellom viktig, mindre viktig og det som er trivielt, åndløst eller platt. Den andre delen handler om hva som er lagt ned i begrepet om å trenge noe eller noen, mens i del tre snakker jeg om slike ting ingen av oss vil være uten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jeg avslutter med å snakke om betydningen til ‘å stå på god fot med seg selv’.

 

 

 

Om skillet mellom viktige anliggender, mindre viktige anliggender og rene plattheter

En av de anliggender mennesker trenger, er å finne ut av, eller å prøve å finne ut av, de ‘høyeste, ytterste og siste ting’, det vil si at det er om ‘hvor vi mennesker kommer fra, hva og hvem vi er, og hvor vi går hen’. Å gi seg i kast med å tenke gjennom det vi mennesker trenger, er, uten tvil, en aktivitet som støter an overfor forflatningen som dominerer nåtiden. Ja, verden er hul, flat og tom. Det som har trådt i bakgrunnen, eller som ikke lenger blir trodd, er tanken om at det som er helt annerledes enn det som er, finnes. Å reise høyhus som stikker 1000 meter til værs, rokker ikke det minste ved tanken at det er det immanente eller det kvantitative, som er av betydning. Nåtidsmennesket er opptatt av det kolossale, der omkvedet er at jo større en ting er, desto bedre.

Naturligvis, fortiden var heller ikke fremmed for det kolossale, som kom til uttrykk ved bygging av veier, palass, pyramider, moskeer, kirker, store murer, hengende hager og så vel rette som skjeve tårn. Det sies også at kineserne skal ha bygd enorme krigsskip, som, heldigvis, aldri ble tatt i bruk.

En gang i tiden fantes det bare bitte små mennesker og giganter på jorden. Livet var en stadig kamp mot overmakten, mot redsel og gru, som skyldes at alle perspektiv ble styrt av det som var smått, lite og svakt versus det som var enormt stort og med svære, overmenneskelige krefter.

For nåtidsmennesket er det jeg har snakket om over, kun eventyr, eller produkt av menneskets fantasifulle fabuleringer. For å utholde timene, dagene, måneden og årene sine på jorden, eller slik kan en tenke seg at det gikk til, lagde mennesket seg en allmektig, allvitende, altseende og allkjærlig Gud, som de kunne søke trøst hos når livet ble for vanskelig. En komplementær oppfattelse er at i begynnelsen var det bare kaos, røyk, ild og damp på jorden, uten levende liv noe sted. Den en eneste som kunne skape liv på jorden, var Gud, der tiden, rommet og omstendighetene ble til som resultat fra Guds skapende handling. Grunnspørsmålene vedrørende Gud består i spørre om det er mennesket som har skapt forestillingen om Gud eller om det er Gud som skapte mennesket; ut fra den sistnevnte oppfatningen er det Gud som skaper mennesket, og ikke omvendt, at Gudsforestillingen er et produkt av menneskets fantasi. Dermed er det å trekke opp skillet mellom viktige ting, mindre viktige ting og platte ting, når referansen er Gud, slik. For det første, at det er overordentlig viktig for den som tror på Gud at hun holder det for sant og virkelig at Gud eksisterer. For det andre, hvorvidt Guds navn er «Jahve» eller «Allah», er, så langt jeg kan skjønne, av underordnet betydning. For det tredje, å føre en krangel om Gud er en kvinne eller en mann, er å redusere spørsmålet om Gud til et åndløst spørsmål (Jf. Gud som den absolutt andre).

Om det vi trenger

Gitt at de ting jeg har snakket om over, synes å være rimelige ting for den som tror og mener at Gud finnes og at det å tro på Gud ikke er det samme som å tro på at ved de to siste valg fikk USA borgere en god president. Dette vinkler jeg slik. Hvordan har det kommet dithen at nåtidens mennesker betrakter fortidens forestillinger som ren fantasi: Skyldes fortidens forestillinger materielle mangler, lengsler og drømmer, eller at det foreliggende livet i verden er utilfredsstillende? Er det vitenskapelig kunnskaper som ligger til grunn? Er det vekstideologi og globalisering som har ført til at folk flest har opphørt med å tro på Gud og Jesus, det vil si at kirkene står tomme på grunn av sviktende tro? Det gis legio spørsmål, uten at en kan finne fram til riktige svar på spørsmålene. I alle fall, religiøse spørsmål er sentrale anliggender, og å la være å forsøke å besvare dem, eller at et samfunn oppmuntrer til a-religiøs orientering ved å framheve at religion er farlige saker, som forårsaker splid og ufred mellom mennesker, er å drive med ren propaganda. Å arbeide for å holde religionene utenom det offisielle samfunnslivet, er også en del av den politiske propaganda, der hvert eneste politiske parti likner mye mer på en religiøs sekt enn på en organisasjon som har grupper av individs ve og vel for øye. Vi har fått mer enn nok av det, og dermed hører ikke nevnte former for propaganda, der talspersoner for ulike politiske partier streber etter å få flest mulig mennesker over på deres side, med til det vi trenger.

Om det vi ikke vil være for uten

Å ha sunn mat og friskt vann, rene klær og et sted å bo, er basalt for mennesker, og som ingen av oss ønsker og vil være for uten. Å ha noe å gå til er godt og bra for mennesket; i nåtidens Europa er det mange som har å leve livet sitt uten et lønnet arbeid å gå til, uten penger til mat, klær og bolig, og hvor utsiktene til å få seg utdanning, slik at de kan få seg et arbeid, er lik null.

Om betydningen til å stå på god fot med seg selv

Allerede Platon snakket om at nøkkelen til innsikt og dermed til et godt liv er å lære seg selv å kjenne, og som en gjør ved å finne en å snakke med om det som er av stor betydning: Det er ikke dumt å starte med å komme i dialog med din egen sjel. Følgelig, budskapet mitt, til alle makthavere, i alle land, er at veien til å sove bedre om natten, er å prøve å gjøre livet bedre for mennesker som lider.

 

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Att vara en annan: Robert Musils Möglichkeitsmensch

Någon gång på 1930-talet gjorde den österrikiske författaren Robert Musil denna anteckning i sin dagbok: ”Seit ich zum Leben erwacht bin, denke ich mir die Sache anders” (Alltsedan jag vaknade ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 april, 2014

En begravningsbåt av cederträ

Sergei Rachmaninov brukade komma och smörja kråset. Det var på den tiden när kobragudinnans vilda bröllopsnatt ansågs vara ett ämne för finsmakarna. Jag hade rest till Florens, mött Gud bakom ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 oktober, 2014

Om Henri Dunant. Röda korsets grundare

I Genève firar människor denna dag den 8 maj 1828 vårens ankomst. Huset på Rue Verdaine 68 väntar och det är torsdag. Klockan slår halv nio. Ute härskar mörkret, och ...

Av: Kjell Ekborg | Övriga porträtt | 26 april, 2014

Eckermann och Goethe

  Den unge Johann Peter Eckermann är på väg att möta sitt öde. Själv tror Eckermann att han ska göra en kort visit i Weimar för att få träffa Goethe. Hans ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2009

Bland insekter och skrivmaskiner – om David Cronenbergs Naked Lunch

”It’s a Kafka high. You feel like a bug.”  Länge leve det nya köttet, sa insekten som en gång drömt att den var en människa, och precis som Seth Brundle fusionerades ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 31 oktober, 2013

Tunis och Esko

Tunis is av Lars Tunbjörk. Tunis och Esko Två världsberömda fotografer från Norden ställer i höst ut i Stockholm med omnejd. Konsten att se får utmärkt träning genom dessa utställningar ...

Av: Nancy Westman | Essäer om konst | 25 september, 2007

Walt Whitman. Tre Dikter i översättning av Erik Carlquist

Man kan fråga vad Walt Whitmans dikt Jag sitter och ser ut  handlar om. Vill han säga att det är poeten själv som har givit upp inför världens ondska, eller vänder ...

Av: Walt Whitman | Kulturreportage | 29 Maj, 2014

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 3 av 4)

Världen larmar och står i, men jag – jag vill bara sitta under min korkek och lukta på blommorna. Eller som Långben så sakligt konstaterar i serietidningen Kalle Anka & ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.