Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | 26 oktober, 2010
Essäer

… Mot Bröderna Karamazov och det ”oroliga blodet.” (Del II)

Ännu en morgon med blicken sömnigt klar. Glad över att ha vaknat till ett vinterlandskap och min uppmärksamhet är ljudlös. Jag väntar på en stjärna, inte nattens utan den av ...

Av: Göran af Gröning | 08 februari, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Triptyk av E. Sábato. Prinsessan och draken – De osynliga ansiktena – Rapport…

Inledning Ännu en morgon av återhämtning Känner att febern inte riktigt lämnat men det är faktiskt en skön känsla. Hur febrig var Balzac och hans samhörighet med Swedenborg? Strindberg och febern, och samhörighetskänslan ...

Av: Göran af Gröning | 02 september, 2014
Litteraturens porträtt

Sensommar i Beit Jala

  Den 20 och 21 september 2010 hölls den första "Festival des villes pour la Paix" ("Städernas festival för Freden") i Palestina, samorganiserad av städerna Beit Jala (Västbanken), Jena (Tyskland) och ...

Av: Marc Guerrien | 15 februari, 2011
Kulturreportage

Om sjelen. Del I



Innledning

En islamisk version av Aristoteles till höger porträtterad tillsammans med Alexander den storeIfølge Aristoteles har menneskesjelen tre deler: 1). Den vegetative delen. 2). Den affektive og den emosjonelle delen. 3. Den rasjonale delen. Det vegetative er knyttet opp til de funksjonelle roller synet, hørselen, smaken, lukten og berøringen spiller med henblikk på inntak av mat og drikke, samt utskillelse av det kroppen ikke trenger. Det affektive er om menneskets alternerende sinn, så som at det har sentiment, fornemmelser og følelser, og som kan befinne seg i strid med hverandre, slik at de trekker i hver sin retning, eller at en av dem viser seg å være sterkere enn sin motpart. Det rasjonale området er om makt over affekter og emosjoner, samlivet med andre mennesker og om erkjenningen av menneskets plass og rolle i kosmos.

I konsepsjonen til de gamle grekerne er hele universet gjennomsyret av sjel, og som betyr at hver eneste ting har en substans – en sjel. Dette kan en uttrykke ved å si at i antikken holdt en det for sant ‘at alt er sjel’ og at sjelen er i alt’. I moderne tid, i alle fall etter René Descartes, oppstod det et skille mellom sinn og kropp, og som er operativt den dag i dag: Sinnet står dermed for det som er uten utstrekning, mens kropp er det som har utstrekning. Om sjelen som størrelse sorterer under størrelsen for sinn, så blir den til en størrelse som den eksperimentelt orienterte vitenskap er ute av stand til å beskrive. Således snakker en i naturvitenskapene heller om ‘psyke’, snarere enn om sjel, og at sjel er liv, eller at det skal hete at det er i kraft av at sjelen finnes at det gis mennesker som tenker, føler, begjærer & har et selv, som er av ånd, og hvor det sjelelige innhold materialiserer seg i handling som affekter & emosjoner, basert på moralske prinsipp. Dermed er det sjelen som utgjør det innerste i en menneskelig person. 

Den ytre sansen og den indre sansen

I menneskelivet er sjel og kropp forbundet med hverandre på den måten at det finnes ingen sjel uten en kropp, og, omvendt, at det finnes ingen kropp uten en sjel. Sett i nevnte perspektiv, er det ikke det minste underlig at det gis oppfattelser om at sjelens evner har blitt dannet i analogi med den fysiske kroppens evner. La oss se hvor langt vi kommer med det. Tankegangen er slik. Til den ytre sansen svarer fem enkeltstående sanser, det vil si syn, hørsel, smak, lukt og berøring; hvorvidt det som beskrives ved hjelp av intuisjon, skal sorteres under den ytre sansen, er ikke helt klart – i alle fall ikke for meg. Utover disse fem sansegrener mener jeg at det er ikke dumt å føye til den mekaniske intelligens og den mekaniske hukommelse; med ‘mekanisk intelligens’ forstår jeg ‘forstanden’ hos mennesket, i motsetning til ‘forståelse’ eller ‘innsikt’. Tilsvarende gjelder det for den ‘mekaniske hukommelse’ at den fungerer i relasjon til sekvenser av hendelser som følger på hverandre i tiden og rommet, i motsetning til den levende hukommelse, om som er om hva for mening fortidens hendelser har for oss

Slik jeg har nevnt i innledningen, så omfatter den indre sansen tenkning, følelser, begjær, affekter, emosjoner og fantasi eller imaginasjon. I og med at en ikke finner en størrelse i den ytre verden som svarer til å ha eller å være et ego eller et selv, så synes det rimelig å lokalisere et ego/selv i den indre verden, det vil si i menneskesjelen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jeg går nå over til å snakke om de funksjonelle roller synssansen, hørselen og berøringen spiller med henblikk på persepsjon. Det som faller en inn, hva angår synet, det vil si at det forholder seg på liknende vis med det indre synet som det ytre synet, der det indre synet er med henblikk på de idéer og tanker mennesker har, mens det ytre synet er med henblikk på gjenstander i den ytre verden. Dermed trer både det indre synet og det indre synet fram som organet for erkjennelse. Jeg føyer til at det er ikke uvanlig at ‘å se’ står for ‘å innse’.

En annen vinkling er oppfattelsen om at i sansningen er de sansede ting avstandsløst til stede for oss, mens det som skjer i kraft at noe blir forstått, er at det oppstår en avstand i verden, og som kommer til uttrykk ved at i forståelsen kommer det forståtte mellom oss selv og verden.

Etter at jeg har sagt et par ord om hørselen, vender jeg tilbake til den visuelle dimensjonens plass og rolle i menneskelivet. For det første, det er forskjell på ‘å høre’ og ‘å lytte’; i det førstnevnte tilfelle sluses lydene inn i meg, om jeg forstår dem eller ikke, mens det forholder seg annerledes med å lytte, for det er et aktivt forløp. For det andre, siden hørselen er den fysiske betingelsen for at en oppfatter lyder, er den indre hørselen lik den første, det vil si den ytre sansen, i den forstand at det er den (den indre sansen) som forlener det hørte med mening, slik at det blir til meningsfylt lyd(Aristoteles). Poenget med å trekke opp et skille mellom lyd og meningsfylt lyd, er at forståelsen av det sagte kommer gjennom at en har rettet oppmerksomheten overfor det som blir sagt, slik at en kan få destillert ut meningen, eller om det gis flere ulike meninger, fra det som er lagt ned i strømmen av ord og uttrykk som fyker inn i oss fra utsiden.

Persepsjonen av livet i tiden

Aristoteles av Francesco HayezÅ være til som kropp og sjel, er å eksisterer i tidsforløpet, og om en tar utgangpunkt i begrepet om øyeblikket, kan en prøve å forstå det på følgende måte: At det er om det som tildrar seg i tiden og hvis eksistensvarighet er svært kort. Derfra synes det å følge den adekvate termen er ‘øyeblikket’. Det er ikke bare slik at de enkelte øyeblikk avløses av nye øyeblikk, for det er med henblikk på dette, bestemte, øyeblikkets opphør det er om, for det som synes å hende er at hvert enkelt øyeblikk flyter sammen med de mange andre øyeblikk, som var helt og holdent nærværende, om så for en liten stund. Om det foregående stemmer, så betyr det at det som tildro seg i øyeblikket har opphørt å være til. Konsekvensen som synes å følge fra avgrensningen jeg har gitt, er at det overhodet ikke er mulig å forstå hvordan du eller jeg, eller noen annen, kan ha et liv som strekker seg over tidens tre dimensjoner, det vil si fortiden, nåtiden og framtiden. Således har vi å gjøre et nytt forsøk for å forstå hva det vil si å kunne ha et liv i tiden.

Vi har å merke oss dette forhold: Om tidens retning ses på som at den strømmer ut fra fortiden, at den passerer via nåtiden, for så å fortsette innover i framtiden, eller om det er omvendt, at tiden strømmer ut fra framtiden, passerer over nåtiden og forsvinner inn i fortiden, er ikke av stor hjelp for problemet en står overfor: Dette innebærer, slik oppfatter jeg det, at heller ikke ordinære årsaksforklaringer bringer oss et skritt videre, siden ingen rene beskrivelser av kjeder årsaker og virkninger bidrar til å gjøre det forståelig for oss hvordan det kan gå for seg at hver og en av oss opprettholdes, bevares og videreføres i tiden og rommet som ett og det samme individ. Det betyr at for å kunne forstå at livet og sjelen ikke bare forsvinner, så er det nødvendig å føre inn en størrelse, og som har en kraft og styrke, en makt, som virker i og gjennom den ordinære kausalitet, slik at sjelen og kroppen, og disses funksjoner, blir opprettholdt, bevart og videreført fra øyeblikk til øyeblikk: Det er dette jeg beskriver i termer av ‘indre’ kausalitet, i motsetning til den ytre kausalitet, som er operative i fagvitenskapene.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftiligt ges av författaren på denna adress                                             Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Artikkelen følges opp med Del II

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

An Empirically Based Answer to the Question “Does God Exist”? Involving Russell’s Paradox

Spirit of Truth, Enlighten and Guide our ResearchO Mary Conceived without Sin, Pray for us who have Recourse to Thee*   Abstract A recent alternative cosmological geometry transfers astronomical empirical evidence from the ...

Av: Piero Benazzo | Agora - filosofiska essäer | 31 oktober, 2013

WASA

Segelfartygens storhetstid

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 23 augusti, 2017

Kvalité och känsla

Kvalité och känsla "Franskspråkig skönlitteratur i svensk översättning" är Elisabeth Grate Bokförlags motto, men en och annan bok från den anglosaxiska världen har smugit sig in i utgivningen.

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

"Kidnappning får aldrig vara ett politiskt vapen."

 Giuliana Sgrena på Bokmässan. Bild: Stefan Villkatt. "Kidnappning får aldrig vara ett politiskt vapen." Tidningen Kulturens Guido Zeccola har träffat Giuliana Sgrena, journalist för Il Manifesto (Italien) och Der Zeit (Tyskland). Upprepade ...

Av: Tidningen Kulturen | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Fulke Greville

Fulke Greville. En dikt

Pessimistiska dikter kan vara uppmuntrande av olika skäl. De ger t.ex. anledning till motsägelse ("så illa är det väl ändå inte"), och om de är välskrivna påminner de om språkets ...

Av: Fulke Greville | Utopiska geografier | 06 april, 2015

Gilda Melodia

Att färdas till den plats där allting upphör

"Alla tillfälligheter i vårt liv är material av vilka vi kan skapa vad vi vill [...] Varje bekantskap, varje händelse är för den som är alltigenom ande första ledet i ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 27 april, 2016

Möt konstvåren i Bryssel

Till den rika museifloran i Bryssel kan man nu lägga Fin de siècle museet som öppnade vid årsskiftet. Lägg där till vårens stora utställningar med den belgiska samtidskonstnären Michaël Borresman ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 mars, 2014

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem

Vi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 13 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts