Gilda Melodia

Glädjesmarta

En ny krönika av Gilda Melodia.

Av: Gilda Melodia | 05 april, 2016
Gilda Melodia

Etik inom äldreomsorgen

De äldre, sjuka och dementa är en stor grupp människor med varierande symptom och sjukdomsbild. Det gemensamma för alla är att de ofta kommer i kläm i dagens rationella produktionssamhälle ...

Av: Lena Månson | 02 september, 2010
Essäer om samhället

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 april, 2013
Agora - filosofiska essäer

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Anteckningar om Vägen till språket



Martin HeideggerI Vägen till språket vill Heidegger utröna vad språket är. Heidegger vill fenomenologiskt utröna språkets ”vad-varo”, dess egenskaper och väsen. Lyckas Heidegger ”att bringa språket som språket till språk” friläggs en exemplarisk ledtråd till vara, eftersom det är i och genom språket vara kan närmas och överhuvudtaget erhålla mening. Språket är varats ”kärl”. Eftersom undersökningen måste gå genom det tillfrågade (språket) för att nå fram till det efterfrågade (språkets väsen) utgör sträckan en omväg. Det blir tal om gå fram och tillbaka emellan det egna (öppna och avtäckta) och det främmande (förslutna och tilltäckta).

Låt oss undersöka (om)vägens ”formel”. Uttrycket ”språket som språket” bör förstås emot ett vidare fenomenologiskt tankefält. Husserl kopplar samman kopula (”är”) med identitetssatsen (A = A), där kopulan erhåller ett slags genomskinlighet då föremålet förverkligas genom sitt väsen. Att vi upplever något som ett särskilt föremål beror på att vi förstår det genom dess väsen och utan föremålets väsen skulle man inte förstå föremålet (trädet) som föremål (träd). Heidegger menar att detta nu-varande väsen förutsätter en form av ”platonism.” Enligt Heidegger lever vi i en tradition, där upplevandet av trädet som träd beror på att vi genom traditionen vet vad ett träd är. Att vi så kan bringa ”språket som språket till språk” innebär att vi redan befinner oss inom språket och att det är genom språket vi kan genomlysa språket.

Undersökningen tar provisoriskt karaktär av ett slags språkets självreflektion. För att språket ska kunna reflektera sig själv krävs något annat och främmande: det i och genom språket speglas. Därför måste Heidegger spjälka upp språket (även om distinktionerna förblir tillfälliga och analytiska). Heidegger angriper så den traditionella definitionen av människan som talande. Han konstruerar en distinktion emellan att tala och säga, där talet blir en tom och därför abstrakt form (att jämföra med ”prat” i Varat och tiden) medan sägandet bär på en fyrfaldig innebörd: visa, låta framträda, se och höra” Dessa element är sammanflätade i och genom språket och respektive del kan därför endast förstås utifrån varandra (beroende på hur de upp-ställs.) Heidegger tvingas alltså undersöka dessa språkets sammanflätade trådar.

Språket som språk bör emellertid inte förstås dialektiskt. En dialektik skulle riskera att bli till ”ursprungsfilosofi”, där en första princip (något absolut) låter övriga modaliteter – form/innehåll, subjekt/objekt, vara/varande (…) – bli sekundära, tomma och i slutändan meningslösa. Ursprungsprincipen blir alltid den oförmedlade grund som garanterar systemets gång, samtidigt som ursprunget blir den reflekterade erfarenhetens slutmål. Cirkeln sluts. Det finns inte någon entitet vars bestämmelse inte kräver något annat, något som entiteten inte själv är; för i sig själv skulle den inte bli definierbar. Här lämnar Heidegger den diskursiva tanken men man bör inte förstå språket som en ”antagonistisk enhet”, med olika element som ställs emot varandra. Språket är den tilldragelse som möjliggör enheten som sådan, varefter spegelmetaforen i en sista vändning blir felaktig eller åtminstone missvisande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att uppställa ett förhållande och begrunda det, är att undersöka den sak som detta förhållande är. Ett förhållande ställer en eller flera saker invid varandra, så att de synliggörs tillsammans. Detta synliggörande implicerar emellertid för sitt framställandes skull ett perspektiv, en norm som projekterar ställningen som sådan. Detta är språket som ”reva”: en plats av tillblivelse(r) och alltså händelse(r)/tilldragelse(r). Därför kan Heidegger säga att språket inte är ”verk” utan ”verksamhet”. Språket är inte en sak bland andra saker. Språket är vad som möjliggör att man ens kan tala om saker bland andra saker genom vad Heidegger i Varat och tiden kallar de ontiska regionerna (diskursiv vetenskap). Mer fundamentalt för Heidegger är just att ”visa, låta framträda, se och höra”: de sanningsskeenden som inte kan ringas in med den diskursiva tanken utan alltid måste antydas. En plats (en glänta) man endast når via omvägar. Annorlunda uttryckt: språket re-presenterar inte en utomstående verklighet; språket visar världen genom mönster bestående av öppenhet/förborgadhet, visande/tillbakadragande (…).

Claes-Magnus Bernson

 

Ur arkivet

view_module reorder
William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 13 oktober, 2016

Post-Emmakrönika 2, Rastplatsen II

En enkel orak rastplats i omedelbarhet av en annan i avståndet knappt emellan övervunnet. De bevittnade vetgiriga, ställda råkat med fler sig rygg mot varann det aldrig pinsammare om än ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 25 februari, 2010

En ny röst åt konsten

Linda Aker är en av de kreativa ledarna för det till vintern årsgamla Galleri Vox, beläget i ett gårdshus i Sundsvalls stenstad. Hon är bildpedagog och har gått på utställningar ...

Av: Pernilla Andersson | Kulturreportage | 15 augusti, 2010

”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2012

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Lily Tuck: Woman of Rome - A Life of Elsa Morante

För sin roman ”The News from Paraguay” fick amerikanskan Lily Tuck 2004 års National Book Award, inte alldeles oförtjänt. Det är en historia på faktiskt underlag om kärlek och politik ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 04 september, 2012

Nell Walden och Der Sturm

Kvinnliga konstnärer hade en aktiv roll i det svenska modernistiska projektet. De ifrågasatte den traditionella könsordningen och sökte nya estetiska uttryck men marginaliserades ofta av de samtida manliga kritikerna. Daniel ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 november, 2013

Serena Williams. Foto:  Flickrworker

Om Båstad och systrarna Williams

I dessa dagar besöks Båstads tennisarena av världsettan Serena Williams. Efter Wimbledonsegern, även detta år, tar hon sig till det avlägsna Båstad. Det är en ära att ha henne här ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 16 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.