Fragment från en önation. En resa till Indonesien

Vi var ett delvis nytt och ett delvis gammalt gäng med rötter ifrån möten på Sigtunastiftelsen, som flög via Singapore till Jakarta, huvudstaden på den stora ön Java i världens ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 29 Maj, 2014
Resereportage

Friheten och makten Upplevelser och tankar i gudarnas land. Indien.

Hur kom jag dit? -Nej nej. Stig upp! Gör inte så! En välklädd ung man har just kommit fram till kvinnan som sitter bredvid mig. Hon har kort, mörkt ...

Av: Annakarin Svedberg | 13 juli, 2011
Kulturreportage

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 15

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | 17 juli, 2017
Stefan Whilde

Hopper och Baertling som konstgrepp

Oljemålningar och textiltavlor ‒ vad har de gemensamt egentligen? Ofta hamnar oljefärgen på en målarduk och är ingenting annat än oljefärg på duk. Färgade dukar som sys samman är ingenting ...

Av: Carsten Lindström | 13 april, 2012
Essäer om konst

Mimesis ett (icke)begrepp hos Heidegger?



alkemisk mimesisMartin Heideggers filosofiska tänkande är en destruktion av den västerländska filosofins egen historia, ett tänkande som vänder sig tillbaka mot filosofins ursprung och på nytt ställer sig inför de frågor som kommit att forma betingelserna för det filosofiska tänkandet som sådant. Denna hermeneutiska destruktion är ett projekt som försöker närma sig filosofins grundvalar och därigenom utstaka en produktiv möjlighet som låter oss tänka filosofin utifrån sitt yttersta ursprung.

För Heidegger innebar denna metodologiska övertygelse en återgång till antikens Grekland och filosofins första språk. Genom flertalet hermeneutiska tolkningar och översättningar av de filosofiska begreppens transformationer genom historien kvarstår dock ett obesvarat frågetecken inom Heideggers tänkande: vad hände med begreppet mimesis? Detta centrala grekiska begrepp, som kommit att spela en helt avgörande roll inom den filosofiska estetikens område.

Hur kunde detta begrepp passera förbi Heideggers hermeneutiska sensitivitet inför det västerländska tänkandets historiska betingelser, utan att bli föremål för en ingripande och uttömmande tolkning?

Den traditionella förståelsen av begreppet mimesis sker ofta med hänvisning till Platons dialog Staten, där mimesis framställs som en efterbildning av det varande
- en kopia och imitation av verkligheten genom konstens medel. Detta sätt att gestalta verkligheten förefaller hos diktaren Platon själv vara långt ifrån den sanna kunskapen om det varande. Det som diktaren och konstnären framställer, menade Platon, var enbart bilder och inte sakerna såsom de är, vilket placerar konstnären längre ifrån sanningen om det varande och dess väsensbestämning. Konstnärens produktion framställdes som ett oreflekterat kopierande av verkligheten, ett besinningslöst våld som inte inrättar sig efter den rätta kunskapen om det varandes egentliga väsen - det varandes eviga idé.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det efterbildade inom konsten avser med denna beskrivning att korrespondera med det verkliga, utgöra ett utsnitt som gör anspråk på att genom konsten framvisa en överensstämmande bild av det varande. En förståelse av begreppet mimesis, som även inom Heideggers tänkande förefall stå i strid med sanningen om det varande. Den ursprungliga sanningen om det varande menade Heidegger var själva upptäckten av det varande, när det varande visar sig själv utifrån sig självt i sin oförborgadhet. Denna förståelse av sanningen, som oförborgadhet, återhämtade Heidegger genom en tillbakagång och ett hermeneutiskt översättande av den grekiska termen aletheia. Ett sanningsbegrepp som vänder sig bort ifrån föreställningen om sanning som en form av korresponderande överrensstämmelse.

Men innebär detta samtidigt att konsten genom begreppet mimesis måste avfärdas från sanningens område, och att konsten endast är ett innehållslöst försök att imitera verkligheten utan att nå fram? Nej, menar Heidegger, konstverket är ett sanningens skeende, en öppning där det varandes vara kan träda fram. Ett skeende, som Heidegger menade har sitt ursprung i diktandet, där språkets benämnande kraft  öppnar upp, utkastar och bevarar det varande i ljuset och möjliggör ett skeende där sanning kan äga rum inom konstverket. Denna konception av konsten, som återfinns i Heideggers Der Ursprung des Kunstwerkes, aktualiserar återigen frågan om konstens väsen och dess förhållande till begreppet mimesis.

Mimesisbegreppet, som tidigare har använts för att beteckna konstens väsen som en efterbildning av det varande, blir med Heideggers argumentation i Der Ursprung des Kunstwerkes fullständigt omkullkastad.

mimesis i konstenKonstens väsen, som ett skeende av sanning genom diktandet, frambringar en möjlighet där mimesis kan återupptäckas och införlivas i Heideggers tänkande som en efterbildning av sanningen som sådan. Mimesis framställer inte det varande som ett utsnitt av verkligheten, utan intar istället en spänningsfylld och dynamisk funktion som efterbildningen av sanningens skeende, av den strid som äger rum mellan konstverkets två fundamentala kategorier, jord och värld. Det innebär en strid mellan jordens mörka och fasta struktur, som ständigt verkar i en tillbakadragande rörelse, och samtidigt bildar det fundament där världen kan slita sig fram som en reva i konstverket och låta sanningen lysa fram. En ständigt aktiv och pågående efterbildning som upprepar konstverkets strid och låter den bevaras som ett varahistoriskt skick - ett historiskt sanningsskeende.

John Sallis har i sin läsning av Heideggers Der Ursprung des Kunstwerkes framvisat hur denna text innehåller en möjlighet att rekonstruera och återinskriva ett potentiellt mimesisbegrepp hos Heidegger. 1)
Den tolkning och läsning som framkommer ur Sallis möte med Heideggers text om konstverkets ursprung, utgår ifrån att Heideggers förståelse av diktandets stiftande av sanning inom konstverket, även innefattar ett tänkande om poesi - en poetik. Att inskriva en poetik  inom Heideggers tänkande menar Sallis även öppnar upp för begreppet mimesis att ta plats, som en beteckning av diktningens närvaro och upplåtande av sanning inom konstverket.

Diktandets samtidiga sönderslitande och upplysande genom konstverket utkastar det varande mot ljuset och sanningens skeende. Heideggers försök att närma sig konstens väsen genom diktandet är en destruktion av konstverket som singulärt objekt med en evig och immanent betydelse, och framställer istället konstverket som ett skeende, som låter diktandets kraft ta plats som en möjlighet till sanning. Kanske är det här som Heidegger närmar sig en konception av mimesis, bortom konstverket som en reproduktion och ett utsnitt av verkligheten, i riktning mot en mer ursprunglig förståelse av konstens väsen. Den strid som äger rum mellan jordens mörkhet och världens ljusning, och som tillsammans sliter upp en reva i konstverket där sanningen kan träda fram genom diktandet, är ett moment där mimesis inte längre utgör en reproduktion av verkligheten utan en ständigt aktiv produktion av historiska sanningar genom konsten.

Mimesis ett icke-begrepp hos Heideger?Att ställa frågan om mimesis inom ramen för Heideggers tänkande, som det förlorade och förbisedda begreppet, kräver en rekonstruktion som oundvikligen innefattar en radikal hermeneutisk självkritik och tolkning av den väg som fört oss fram till vår förståelse av konst som efterbildning. Inom konsten ser vi hur denna radikala självkritik tar form i början av 1900-talet, genom den abstrakta konstens försök att frigöra sig ifrån efterbildningen och istället närma sig den rena konsten. En konstform som ställer betraktaren inför en konstens ursprungsposition, där den råa blandningen av färg och form tillsammans utgör ett ingenting, som först genom konstverket blir till ett skeende av sanning - ett blivande av vara som lyser fram. Den abstrakta konstens ursprungsposition kan i likhet med Heideggers filosofiska tänkande uppfattas som en destruktion av en av grundvalarna för den traditionella västerländska konsten - efterbildningen - och försök att närma sig konstens ursprung och väsen.

Dessa två rörelser, som uppstår under början av 1900-talet inom både filosofin och konsten, har gemensamt att de utmanar de egna historiska villkoren genom att söka efter en ny grund varifrån konst och filosofi återigen kan ske. Denna destruktion kan också användas som en utgångspunkt för att ställa sig inför begreppet mimesis och på nytt ställa frågan om dess ursprungliga mening bortom föreställningen om konstverket som en reproduktion av det varande, för att istället närma sig själva betingelserna som ligger till grund för att det varande överhuvudtaget skall kunna ta plats inom konstverket och uppfattas som en efterbildning av verkligheten. Heideggers text Der Ursprung des Kunstwerkes kan med en radikal läsning och tolkning uppenbara denna möjlighet, och framställa mimesis i en mer ursprunglig mening, som efterbildningen av sanningens spänningsfyllda skeende i konstverket.

Henrik Örnlind


1). Sallis, John, "Heidegger's Poetics: The Question of Mimesis" i: Kunst und Technik Gedächtnisschrift zum 100. Geburtstag von Martin Heidegger (red. Biemel, Walter & Hermann, Friedrich-Wilhelm), Frankfurt a. M: Vittorio Klostermann, 1989

 

Ur arkivet

view_module reorder

Det svenska flygvapnet under det kalla kriget

Under det kalla krigets tid - 1945 till 1989 - omkom 600 personer inom det svenska flygvapnet. Framförallt var det unga människor som offrade sina liv för den svenska försvarsmakten ...

Av: Hans-Evert Renérius | Reportage om politik & samhälle | 16 Maj, 2014

Håret lindas kring ögat, fångar en riktning

TEMA FINLAND Kaarina Kaikkonens bildsfärer utgörs av tveklösa bilder som angriper åskådaren med tveksamhetens språk.  Ett tungt lakan hänger i luften, tungt av vatten. Faller över munnen. Fäster med tråd.I sitt ...

Av: Matilda Södergran | Konstens porträtt | 16 juni, 2008

Shakuntala  är dotter till Vishvamitra och Menaka  och förekommer  i Mahabharata

Fyra hinduiska böner på svenska

Grekiska tragedier och komedier iscensätts då och då på svenska teatrar, men jag kan inte påminna mig att jag någonsin hört talas om att indiska sanskritskådespel satts upp hos oss ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 18 Maj, 2017

Baksmällan

Så där ja. Då är valfesten över för den här gången, och valvakan har övergått i politisk baksmälla. Det blev också som jag befarat. Oskuldens tid är över. Nu tänker jag ...

Av: Ulf Persson | Gästkrönikör | 23 september, 2010

Krönika från Maspalomas

  Åter till tyskarna, Plechanov och den unge Uljanov.Revolutionen måste, för att bli lyckad iVärldsomfattning,börja i de mest utvecklade länderna. Åter Tyskland,som förra gången valde fascismens väg, USA, somvalt krigets, Norden ...

Av: Christer B Johansson | Gästkrönikör | 29 april, 2013

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 Maj, 2009

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Utlämnad åt ensamheten

En människa är alltid utlämnad åt ensamheten. Det upptäcker hon ibland; på vägen hem i bussen, i närbutiken, eller när hon ligger i sängen och stirrar upp i taket. Till ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 02 april, 2015

Jeremiah Karlsson

Akvariecaféet

En ny novell av författaren Jeremiah Karlsson

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 23 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.