Ralph Waldo Emersons två filosofier

Vem läser Ralph Waldo Emerson idag i Sverige? De sista seriöse läsarna av honom var Ekelund och Geijerstam. Sedan har det varit tyst om den amerikanske filosofen. Ändå har han ...

Av: Bo Gustavsson | 10 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Benjamin 38

                   

Av: Håkan Eklund | 05 Maj, 2012
Kulturen strippar

Patti Smith, en äkta ikon. Foto Belinda Graham

De tillgängliga ikonerna

Temat för Bokmässan i Göteborg 2017 kommer att bli "Bildning". Årets tema på Bokmässan i Göteborg 2016 var "Yttrandefrihet". Men med ett rekordstort antal programpunkter – 4 190 stycken!  - kunde du i stort ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | 22 september, 2010
Litteraturens porträtt

Mimesis ett (icke)begrepp hos Heidegger?



alkemisk mimesisMartin Heideggers filosofiska tänkande är en destruktion av den västerländska filosofins egen historia, ett tänkande som vänder sig tillbaka mot filosofins ursprung och på nytt ställer sig inför de frågor som kommit att forma betingelserna för det filosofiska tänkandet som sådant. Denna hermeneutiska destruktion är ett projekt som försöker närma sig filosofins grundvalar och därigenom utstaka en produktiv möjlighet som låter oss tänka filosofin utifrån sitt yttersta ursprung.

För Heidegger innebar denna metodologiska övertygelse en återgång till antikens Grekland och filosofins första språk. Genom flertalet hermeneutiska tolkningar och översättningar av de filosofiska begreppens transformationer genom historien kvarstår dock ett obesvarat frågetecken inom Heideggers tänkande: vad hände med begreppet mimesis? Detta centrala grekiska begrepp, som kommit att spela en helt avgörande roll inom den filosofiska estetikens område.

Hur kunde detta begrepp passera förbi Heideggers hermeneutiska sensitivitet inför det västerländska tänkandets historiska betingelser, utan att bli föremål för en ingripande och uttömmande tolkning?

Den traditionella förståelsen av begreppet mimesis sker ofta med hänvisning till Platons dialog Staten, där mimesis framställs som en efterbildning av det varande
- en kopia och imitation av verkligheten genom konstens medel. Detta sätt att gestalta verkligheten förefaller hos diktaren Platon själv vara långt ifrån den sanna kunskapen om det varande. Det som diktaren och konstnären framställer, menade Platon, var enbart bilder och inte sakerna såsom de är, vilket placerar konstnären längre ifrån sanningen om det varande och dess väsensbestämning. Konstnärens produktion framställdes som ett oreflekterat kopierande av verkligheten, ett besinningslöst våld som inte inrättar sig efter den rätta kunskapen om det varandes egentliga väsen - det varandes eviga idé.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det efterbildade inom konsten avser med denna beskrivning att korrespondera med det verkliga, utgöra ett utsnitt som gör anspråk på att genom konsten framvisa en överensstämmande bild av det varande. En förståelse av begreppet mimesis, som även inom Heideggers tänkande förefall stå i strid med sanningen om det varande. Den ursprungliga sanningen om det varande menade Heidegger var själva upptäckten av det varande, när det varande visar sig själv utifrån sig självt i sin oförborgadhet. Denna förståelse av sanningen, som oförborgadhet, återhämtade Heidegger genom en tillbakagång och ett hermeneutiskt översättande av den grekiska termen aletheia. Ett sanningsbegrepp som vänder sig bort ifrån föreställningen om sanning som en form av korresponderande överrensstämmelse.

Men innebär detta samtidigt att konsten genom begreppet mimesis måste avfärdas från sanningens område, och att konsten endast är ett innehållslöst försök att imitera verkligheten utan att nå fram? Nej, menar Heidegger, konstverket är ett sanningens skeende, en öppning där det varandes vara kan träda fram. Ett skeende, som Heidegger menade har sitt ursprung i diktandet, där språkets benämnande kraft  öppnar upp, utkastar och bevarar det varande i ljuset och möjliggör ett skeende där sanning kan äga rum inom konstverket. Denna konception av konsten, som återfinns i Heideggers Der Ursprung des Kunstwerkes, aktualiserar återigen frågan om konstens väsen och dess förhållande till begreppet mimesis.

Mimesisbegreppet, som tidigare har använts för att beteckna konstens väsen som en efterbildning av det varande, blir med Heideggers argumentation i Der Ursprung des Kunstwerkes fullständigt omkullkastad.

mimesis i konstenKonstens väsen, som ett skeende av sanning genom diktandet, frambringar en möjlighet där mimesis kan återupptäckas och införlivas i Heideggers tänkande som en efterbildning av sanningen som sådan. Mimesis framställer inte det varande som ett utsnitt av verkligheten, utan intar istället en spänningsfylld och dynamisk funktion som efterbildningen av sanningens skeende, av den strid som äger rum mellan konstverkets två fundamentala kategorier, jord och värld. Det innebär en strid mellan jordens mörka och fasta struktur, som ständigt verkar i en tillbakadragande rörelse, och samtidigt bildar det fundament där världen kan slita sig fram som en reva i konstverket och låta sanningen lysa fram. En ständigt aktiv och pågående efterbildning som upprepar konstverkets strid och låter den bevaras som ett varahistoriskt skick - ett historiskt sanningsskeende.

John Sallis har i sin läsning av Heideggers Der Ursprung des Kunstwerkes framvisat hur denna text innehåller en möjlighet att rekonstruera och återinskriva ett potentiellt mimesisbegrepp hos Heidegger. 1)
Den tolkning och läsning som framkommer ur Sallis möte med Heideggers text om konstverkets ursprung, utgår ifrån att Heideggers förståelse av diktandets stiftande av sanning inom konstverket, även innefattar ett tänkande om poesi - en poetik. Att inskriva en poetik  inom Heideggers tänkande menar Sallis även öppnar upp för begreppet mimesis att ta plats, som en beteckning av diktningens närvaro och upplåtande av sanning inom konstverket.

Diktandets samtidiga sönderslitande och upplysande genom konstverket utkastar det varande mot ljuset och sanningens skeende. Heideggers försök att närma sig konstens väsen genom diktandet är en destruktion av konstverket som singulärt objekt med en evig och immanent betydelse, och framställer istället konstverket som ett skeende, som låter diktandets kraft ta plats som en möjlighet till sanning. Kanske är det här som Heidegger närmar sig en konception av mimesis, bortom konstverket som en reproduktion och ett utsnitt av verkligheten, i riktning mot en mer ursprunglig förståelse av konstens väsen. Den strid som äger rum mellan jordens mörkhet och världens ljusning, och som tillsammans sliter upp en reva i konstverket där sanningen kan träda fram genom diktandet, är ett moment där mimesis inte längre utgör en reproduktion av verkligheten utan en ständigt aktiv produktion av historiska sanningar genom konsten.

Mimesis ett icke-begrepp hos Heideger?Att ställa frågan om mimesis inom ramen för Heideggers tänkande, som det förlorade och förbisedda begreppet, kräver en rekonstruktion som oundvikligen innefattar en radikal hermeneutisk självkritik och tolkning av den väg som fört oss fram till vår förståelse av konst som efterbildning. Inom konsten ser vi hur denna radikala självkritik tar form i början av 1900-talet, genom den abstrakta konstens försök att frigöra sig ifrån efterbildningen och istället närma sig den rena konsten. En konstform som ställer betraktaren inför en konstens ursprungsposition, där den råa blandningen av färg och form tillsammans utgör ett ingenting, som först genom konstverket blir till ett skeende av sanning - ett blivande av vara som lyser fram. Den abstrakta konstens ursprungsposition kan i likhet med Heideggers filosofiska tänkande uppfattas som en destruktion av en av grundvalarna för den traditionella västerländska konsten - efterbildningen - och försök att närma sig konstens ursprung och väsen.

Dessa två rörelser, som uppstår under början av 1900-talet inom både filosofin och konsten, har gemensamt att de utmanar de egna historiska villkoren genom att söka efter en ny grund varifrån konst och filosofi återigen kan ske. Denna destruktion kan också användas som en utgångspunkt för att ställa sig inför begreppet mimesis och på nytt ställa frågan om dess ursprungliga mening bortom föreställningen om konstverket som en reproduktion av det varande, för att istället närma sig själva betingelserna som ligger till grund för att det varande överhuvudtaget skall kunna ta plats inom konstverket och uppfattas som en efterbildning av verkligheten. Heideggers text Der Ursprung des Kunstwerkes kan med en radikal läsning och tolkning uppenbara denna möjlighet, och framställa mimesis i en mer ursprunglig mening, som efterbildningen av sanningens spänningsfyllda skeende i konstverket.

Henrik Örnlind


1). Sallis, John, "Heidegger's Poetics: The Question of Mimesis" i: Kunst und Technik Gedächtnisschrift zum 100. Geburtstag von Martin Heidegger (red. Biemel, Walter & Hermann, Friedrich-Wilhelm), Frankfurt a. M: Vittorio Klostermann, 1989

 

Ur arkivet

view_module reorder

Poesi som färd in i det underbara

Författaren och förläggaren Hesham Bahari har översatt den andra delen av poeten Adonis: Boken – platsens gårdag nu. Här publicerarar vi översättarens förord  Boken – platsens gårdag nu utkom på arabiska ...

Av: Hesham Bahari | Essäer om litteratur & böcker | 08 juni, 2014

Den svåra konsten att ha stund-fokus

Avlyssnat samtal på en buss i Stockholm en vanlig vardagseftermiddag: En flicka i 8-årsåldern sitter tillsammans med sin pappa.Hon pratar oavbrutet med pappan som hummar till svar samtidigt som han ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 04 juni, 2009

Fokus Det sceniska rummet. Stadens teater

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 18 januari, 2013

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

Jesper Nordström

Tre dikter av Jesper Nordström

Av: Jesper Nordström | Utopiska geografier | 06 november, 2016

Drottningen i Paris. Om Marie Godebska

Med stigande häpnad bekantade sig besökare på Musée d’Orsay i Paris för en tid sedan med en epok i Frankrikes musikliv, som sällan belysts på ett så inträngande sätt som ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 20 mars, 2014

Bruno K. Öijer: den svenska poesins Hermesgestalt

Ensam sittande i en halvtom bar på Sveavägen för många år sedan så händer följande: Dörren öppnas och in kommer en man klädd i sammetsröd manchesterkostym och en stor vid ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 04 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.