Rumlarens guide till paradiset

  Jag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat ...

Av: Stefan Whilde | 03 mars, 2011
Stefan Whilde

Sten Barnekow

Zazen och den omöjliga boken

Det är svårt för mig försöka formulera frågor om Sten Barnekows minst sagt mastodontiska bok, 2 144 sidor, Än zen då: En japansk zenmästares första besök i Sverige (Bokförlaget Nya ...

Av: Guido Zeccola | 07 januari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

illustration Signe Collmo

Den franska nationalismens rena blod

Fransk nationalism har en mörk historia. Äkta fransmän är de som har vit hud och rent blod. Frihet, jämlikhet och broderskap gäller bara för äkta fransmän. Historiskt sett har det ...

Av: Bo Gustavsson | 01 juni, 2015
Gästkrönikör

Som man bäddar får man ligga

Det blir aldrig som jag vill det ska bli, det blir oftast bättre. Jag trodde det skulle bli si och så med en massa saker, efter så många år av ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 26 juni, 2014
Gästkrönikör

Tale, fornuft



ljusets ängelMediet for tenkning er 'ratio' (lat. for 'tale', 'fornuft'), mente romerne, mens i det gamle Hellas påberopte en seg ‘logos’; hvorvidt ‘logos’ og ‘ratio’ betyr ett og det samme, er ikke helt opplagt. I alle fall, når vi snakker om logos og ratio, så snakker vi om fornuftsbegrepet. La dette være sagt: At tyske borgere kanskje vil helle i retning av å tro og mene at fornuftsbegrepet er beslektet med å fornemme eller å ha fornemmelser, å føle eller kjenne seg slik eller slik stemt. Franske borgere synes å markedsføre oppfatningen at begrepet er underordnet ‘hjertevarmen’, især om en er kartesianer, for det er langt mer i overensstemmelse med den franske folkesjelen enn om en støtter seg på tyske borgeres hjernelogikk. Således gis det forskjeller mellom folk. Jeg skynder meg med å føye til at i middelalderen og renessansen sto ‘ratio’ for både den høyere fornuft (den guddommelige fornuft) og den lavere fornuft (den vegetative fornuft), og den som en antok bygget bro mellom disse to, nemlig den menneskelige fornuft. Av disse tre fornuftstyper, er det vel i dag den menneskelige fornuft som er allmenn og utbredt.

Gitt at vi har en viss forståelse av hva som menes med begrepet, så er det likevel slik at en også skal kunne anvende det i konkrete situasjoner, eller at en karakteriserer det noen gjør, i kraft av begrepet. Hvis det er tilfelle, så er det også slik at en skal kunne skjelne mellom ‘rasjonell’ og ‘rasjonal’. Det siste har å gjøre med at normer kommer inn der det anvendes fornuft, mens det nødvendigvis ikke er tilfelle for den første forståelsen av fornuftighet, bare at midlene er egnet til å frambringe målet, uten at den handlende ser på det ut fra et moralsk perspektiv.

Skal vi beskrive og tyde disse ting i termer av distinksjonen mellom ‘kultur’ og ‘sivilisasjon’, det vil si at det ut fra konvensjonell tankegang er om relasjonene mellom ‘humanitet’ og ‘teknisk orientert vitenskapelighet’, eller som praktisk rasjonalitet versus teknisk rasjonalitet? La oss se nærmere på det.

Vi starter opp med en alminnelig karakteristikk av oss selv, og vi ser bort fra diskusjonen om hvorvidt det gis en minimal form for tenking hos andre levende organismer enn mennesket: Mennesket tenker, overveier, avgjør og handler, og at mennesket tenker og handler, skiller oss fra andre levende organismer. Således er mennesket en fornuftig organisme. Tenkning og handling er felles for kultur og sivilisasjon, og dermed er ulikheten for begge disse dimensjoner er verken rotfestet i elementet tenkning eller i elementet handling. Hva stikker den så i? Jeg antar at det har å gjøre med handlingstype, eller omstendigheten rundt den aktuelle handling.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi merker oss at det gis mennesker som foretrekker å anvende ‘prosjekt’ der jeg anvender ‘handling’, skjønt i alminnelighet omfatter et prosjekt en hel kjede av handlinger.

Jeg begynner slik. Hver eneste skolejente og skolegutt vet eller burde vite, at begrepet om handling har, i det minste, tre – 3 – aspekt. For det første, I, intensjonsdelen, for det andre, E, utførelsesdelen, og, for det tredje, C, konsekvensdelen.

Under I er det om de interesser og verdier vi har, mål vi setter oss, det vil si at det er om de formål vi har med det vi har fore, og om de moralnormer vi legger til grunn for handlingen vår, mens under E er det om rommet vi er i eller stedet vi befinner oss på, åpner eller lukker for å sette oss i fart og bevegelse, med henblikk på realiseringen av handlingen, eller at den kan bli satt ut i livet. Naturligvis, om vi arbeider som forsker i et laboratorium, så er handlingene allerede i gang, uten at noen har tatt stilling til om forskningsprosjektet skal se dagens lys – utenfor laboratoriet. Og, til slutt, under C er det om det som følger fra at vi handler, og som berører andre mennesker, dyr, planter, m.m. Det er også det vi mener når vi snakker om ‘å forutse det som kan skje’, og om det som inntreffer er negativt, så skal agenten trekkes til ansvar.

Ansvarsforholdet synes relativt klart med henblikk på konsekvenser; det er ikke helt opplagt hva angår intensjonsdelen, siden ingen kan trekkes til ansvar for handlinger som ennå ikke har kommet i gang og dermed at heller ingen konsekvenser har inntruffet. Det fins mennesker som prater og prater, gjerne med store, fagre ord, uten at noe som helst skjer. Det betyr, at avstanden mellom ord og gjerning kan være stor. Naturligvis, motforestillinger er bra å ha, slik at vi ikke bare handler på impuls; det går sjelden godt, med unntak av situasjoner som fordrer prompte handlinger fra oss, som å redde et menneske fra å brenne inne, eller å berge et menneske fra å drukne. I de siste tilfeller kan det nok tenkes at det gis scenarier der det er uklart for et menneske hvem det skal hjelpe, som for eksempel at en favoriserer det ene menneske og ikke det andre, skjønt det siste menneske er ens egen ektefelle.

ratio angelorumOm jeg lytter til fornuften, og husk at noen hevder at det er et nært slektskap mellom fornuft og følelser, så berger jeg det menneske jeg føler mest for, og lar det andre drukne?

I eksempelet mitt, er det mye som ikke stemmer, for, går vi ut fra, begge er i stor nød, og å velge mellom hvem som skal få hjelp av meg og hvem jeg lar være å hjelpe, synes helt klart å stride overfor sunn fornuft: I moralske avgjørelsessituasjoner legger en følelser, som trekker i retning av partiskhet, til side, idet en samler seg om det en skal, og, uten større besvær, kan, gjøre.

På den annen side, om det er to mennesker som jeg ikke kjenner, så er det ikke mindre frastøtende å foreta et valg mellom de to nødstilte, enn det er i den forrige situasjon, spesielt om den beregnede sannsynlighet for å kunne berge begge to er like stor i den siste situasjonen som i den første situasjonen.

Skal vi tro og mene at det jeg har snakket om over, viser den menneskelige fornuftens klare begrensning? David Hume mente jo at fornuften har og skal bli underordnet emosjonene(følelsene). Immanuel Kant mente at etikken ikke var annet enn anvendelse av den teoretiske fornuft på praktiske anliggender, det vil si at på etikkens område var det tilstrekkelig med den praktiske fornuft. Med andre ord, følelser, i alminnelig forstand, var overflødig med henblikk på å begrunne etikken/moralen, i skarp motsetning til Hume, som mente at fornuften alene ikke var i stand til å bevirke noe som helst.

Naturligvis, dette beror på hva for slags fornuftsbegrep en bekjenner seg til: Den matematiske fornuft faller ikke sammen med begrepet om sunn fornuft. For øvrig, Aristoteles trakk opp et grunnleggende skille mellom det å være mottakelig for fornuft, på den ene side, og det å kunne overveie, avveie og fatte avgjørelser på egen hånd, på selvstendig og uavhengig vis, på den annen side. Det er kun den siste beskrivelsen og tydningen som det gis gode grunner for å være stolt over, mens den første beskrivelsen og tydningen er det ikke lagt annet inn i enn at det unge menneske er i stand til å følge instruksjonene fra en forelder eller en foresatt. Det vil si at hver og en av oss blir ført inn i begrepet fra barnsben av; den videre utvikling av det, beror på oss selv.

 

Thor Olav Olsen 
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftiligt ges av författaren på denna adress                    Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Rudyard Kipling

I början av veckan kunde vi läsa om en björn som anföll en pojke. Det var ren desinformation. I själva verket var det precis tvärtom. Björnen låg och sov när ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 april, 2011

Alf laila wa-laila

Den arabiska litteraturen är en gömd och glömd skatt. Som ung läste jag om Sinbad Sjöfararen och om den sovande som blev väckt och jag läste utan att känna till ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 augusti, 2012

Petra

Petra

Mellanöstern har utgjort en viktig landbrygga mellan tre kontinenter med livlig handel österifrån. Dyrbara varor som kryddor och aromatiska örter, rökelse och myrra fraktades i stora kamelkaravaner från hamnstaden Aila ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om samhället | 10 april, 2015

Huvud av Kaala (Tiden) på  Kidals tempelport på Java Foto CC BY SA 3.0

En tidsuppfattning i indisk kultur

När jag i slutet av 1970-talet besökte Srinagar i Kashmir, så träffade jag bland annat en lokal filosof, J.L.K. Lalalai. 1935 hävdade hans guru, Pandit Joo Ganjoo att vad Jalalai ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 01 mars, 2017

Celibatet

Hur ska en katolsk präst kunna leva med sin sexualitet när denne förbundit sig att leva ett helt liv i celibat?

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 15 juli, 2015

Kärlek om du vill

Jag stod stilla, vattnet började forsa in. Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en. Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon. Sorlet och skräcken var total. Människor grät, somliga tyst, andra ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 24 augusti, 2013

Den mångsidige Robert Walser

"Everyone who reads Walser falls in love with him" påstår Nicholas Lezard i The Guardian. The New Tork Review of Books har i sin utmärkta serie inhemska och utländska böcker ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2013

Konstens eviga frågor tas upp på gatan

På Kägelbanan i Stockholm har för tredje året i rad en helg ägnats åt konventet Art of the Streets. Förra gången blev det uppståndelse kring förbudet mot marknadsföring av gatukonstfestivalen ...

Av: Rebecka Bülow | Kulturreportage | 02 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.