Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | 03 december, 2013
Reportage om scenkonst

”Att göra goda verk, det vare vårt begär…”. Om de italienska valdenserna igår…

Italien – påvedömets land och en pålitlig, urgammal bastion för den katolska tron. Så framstår förmodligen Italien för de flesta människor i frågor som rör kyrka och kristendom. Kanske ligger ...

Av: Thomas Notini | 25 augusti, 2013
Essäer om religionen

Burma, Isolationism eller "engagerad" turism?

Burma - utav militärerna kallat Myanmar - ligger strategiskt inflikt mellan Kina, Indien, Thailand och Laos. Det är ett land rikt på naturtillgångar och hade kunnat vara ett av världens ...

Av: Anne Edelstam | 01 april, 2010
Kulturreportage

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | 05 februari, 2015
Porträtt om politik & samhälle

Till ett försvar för delar av det traditionella och premoderna



Pieter Brugel den gamle Ikarus fallI idéhistoriska sammanhang förknippas modernismen eller moderniteten främst med två traditioner med rötter i upplysningen (och som i viss mån kan ledas tillbaka till renässansen): en förnufts- och en frihetstradition. Bland de företeelser som brukar inbegripas i upplysningens förnuftsprojekt märks bland annat kampen mot vidskepelse och övertro i allmänhet, religionskritiken och den åtföljande sekulariseringen av samhället, den klassiska, newtonska naturvetenskapen med dess experimentella metod och objektiva kunskapsideal samt framstegstanken.

Till denna tradition kan även såväl den filosofiska och politiska rationalismen och pragmatismen, som industrialismen och den rationella samhällsplaneringen sägas höra. Under upplysningen växte också en frihetsideologi och en medborgartanke fram som skulle komma att tjäna som inspiration för den moderna tidens tre stora revolutioner - den amerikanska, den franska och den ryska. Inom denna mäktiga historiska strömning utgjorde värnandet om det fria ordet och fördömandet av censur i alla dess former centrala inslag.

Man betonade vikten av en levande offentlighet där idéer och tankar öppet kunde ventileras och kritiskt granskas. Båda dessa upplysningstraditioner - såväl den förnufts- som frihetsinriktade - kan sägas ha haft människans förkovran och ett förbättrat, mer förnuftigt organiserat samhälle som sitt mål. Men upplysningstraditionen och det moderna projektet har också haft en baksida. Den har inte sällan åtföljts av en övertro på det instrumentella förnuftets förmåga att utforska och behärska naturens och tillvarons mer fördolda sidor.

En västerländsk och manlig uppfattning om förnuftet har getts en universell och normerande status. Dessutom har frihetsideologin ofta fått tjäna som förklädnad och legitimering för en politik som inneburit frihet för vissa och underkastelse för andra. Många har därför hävdat att ett direkt samband går att påvisa mellan upplysningens idéer och företeelser som den västerländska kolonialismen samt framväxten av ett modernt kontrollsamhälle präglat av disciplinering, normalisering och marginalisering av det annorlunda och oliktänkande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Alasdair Chalmers MacIntyreUnder de senaste femtio åren har en kritik mot modernismen – filosofiskt som konstnärligt – långsamt vuxit fram och etablerat en massmedial förkärlek för det post-moderna, med dess fragmentering, collage-tänkande, dekonstruktion, diskursanalys medmera. Till detta återkommer jag. Mitt ärende här och nu är däremot ett försvar för delar av det premoderna, det klassiska, det traditionella.

Vilka utgångspunkter kan man då ha i ett sådant företag? Ja, filosofiska, konstnärliga och – inte minst – religiösa; mina tankar går därvid direkt till filosofen MacIntyre, konsten och litteraturen innan romantiken och de religiösa strömningar inom både kristendom och islam (med flera religioner) som är upptagna av mystiken och kontemplationen. Mycket av detta tankegods bör kunna tjäna som ett nyktert korrektiv till alltför splittrade och splittrande tingeltangel-tendenser förankrade i vår numera (bland mainstreamintellektuella svenskar) till dogm upphöjda s.k. post-modernism (men också till dels modernism, om man med denna avser en fixering av det sterila förnuftet).

Alltså. Om vi utgår från den antikt befryndade filosofen MacIntyres på sin tid ytterst provocerande idéer i boken "After Virtue" får vi framförallt ta del av en provokativ klassiker. Den skrevs 1981 och väckte mycket uppmärksamhet, något som även hans tidigare "omvändelse" från Marxism till Thomism (katolsk filosofi) gjort. Bokens budskap är lika omtumlande som hans omvändelse och kan ses som ett filosofiskt försvar av densamma. Men den är mer än så. Den är en svidande kritik av hela det modernistiska projektets moralfilosofi och samtidigt en argumentation för aristotelisk dygdetik.

Den premoderna traditionen grundar moralen dels på någon uppfattning om människans sanna natur och dels vad som är människans verkliga mål, hennes telos. Precis som en bra sadel är bra därför att den förverkligar det ändamål för vilket den tillverkades, så bestämmer idéen om människans ändamål (t.ex. att befrämja gemenskap och självförverkligande) vad som är en god människa. Moral handlar således om hur människan-sådan-hon-är ska växa till att bli människan-sådan-hon-kan-vara-om-hon-förverkligar-sitt-ändamål.

Modernismen förnekar en sådan teleologi och därmed någon idé om människans verkliga mål.

Denna leder till, hävdar MacIntyre, att moralen hänger i luften. Vad ska förankra den när den inte längre har att göra med hur saker och ting "är"? I ljuset av detta blir moderna rörelser som positivism och emotivism mycket förståeliga. Enligt positivismen ska vetenskap bara syssla med hur saker och ting "är" och vara kliniskt ren från värderingar. Moralen å andra sidan handlar, enligt emotivismen, inte alls om hur saker och ting "är" utan blott om hur vi tycker eller känner att det "bör" vara. Förnuft och känsla är oförenliga. Kunskap och moral likaså.

Detta är naturligtvis nonsens. Strikt filosofiskt – från Aristoteles till Habermas (men inte över Kant) – hör dessa företeelser ihop. Sett från en mer allmän humaniora-hållning (inte humanistisk, då talar vi om annat) är det också nonsens. Hur kan vi exempelvis beakta en Da Vinci eller Michelangelo – eller för den delen en Aguéli – utan att legera dessa existentiella predikament? Hur kan vi ta ställning till författare som Nietzsche och Schopenhauer utan att begrunda människans liv i världen som traditionellt förankrad, viljande och skapande? Hur kan vi – på svensk botten – läsa exempelvis Ekelund utan ett fundament av klassisk erfarenhet och bildning? Hur läsa Goethe – denne gigant! – utan att förhålla oss till Faustmyten och antiken?

Men detta är bara början. En stor del av vår jords myter, historier, känslor och sanningar är starkt kopplade till religionen. Både den mer naivt upplevda och – inte minst, utan mest - dess mystiska uppenbarelser hämtade från en sufism inom islam eller ett helgon inom kristendomen. Finns det några starkare berättelser än Genesis och Exodus inom judisk och kristen tradition? Kan vi över huvud taget bottna i verkligheten utan tankar och känslor (oavsett om vi vet varifrån de kommer eller inte) som bibringats oss genom Therese av Avila, Juan de la Cruz, den helige Franciscus, de persiska poeterna och filosoferna Rumi och Khayaam osv.? Jag håller detta för mycket tveksamt.

Strikt filosofiskt – från Aristoteles till HabermasFör övrigt behöver man inte vara i strikt mening religiös för att uppleva känslor av djup och oförklarlighet. Mycket av konsten och poesin handlar om just detta. För övrigt bör vi minnas, att många av våra största författare och filosofer ännu in på sent 1900-tal, åtminstone (troligen än om vi rör oss från det beklämmande provinsiella), var besläktade med och påverkade av myterna, de universella upplevelserna av exempelvis helighet, det sunt ovetna. Läs Hans Ruins banbrytande skrift ”Poesiens mystik” (från 1925, återutgiven i flera omgångar långt senare); läs latinprofessorn och prästen Anders Pilzs bok ”Se ansiktet!”; läs – Tomas Tranströmer!

Sedan kommer då – på mycket gott, och en del ont – den stora upplysningstiden med dess goda – men på sikt krassa och underminerande – förnuft. Sedan följer en oerhörd utveckling på det teknisk-naturvetenskapliga fältet, som saknar historisk motsvarighet, men på bekostnad av andlighet, tro, moral. Detta är illa – men kräver en annan artikel. Men vad mera och vidare är: efter moderniteten i vid mening, och modernismen inom konst och litteratur, kom efterhand en strömning – låt oss säga med födelsedag någon gång under franskt 1950-tal, som kom att kallas post-modernismen. Denna strömning – som jag personligen är stark motståndare till – har medfört mycket collage, tingeltangel och miniécrits utan universell eller ens lokal täthet. Här håller jag upp exempelvis Habermas mot Derrida! Men det om detta. Som också kräver en artikel. Vad vare sig moderniteten/modernismen eller (och långt mindre) postmoderniteten/postmodernismen förmår göra reda för är mysteriet. Människan. Meningen. Mångdimensionaliteten. Medvetandenivåerna.

Och det är här – hävdar jag – vi verkligen MÅSTE stanna upp och förvånas, förundras och betänka. Och det är här vi kan finna rent vatten i de traditionella källorna.

En kritik av moderniteten och postmoderniteten är framförallt en kritik av dekadansen, av konsumismen, av relativismen, hedonismen och gudlösheten.

 

Carsten Palmer Schale

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"

Pete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 28 oktober, 2010

51. Underifrån

Om man kommer under Lund med livet öppnar sig en hel värld av möjligheter. En undre värld. Drippetidropp. Ett lösenord lika välfungerande som något annat. För de med tänder – ...

Av: Underifrån | Lund har allt utom vatten | 14 december, 2012

Evolution och längtan. Om Abraham Maslows behovstrappa

Vad har en längtan efter något mer för betydelse i ett vårt moderna svenska samhälle där vi allting har men ändå känner att något substantiellt saknas? Det den här artikeln syftar ...

Av: Henrik Friman | Essäer om samhället | 05 augusti, 2010

Stig Dagerman

Frånvaron, saknaden och det outtalade. Nära Stig Dagerman

Platsen är bredvid den ensamme. Den av samvetet ofredade. Den odefinierat skuldtyngde. Den som i sin själs djupaste vatten benämndes som den oönskade. Denna människa som till slut trädde ut ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 oktober, 2014

Tre tusendelar

Vi har lagt ytterligare ett OS till handlingarna, 2012 i London. Rätteligen ska också Wales och Skottland nämnas, de olika sporterna har varit utspridda över olika delar av Storbritannien. Eller ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 14 augusti, 2012

Temperament och verklighet: angående psykoser och utveckling

Hos en konstnär med drivkraften att verkligen nå igenom bilden, att spränga något, spelar motivet mindre roll. Det blir endast som en ram inom vilken man väljer att uttrycka sig ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 04 mars, 2012

Tevekoma med Zentropa

 ”Skavlan har blivit en perfekt avslutning på arbetsveckan med sin proffsiga mix av underhållning och aktualitet”, utlovar ett pressmeddelande om det som kallas Nordens största talkshow. Lagom slätstruken, den mixen? ...

Av: kristian carlsson | Gästkrönikör | 19 september, 2013

benjamin 33

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 31 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.