Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé

Årets upplaga av Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé, och har sålunda vuxit till ett mycket lyckat komplement till årets övriga biorepertoar. Tidningen Kulturen tittade lite extra på tre av festivalens ...

Av: Mattias Löfroth | 04 december, 2007
Kulturreportage

Migrationens metaforer

Till Marco Kurtz Vi hör talas mycket om rötter på vår halvö och bortom den. Om våra samhällens och gemenskapers historiska rötter. Om våra ursprung i vissa geografiska områden sedan tidernas ...

Av: Juan Goytisolo | 23 februari, 2014
Essäer

Skapandets värld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa ...

Av: Percival | 26 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Greed 1924

Den kompromisslöse extravaganten

Hollywood har alltid varit en plats för extravaganter. Men frågan är om någon slår Erich von Stroheim i extravagans. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att ingen slår ...

Av: Ulf Stenberg | 31 mars, 2016
Filmens porträtt

Till ett försvar för delar av det traditionella och premoderna



Pieter Brugel den gamle Ikarus fallI idéhistoriska sammanhang förknippas modernismen eller moderniteten främst med två traditioner med rötter i upplysningen (och som i viss mån kan ledas tillbaka till renässansen): en förnufts- och en frihetstradition. Bland de företeelser som brukar inbegripas i upplysningens förnuftsprojekt märks bland annat kampen mot vidskepelse och övertro i allmänhet, religionskritiken och den åtföljande sekulariseringen av samhället, den klassiska, newtonska naturvetenskapen med dess experimentella metod och objektiva kunskapsideal samt framstegstanken.

Till denna tradition kan även såväl den filosofiska och politiska rationalismen och pragmatismen, som industrialismen och den rationella samhällsplaneringen sägas höra. Under upplysningen växte också en frihetsideologi och en medborgartanke fram som skulle komma att tjäna som inspiration för den moderna tidens tre stora revolutioner - den amerikanska, den franska och den ryska. Inom denna mäktiga historiska strömning utgjorde värnandet om det fria ordet och fördömandet av censur i alla dess former centrala inslag.

Man betonade vikten av en levande offentlighet där idéer och tankar öppet kunde ventileras och kritiskt granskas. Båda dessa upplysningstraditioner - såväl den förnufts- som frihetsinriktade - kan sägas ha haft människans förkovran och ett förbättrat, mer förnuftigt organiserat samhälle som sitt mål. Men upplysningstraditionen och det moderna projektet har också haft en baksida. Den har inte sällan åtföljts av en övertro på det instrumentella förnuftets förmåga att utforska och behärska naturens och tillvarons mer fördolda sidor.

En västerländsk och manlig uppfattning om förnuftet har getts en universell och normerande status. Dessutom har frihetsideologin ofta fått tjäna som förklädnad och legitimering för en politik som inneburit frihet för vissa och underkastelse för andra. Många har därför hävdat att ett direkt samband går att påvisa mellan upplysningens idéer och företeelser som den västerländska kolonialismen samt framväxten av ett modernt kontrollsamhälle präglat av disciplinering, normalisering och marginalisering av det annorlunda och oliktänkande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Alasdair Chalmers MacIntyreUnder de senaste femtio åren har en kritik mot modernismen – filosofiskt som konstnärligt – långsamt vuxit fram och etablerat en massmedial förkärlek för det post-moderna, med dess fragmentering, collage-tänkande, dekonstruktion, diskursanalys medmera. Till detta återkommer jag. Mitt ärende här och nu är däremot ett försvar för delar av det premoderna, det klassiska, det traditionella.

Vilka utgångspunkter kan man då ha i ett sådant företag? Ja, filosofiska, konstnärliga och – inte minst – religiösa; mina tankar går därvid direkt till filosofen MacIntyre, konsten och litteraturen innan romantiken och de religiösa strömningar inom både kristendom och islam (med flera religioner) som är upptagna av mystiken och kontemplationen. Mycket av detta tankegods bör kunna tjäna som ett nyktert korrektiv till alltför splittrade och splittrande tingeltangel-tendenser förankrade i vår numera (bland mainstreamintellektuella svenskar) till dogm upphöjda s.k. post-modernism (men också till dels modernism, om man med denna avser en fixering av det sterila förnuftet).

Alltså. Om vi utgår från den antikt befryndade filosofen MacIntyres på sin tid ytterst provocerande idéer i boken "After Virtue" får vi framförallt ta del av en provokativ klassiker. Den skrevs 1981 och väckte mycket uppmärksamhet, något som även hans tidigare "omvändelse" från Marxism till Thomism (katolsk filosofi) gjort. Bokens budskap är lika omtumlande som hans omvändelse och kan ses som ett filosofiskt försvar av densamma. Men den är mer än så. Den är en svidande kritik av hela det modernistiska projektets moralfilosofi och samtidigt en argumentation för aristotelisk dygdetik.

Den premoderna traditionen grundar moralen dels på någon uppfattning om människans sanna natur och dels vad som är människans verkliga mål, hennes telos. Precis som en bra sadel är bra därför att den förverkligar det ändamål för vilket den tillverkades, så bestämmer idéen om människans ändamål (t.ex. att befrämja gemenskap och självförverkligande) vad som är en god människa. Moral handlar således om hur människan-sådan-hon-är ska växa till att bli människan-sådan-hon-kan-vara-om-hon-förverkligar-sitt-ändamål.

Modernismen förnekar en sådan teleologi och därmed någon idé om människans verkliga mål.

Denna leder till, hävdar MacIntyre, att moralen hänger i luften. Vad ska förankra den när den inte längre har att göra med hur saker och ting "är"? I ljuset av detta blir moderna rörelser som positivism och emotivism mycket förståeliga. Enligt positivismen ska vetenskap bara syssla med hur saker och ting "är" och vara kliniskt ren från värderingar. Moralen å andra sidan handlar, enligt emotivismen, inte alls om hur saker och ting "är" utan blott om hur vi tycker eller känner att det "bör" vara. Förnuft och känsla är oförenliga. Kunskap och moral likaså.

Detta är naturligtvis nonsens. Strikt filosofiskt – från Aristoteles till Habermas (men inte över Kant) – hör dessa företeelser ihop. Sett från en mer allmän humaniora-hållning (inte humanistisk, då talar vi om annat) är det också nonsens. Hur kan vi exempelvis beakta en Da Vinci eller Michelangelo – eller för den delen en Aguéli – utan att legera dessa existentiella predikament? Hur kan vi ta ställning till författare som Nietzsche och Schopenhauer utan att begrunda människans liv i världen som traditionellt förankrad, viljande och skapande? Hur kan vi – på svensk botten – läsa exempelvis Ekelund utan ett fundament av klassisk erfarenhet och bildning? Hur läsa Goethe – denne gigant! – utan att förhålla oss till Faustmyten och antiken?

Men detta är bara början. En stor del av vår jords myter, historier, känslor och sanningar är starkt kopplade till religionen. Både den mer naivt upplevda och – inte minst, utan mest - dess mystiska uppenbarelser hämtade från en sufism inom islam eller ett helgon inom kristendomen. Finns det några starkare berättelser än Genesis och Exodus inom judisk och kristen tradition? Kan vi över huvud taget bottna i verkligheten utan tankar och känslor (oavsett om vi vet varifrån de kommer eller inte) som bibringats oss genom Therese av Avila, Juan de la Cruz, den helige Franciscus, de persiska poeterna och filosoferna Rumi och Khayaam osv.? Jag håller detta för mycket tveksamt.

Strikt filosofiskt – från Aristoteles till HabermasFör övrigt behöver man inte vara i strikt mening religiös för att uppleva känslor av djup och oförklarlighet. Mycket av konsten och poesin handlar om just detta. För övrigt bör vi minnas, att många av våra största författare och filosofer ännu in på sent 1900-tal, åtminstone (troligen än om vi rör oss från det beklämmande provinsiella), var besläktade med och påverkade av myterna, de universella upplevelserna av exempelvis helighet, det sunt ovetna. Läs Hans Ruins banbrytande skrift ”Poesiens mystik” (från 1925, återutgiven i flera omgångar långt senare); läs latinprofessorn och prästen Anders Pilzs bok ”Se ansiktet!”; läs – Tomas Tranströmer!

Sedan kommer då – på mycket gott, och en del ont – den stora upplysningstiden med dess goda – men på sikt krassa och underminerande – förnuft. Sedan följer en oerhörd utveckling på det teknisk-naturvetenskapliga fältet, som saknar historisk motsvarighet, men på bekostnad av andlighet, tro, moral. Detta är illa – men kräver en annan artikel. Men vad mera och vidare är: efter moderniteten i vid mening, och modernismen inom konst och litteratur, kom efterhand en strömning – låt oss säga med födelsedag någon gång under franskt 1950-tal, som kom att kallas post-modernismen. Denna strömning – som jag personligen är stark motståndare till – har medfört mycket collage, tingeltangel och miniécrits utan universell eller ens lokal täthet. Här håller jag upp exempelvis Habermas mot Derrida! Men det om detta. Som också kräver en artikel. Vad vare sig moderniteten/modernismen eller (och långt mindre) postmoderniteten/postmodernismen förmår göra reda för är mysteriet. Människan. Meningen. Mångdimensionaliteten. Medvetandenivåerna.

Och det är här – hävdar jag – vi verkligen MÅSTE stanna upp och förvånas, förundras och betänka. Och det är här vi kan finna rent vatten i de traditionella källorna.

En kritik av moderniteten och postmoderniteten är framförallt en kritik av dekadansen, av konsumismen, av relativismen, hedonismen och gudlösheten.

 

Carsten Palmer Schale

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Samuel Beckett – Murphy och ”den blinda viljan”

Hamm: What time is it? Clov: The same as usualHamm: Have you looked?Clov: YesHamm: Well?Clov: Zero.  / Samuel Beckett: Endgame Vi kommer in i Murphy (1938), skriven av Samuel Beckett, då en ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 13 juni, 2014

Greiða úr horni sem fannst í Vimose á Fjóni. Elsta rúnaristan

I runornas tid, del 2

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 26 november, 2015

Solnedgång på Island. Foto: Wikimedia

Litteraturen på våra nordiska öar

När vi talar om nordisk litteratur, i nutid, talar vi nästan alltid om Sverige, Norge, Danmark och (i Sverige tyvärr skamligt lite) Finland. Men hur då med våra ”nordiska öar” ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 04 december, 2015

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

WASA

Segelfartygens storhetstid

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 23 augusti, 2017

Avslut – Början – Agape

Grekerna hade flera ord för att uttrycka det som för oss är Kärlek. Till exempel Fileo som har mest med kunskap, tendens och lust att göra. Och sedan Eros, kropparnas ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2014

Luciafirandet i Svensk-Finland

Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon och martyr Lucia, en helig jungfru som på 283-talet levde i Siracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och ...

Av: Nina Michael | Kulturreportage | 13 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.