Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | 06 december, 2017
Essäer om musik

Magda Andersson

En ny, egensinnig stjärna lyser klart

Magda Andersson är aktuell med sitt nya album Korsa gränser, som är inspelat i Umeå.  Här finns ett eget uttryck i rösten och i  musiken, melodierna behöver inte ens texterna ...

Av: Belinda Graham | 23 november, 2016
Musikens porträtt

Västerbottens egen litteraturfestival

TEMA VÄSTERBOTTEN Littfest kör igång i Umeå den 1-2 februari för andra gången. I år har man flyttat från Norrlandsoperan till Folkets Hus. – Ambitionen med Littfest är att ge norrlänningarna en möjlighet att ...

Av: Gregor Flakierski | 02 februari, 2008
Gästkrönikör

Konstnärligt skapande inom buddhismen

Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling. Vem var Thang-stong Gyal-po? Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av ...

Av: Gunilla Nordlund | 06 april, 2009
Essäer om religionen

Veckan från Isabel Allende via IKEA



det mesta stannar på ytanDet går inget vidare för Ingvar Kamprad. Först avslöjades det att han var långt mer aktiv nazist än han har medgett, och dessutom att hans nazistsympatier har fortsatt långt efter kriget, ja kanske att de fortsätter än idag, trots Kamprads bedyranden om ”ungdomssynder”.

Inte nog med det. Nu har det också kommit fram att på 60-talet tillverkade IKEA sina möbler i östtyska fängelser, troligen med tvångsarbete av politiska fångar. På sätt och vis ett logiskt agerande av en gammal nasse. Så där har de alltid gjort. Det nya var att göra det i en kommunistdiktatur.

Inte hellre är det något nytt i världshistorien att förmögenheter och rikedom skapas genom slaveri och mäsklig misär. Det är snarare regel än undantag. Det finns en hel del skrivet om detta. Det senaste är Isabel Allendes breda fresk om Haiti.

Zarités frihet
Isabel Allende
Övers: Hanna Axén
Norstedts

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Efter flera strikt självbiografiska utflykter är Isabel Allende tillbaka med en lång episk roman. Handlingen utspelar sig framför allt på Haiti, och i centrum står slavflickan Zarité, kallad Tété, som vi får följa under 40 händelserika år, med början 1770.

Den franska kolonin Saint Domingue, som Haiti då fortfarande heter, är en säregen värld, långt från Upplysningens ”förnuftets tidsålder”, där slaveriet är grunden och navet för all mänsklig – och omänsklig – verksamhet. Det är en ytterst grym värld, där framför allt kvinnorna far illa.

Här finns franska ädlingar som slår vakt om sitt goda namn och släktens välstånd, vita uppkomlingar, förmögna mulatter med sociala ambitioner, kokotter som strävar efter ett bättre liv, ja kort sagt, det är som Balzac hade flyttat ut till Karibiens övärld.

Samhället på Saint Domingue styrs av minutiösa rasistiska lagar, där minsta skiftning i hudfärgen är helt avgörande för ens sociala ställning. Tillgången på slavar är närmast obegränsad och till rena vrakpriser, vilket gör dem till förbrukningsvaror. Levnads- och arbetsvillkoren är fruktansvärda, men medaljens baksida är att de vita aldrig förmår att skapa en foglig slavklass. Motståndet och hatet ligger hela tiden o pyr, så mycket mer att de flesta av slavarna är födda fria män.

Franska revolutionen ger ett kraftigt eko också ute i kolonierna. Och även om det republikanska Frankrikes politik i kolonierna styrs mer av hyckleri och egenintresse än sina stolta paroller blir ett uppror på Saint Domingue till slut oundvikligt. Hämndens och förödelsens timme är äntligen slagen för de svarta slavarna.

Kolonisterna flyr hals över huvud, de flesta till La Nouvelle Orléans i Louisiana, som nyligen hade överlåtits av Spanien till Frankrike, och snart skulle sälja av Napoleon till USA.

Isabel Allende målar med en bred pensel, hon har skrivit en medryckande berättelse med stor empati. Man imponeras också av hennes omfattande kunskaper i ämnet, hon måste ha lagt ner ett enormt arbete på att studera lokala ritualer och sedvänjor.

Det som saknas är det tidigare så specifikt magiska anslaget i hennes böcker. Kvar är en ganska schablonmässig realism, med en förutsägbar handling, som ligger såpoperans förväxlingsdrama nära. Stilistiskt tangerar det alldeles för ofta pekoral.

Synd är också att Allende inte tar vara på chansen att teckna ett mer ingående porträtt av en av den tidens mest fascinerande personligheter, slavupprorets ledare Touissant l'Ouverture, den första fria svarta republikens fader, kallad ”den svarte Napoleon” (hörde en gång Miriam Makeba säga att det var Napoleon som var en svart Touissant l'Ouverture).

Så är det genom alla de närmare 500 sidorna, det mesta stannar på ytan. Kvar är en bladvändare med en förhoppning på en bättre och rättvis värld och en tro på att kärleken övervinner allt.

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika XIII Det ädlaste författarjaget

Dek ädle författarjag:et var en rätt diffus varelse i klar gestalt sedd och vacker hjärna medelst en gång för alla, dels rörde han sig på en och han lekamenterade birört ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 19 februari, 2009

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | Essäer om politiken | 27 juli, 2017

Familjen Wagner

Wagner idag?

Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del  både ris och ros. Men en sak är säker, det var med Wagner som ett nytt modernare sätt att skapa både ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 28 maj, 2017

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 15 juni, 2014

Att tågluffa som vuxen

Jag äter, sover, tänker och läser bättre på tåg än någon annanstans. Bäst är att låta slumpen och infallen få fritt spelrum under en tågresa i Europa. Det går bra ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 05 februari, 2009

 Labi-Hauz, Bukharas träffpunkt, nu som för ett tusental år tillbaka.

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 1 av 3)

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 22 februari, 2017

Klara Norling – Jag vill att mina ord skall tas ifrån mig. Dikter.

Klara Norling – Jag föddes en solig septemberdag 1980 på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Min barndom kan beskrivas på ett bekymmersfritt sätt; Jag lärde mig skriva och läsa vid fyra ...

Av: Klara Norling | Utopiska geografier | 07 januari, 2013

Optimal underground under granen

Metall, kött, stora gap, monumentala könsdelar, beridna och beramade, bedårande och bedrägligt förryckta, lössläppta i allehanda skepnader i hejdlösa exponeringar, där gärna det blodsprängda exploderar sig och där väldiga tandgap ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 13 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts