Hur gör djur

Illustration: Stefan HammarénHur gör djur i en parodi av ett underhållningsprogram på TV efter att alla barnen gått och lagt sig. En ensam som kämpar mot sömnen för att tvinga ...

Av: Alexander Stinggård | 19 mars, 2009
Gästkrönikör

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | 23 Maj, 2012
Litteraturens porträtt

Emmakrönika XXV Nu vill jag vara lycklig utan dig

plyschtistel ty ihop påöknens till sång sig för näckrosornaen månblommans kronblad för tolvslagspoet dag röst sakfruktdräpans dämpa droppar för croppsknopp knäppskräddarros ity vakttorns fot autofytfilialmurranka för litet spetsigt koppartorn upp ...

Av: Stefan Hammarén | 21 januari, 2010
Stefan Hammarén

al-Andalus – Guldåldern

Guldåldern. Uttrycket härstammar från grekisk mytologi och avser människans första och lyckliga tid, av fredlig samvaro och evig vår då man inte verkade förgäves och jorden bar frukt. Guldåldern står ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 28 april, 2008
Gästkrönikör

Terrorism



altTerrorismen har nått Sverige, och landet har förlorat sin oskuld. Visserligen har terror drabbat Sverige förut, och det åtskilliga gånger, men då var utfördes inte dåden av en förvirrad muslim. Det är skillnad det. Och oskulden mister Sverige minst vart tionde år, en anatomisk och politisk kuriositet. Frågan är om Sverige någonsin varit så särskilt oskuldsfullt. Typiskt nog var det terroristen som råkade värst ut. Han blev enda offret.

Värre gick det i Tucson, Arizona. Sex döda, och kongressledamoten Gabrielle Giffords svårt sårad. Men men, inte heller detta är ett terrordåd, utan ett vansinnesdåd, underförstått utfört av en otillräknelig person, som är bara förvirrad, och inte vill skada vår demokrati och frihet. Karln är inte en skäggig muslim.

Att den amerikanska högern har hetsat mot Giffords på ett fullständigt sanslöst sätt, med ett hatiskt språkbruk, där det är lätt att uppfatta att det uppmanas till just våld, har naturligtvis ingen betydelse. Den amerikanska högern tar minsann inte ansvar för någonting, allra minst sina egna ord och handlingar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Terrorismen är förstås inget nytt fenomen, och den finns också skildrad i litteraturen. Dostojevskijs "Onda andar" är en klassiker, med sina psykologiskt inträngande porträtt, och den väldiga kontrasten mellan höga ideal och prosaisk cynism. Personligen är jag inte så förtjust i den, tycker att den tillhör Dostojevskijs svagare verk, det tenderar att bli fyrkantigt och propagandistiskt.

 

Då föredrar jag Joseph Conrads "Anarkisten". Den utgår från en verklig händelse då en fransk anarkist planerade att spränga Observatoriet i Greenwich i London. Ett attentat mot själva nollmeridianen, eller hela världsordningen om man så vill. Romanen är sprängfylld av sådana metaforer, men man ska hålla i minnet att bakgrunden var allt annan än metaforisk.

Åren kring förra sekelskiftet plågades Europa av terrordåd i både Öst och Väst. Mest drabbade var Frankrike och Ryssland. Det finns en annan roman av Conrad, betydligt mindre känd än "Anarkisten", och det är "Med andra ögon", som handlar just om attentatet mot den ryske inrikesministern von Plehve. Centralt i handlingen är hur huvudpersonen blir förrådd av sin bäste vän.

Gemensamt för samtliga dessa böcker, också "Onda andar", är att terrorismen skildras som en perverterad spegel av det samhälle som den bekämpar. Ett bidrag till svaret på den obesvarade frågan om varför de hatar oss så.

 

Gregor Flakierski

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 21 augusti, 2017

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

En net.art odyssé - med Odysseus på cyberhavet

Långt bortom gallerierna och museernas utställningsrum, finns ett outforskat hav, där konstnärer under mer än ett decennium har byggt öar fyllda med konst. Så stig ombord på vår farkost och ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 augusti, 2009

Man kan inte värja sig från något man inte vet vad det är…

  I   1. Det finns ingen Gud utom Gud och Mohammed är hans profet. Jag tänker inte rita en bild av profeten Mohammed här intill. Jag vill inte bråka i onödan.    2. Jack Hildén är arg ...

Av: Tove Folkesson | Kulturreportage | 17 december, 2012

En järnek till Victor Hugos minne

Den 30 mars 1862 gav förläggarna Lacroix et Verboeckhoven i Bryssel ut ”Les Misérables”, Victor Hugos roman som sedan kommit i mängder av upplagor både i sin väldiga helhet och ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 14 augusti, 2012

Post-punk - ilska, optimism och Death in June

Post-punk är en generisk term som används för att beskriva en mängd band som hade sin grund i den tidiga brittiska punkscenen. Det är en av de mest svårdefinierade musikgenrerna ...

Av: Nicholas Padellaro | Essäer om musik | 28 april, 2010

Jag väljer att dyrka Torbjörn Säfve

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att proffsboxning såväl som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 3

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 05 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.