Kristen enhet på vägkrog

I senare delen av januari pågår veckan för kristen enhet. Denna vecka återkommer varje år. Och det är ett både spännande och viktigt projekt. I Ödeshög genomfördes sex samlingar. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Från Gustav Vasa till Leonardo da Vinci i Loiredalen, En resa i tid…

Frankrike är ett omfattande land i flera avseenden inte minst genom de multipla upptäcktsfärder man kan göra. Loiredalen är ett av de kulturellt sett rikaste områden. Det påminner om Sörmlands ...

Av: Anne Edelstam | 13 november, 2009
Resereportage

Återbruk och skönhetslängtan

Med utgångspunkter i en unik samling lapptäcken hölls i veckan ett seminarium på Jonsereds herrgård, en del av Göteborgs universitet. Åsa Wettre och Håkan Wettre har under åren byggt upp ...

Av: Per-Inge Planefors | 10 februari, 2014
Gästkrönikör

52. Ingrid

Kön växte bakom henne. Framför stod en liten flicka med stora bruna ögon, bara stod. ”Jamen hur ska du ha det. Ska du ha den eller inte?” Mjölkpaketet hade redan rullat ner ...

Av: Ingrind | 21 december, 2012
Lund har allt utom vatten

Veckan från hyllan. Vecka 14-2013



Gregor FlakierskiPåsk. Kristendomens största helg. Jesu passionshistoria, lidandet, korsfästelsen, återuppståndelsen. Mystiskt, mytiskt, suggestivt.

Historiskt sett dessutom ofta ackompanjerat av pogromer. Gärna en mässa, bara det blir en rejäl omgång med judarna sedan.

Mig veterligt har kyrkan aldrig gjort upp med sin skamliga historia.

Det förvånar därför inte att det finns så mycket fördomar bland de troende. Kärleksbudskapet gäller liksom inte oss, inte för inte dog Jesus på korset för att sona våra synder.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och då blir det som det blir. Gång på gång. Som den gången i Tyskland.

ROMAN
Adams arv
Astrid Rosenfeld
Övers: Jörn Lindskog
Bokförlaget Thorén och Lindskog, 2013

Hur många fler böcker om Förintelsen behövs det egentligen? Svaret är mycket enkelt: många, väldigt många. Vi har alla ett existentiellt behov av att lämna spår efter oss. Miljoner människor har begravts i namnlösa massgravar, om de ens hade turen att ha en grav. Var och en av dessa människor är en egen berättelse, och så länge någon berättar deras historia lever minnet kvar.

Det är inte bara att det behövs böcker om Förintelsen, de måste skrivas. Behovet och tvånget tycks också vandra från generation till generation, en välkommen, om än inte okomplicerad, utveckling.

Astrid Rosenfeld tar sin utgångspunkt just i barnbarnsgenerationen. Edwards morföräldrar är tyska judar som har överlevt Förintelsen i England, men återvänt efter kriget. De är en disfunktionell och excentrisk familj, på samma sätt som de flesta överlevande judiska familjer i litteraturen brukar vara. Och det sällan utan anledning.

En annan del av familjen klarade sig inte, bland dem morfaderns bror Adam, familjens svarta får, och källan till familjens stora och traumatiska hemlighet. Edward påstås brås på honom, ett tungt arv att bära.

När morföräldrarna dör får Edward i sin hand ett manuskript som är Adams egenhändiga levnadsteckning, från begynnelsen i Weimarrepublikens kaos till det tragiska slutet i Warszawas ghetto.

Rosenfeld har en fantastisk känsla för stilistiska tonarter. Det börjar så lättsamt, nästan frivolt, med drag av skröna. Familjen Cohen är trogna tyska patrioter, och även om August och hans anhang – eller hette han Adolf? – ställer till med dumheter, måste de snart ta sitt förnuft till fånga. Men det gör de inte, vansinnet sprider sig, galenskapen triumferar, och Döden verkar vara ständigt på fyllan.

Efter hand mörknar tonen, stämningen blir allvarlig och dyster, och stilen förtätas. Och mitt i allt detta hopplösa elände dyker så Kärleken upp. Den ska definitivt skrivas med stor bokstav. Det är den som visserligen leder mot undergång, samtidigt är det just den som är ljuspunkten i denna mörka berättelse, det enda som egentligen gör livet värt att leva.

Om det låter motsägelsefullt, så är bygger boken på en hel rad bisarra logiska kullerbyttor, absurda överenskommelser, groteska sammanträffanden, och oväntade allianser och vänskaper, som är så osannolika att de kan mycket väl vara sanna. Det är Livets och Historiens dialektik fångad i romanform. Här bor humor och sorg tätt intill varandra.

När jag slår igen boken har jag inte långt till tårar, och det skäms jag inte ett dugg för.

En stark och nödvändig roman.

 

Gregor Flakierski

 

Ur arkivet

view_module reorder

Birger Norman - ett levande arv

Ett författarskap får aldrig reduceras till ett museiföremål. Litterära sällskap ska inte vara rädda att lyfta fram sina respektive skyddslingars kontroversiella och stridbara sidor. Inte minst därför att det är ...

Av: Gregor Flakierski | Litteraturens porträtt | 09 april, 2013

Fortelling og personlig identitet

Innledning Til hvert eneste arbeid svarer det en eller flere historier. Hver eneste historie har en forhistorie. I mitt tilfelle består denne forhistorien av en skisse, et utkast, som utgjøres av 10 ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 15 september, 2014

Fragment av surrogatpyret V

Fragment av surrogatpyret V Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 30 oktober, 2007

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 08 juni, 2012

Bluesfesten är som en intensiv och händelserik semester - Om Åmåls Bluesfest 2007

  Angela Brown njuter av livet, för allt finns i musiken och därifrån får hon all sin energi. Samtliga fotografier: Sally Blomgren Bluesfesten är som en intensiv och händelserik semester - Om Åmåls Bluesfest ...

Av: Sally Blomgren | Kulturreportage | 24 juli, 2007

Victimae Paschali laudes

Ett tecken som väcker strid – Långfredagstankar

I den judiska Talmud-litteraturen kallas han Ieshoua ben-Miriam, ”Jesus, Marias son”. Liksom Sokrates, Gotama Buddha och, för den delen, även Mohammed, efterlämnade han inte en enda skriven rad. Andra tecknade ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 14 april, 2017

Pernilla Pålsson – Fyra dikter – Det finns inte ett värde i att…

Jag kommer från den delen av arbetarevärlden där det inte finns något värde i att dikta. Min far tillhörde den världen. Vi läste mycket i familjen, men diktning var dravel ...

Av: Pernilla Pålsson | Utopiska geografier | 17 september, 2012

Den europeiska minimalismen

Den europeiska minimalismen Minimalismen i musiken har alltid anknyts till USA och därför till Terry Riley, LaMonte Young, Philip Glass, Steve Reich med flera. Men det har funnits och finns en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 14 november, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.