Veckan från hyllan vecka Vecka 15 - 2012

Åter igen dags för årets kristna höjdpunkt –Påsken. Den firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse, och en försoningens tid. Men eftersom människan är blott människa, är den ...

Av: Gregor Flakierski | 07 april, 2012
Veckans titt i hyllan

VIPPARE tag plats!

En av sommaren begivenheter var en VIP-resa den 9 augusti sträckan Kalmar – Emmaboda tur och retur med två mellanliggande stopp Nybro och Örsjö. Regionen och kommunerna samt den starka ...

Av: Per-Inge Planefors | 12 augusti, 2014
Gästkrönikör

Emmakrönika XXXII, Spiraltrappan

Jag har om efter en mening få oppsöka dig, givna ordet så utstuderat och valt med att få det vara i ett myller av individer du fanns bland av ...

Av: Stefan Hammarén | 03 december, 2009
Stefan Hammarén

Ett enfaldigt leve för svampens dag

I dag, söndagen den 2 september, fyrar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Svampens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag fyrar vi ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 september, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan Vecka 7. 2012



Gregor FlakierskiStatsminister Fredrik Reinfeldt vill att vi ska jobba till 75 år. Man ska kunna byta karriär under livet, och blir jobbet för tungt på gamla dar kan man alltid omskola sig till något annat lämpligare yrke.

Det är fullständigt lysande. Ung och full av idéer börjar man som egenföretagare i it-branschen. Sedan när man har blivit lite äldre, och vill ha mer stabilitet i livet lär man sig till byggnadsarbetare. Och till slut när man inte orkar gjuta betong längre kan man skola om sig till hjärnkirurg. Så fiffigt!

Själv har Fredrik Reinfeldt aldrig haft ett jobb. Oförskräckt tittar han in i kameran och säger att han minsann tänker ”hålla på efter 50”. Ta det inte som ett löfte, ta det som ett hot.

Vad tror ni att Fredrik tänker sadla om till? Vänligen kryssa i rätt alternativ: 1) vårdbiträde, 2) konsult, 3) landshövding. Det första rätta öppnade svaret belönas med ett hemligt pris.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Felaktiga och oöppnade svar belönas inte.

Som belöning till statsministern för hans frifräsiga utspel tillägnar vi honom recensionen av ”No country for old men”.

Inte för att den har någonting med saken att göra. Men titeln! Och så är Cormac McCarthy en så bra författare.

No country for old men
Cormac McCarthy
Övers: Ulf Gyllenhak
Bonniers

Cormac McCarthys senaste roman på svenska har hämtat sin titel från Yeats klassiska dikt ”Sailing to Byzantium”. Boken är dock allt annat än sublim. Handlingen är en thriller, eller möjligen en deckare. En ung man som är ute och jagar råkar göra det som många drömmer om – han hittar en portfölj med 2,4 miljoner dollar. Det finns dessvärre annat på fyndplatsen som suggererar å det bestämdaste att någon kommer att leta efter de här pengarna. Och att denne någon är ingen snäll person.

Mot bättre vetande sticker han med pengarna, och med en grekisk ödesdramats obönhörliga konsekvens går han mot sin egen – och flera andras – undergång. Allt utspelar sig i en miljö där pengar betyder allt, och där besinningslöst våld ständigt exploderar. Och där ingenting väcker någon större uppmärksamhet, det är ingen som bryr sig. Det är svårt att inte se det som en allegori över USA, eller rent av hela vår värld.

En viktig person i romanen är den lokale sheriffen Bell, en dekorerad hjälte från andra världskrigets slagfält. Han försöker förgäves att hinna före mördarna. Varje kapitel inleds med en längre fundering som Bell har kring samhället, människorna och livet. Det blir till en svidande vidräkning med dagens samhälle, och den gode sheriffen tvekar inte att det var bättre förr.

Det är inte helt att tolka McCarthy här: vill han bara gestalta hur ”vanligt folk” resonerar, som en varning? Är det helt enkelt en kritik av relativismen? Socialkonservativt gnäll? Eller ett uttryck för en äldre persons tilltagande alienation?

Dessutom tenderar filosoferande i längden att bli alldeles för intellektualiserande. Lyckligtvis kompenseras det med råge av McCarthys underbara språk. Skildringen är levande, tempot är bra, språket har en saklighet som går utöver allt överflödigt. Och dialogen är klockren: totalt äkta, och med absolut gehör för de små nyanserna.

Cormac McCarthy är en av samtidens oumbärliga författare.

Gregor Flakierski

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Epistemologi för ”herrar” och ”slavar”: Nietzsche som politisk filosof

 Den samtida filosofiska situationen kan tyckas en smula paradoxal. Friedrich Nietzsche – som av den danske kritikern Georg Brandes utnämndes till aristokratisk radikal och som enligt egen utsago inte var ...

Av: David Brolin | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2011

Supernovae as Empirical Evidence for a Curved, Static and Spatially Closed Cosmos

Spirit of Truth, Enlighten and Guide our ResearchO Mary Conceived without Sin, Pray for us who have Recourse to Thee An alternative to the Big Bang paradigm was presented at the International YouResAstro ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 03 november, 2012

Tarja Salmi-Jacobson

En dikt av Tarja Salmi-Jacobson

Kom alla sagoberättare och visa mig era ljuva konster strö flor över mina ögon som ständigt vänds mot marterpålen

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Utopiska geografier | 20 augusti, 2016

Den ljusa linjen av en dröm: Monticelli och van Gogh

. Det fanns en konstnär som Vincent van Gogh beundrade mer än andra: den idag nästan okände Adolphe Monticelli.   Under Vincent van Gogh levnad publicerades bara en enda artikel om hans ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 03 mars, 2012

Det Finlandssvenska dilemmat

I relationen mellan Finland och Sverige har en uttunning skett till följd av skeenden som idag är både okända och förnekade av båda parter. I medvetande dröjer en känsla av ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 24 september, 2013

Den tionde inkarnationen av Vishnu

Eurasiska gudar

Intresset för jämförande mytologi var stor under andra hälften av artonhundratalet. Satya Datta diskuterar i denna essä studiet av indoeuropéernas mytologi.

Av: Satya Datta | Essäer om religionen | 22 december, 2017

Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.