Upplysning! Ädla tankar och vulgär verklighet

I Det var den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) som i den till formatet oansenliga broschyren "Vad är upplysning?" år 1784 formulerade frågan: "Lever vi för närvarande i en upplyst tidsålder? ...

Av: Crister Enander | 14 juli, 2009
Essäer om politiken

Veckan från Gregorius Magnus

Mer än hälften av riksdagsledamöterna som slutade efter valet i höstas försörjs fortfarande av riksdagen. En granskning som Svt har gjort visar att 77 av 122 tidigare riksdagsledamöter fortfarande nu ...

Av: Gregor Flakierski | 12 juni, 2011
Veckans titt i hyllan

Bild: Melker Garay

De skapande våndorna

Ett tankefragment om skapandets våndor av Melker Garay.

Av: Melker Garay | 10 april, 2016
Melker Garay : Reflektioner

På spaning efter ett dårhus som försvann…

Den sanna versionen av vår Odysse’ här i all anspråkslöshet återgiven Efter en outtömligt rik och intressant rundguidning där Stefan Mycke Hammer förhöll sig rätt bistert observant, tuggandes på småspik, kommer ...

Av: Oliver Parland | 04 Maj, 2012
Gästkrönikör

Veckorna med Caryl Phillips



Caryl PhillipsI tisdags var det Lucia. Det är en helg som jag uppskattar mycket. Ingen dålig syn när tusentals svenskar spökar ut sig i lakan och glitter för att hylla en blattebrud från Sicilien. Mörkret är alltid inhemskt, ljuset kommer utifrån.

Blott Sverige svensk Lucia har, fast riktigt sant är det inte eftersom Lucia firas på flera andra håll. Hon var en historisk person från Syrakusa på Sicilien, och jag undrar just hur vanligt det är med sicilianska blondiner? Lucia är skyddshelgon för Syrakusa; för synen; för blinda, sjuka barn, bönder, prostituerade som ångrar sig, glasmästare, chaufförer, sjuksköterskor, sadelmakare, skräddare, vävare, knivsmeder, sekreterare, notarier, vaktmästare och dörrvaktare; i England författare, advokater, tjänarinnor och försäljare; mot ögonsjukdomar, kroppslig och själslig blindhet, blödningar, halsinfektioner och dysenteri – en tung börda att bära - men i Sverige firar man ju inte katolska helgon, det är avgudadyrkan.

Luciafirandet har naturligtvis med ljuset att göra – latinets lux – och enligt den julianska kalendern var Lucia natten årets längsta. Den upphörde dock att gälla 1753, då vi gick över till den gregorianska, och alltså borde vi fira den helige Natanael eller Jonatan.

Seden med Luciatåg kommer troligen från Tyskland. Den var länge vanligast på Västkusten där den kom att införliva traditionen från Skaradjäknar att gå runt i husen och samla pengar till hemfärden. Under 1920-talet blir Luciafirandet en Skansen institution, för att ett decennium senare bli en stor massmedial händelse, först genom pressen och sedermera i TV.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är fascinerande att följa hur en nationell tradition växer fram och blir en del av inhemsk kultur. Ett utländskt fenomen, en händelse eller tradition omtolkas, missförstås, anpassas och införlivas genom enhetsstatens likriktningsmekanismer. Luciafirandet är inget isolerat exempel, det förhåller sig likadant med de flesta av den nationella kulturens element.

Vanan att på Lucianattens afton supa skallen av sig känns däremot som genuint inhemsk. Eller som skalden säger: ”All bildning vilar dock på utländsk grund, blott barbariet var en gång fosterländskt.”

En författare som har skrivit mycket och väl om rasismproblematiken är britten Caryl Phillips. Luciahelgen till ära bjuder jag på tre recensioner av hans böcker. Jag tar nu några veckors välförtjänst ledighet, och passar därför på att önska alla läsare Trevlig Helg och Gott Nytt 2012. På återseende i spalterna nästa år.

Caryl Phillips
En fjärran kust
Övers: Hans Berggren
Wahlström & Widstrand

En utomordentlig författare, och den här gången tvekar jag inte att säga av högsta klass, är Caryl Phillips. Han är född 1958 på Saint Kitts i Västindien och kom som barn till Storbritannien. Hans hyllade romaner, av vilka flera finns på svenska, skildrar ett England i förändring. Så också hans senaste ”En fjärran kust”. Bokens inledning anger tonen: ”England har förändrats. Nuförtiden är det svårt att avgöra vem som är härifrån och vem som inte är det. Vem som hör hemma och vem som är en främling. Det är störande. Det känns inte rätt.”

Boken har två huvudpersoner. Dorothy, som har ett kraschat liv bakom sig och vill börja om från början ”bland sina egna”. I den inskränkta och fördomsfulla omgivningen uppfattar man hennes utanförskap och mänskliga anständighet som ett mentalt problem, ”klena nerver”. Den andra personen är Solomon, en flykting från Afrika, vars berättelse om upplevelserna i hemlandet som gav upphov till flykten och hans strapatser för att nå fristaden i Europa, skulle få vilken diskussion som helst om invandring att framstå som vedervärdigt pladder. Hans tillvaro i England med dess dubbelhet av omgivningens marginalisering och hans egen integrerade utplåning av det traumatiska förflutna, skildras på ett genialt sätt. Dorothy och Solomon möts under en kort tid innan det oundvikliga sammanbrottet, hon hamnar på mentalsjukhus, han blir ihjälslagen av några ungdomar – ”det var bara på skoj”.

Stilen och språket är perfekt anpassade till person och handling. Dorothys vardagligt men bildad, mycket distanserat, hos Solomon ett jämnt och monotant ordflöde som gestaltar hans emotionella nolläge, med en knappt tillbakahållen vrede under ytan. Det är en berättelse genomsyrad av äkthet. En bild av ett England - och Europa! – i förvandling visas upp, och det är svårt att gilla det vi får se.

Det är gripande och angeläget, det är också stor berättarkonst. Lägg namnet Caryl Phillips på minnet.

Caryl Phillips
Dans i mörker
Övers. Hans Berggren
Wahlström & Widstrand

En teaterscen är ingen dålig metafor för livet, men hur är det för dem som faktiskt står på scenen?

Bert Williams var USA: s mest framträdande underhållare de första decennierna av 1900-talet. Mest framträdande SVARTA underhållare, ska tilläggas. Precis som Jack Johnson vid samma tid inom boxningen, är Williams en svart pionjär inom underhållningsbranschen, och banar väg för senare generationer av afroamerikaner.

Om honom har Caryl Phillips skrivit en roman som är en skicklig blandning av fiktion och dokument. Vi får följa Williams liv hela vägen från de första förtvivlade dagarna av hans artistkarriär till slutet då han 47 år gammal kollapsar på scenen på höjden av sin berömmelse. Williams fick betala ett högt pris för sina framgångar. Den enda accepterade rollen för en svart vid den tiden är den klumpige, sinnesslöe negerdummerjönsen, en figur som Williams utvecklar till perfektion. Utanför scenen var han emellertid en belevad, högst intelligent och bildad gentleman. Älskad men definitivt inte respekterad av den vita publiken, bemött med ambivalens av de svarta, utvecklade den store artisten en dubbelnatur, som föga förvånande tenderade att göra honom till en halv människa. Hur mycket vi än lär känna honom förblir han lika sluten och oåtkomlig för oss som han är för sin omgivning, sin far och kanske framför allt för sin fru.

Hon och hennes väninna Aida – hon har bytt från Ada! – får representera de svarta kvinnornas utsatta situation, deras ”dubbla bördor”. Och bakgrunden är det rasistiska USA, med ett legaliserat och institutionaliserat förtryck, med förolämpningar, förnedring, misshandel och som inte ens saknar återkommande pogromer. Inte i den djupa Södern utan i det liberala New York, och inte har det försvunnit förrän ganska nyligen, om det nu verkligen är borta helt och hållet.

På ett nästan smärtsamt sätt visar författaren hur rasismen tränger in i och förstör människornas liv. Frågor om identitet och människovärde ställs på sin spets.

Ännu en litterär triumf för Caryl Phillips.

Caryl Phillips
Främlingar – tre engelska liv
Övers. Hans Berggren
Wahlström & Widstrand, 2008

Caryl Phillips författarskap rör sig ständigt kring tre ämnen: ras, klass och kön. Lägg därtill hans språkliga rikedom, gestaltningsförmåga och en glöd utöver det vanliga inför uppgiften, och han framstår som en av de intressantaste och angelägnaste författarna i vår tid.

Hans senaste bok domineras av problematiken kring ras, medan klass och i synnerhet genus kommer mycket mer i bakgrunden. Det är tre levnadsöden som skildras. Alla tre är verkliga historiska personer, och de är alla svarta i England. Grundtemat är ensamhet. Samtliga huvudpersonerna, sinsemellan högst olika, och de lever under olika tidsepoker, är särlingar i ett engelskt samhälle som vägrar att acceptera dem som sina egna. Själva vägrar de att godta spelets rasistiska regler, de hävdar sin rätt att tillhöra och att vara hemma. Konflikten blir oundviklig och leder inte helt överraskande rakt mot undergången.

Just ensamhetstemat är mycket starkt, det finns något djupt traumatiskt i att bli behandlad som främling av sina egna mångåriga grannar. Annars övertygar inte Phillips den här gången. Det är svårt att se någon rasproblematik bakom öden där pengar slösas bort, man gör dåliga investeringar och omger sig med falska vänner. Vardagsrasismen är naturligtvis upprörande, men den skildringen berör inte tillräckligt. Det är först i historien om den nigerianske immigranten som hetsas, trakasseras och slutligen misshandlas till döds som berättelsen lyfter. Språket får spänst, och de många berättarrösterna blandade med citat och utdrag från rapporter bildar en väv som visar upp en bild av ett samhälle med rasistiska våldsstrukturer, och där alla goda människor väljer att titta bort och sköta sitt.

Phillips hjältar har förvisso fått upprättelse. Men rasismen är inte borta, tvärtom tyder mycket på att den i tider då stora grupper lämnas utanför välfärdssamhället ökar den oroväckande fort. Även om ”Främlingar” är ingen fullträff, utgör den en länk i ett angeläget författarskap som alltmer formar sig till en viktig motståndshandling när den som mest behövs.

 

Gregor Flakierski

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Crater ingenium Foto Hebriana Alainentalo

Samtidens genikultur som korrelat till en växande elitism

”Den vise som astronom: Den som betraktar stjärnorna som något ovan har ännu långt till kunskapens blick.”

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 07 mars, 2016

Epistemologi för ”herrar” och ”slavar”: Nietzsche som politisk filosof

 Den samtida filosofiska situationen kan tyckas en smula paradoxal. Friedrich Nietzsche – som av den danske kritikern Georg Brandes utnämndes till aristokratisk radikal och som enligt egen utsago inte var ...

Av: David Brolin | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2011

En dikt

Allt som sker mellan punkternaallt som finns orden, meningarna, tilltalen, igenkänningarna.Allt som skänker djupen,allt det som kommer till uttryck,till synlighet & närvaro.Jag befinner mig i Davidstjärnan,den samlar mig intill hjärtat,där ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 15 september, 2010

Minimalismens framväxt

TEMA KONST Frank Stella, 1964. Foto: Ugo Mulas Hur ska man egentligen förstå minimalismen? Utgör den slutet på eller början av en epok i konsthistorien? I denna essä följer Roberth Ericsson ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 03 mars, 2008

Thomas Bernhard. Foto: Wikipedia

Thomas Bernhard – (Självbiografins utveckling som grund för de kommande faktionerna)

Käre läsare, så speciellt och anmärkningsvärt, att jag – i min egen skrivarprocess – skulle stöta på dessa rader vid omläsningen av Bernhards "Undergångaren"; just för att de uttrycker så ...

Av: Göran Gröning | Litteraturens porträtt | 16 december, 2017

1 Seminariet Att skriva under hot inelddes av Alice Bah Kuhnke. Foto Lena Andersson

Yttrandefriheten diskuterades på bokmässan

Bok & Biblioteksmässan i Göteborg är slut för i år. Temat för den här gången var yttrandefrihet.

Av: Lena Andersson | Kulturreportage | 28 september, 2016

Rutten lax, rutten jul och arg på pappa, tre musikbiografier

Jultips från Belinda Det finns självbiografier och det finns julböcker. Genren julsjälvbiografi är inte en vanlig genre. Men Peter Jöback och hans medarbetare har lyckats skapa ett verk i denna genre ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 17 december, 2012

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 21 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.