Knarket och essensen – Den kulturella rockstjärnan

”Amy dog för att hon var en missbrukare” skriver Peter Kadhammar i Aftonbladet den 3 augusti 2011. Det är mindre än två veckor sedan brittiska sångerskan Amy Winehouse (27) hittades ...

Av: Linda Bönström | 17 oktober, 2011
Kulturreportage

Skammen

Innledning Gitt at vi forstår hva som menes med ‘atferd’, så er menneskelig atferd verdi – og normstyrt. En verdi er om hva som virkelig teller for oss mennesker, som at ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Indira, Indien och mytologin

Gudarnas hemvist? Hur grönt är gräset där borta i Indien, månntro? Hur grönt kan det vara? Ja, det gräs vi ser på våra resor i landet är ju ofta sönderbränt och gult. När ...

Av: Annakarin Svedberg | 30 september, 2014
Kulturreportage

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | 09 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Veckan från begravningsplatsen



Umberto Eco  Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk och han lider av vanföreställningar och lever i sin egen värld.

Berätta något jag inte visste!

Samtidigt, det lite märkligt. Breivik planerade dådet i flera år. Han hade trots allt normala kontakter med andra människor, och kunde sköta ett arbete.

Inte nog med det. De vanföreställningar som Breivik sägs lida har varit mycket vanligt förekommande bland miljoner människor under de två senaste århundraden. Kanske ännu längre tillbaka i tiden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Var verkligen halva tyska folket, minst, psykiskt sjukt?

Breivik agerade inte i ett vakuum. Han ingår i ett politiskt sammanhang och en historisk tradition. Inte minst den sistnämnda heter duga.

Umberto Eco har skrivit en roman som kartlägger rötterna till denna otäcka tradition. Boken har recenserats förtjänstfullt här i TK av kollegan Benny Holmberg, här kommer min recension, som förhoppningsvis kompletterar Bennys, och ger några nya infallsvinklar:

Umberto Eco
Begravningsplatsen i Prag
Översättning:  Barbro Andersson
Brombergs, 2011

Saker och ting är inte vad de synes vara. Det är en fruktbar utgångspunkt för många vetenskapsmän och konstnärer i ett förutsättningslöst sökande efter sanningen. Men det kan också vara en avstamp för de mest bisarra konspirationsteorier och absurda idéer om verkliga och påhittade händelser. Ett drygt sekel efter franska revolutionen blomstrar inom högerkretsar, företrädesvis katolska men inte enbart, en lång rad märkliga förklaringar av vad som gick fel då tronen och altaret störtades i fördärvet. Bakom den uppenbara fienden i form av liberaler och socialister döljer sig nämligen dunkla krafter som representerar ett världsomspännande nät av de mystiska frimurarna, med deras rötter i tempelherreorden, och inte helt oväntat – judarna.

Om hur dessa obskyra idéer växer fram för att kulminera i kölvattnet på 1900-talets kriser har Umberto Eco skrivit en fascinerande roman. Huvudperson är en viss kapten Simonini, som givetvis inte är kapten, han är inte ens militär. Han hatar allt och alla, och han är så gränslöst fördomsfull att det blir nästan komisk. Han saknar inte begåvning, men är totalt cynisk och skrupelfri, och är alltid beredd att ställa sina tjänster åt högstbjudande.

Romanen är skriven som en thriller, Eco är som vanligt förtjust i att gifta ihop populär form med seriöst innehåll, och skildrar Simoninis karriär som uppgiftslämnare, spion, lönnmördare, med mera, åt olika europeiska säkerhetstjänster, kyrkan och diverse skumma sammanslutningar under andra hälften av 1800-talet.

Ganska snabbt kommer han underfund med att varje politisk kraft som vill vara att räkna med måste ha en fiende. Finns det ingen får man helt enkelt skapa en. Människor tror bara på sådant som de redan vet. Eftersom de aldrig ändå kommer ihåg vad de har läst, kan man lika gärna hämta sina sammansvärjningar från befintlig litteratur. Om någon mot förmodan skulle känna igen något som de har läst, bekräftar det bara vad de redan trodde, det blir så att säga ännu en ”oberoende” källa som verifierar den dolda ”sanningen”.

I denna groteska värld av dubbla och dunkla lojaliteter frodas Simonini, och har fullt upp med att organisera komplotter och sammansvärjningar, som han sedan avslöjar – mot bra betalning förstås. Hans huvudsakliga sysselsättning är emellertid att framställa bevis för frimurarnas och judarnas konspiration för att nå världsherravälde. Han öser frikostigt ur Alexandre Dumas romaner, och ur böcker av den då omåttligt populäre franske författaren Eugene Sue, och broderar ut med skapelser ur egen fantasi, ofta så att det också passar hans syften.

Otäckt nog börjar en del händelser, idéer, och till och med personer, ur fantasin bli till verklighet, och leva sitt eget liv. Kronan på verket på alla bedrägerier blir det sedermera ökända Sion vises protokoll.

Och det mest otäcka av allt är förstås att alla dessa befängda uppfattningar blir till konkret politik med fruktansvärda konsekvenser. Här finns alla ingredienser till nazismens utrotningsideologi. Och precis i slutet konstaterar författaren, liksom i förbifarten, att Simonini finns fortfarande ibland oss.

Ecos nya roman är skriven med smittsam berättarglädje, stilistiskt energi, överväldigande kunskap och fantasirik konkretion. En stor läsupplevelse med både underhållning och bildning.

 

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

Pedagogen Sören Kierkegaard

"När man verkligen ska lyckas att föra en annan människa till ett bestämt ställe måste man först och främst passa på att finna människan där hon är och börja där ...

Av: Ingmar Simonsson | Essäer | 31 augusti, 2011

De försvann

"Dave ... stop. Stop, will you? Stop, Dave. Will you stop, Dave? Stop, Dave. I'm afraid. I'm afraid, Dave. Dave ... my mind is going. I can feel it. I ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 27 juli, 2009

Lykke. Del I

 Innledning Lykke er et essensielt aspekt ved livet. Før i tiden hørte lykke med til ett av emnene i filosofi, og siden det alminnelige var at det som ble skrevet var ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 januari, 2014

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Några tankar med anledning av vårdavjämningsdagen

”Life is partly what we make it, and partly what it is made by the friends we choose” sade Tennessee Williams som dog av en kapsyl. En natt, när han hade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 20 mars, 2013

Under ShivaRatri

Den mest kände personen som du antagligen aldrig hört talas om, är död

Sir George Martin har dött, 90 år gammal. Hela världen minns honom och hans gärning, inte minst de som var med under The Beatles-eran, (som långtifrån är över, enligt mig) ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 21 mars, 2016

Kristen enhet på vägkrog

I senare delen av januari pågår veckan för kristen enhet. Denna vecka återkommer varje år. Och det är ett både spännande och viktigt projekt. I Ödeshög genomfördes sex samlingar. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 22 januari, 2013

Med vin på tungan, parmesan i gommen och osagda ord i danskt hygge

Det sedan ett halvår torrlagda, och till följd av detta: mindre aktiva, kulturhuset Inkonst i Malmö är sig likt när jag kliver in genom dörrarna denna kyliga torsdagskväll i april ...

Av: Helena Lie | Reportage om scenkonst | 18 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts