En roadbok på queerfeministisk grund

Det började i Kramfors. Hanna Wikmans morfar var reporter på Nya Norrland, och det verkade så spännande. Som 15-åring gjorde hon sin prao på NN:s lokalredaktion i Kramfors, och knappt ...

Av: Gregor Flakierski | 28 september, 2010
Kulturreportage

 Skivomslag av Kristian Wåhlin till Maddie Leach konstverk “The Grief Prophesy”

Mord och black metal på Göteborgs konstbiennal

På Göteborgs Internationella Konstbiennal (GIBCA) har konstnären Maddie Leach tagit sig an en av den svenska black metal scenens storheter under 1990-talet, nämligen bandet Dissection. I verket som lånat sin ...

Av: Mathias Jansson | 06 november, 2017
Essäer om konst

Stig in i dimman

På något sätt har mitt liv gått i baklås och jag förstår inte, hur jag skulle kunna öppna det igen. Jag kan ingenting längre, inte skriva, inte skratta, inte tala ...

Av: Jonas Wessel | 01 maj, 2013
Övriga porträtt

"Barockbuskis" på Drottningholmsteatern

Samarbetet med operahögskolan fortsätter efter förra årets framgång med "Cosi van tutte" och det är helt i sin ordning. Det gav mersmak.  Det är bara det att denna gång sätter ...

Av: Ulf Stenberg | 09 juni, 2012
Kulturreportage

Fragment av surrogatpyret XIV



Vi tog oss in i den dunkla pisstinkande salen utan å yttra ett ord, åtminstone ja kräka på, å där fanns två varelser till som morfar ha prata om förut, en ilsnikte å ilfyrefarnese liten best som gick under namnet Göte Röös, som berusat dräglande halvlåg i kafferskinnsoffan å just höll på å huurk ner på pungjävulsfällen, å en haggdriven å gliver helyllestinta som ä spritt språngande galen å het Ester Aipac. Först glystre ja hon bara där hon stöka på å haamse ihop stöldgods i en vrå, men Göte såg ja nu rätt tydlit. De va han som skötte musiken på hemmanet, de va en gigantisk anläggning me takhöga högtalare som han styrde me en spermakleti fjärrkontroll. Just när vi kom in växla han spår från SS marschiert im Feindesland till Death in Junes All pigs must die. Han räta stirrögt upp sä när han fick syn på morfar, å de förgrämda ansiktet såg både ofrage å bulut ut när han rikta sina köölbeckanste svarta ögonhål mot mej. Han sänkte volymen, kraxä ångeststönande bortur harshn, reste sä gnisslande upp å vingla fram mot oss. 

– Ja se att du ha skaffa dä en ny liten bögfitta, Holger, morra han reserverat kamratlit, å gläfste sen åt mej:

– Stå du å fiirr, döhlamökus?, å kom we mä me på skulten me sin beniga högerhand, kall som ett fruset liks. Göte stod obehaglit nära å längnätäven av den sorkfärgade kyrkrocken va stark.

– Va riktit lii du å för n’färmelsch? fnyste han, å så till morfar, som log brett å visa tandstumparna å huggtänderna: – Jer han lika därnskut n’mörjus som den förra du hade, han som höll på å ha ihjäl mä?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Helge mena du?

– Ja de där satapyret som störta ner mä i Kågeälven, må hans namn i Jehovas fasansfulla evihet vara nerpissat av en sockersjuk å asberusad Svinert Öholm!

– Den här ä ännu värre, bekände morfar, han skriv som när jejta piss ner i sanna. Helgepyret va en oförtjådd sjebedele, de trovisaste tosster du kan drömma om, men handenna jer sä pävrut å säjjnjör att ja int vet va ja ska få mä för rå me han… Snacka om n’pulut n’pyppel…

– Va het de här kreaturet då? He likert dy nå lompen…

– Surrogatpyret Bärnt, fyllde morfar i.

– Fy helvete vilket sinnessjukt skämt, Bärnt, snacka om tröstlöst hjonnamn… Hur fick du tag på han då?

– Ja ä morfar, de ä aldri nån brist på pyren, vet du.

Dom stirra varann i ögona me okuvlit hat å obeveklit äckel.

– Vi skildes visserligen som okönt, Göte, om minnet mitt int ha besluta sä för å svika mä igen, men de hoppas ja verkligen att du ha lagt bakom dä…

– Ja du, din tiensjyl, du jer ju int oäven när he gäll å få dä å bera ihop, ibland ha du faktiskt vare så ohaaven att ja kört dä på porten… Så vansinnit prostersam å påbräjdu att man aldri ha sett dess like i Nordanlanden, prekalera han. – Men va lönsch hä å älta förspillda möjliheter att göra ont å tillfoga skada? Vi ha njute som vilda bestar av lidandet, låt resten vara en tystnad avbruten av omänskliga viskningar…

Under tiden hade resten av sällskapet grymtande å skrockande satt sä till rätta där dom kunde få plats, utom Lorenz Wucher, som rulla ihop sä me slutna ögon å en knappt hörbar oavlåtli jämmer på en hög fuktiga trasmatter. Abu å Ossian slog sä ner i kafferskinnsoffan i diverse fåtöljer som såg underlit skinnflådda å hälsovådliga ut. Göte å morfar tog mä i varsin arm, släpa mä till soffan å mööla ner mä mellan sä så dom andra två som satt där fick möxa sä ut på flankerna. De wart ohygglit trångt, den kadaverstinkande soffan va nåkerstjähle för fyra morska karar å en kåtunge. Själen göla i sin tigerbur, men ja våga int nöjvtrå dom… grusit brusande korn belamra synfältet… allt smälte samman å djupseendet va ödelagt. Kärje va de snärtä att he wart olevant. Ja blunda lite å försökte samla mä, tänka på nåt annat, nåt från antvarn, långt bort från soffan där dom eggade gubbarna satt å myste å jäste över lite kallskuren mänskli närhet. Ossian tycktes bli så till sä att han mjuulke på å försökte göra nåt fulskönt me dökuken sin, men tydligen va de så nösselet att han gav upp. Spittuven Abu Garcia gav ifrån sä ett uppsluppet Captain Spauldingskratt som harmoniera fint me refrängen i Alabama Thunderpussys Sociopath Shitlist.

Desirée, Mamma Scan å Lotta hade sin väsensnatur trogen sarve uppå å huckra så dom hosta upp segsiddje, men nu kalla Lotta efter lite nödtvunget vinsörplande till sä den förvirrat bükkserande Ester Aipac me ett besynnerligt slemkluckande strupjud som starkt påminde om Andamannegritosarnas läte när dom me kall fasa i sinnet i sin isolering tvingas inse att dom ha spela igenom alla scenarios i samtliga Age of Empiresversioner. Hon befallde me ett ”Bräk dä, bööhl!” att sprit å nåt läckert å knapra på skulle serveras, å när den höggravida kvickstylen Ester lydit trippa iväg me sitt oföränderliga sinnesslöa småleende muttra Lotta snörskt me ond blick å en rost- eller blodfläcki machete i knät: – L’utero, come la ruota, è un’invenzione molto semplice e non povera di conseguenze…     

Forts. följer...

Ur arkivet

view_module reorder

Några tankar med anledning av vårdavjämningsdagen

”Life is partly what we make it, and partly what it is made by the friends we choose” sade Tennessee Williams som dog av en kapsyl. En natt, när han hade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 20 mars, 2013

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 15 oktober, 2008

Den moderna textila konsten och Sandra Ikse

Textil konst har ofta kommit att enbart handla om material och hantverk. Men det finns textilkonstnärinnor som idag vill nå bortom denna begränsning. De vill uttrycka något viktigt om den ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 09 juli, 2017

Ge sig röst

Ge sig röst   En kvinna som var dvärg och Siv Arb är mina förebilder Den lilla kvinnan klev upp på sin stol och viftade med armen Hon var en av få i publiken som gjorde inlägg när anarkisterna hade stormöten ...

Av: Eva Grip | Utopiska geografier | 08 februari, 2007

Toilette Kawakawainnen foto Maksim

Skatologi

Ivo Holmqvist om urinoarerna och lite annat.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 04 april, 2015

Djur inom poesin

Djur och poesi hör absolut ihop. Konstigt vore det ju annars. Vi är själva djur, djur är poetiska i många bemärkelser, djur står oss nära. Under litteraturhistoriens gång har dock ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 21 februari, 2012

Röda korset

Svenska Röda korset, 150 år

Den så kallade Röda korsdagen firas traditionellt 8 maj. 2013 fyllde internationella Röda korset 150 år, den svenska grenen grundades i december året efter, och började sin verksamhet 1865. Svenska ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om samhället | 23 juni, 2015

Jordskalv och prästungar

Ett jordskalv, 6,2 på Richter-skalan och med epicentrum fem mil ner i underjorden, inträffade förra veckan  vid Castle Point, en liten ort på sydöstra kusten av Nya Zeelands nordö. Bilder ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 24 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.