Benjamin Franklin 1767

Den borgerliga människans prototyp

Benjamin Franklin är, som jag alltmer kommit att se det, en person vi bör ägna mer intresse åt. Han är en av vår västerländska kulturkrets allra mest betydande personer de ...

Av: Carsten Palmer Schale | 02 december, 2016
Kulturreportage

Guds död, människans bankrutt och den kreativa subversionens metamorfoser - En essä om…

Finns det böcker som kan spränga hela folkhemska helyllebibliotek åt helvete? Nästan alla torde väl förneka att något sådant vore möjligt; dessvärre kanske de har rätt. Om något aldrig förut ...

Av: Nikanor Teratologen | 11 mars, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Musiklandskapets föränderliga tidsgeografier

Om man funderar över hur musiklandskapet har förändrats bara på ett par decennier är det lätt hänt att tanken svindlar. Vart tog alla välsorterade skivaffärer vägen? Kan man förvirrat undra ...

Av: Daniel Ericsson | 10 februari, 2010
Essäer om musik

Masken och ansiktet. Foto: Public Domain Wikipedia

Elena Ferrante. Flickvänskaper och författeri

När jag började Läsa Elena Ferrantes storslagna Neapelkvartett kom en mening från nobelpristagaren Toni Morrisons Sula från 1973 för mig: ”We was girls together”, och jag kände mig plötsligt gråtfärdig ...

Av: Enel Melberg | 23 mars, 2016
Litteraturens porträtt

Fragment av surrogatpyret XIV



Vi tog oss in i den dunkla pisstinkande salen utan å yttra ett ord, åtminstone ja kräka på, å där fanns två varelser till som morfar ha prata om förut, en ilsnikte å ilfyrefarnese liten best som gick under namnet Göte Röös, som berusat dräglande halvlåg i kafferskinnsoffan å just höll på å huurk ner på pungjävulsfällen, å en haggdriven å gliver helyllestinta som ä spritt språngande galen å het Ester Aipac. Först glystre ja hon bara där hon stöka på å haamse ihop stöldgods i en vrå, men Göte såg ja nu rätt tydlit. De va han som skötte musiken på hemmanet, de va en gigantisk anläggning me takhöga högtalare som han styrde me en spermakleti fjärrkontroll. Just när vi kom in växla han spår från SS marschiert im Feindesland till Death in Junes All pigs must die. Han räta stirrögt upp sä när han fick syn på morfar, å de förgrämda ansiktet såg både ofrage å bulut ut när han rikta sina köölbeckanste svarta ögonhål mot mej. Han sänkte volymen, kraxä ångeststönande bortur harshn, reste sä gnisslande upp å vingla fram mot oss. 

– Ja se att du ha skaffa dä en ny liten bögfitta, Holger, morra han reserverat kamratlit, å gläfste sen åt mej:

– Stå du å fiirr, döhlamökus?, å kom we mä me på skulten me sin beniga högerhand, kall som ett fruset liks. Göte stod obehaglit nära å längnätäven av den sorkfärgade kyrkrocken va stark.

– Va riktit lii du å för n’färmelsch? fnyste han, å så till morfar, som log brett å visa tandstumparna å huggtänderna: – Jer han lika därnskut n’mörjus som den förra du hade, han som höll på å ha ihjäl mä?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Helge mena du?

– Ja de där satapyret som störta ner mä i Kågeälven, må hans namn i Jehovas fasansfulla evihet vara nerpissat av en sockersjuk å asberusad Svinert Öholm!

– Den här ä ännu värre, bekände morfar, han skriv som när jejta piss ner i sanna. Helgepyret va en oförtjådd sjebedele, de trovisaste tosster du kan drömma om, men handenna jer sä pävrut å säjjnjör att ja int vet va ja ska få mä för rå me han… Snacka om n’pulut n’pyppel…

– Va het de här kreaturet då? He likert dy nå lompen…

– Surrogatpyret Bärnt, fyllde morfar i.

– Fy helvete vilket sinnessjukt skämt, Bärnt, snacka om tröstlöst hjonnamn… Hur fick du tag på han då?

– Ja ä morfar, de ä aldri nån brist på pyren, vet du.

Dom stirra varann i ögona me okuvlit hat å obeveklit äckel.

– Vi skildes visserligen som okönt, Göte, om minnet mitt int ha besluta sä för å svika mä igen, men de hoppas ja verkligen att du ha lagt bakom dä…

– Ja du, din tiensjyl, du jer ju int oäven när he gäll å få dä å bera ihop, ibland ha du faktiskt vare så ohaaven att ja kört dä på porten… Så vansinnit prostersam å påbräjdu att man aldri ha sett dess like i Nordanlanden, prekalera han. – Men va lönsch hä å älta förspillda möjliheter att göra ont å tillfoga skada? Vi ha njute som vilda bestar av lidandet, låt resten vara en tystnad avbruten av omänskliga viskningar…

Under tiden hade resten av sällskapet grymtande å skrockande satt sä till rätta där dom kunde få plats, utom Lorenz Wucher, som rulla ihop sä me slutna ögon å en knappt hörbar oavlåtli jämmer på en hög fuktiga trasmatter. Abu å Ossian slog sä ner i kafferskinnsoffan i diverse fåtöljer som såg underlit skinnflådda å hälsovådliga ut. Göte å morfar tog mä i varsin arm, släpa mä till soffan å mööla ner mä mellan sä så dom andra två som satt där fick möxa sä ut på flankerna. De wart ohygglit trångt, den kadaverstinkande soffan va nåkerstjähle för fyra morska karar å en kåtunge. Själen göla i sin tigerbur, men ja våga int nöjvtrå dom… grusit brusande korn belamra synfältet… allt smälte samman å djupseendet va ödelagt. Kärje va de snärtä att he wart olevant. Ja blunda lite å försökte samla mä, tänka på nåt annat, nåt från antvarn, långt bort från soffan där dom eggade gubbarna satt å myste å jäste över lite kallskuren mänskli närhet. Ossian tycktes bli så till sä att han mjuulke på å försökte göra nåt fulskönt me dökuken sin, men tydligen va de så nösselet att han gav upp. Spittuven Abu Garcia gav ifrån sä ett uppsluppet Captain Spauldingskratt som harmoniera fint me refrängen i Alabama Thunderpussys Sociopath Shitlist.

Desirée, Mamma Scan å Lotta hade sin väsensnatur trogen sarve uppå å huckra så dom hosta upp segsiddje, men nu kalla Lotta efter lite nödtvunget vinsörplande till sä den förvirrat bükkserande Ester Aipac me ett besynnerligt slemkluckande strupjud som starkt påminde om Andamannegritosarnas läte när dom me kall fasa i sinnet i sin isolering tvingas inse att dom ha spela igenom alla scenarios i samtliga Age of Empiresversioner. Hon befallde me ett ”Bräk dä, bööhl!” att sprit å nåt läckert å knapra på skulle serveras, å när den höggravida kvickstylen Ester lydit trippa iväg me sitt oföränderliga sinnesslöa småleende muttra Lotta snörskt me ond blick å en rost- eller blodfläcki machete i knät: – L’utero, come la ruota, è un’invenzione molto semplice e non povera di conseguenze…     

Forts. följer...

Ur arkivet

view_module reorder

En ovanlig strateg

General Vo Nguyen Giap har avlidit 102 år gammal. Denne vietnamesiske strateg kämpade mot japanerna, besegrade fransmännen vid Dien Ben Phu 1954 och tvingade USA att dra sig tillbaka ur ...

Av: Bertil Falk | Porträtt om politik & samhälle | 08 oktober, 2013

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Rörelsens scenkonstfestival

Rörelsens scenkonstfestival (tidigare under namnet Chicken Soup) har hållits en gång varje år sedan 2006 i Malmö. Därmed är den inne på sitt sjätte år, men det kan även vara ...

Av: Malin Horney | Reportage om scenkonst | 06 december, 2011

Hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet. Del I

Innledning Tiden for kjetteri er ikke over. Å hevde synspunktet at hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet, er å stå fram som kjetter. Standpunktet strider imot naturvitenvitenskapelige ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2014

På resa mellan två kulturer

Det är 135 mil mellan Stockholm och Kiruna. För regissören Liselotte Wajstedt är det en resa mellan vardagen i storstaden och en samisk kultur hon aldrig fick uppleva under uppväxten ...

Av: Susanne Claesson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2011

Från cypressernas land till björkarnas– om italienska invandrare till Sverige

I Italien förekommer det sedan länge ett talesätt som säger, att den första person som Christofer Columbus mötte, när han steg iland på den amerikanska kontinenten, var en gipsfigurförsäljare från ...

Av: Thomas Notini | Essäer | 24 april, 2013

Breven till en död vän

Ur en ny bok av Cecilia Persson

Av: Cecilia Persson | Utopiska geografier | 07 november, 2017

En dramatikers dagboksjag Lars Norén i närsynt läsning

Är Lars Noréns bägge dagböcker det ultimata uttrycket för dagens flitigt förekommande jagpositionering i litteraturen? Utgör de bägge dagbokstegelstenarna i och med ankomsten av den andra fullbordande delen En dramatikers ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 06 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.