Fica Libera foto Amanita Muscaria

På uppdrag i Buenos Aires

Värdinnan var rund, kanske till och med fet. Hon lät fettet under armarna skvalpa fritt och man kunde se svettfläckarna genom den tunna klänningen. Hon hade ett varmt leende, varmare ...

Av: Stefan Whilde | 01 juni, 2016
Stefan Whilde

Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | 12 Maj, 2017
Utopiska geografier

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | 05 februari, 2013
Essäer om konst

Sell all you have, and give it to the kittens

Om katter, Current 93, och londonsk esoterism

To acquire the karma of a cat Någon gång under 80-talets andra hälft befann sig David Tibet på taket till sångerskan Rose McDowalls hus i Muswell Hill i London. McDowall ingick ...

Av: Johan Nilsson | 20 februari, 2012
Essäer om musik

Fragment av surrogatpyret XIV



Vi tog oss in i den dunkla pisstinkande salen utan å yttra ett ord, åtminstone ja kräka på, å där fanns två varelser till som morfar ha prata om förut, en ilsnikte å ilfyrefarnese liten best som gick under namnet Göte Röös, som berusat dräglande halvlåg i kafferskinnsoffan å just höll på å huurk ner på pungjävulsfällen, å en haggdriven å gliver helyllestinta som ä spritt språngande galen å het Ester Aipac. Först glystre ja hon bara där hon stöka på å haamse ihop stöldgods i en vrå, men Göte såg ja nu rätt tydlit. De va han som skötte musiken på hemmanet, de va en gigantisk anläggning me takhöga högtalare som han styrde me en spermakleti fjärrkontroll. Just när vi kom in växla han spår från SS marschiert im Feindesland till Death in Junes All pigs must die. Han räta stirrögt upp sä när han fick syn på morfar, å de förgrämda ansiktet såg både ofrage å bulut ut när han rikta sina köölbeckanste svarta ögonhål mot mej. Han sänkte volymen, kraxä ångeststönande bortur harshn, reste sä gnisslande upp å vingla fram mot oss. 

– Ja se att du ha skaffa dä en ny liten bögfitta, Holger, morra han reserverat kamratlit, å gläfste sen åt mej:

– Stå du å fiirr, döhlamökus?, å kom we mä me på skulten me sin beniga högerhand, kall som ett fruset liks. Göte stod obehaglit nära å längnätäven av den sorkfärgade kyrkrocken va stark.

– Va riktit lii du å för n’färmelsch? fnyste han, å så till morfar, som log brett å visa tandstumparna å huggtänderna: – Jer han lika därnskut n’mörjus som den förra du hade, han som höll på å ha ihjäl mä?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Helge mena du?

– Ja de där satapyret som störta ner mä i Kågeälven, må hans namn i Jehovas fasansfulla evihet vara nerpissat av en sockersjuk å asberusad Svinert Öholm!

– Den här ä ännu värre, bekände morfar, han skriv som när jejta piss ner i sanna. Helgepyret va en oförtjådd sjebedele, de trovisaste tosster du kan drömma om, men handenna jer sä pävrut å säjjnjör att ja int vet va ja ska få mä för rå me han… Snacka om n’pulut n’pyppel…

– Va het de här kreaturet då? He likert dy nå lompen…

– Surrogatpyret Bärnt, fyllde morfar i.

– Fy helvete vilket sinnessjukt skämt, Bärnt, snacka om tröstlöst hjonnamn… Hur fick du tag på han då?

– Ja ä morfar, de ä aldri nån brist på pyren, vet du.

Dom stirra varann i ögona me okuvlit hat å obeveklit äckel.

– Vi skildes visserligen som okönt, Göte, om minnet mitt int ha besluta sä för å svika mä igen, men de hoppas ja verkligen att du ha lagt bakom dä…

– Ja du, din tiensjyl, du jer ju int oäven när he gäll å få dä å bera ihop, ibland ha du faktiskt vare så ohaaven att ja kört dä på porten… Så vansinnit prostersam å påbräjdu att man aldri ha sett dess like i Nordanlanden, prekalera han. – Men va lönsch hä å älta förspillda möjliheter att göra ont å tillfoga skada? Vi ha njute som vilda bestar av lidandet, låt resten vara en tystnad avbruten av omänskliga viskningar…

Under tiden hade resten av sällskapet grymtande å skrockande satt sä till rätta där dom kunde få plats, utom Lorenz Wucher, som rulla ihop sä me slutna ögon å en knappt hörbar oavlåtli jämmer på en hög fuktiga trasmatter. Abu å Ossian slog sä ner i kafferskinnsoffan i diverse fåtöljer som såg underlit skinnflådda å hälsovådliga ut. Göte å morfar tog mä i varsin arm, släpa mä till soffan å mööla ner mä mellan sä så dom andra två som satt där fick möxa sä ut på flankerna. De wart ohygglit trångt, den kadaverstinkande soffan va nåkerstjähle för fyra morska karar å en kåtunge. Själen göla i sin tigerbur, men ja våga int nöjvtrå dom… grusit brusande korn belamra synfältet… allt smälte samman å djupseendet va ödelagt. Kärje va de snärtä att he wart olevant. Ja blunda lite å försökte samla mä, tänka på nåt annat, nåt från antvarn, långt bort från soffan där dom eggade gubbarna satt å myste å jäste över lite kallskuren mänskli närhet. Ossian tycktes bli så till sä att han mjuulke på å försökte göra nåt fulskönt me dökuken sin, men tydligen va de så nösselet att han gav upp. Spittuven Abu Garcia gav ifrån sä ett uppsluppet Captain Spauldingskratt som harmoniera fint me refrängen i Alabama Thunderpussys Sociopath Shitlist.

Desirée, Mamma Scan å Lotta hade sin väsensnatur trogen sarve uppå å huckra så dom hosta upp segsiddje, men nu kalla Lotta efter lite nödtvunget vinsörplande till sä den förvirrat bükkserande Ester Aipac me ett besynnerligt slemkluckande strupjud som starkt påminde om Andamannegritosarnas läte när dom me kall fasa i sinnet i sin isolering tvingas inse att dom ha spela igenom alla scenarios i samtliga Age of Empiresversioner. Hon befallde me ett ”Bräk dä, bööhl!” att sprit å nåt läckert å knapra på skulle serveras, å när den höggravida kvickstylen Ester lydit trippa iväg me sitt oföränderliga sinnesslöa småleende muttra Lotta snörskt me ond blick å en rost- eller blodfläcki machete i knät: – L’utero, come la ruota, è un’invenzione molto semplice e non povera di conseguenze…     

Forts. följer...

Ur arkivet

view_module reorder

TILLTALET

Och vi kultiverade ett stelnat stoff. Och till sist systematiskt beskurna ligament. Och våta stöttepinnar på platsen. Och stavades ner i vidderna. Och spelplatsen. Och detta nya sortiment. Och det ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 05 juli, 2009

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

Mellanspråkligheter; sakralitet och galenskap hos Lars von Trier

  I denna natt törnar ilskan mot över att vara fångad i den andres frihet Natten som är den ställföreträdande dagen har ingjutit i mig ett ordlöst språk som ingen talar Ordlös andas jag ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 11 mars, 2012

Drömmen är tingets isolering

Spiegel: noch nie hat man wissend beschrieben, was ihr in euerem Wesen seid. (Rilke)

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 10 Maj, 2017

Från Friskatorpet: Ljuset är nu

Ljuset som är nu. Ljuset som tränger in i varje por, pupill, varje cell, sömn, membran, vrå, hål, mellan grässtrån, stammar, stjälkar, ned i tjärnar, gryt, gravar, in i grottor ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 24 juni, 2010

Sguardi. Foto: Hebriana Alainentalo

Borgerlig filosofi

Før i tiden var filosofen både svært fryktet og den som ble mest forfulgt av alle som ble forfulgt. Hvorfor var det slik? En inngangsport til å forstå spørsmålet er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2015

Antonio Gramsci och idén om hegemoni

Få marxistiska tänkare är så kända som Antonio Gramsci. Få komplicerade teoretiska resonemang som hans idé om hegemonin är så flitigt använda i olika sammanhang. Den som gör sig besväret ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 20 februari, 2014

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | Utopiska geografier | 30 november, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.