Paul de Man och litteraturen som självbiografi

Paul de Man föddes 1919 i Antwerpen, flyttade 1948 till USA där han dog 1983 i New Haven. Hans tid i Belgien präglades förstås av kriget och ockupationen; hans amerikanska ...

Av: Arne Melberg | 26 Maj, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Din klara sol går åter opp

I dag såg jag solen gå upp, d v s jag såg den översta röda kanten sticka upp över horisonten, en underbar syn. Och jag sade till min fru: ”Tänk ...

Av: Erland Lagerroth | 25 oktober, 2011
Essäer

Philip Roth åttio år – en författare som satt sin sista punkt

Den 16 mars firade Philip Roth sin åttioårsdag i sin hemstad Newark i New Jersey, på västra sidan av Hudsonfloden mittemot Manhattan. Förstaden han växte upp i, Weequahic, hade den ...

Av: Ivo Holmqvist | 22 mars, 2013
Litteraturens porträtt

En fabulös resa in i Sven Nordqvists underbara bildvärld

“Jag har alltid tyckt om att teckna. Min mamma uppmuntrade mig, hon var själv duktig på att teckna och måla. Att jag för en gångs skull var bättre på någonting ...

Av: Belinda Graham | 30 oktober, 2014
Kulturreportage

Fragment av surrogatpyret IX



Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som fruntimmer gilla, fyllde öppningen. Ögfäla va drepplut, fettglänsande å svettdrypande, å hon verka väldit omikring sä, utåll å wekkåll. Hon andades tungt å sörpla genom ett vid hakan fäst kraftit å långt sugrör en förnimmelsebefriande klunk rött vin ur en svartröd Kalis Nero d’Avola Shiraz Pasqua Siciliabox som va fäst i nån sinnrikt hemsnickrad anordning vid den svårskönjbara midjan. Vinet hade dregla över hela den spermafärgade blusen, eller de mesta kanske va blod. Hon glodde glosögt på morfar å stöna översägivet.

– Men Lotta, jolma morfar sötsliskit galant, känn du rent int igen mä? Ha vi vare ifrån varann så länge? Nu ha ändå åhågan om ditt prekära sinnestillstånd fått mä å färdas genom dödsskuggans dal, över Kalmas hemska lägda å genom Hiisis mörka skog, för å titta till dä …

– Chella zoccola e mammeta, flämta hon vimönnt, va int du död?

– Nä, ja grävde mä upp ur graven me dessa mina knapriga naglar, ha du verkligen glömt de?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Ja vet int hur länge ja ha vare här … Ja minns int hur ja kom hit eller om ja ha vare på nåt annat ännu värre ställe först … De ä nå jävlar här som ja int vet vicka dom ä, dom kräla omkring å skräna å svina på men ja tro dom kom från böckerna som ja borde ha bränt …

– Le donne imparano con avidità e dimenticano con facilità, abbémopsa ja mä puckelryggsmorskt, som om de va ja som ägde Cesare Borgias värja å hade fått böghoran Benedictus XIV å skänka mä dom klerikalt-förslaget utpressade inkomsterna från den kuvat godtrogna populasen i Amalfis abbotstift för att ja sänt han Vesuvius förstelnade uppkastningar å bett han omvandla dom förunderlit lätta stenarna till bröd.

– Håll käften innan ja garrottera dä, din agonistiska oxymoron! gorma morfar å sopa till mä me öppen hand över skulten

– Vem ä de förlästa tapet? fråga Lotta plötslit när hon blev varse mä.

– Ett pyre ja plocka upp i ett soprum, en Buhlzwerg, en skitunge som tigg stryk, morra morfar.

– Fell e pastiera, sciorde e guallarine, gnissla Lotta å spotta en loska vinslem mellan ögona mina.

– Hur ha du haft de på sluttampen då, gumman? undra morfar å gjorde en ansats till å tränga sä förbi Lotta di Classe, men hindrades därför att hon va så wäkksteli å vii i wenga.

– De ha vare ett förbannat helvete, erkände Lotta, sen ja avsa mä gudmoderskapet för all den här påstått progressiva skiten som ja en gång i tiden utan å veta varför, antagligen bara på skämt eller därför att ja va toki, gav upphov till. Du ska ha klart för dä att dom sofistiska skolastiker å populariserande aktivister som vigt sina eländiga liv åt utspädande å idisslande pedantexegeser av dom där imbecilla kvasiakademiska doktrinerna ä ett säreget hämndlystet släkte …

– Satans utopiskelande godhetsfascister, harskla morfar å fortsatte i de att han hosta upp va som såg ut å vara en halvsmält näbbmus: – Dom mest inskränkt intoleranta å outhärdlit enerverande brackpissludren ä dom som yra mest högstämt om vilken enastående fin salongsbolsjevikisk slavmoral dom ska förverkliga globalt om bara alla tvingas underkasta sä deras skrattretande moderiktiga sektövertygelser … 

– Ja va tvungen å försvara mä, sucka Lotta, dom lämna mä ingen ro, å ja kunde int vara kinki va gäll metoder om ja ville bevara liv å frihet … Vaffanculo ... perché, dove si dilibera al tutto della salute della patria, non vi debbe cadere alcuna considerazione né di giusto né d’ingiusto, né di piatoso né di crudele, né di laudabile né d’ignominioso; anzi, posposto ogni altro rispetto, seguire al tutto quel partito che le salvi la vita, e mantenghile la libertà, sluddra Lotta storvulet å snöt sä i den bok hon krama hårt i högernäven, Alla vi barn i Bullerbyn.

– Va fan, de fatta ja väl, du borde fatta att du minst av allt behöv förklara de för mej av alla förvildat sinnessjuka gubbstruttar som dräll omkring å gör jorden ett snäpp muntrare, muttra morfar. – Dessbättre jer du bra haggstärk, de vet ja sen tidigare, jaupstaka! Vergilius sa till mej en afton när vi misströstande om Fiorentinas framtid efter Luca Tonis flytt till Bayern München satt å patriotsöp falerner i Tiberius palatsruiner på Capri å misantroplura på å dödsstörta ett par störiga jetsetfnask nerför klippstupet i dom allförlåtande dyningarna: Felix, qui potuit rerum cognoscere causas atque metus omnis et inexorabile fatum subiecit pedibus strepitumque Acherontis avari … Å ja skåda bara djupt i hans svårmodiga gråblå keltögon å nicka instämmande … Men nu måst vi väl ändå få komma in! Pissnödi ä ja så ja bli rent mushaggä å dina vägnar över att ja ska behöva månkäs så här, vi som känn varann så avskyvärt väl å ha såna livliga om än omtöcknade gemensamma minnen å tala tyst om!

– Non mi rompere il cazzo! gnällde Lotta tjörmut. – Ja måst varna dä, morfar, hemmanet ä int helt judefritt …

– Herrejesus min herpessårige hebreiske moschiach, Lotta, ja älska å slänga käft me alla slags jur i vår Kamprads lekhage, de vet du ju, å ju tokfrommare å mer sektchauvinistiska dom ä desto roligare jere för mej, därför ha ja ett särskilt gott ont öga till alla Abrahams trätgirit halsstarriga å bastardiserade styvbarn, oavsett konfessionell störning … Ha du nån sann Israelvän typ Uffe Ekman på visit bli han säkert överlyckli av å se mä, ja ä ju trots allt den goj som senast munknulla Ariel Sharon.

– Jaha, men om nån av dom bli lessen i ögat då?

Morfar verka int ha hört de sista, eller också brydde han sä int. Han buffla sä grymtande in i hallen, å ja följde skälvande efter mens Lotta stängde å låste dörrn bakom oss.

Forts. följer...

Ur arkivet

view_module reorder
Ingela Lind  Foto Bengt Oberger

Den övermodiga Ingela Lind

Man kan kanske tycka att Ingela Lind valt en onödigt defensiv undertitel till sin senaste essäsamling ”Övermod” som just kommit på Atlantis: ”utsvävningar och lätta stycken”. Visserligen förekommer det en ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 21 augusti, 2016

Vatikanen – en stat med ständiga skandaler

Katolska kyrkan växte långsamt fram när det som sedan skulle bli Sverige började kristnas på 800-talet och etablerades på allvar i och med att den förste kristne kungen Olof Skötkonung ...

Av: Christer Nilsson | Essäer om religionen | 29 Maj, 2013

Stig Larsson: Umeå var mardrömmen

TEMA VÄSTERBOTTEN Stig Larsson. Foto: Gustaf Andersson. Regissören och författaren Stig Larsson lämnade Umeå för över trettio år sedan. För Tidningen Kulturen berättar han nu sin Västerbottenshistoria. – Värstingarna på Grubbeskolan kallade ...

Av: Gustaf Andersson | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2008

Lars Gustafsson Foto CC BY-SA 4.0

Lars Gustafssons 70-tal: fakta, fiktion och autofiktion

Lars Gustafsson är en av den svenska litteraturens mest mångfacetterade författare. I det avseendet kan han erinra om giganter som Strindberg och Goethe! Hans publikationslista omfattar som bekant inte bara ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Litteraturens porträtt | 09 mars, 2016

"Ingen ska få läsa det här. Inte ens mamma" Om Barbro Lindgrens dagböcker

När ljumma minnesvindar letar sig upp i våra medvetanden och aktualiserar det glömda och fördolda i barndomsriket blir vi förlösta. Det handlar om de varma somrarna, de lustfyllda lekarna och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2010

Anhalternas bok kitáb al-mawáqif Av Muhammed ibn abd al-jabbar al-Niffarí

Det var 1934 som A. J. Arberry såg till att Muhammad ibn Abd al-Jabbar ibn al-Hasan al-Niffarís verk för första gången publicerades både på original­språket och i engelsk översättning (E ...

Av: Hesham Bahari | Essäer om religionen | 25 april, 2013

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 januari, 2012

Kvinnors skapande, Hilma af Klint och Violet Tengberg

  Hilma af Klint, Serie US målad 1913 I den biografiska uppslagsboken Svenska konstnärer kan man i den senaste utgåvan från 2008 läsa följande: "Hilma af Klint f. 1862 i Solna d ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 26 januari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts