The Host – the enemy – or friend – within

The enemy within can easily be symbolized by aliens. The enemy threat from abroad is more associated with vampires. They come from the east and they want our blood. The ...

Av: Belinda Graham | 01 april, 2013
Kulturreportage

Fortsatt press mot svenskan i Finland

Det händer ibland att rikssvenskar gör inhopp i den finländska språkdebatten om svenskans ställning. En del inhopp är mera att likna vid klavertramp. Robert Aschberg, känd från TV3, som engagerats ...

Av: Per-Åke Lindblom | 17 september, 2010
Essäer

Sköna maj välkommen!

“Ibland när mina vildaste stunder belägrar min trädgårdsfantasi ser jag min trädgård omgjord till en lund, och då menar jag verkligen hela trädgården. Jag ser skyar av rosa och vitblommande ...

Av: Belinda Graham | 29 april, 2013
Allmänna reportage

Indisk mytologi och konsten att fastställa ett faderskap

Jag läser i det lilla häftet, utgivet av ett förlag i Bombay: Acqaint your children with their cultural heritage (Låt dina barn bekanta sig med sitt kulturella arv.) Vidare finner jag, på pärmen ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 april, 2017
Kulturreportage

Fragment av surrogatpyret V



Fragment av surrogatpyret V

Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man komma undan denna kacka-foni, då tystnaden (enligt specialisterna) är ännu mera stinkande vältalig än rösten? Språket skulle behöva tömmas på sin skit en gång för alla. - - - Försöka återskänka tanken den fundamentala och otänkbara tvetydighet som trots allt är verkligheten: dissekera språket och ta sig ut ur litteraturen. Lautréamont, Hölderlin, Rimbaud, Mallarmé, Jarry, Fargue, Jacques Vaché ... Det är för övrigt omöjligt. Misslyckande i första graden.

- Julien Torma, Euforismer

- Ja vet int, morfar, svara ja, du hade kanske vare snäll å lyckli om int mormor hade tulta på å trigga dä å fått dä å tilta?

- Säkert, pyret, hosta han, fliira å for skraatt. Men sen vart han unheimlich allvarli.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Du tyck alltså int att ja verka lyckli å snäll?

- Njae, ja mena int så, men mormor va väl int den lättaste å tas we? De satte väl ändå sina spår? De kan du väl int förneka, även om du förneka allt från goternas ansvar för Roms undergång till att Moshe Peer som litet barn överlevde masser av g-g-gasningar i Belsen?

- Va fan tjata du om mormor för, din arselfitta! Ha vi int viktigare saker å tänka på nu?!

Han försjönk i svartsynt misantropisk kontemplation en stund å gav mä en mörk blick som va flöuwende ärj. När vi svängde av på grusvägen börja han predika igen, de kom en kryptkwäfft ur käften:

- Kågemarken va frontzonen under Tredje Mongokriget, Bärnt... De va på de viset att ersmarkarna hade avla fram en sån ohyggli mängd downiesar att trakten svämma över av dom, å de va int som dom gullepluttmongos som finns nuförtiden, nä huvvaligen...

Dom hade worte besegrade i två bittert utdragna krig å underkuvade av de fisförnäma småfolket som hörsamma tjyrkplikten, å som använde dom till alldela för å själva kunna doola på å duura i evangelisk fylledvala... Å du vet äre nåt mongos int ä av så jere djeru, dom ä mer som nå dätter eller dallkusar eller bekkel, så ha naturen nu en gång alstra dom, må den njuta av sin oskuldsfulla ondska... Å allmogen hadd fullt upp me å dissiplinprygla mongosarna, som växte sä osunt stora å kraftiga å tålmodit uthärdande bida sin tid, å dom va lika tjåsut å åsäschläfft som nånsin tillförne. Men hur de nu va så tyckte torparna att he va som aandjaingt me dom här upptuktelserna, dom ville ha nå ånöijest, å då fanns de en viss Henning som hadd en pajk, n'Peder, som han intala sä skulle bli tungviktsmästare... han va väl int mer än en sexton år men vägde säkert hundratjuge kilo, både muskler å fett. Men han hade en glaskäke, eller va fan säj ja, käken va så satans ömtåli att om han fick en jabb, om man bara deette uti fjunilillhakan hans, så fläätte han, dövre nå så erbarmlit, järrmades å börja fläänn... Å då beslöt sä Henning för å låta han göra karriär genom å slåss me dom kromosomberikade, som va i rätt viktklass men så nertryckta att dom int slog tillbak.

Så dom största å till synes harmlösaste mongona avskildes från vardasslitet, där dom hade reducerats till Seelenlose deillfång å döinggrävar, å sattes i träning för å bli lydiga slagpåsar åt n' Peder. Men bland dom utvalda fanns ett mongo som va atta illonn, han kallades "Brännö" å gömde bakom sin fjärrkesemask å tyyattityd en kallt beräknande hämndlysten avsmak mot populasen. Han hadd fått en hjärna som man int trodde ett mongo kunde ha, en lemlästningsgrym å mordglad skallklump...

He dååske å va nästan som ett gårail när vi närme oss Lotta di Classes hemman. Morfar svor över de defekta heljuset å dom hackiga vindrutetorkarna å att he gåva så inne i biln.

- De säjs att meniheten hade samles bortanför Elddiket nära Barnatjärn för å se Peder å Brännö göra upp hanngainges... Mongosarna va där också, dom brydde man sä int om. Ja såg ju int själv de här, men de vart int som n'Henning å förslamningsborna hade räkna me, utan Brännö rev ut ögona på Peder, bet av han tungan å sparka sönder testiklarna på han, å så bröt rena helvetet lös... Dom här Downiesarna visa sä nu vara som Philadelphia Flyers nya ungdomsstjärna, den där hörselskadade bråkstaken du vet, Steve Downie... de fanns ingen hjälp å få för dom förvekligade å dumdryga ersmarkarna. Dom worte uti eeint å skavle å småla å gnepades å gråtades å slog grämmja på varann, men de hade dom inge för, ty moggisarna hade klura ut deras svaga å ömma punkter, å de va allmogens egen åtfäla... Några sturska enstöringar rädda sä tillfällit till nån lada i utmarkerna, i Ersmarksbodarna eller Ersmarksängarna, de va Anton "Maxin" Eriksson, Ferdinand Nilsson-Kling, "Anton-Nischa", "Jonä-Jonk" å nån till, men dom allra flesta av dom andra blev slaktade eller internerade i ett konstipationsläger... Å där satt då folket i grannbyarna å undra när de va deras tur å duka under för mongostormen. Dom börja dessutom misstänka att mongotillståndet smög sä på deras närmaste, de viskades om kryptomongos å mongoblivandets dunkla cellförändringsprocesser... Prästen i Kusmark mötte prästen i Storkåge, å dom sög varandras kukar så alla förundrades över hur fårrkna å grådu gubbasen verka, å de va syndatårar å Hosianna å Halleluja å tungomålstal utan å komma ett uns närmare nån Endlösung på mongofrågan... Å de hemskaste va no att dom me Downsyndrom styrde Ersmark minst lika bra som de hade vare ställt förut. Dom fick småfolket å hugga tag å ligga i som aldri förr, dom puula på å baawke å drånge å sprätte djönningen, liderna kalhöggs å djörrjugroovarna torrlades å dööllerna sändes ut för å fnaska i Skjellet mens gloparna drillades till rånmördare. Men dom va trots allt mongos, storhetsvansinniga å härsklystna mongos, å de ruvades runt om i bygden på hur man skulle kunna få tillbak den gamla maktordningen, så man slapp betala tull till mongos å tillbe avgudabilder av dr Down om man färdades från kustslemmet uppför Kågedalsrämnan... Mongona hade konfiskera alla vapen å öva sä ständit i deras bruk, dom tatuera sä å gick klädda i läder å gummi... Till sist gav sä en delegation av från Drängsmark å Storkågeträsk, dom färdades barfota å försmäktande av nykterhet till Jörn, där dom bad EFS-maffian om hjälp. Å dom styrande familjerna ställde förstås vissa krav, som bönebröderna ödmjukt foga sä efter, å lagom till midsommar drog ett horribelt skroderande å skövlande härfölje via Boliden å Varuträsk till Ersmark, där den avgörande striden kom å stå just här i Kågemarken, när dom retirerande mongosarna, som överraskats i nattsömnen, gick i ställning me sina Mausergevär på Kvistbergets sydsluttning å blev nerkämpade me Kalasjnikovs å granatkastare å bajonetter. Å så blev Lägre å Mellersta Kågedalen kristen, kälkborgerli, käringakti å lite lagom efterbliven igen, å dom mongos som finns nu ä i jämförelse me dom som revoltera under Tredje Mongokriget kramgoa å harmlösa muppar.

- Vet du, morfar, ja tro int på dä.

- Men va jer henna för åtforen, ha du rent inge fetasjefft, Bärnt! Ska du missunna en äldre arisk herre å dikta sä ur samsarainfernot lite? log morfar, hääre gammel­volvon å svängde in på ett Taikonliknande gårdstun.

- Nu ä vi förresten framme. Å no verka den äntligen galla gammstintan vara vid liv å hemma allti, ljust jere då som när man vänta på Luzifers Hofgesind.

Nikanor Teratologen

Ur arkivet

view_module reorder

Les Ballets Suédois, Paris 1920-25

Les Ballets Suédois grundades av mecenaten Rolf de Maré och koreografen Jean Börlin. Paret utvecklade den moderna dansen och samarbetade med tongivande avantgardekonstnärer: målare, musiker, cineaster, poeter och nobelpristagare ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om scenkonst | 30 september, 2010

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | Övriga porträtt | 02 september, 2014

Benjamin 28

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 25 februari, 2012

Malla Silverstolpe: "ett kallt kaos - själens kräfta".

Hon har inte mått riktigt bra de senaste dagarna. Men av missriktad hänsyn har hon inte velat säga något till de andra i ressällskapet utan hållt sina problem för sig ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 29 maj, 2011

Om Marie Ndiaye

1990 publicerades på Editions de Minuit  En famille av den då 23-åriga Marie Ndiaye, en roman som höjdes till skyarna av snart sagt hela den franska kritikerkåren. I fokus en ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 18 juli, 2014

Filosofi er livsform. Del I

Ut fra dets natur streber mennesket etter viten (Aristoteles, Metafysikken, Del I) Fortale   Ut fra Aristoteles er mennesket et rasjonalt værende, e.g. at det som skiller mennesket fra alle andre værender, er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 oktober, 2011

Isak Serholt

Tre dikter av Isak Serholt

Mitt namn är Isak Serholt och är 28 år. Jag bor i en liten by utanför Göteborg med min fru och mitt ett år gamla barn. Jag jobbar som snickare och fyller ...

Av: Isak Serholt | Utopiska geografier | 05 maj, 2017

Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.