Vincent van Goghs rum i Arles. Foto: Public Domain

På besök i van Goghs värld

Vincent van Goghs konst och liv slutar aldrig att fascinera människor. Irving Stones berömda biografi Han som älskade livet från 1934 filmatiserades 1956 med Kirk Douglas i huvudrollen som den ...

Av: Mathias Jansson | 05 april, 2016
Konstens porträtt

Krokodilen äter små barn, vet du

Mamman rycker tag i dotterns jackärm och mumlar något ohörbart nära hennes öra. Vad det ohörbara än innebar så har flickan tårar i ögonen när hon tittar bort med ledsen ...

Av: Jessica Johansson | 21 mars, 2012
Gästkrönikör

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | 09 december, 2013
Kulturen strippar

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | 19 januari, 2009
Utopiska geografier

Fragment av surrogatpyret V



Fragment av surrogatpyret V

Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man komma undan denna kacka-foni, då tystnaden (enligt specialisterna) är ännu mera stinkande vältalig än rösten? Språket skulle behöva tömmas på sin skit en gång för alla. - - - Försöka återskänka tanken den fundamentala och otänkbara tvetydighet som trots allt är verkligheten: dissekera språket och ta sig ut ur litteraturen. Lautréamont, Hölderlin, Rimbaud, Mallarmé, Jarry, Fargue, Jacques Vaché ... Det är för övrigt omöjligt. Misslyckande i första graden.

- Julien Torma, Euforismer

- Ja vet int, morfar, svara ja, du hade kanske vare snäll å lyckli om int mormor hade tulta på å trigga dä å fått dä å tilta?

- Säkert, pyret, hosta han, fliira å for skraatt. Men sen vart han unheimlich allvarli.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Du tyck alltså int att ja verka lyckli å snäll?

- Njae, ja mena int så, men mormor va väl int den lättaste å tas we? De satte väl ändå sina spår? De kan du väl int förneka, även om du förneka allt från goternas ansvar för Roms undergång till att Moshe Peer som litet barn överlevde masser av g-g-gasningar i Belsen?

- Va fan tjata du om mormor för, din arselfitta! Ha vi int viktigare saker å tänka på nu?!

Han försjönk i svartsynt misantropisk kontemplation en stund å gav mä en mörk blick som va flöuwende ärj. När vi svängde av på grusvägen börja han predika igen, de kom en kryptkwäfft ur käften:

- Kågemarken va frontzonen under Tredje Mongokriget, Bärnt... De va på de viset att ersmarkarna hade avla fram en sån ohyggli mängd downiesar att trakten svämma över av dom, å de va int som dom gullepluttmongos som finns nuförtiden, nä huvvaligen...

Dom hade worte besegrade i två bittert utdragna krig å underkuvade av de fisförnäma småfolket som hörsamma tjyrkplikten, å som använde dom till alldela för å själva kunna doola på å duura i evangelisk fylledvala... Å du vet äre nåt mongos int ä av så jere djeru, dom ä mer som nå dätter eller dallkusar eller bekkel, så ha naturen nu en gång alstra dom, må den njuta av sin oskuldsfulla ondska... Å allmogen hadd fullt upp me å dissiplinprygla mongosarna, som växte sä osunt stora å kraftiga å tålmodit uthärdande bida sin tid, å dom va lika tjåsut å åsäschläfft som nånsin tillförne. Men hur de nu va så tyckte torparna att he va som aandjaingt me dom här upptuktelserna, dom ville ha nå ånöijest, å då fanns de en viss Henning som hadd en pajk, n'Peder, som han intala sä skulle bli tungviktsmästare... han va väl int mer än en sexton år men vägde säkert hundratjuge kilo, både muskler å fett. Men han hade en glaskäke, eller va fan säj ja, käken va så satans ömtåli att om han fick en jabb, om man bara deette uti fjunilillhakan hans, så fläätte han, dövre nå så erbarmlit, järrmades å börja fläänn... Å då beslöt sä Henning för å låta han göra karriär genom å slåss me dom kromosomberikade, som va i rätt viktklass men så nertryckta att dom int slog tillbak.

Så dom största å till synes harmlösaste mongona avskildes från vardasslitet, där dom hade reducerats till Seelenlose deillfång å döinggrävar, å sattes i träning för å bli lydiga slagpåsar åt n' Peder. Men bland dom utvalda fanns ett mongo som va atta illonn, han kallades "Brännö" å gömde bakom sin fjärrkesemask å tyyattityd en kallt beräknande hämndlysten avsmak mot populasen. Han hadd fått en hjärna som man int trodde ett mongo kunde ha, en lemlästningsgrym å mordglad skallklump...

He dååske å va nästan som ett gårail när vi närme oss Lotta di Classes hemman. Morfar svor över de defekta heljuset å dom hackiga vindrutetorkarna å att he gåva så inne i biln.

- De säjs att meniheten hade samles bortanför Elddiket nära Barnatjärn för å se Peder å Brännö göra upp hanngainges... Mongosarna va där också, dom brydde man sä int om. Ja såg ju int själv de här, men de vart int som n'Henning å förslamningsborna hade räkna me, utan Brännö rev ut ögona på Peder, bet av han tungan å sparka sönder testiklarna på han, å så bröt rena helvetet lös... Dom här Downiesarna visa sä nu vara som Philadelphia Flyers nya ungdomsstjärna, den där hörselskadade bråkstaken du vet, Steve Downie... de fanns ingen hjälp å få för dom förvekligade å dumdryga ersmarkarna. Dom worte uti eeint å skavle å småla å gnepades å gråtades å slog grämmja på varann, men de hade dom inge för, ty moggisarna hade klura ut deras svaga å ömma punkter, å de va allmogens egen åtfäla... Några sturska enstöringar rädda sä tillfällit till nån lada i utmarkerna, i Ersmarksbodarna eller Ersmarksängarna, de va Anton "Maxin" Eriksson, Ferdinand Nilsson-Kling, "Anton-Nischa", "Jonä-Jonk" å nån till, men dom allra flesta av dom andra blev slaktade eller internerade i ett konstipationsläger... Å där satt då folket i grannbyarna å undra när de va deras tur å duka under för mongostormen. Dom börja dessutom misstänka att mongotillståndet smög sä på deras närmaste, de viskades om kryptomongos å mongoblivandets dunkla cellförändringsprocesser... Prästen i Kusmark mötte prästen i Storkåge, å dom sög varandras kukar så alla förundrades över hur fårrkna å grådu gubbasen verka, å de va syndatårar å Hosianna å Halleluja å tungomålstal utan å komma ett uns närmare nån Endlösung på mongofrågan... Å de hemskaste va no att dom me Downsyndrom styrde Ersmark minst lika bra som de hade vare ställt förut. Dom fick småfolket å hugga tag å ligga i som aldri förr, dom puula på å baawke å drånge å sprätte djönningen, liderna kalhöggs å djörrjugroovarna torrlades å dööllerna sändes ut för å fnaska i Skjellet mens gloparna drillades till rånmördare. Men dom va trots allt mongos, storhetsvansinniga å härsklystna mongos, å de ruvades runt om i bygden på hur man skulle kunna få tillbak den gamla maktordningen, så man slapp betala tull till mongos å tillbe avgudabilder av dr Down om man färdades från kustslemmet uppför Kågedalsrämnan... Mongona hade konfiskera alla vapen å öva sä ständit i deras bruk, dom tatuera sä å gick klädda i läder å gummi... Till sist gav sä en delegation av från Drängsmark å Storkågeträsk, dom färdades barfota å försmäktande av nykterhet till Jörn, där dom bad EFS-maffian om hjälp. Å dom styrande familjerna ställde förstås vissa krav, som bönebröderna ödmjukt foga sä efter, å lagom till midsommar drog ett horribelt skroderande å skövlande härfölje via Boliden å Varuträsk till Ersmark, där den avgörande striden kom å stå just här i Kågemarken, när dom retirerande mongosarna, som överraskats i nattsömnen, gick i ställning me sina Mausergevär på Kvistbergets sydsluttning å blev nerkämpade me Kalasjnikovs å granatkastare å bajonetter. Å så blev Lägre å Mellersta Kågedalen kristen, kälkborgerli, käringakti å lite lagom efterbliven igen, å dom mongos som finns nu ä i jämförelse me dom som revoltera under Tredje Mongokriget kramgoa å harmlösa muppar.

- Vet du, morfar, ja tro int på dä.

- Men va jer henna för åtforen, ha du rent inge fetasjefft, Bärnt! Ska du missunna en äldre arisk herre å dikta sä ur samsarainfernot lite? log morfar, hääre gammel­volvon å svängde in på ett Taikonliknande gårdstun.

- Nu ä vi förresten framme. Å no verka den äntligen galla gammstintan vara vid liv å hemma allti, ljust jere då som när man vänta på Luzifers Hofgesind.

Nikanor Teratologen

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 13

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 12 november, 2011

Barry Lyndon Foto China Crisis ccbysa30

stanley kubrick i helformat

Under året 2017 presenterar Konstföreningen GL STRAND i samarbete med Deutsches Filmmuseum, Frankfurt am Main, Christiane Kubrick, Jan Harlan och The Stanley Kubrick Archive vid University of the Arts London,med stöd från ...

Av: Nataša Ďurovičová och Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 04 mars, 2017

Peter Breum, tre digter om min jødiske arv.

Peter Breum; jeg har ikke noget særligt CV bag mig at præsentere. Men jeg fødtes i 1976, og har brugt det meste af min tid siden på at rejse ud ...

Av: Peter Breum | Utopiska geografier | 02 juli, 2012

Ett slags möte med Pentti Saarikoski

En författare bland många, som det sällan talas om numera, och inte tidigare heller, här i Sverige, är och var det stora språkgeniet Pentti Saarikoski. En helt otrolig människa på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2017

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 november, 2013

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Illustration: Signe Collmo.

Dostojevskij – och gestaltandet av visionen som idé

Skrev för en kort tid sedan en essä, med tyngdpunkten på den kvinnliga författaren Zenta Maurinas bok, om kvinnornas betydelse för Dostojevskij. Dock kan perspektivet vändas till det helt motsatta ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 29 maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts