Å ha et globalt liv å leve, Del III

Innledning Del III av Å ha et globalt liv å leve er om sosial rettferdighet. Sosial rettferdighet er om relasjoner mellom mennesker, det vil si at det er om anstendige liv ...

Av: Thor Olav Olsen | 24 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Mats Waltre. Korta dikter

I´ll sing to the horizon     tiden är en gåtamänniskan är en gåtadu är näraoch vid horisonten finns en fäll Skimrande vävnad     svävande själ vilar i mitten fri från känslor, tankefri bär bud om mig själv när du ...

Av: Mats Waltre | 31 mars, 2014
Utopiska geografier

Vägar till världen

I tonåren cyklade jag runt Sverige och läste varje gång Nils Holgersson. I min fil.kand.-uppsats skrev jag därför om ”Landskapsskildringen i Nils Holgersson” och disputerade 1958 på Landskap och natur ...

Av: Erland Lagerroth | 12 december, 2014
Övriga porträtt

Du är så underbar Karin Lannby

Hjärtat slår några oregelbundna slag medan jag stirrar på bilden av en blond kvinna och läser recensionen av Anders Thunbergs bok Karin Lannby - Ingmar Bergmans Mata Hari. Karin Lannby ...

Av: Stoika Hristova | 04 december, 2009
Litteraturens porträtt

Några Dikter av Sven André



Bild: Hebriana AlainentaloResenärerna

 

Klockan halv fem

i begynnelsen

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

det gröna språket -

fågelsången som en flock

andhämtande osagdheter

i den uppdämda morgontimmen

talande till oss

dessa spräckta ansatser:

Se! Den tid ni var och är

har börjat vridas mot sin zenit

Det liv som levts i er

dras allt mer ut

i spända strängar

 

All eld är ytterst entropi

vars låga kallnar

in i aftonhimlens släckta blåhet

Allt järn skall en gång oxideras

Havet tömmas på sitt blod

Allt guld med möda samlat

återvända till sin stjärnedegel

 

Ni skymmer etern

gömd i all sin utspriddhet

Partiklar och planeter

endast undantag bland uttänjd rymd

där singulariteter lurar

snärjande vart kosmiskt skepp

och tid och rum skärs upp

i onåbara öar

simmande i mörk materia

spöklik strålning

ifrån år och platser

flydda från vart minne

 

Form till icke-form

signal till brus

till tystnad, uppfattad

av intet levande

Sinnena som skönjt de stora verken

gjorda utan mening

Materiens mått och lagar

brutna under egen tyngd

 

I erat ursprungs dolda namn

är världens allt

vars efterlevnad

lämnats till er

likt en bruten spegel

 

Hör! Ett pulsslags envishet

mot sorlet ifrån slumpens döda röster

En livsflod eroderande

sin fåras existens

och ändå

detta vägrande av vila

 

En grundton darrande

stackatoaktigt styckad

Sången spridd i luft förtunnad

allt mer icke-bärande

Ett eko utav korroderat bly

mot evigmörka inre väggar

I nattens farled

spår av sångens återklang

som ljuset ifrån

fjärran döda stjärnor

 

Vet! Ni existerar endast

nätt och jämnt

som neutrinos, spökpartiklar

spårade subtilt

i urbergshjärtats gråa sömn

Ert liv, er färd mot natt

ett flöde tidsvrängt takyonskt

Er morgondag en redan utläst efterbörd

Er källa alltmer lik en dröm

om andra livsvals spegelsalar

 

Känn! En vilja söks

bland denna urhavsdimma

En vild jakts väg

mot vinterskogens vita hjärta

Ett lekfullt väntande på varats ordlöshet

Att överlämna sig

till detta tysta efterlämnande

en livets dolda konst

ni lärt från odlandet

av tankfull ensamhet

 

Ni, vandrande

er encellsenslighet

från universums äggskalsgräns

till varats glömskedränkta omfalos

Era ögon fästa vid himlar

där era änglar faller

från livseld till falskt liv

Dessa falnande ledstjärnor

Ni dröjer kvar i ruset

ristar älskogstecken

i tysta murars

livssorg, lagrad

som förkastningen

av era kontinenters magmamöte född

i de kvävda lakansvita

gjutjärnsdjupens himlahelvete

 

Era magiska övningar

i att ändra tidens kvalitet och ton

så fåfänga, förgäves

Ni är födda

till en kattguldålder

omärkt fallen bortom ord och tid

en hastigt avsigkommen era

pressad till ett lövtunt lager

komposterad, arkiverad och sorterad

under pleistocen

den ålder askans flod har svept

sitt skymningstäcke över

med ett silat tordönsmummel

 

Varning

 

Var jag än befinner mig

denna lågfrekventa grundton

som ett avlägset flyglarm

oändligt utdraget

till en enda malande not

En varning

till de som ensamma genomskådat

den lugnande blå himlen

och genom sina ögons stirrande

smittats av en sjukdom

född ur drömmen bortom rymderna

 

Sätt dig i säkerhet

Det finns en best som söker

din halvt livlösa vittring

genom sorlet av oberörda röster

En listig jägare

som vädrar dina spår

bland meningslösa kedjor utav ord

En huggtandad fälla

gillrad i det höga gräset

 

Mot detta möte

leder mig den väg

som valts åt mig

av flydda dagars sammanträffanden

med storheter i mörkret

laddade av lögnens kraft

Vart steg jag tar

för mig närmre det väntade

Detta slut som skall leda mig

bortom fruktan

och vidare

 

Fången

 

Vet att dessa kvarhållna anleten

fångna i detta mitt åldrande minne

under den invärtes svartnande solen

alltmer antagit formen av drömmar

smaken av höstdimma, lukten av död vår

krympt till konturer, till ekande fält

där urblekta färger äter sig själva

 

Vet att jag saknar

dessa avdöda dagar

dessa utlevda liv

som en vintereks spegling

i decembersvart damm

Detta grenverk av livsrunor

vänt mot det tjälfrusna

mot den drivna snön

Höstens tröskade minnen

ur vars malda djup

denna olja pressats

vars söta, potenta

smak av grön sorg

som ett domnande gift

suddat ut morgondagen

 

Öppning

 

Jag rycktes upp ur sömnen

ur dess smygande rytm

som steg för steg

försvann bakom mig

likt bilden av flickan

i nattregnet cyklande

drevs bort av belysningen

kallt gul och livlös

Jag rycktes upp ur jorden

från det hörn där jag grott

mina mumlande nerver

som ett blått träd speglat

i en gyttjesvart tjärn

Jag rycktes upp

upp ur blodflödet

som rann från långt bakom mig

och dess cirklande bilder

dess virvlande vortex

av dröm, av hemsökelse

vidgandes slutandes

som en värld till ett intet

gled in i fokus

i fruktansvärd skärpa

och min mun öppnades

till ett skuggsvart nyckelhål

 

Sven André

Ur arkivet

view_module reorder

Tre som lämnade elfenbenstornet

Publish or perish, den hotfulla frasen stötte jag på första gången för nästan femtio år sedan. Jag läste på Dartmouth College i New Hampshire, ett Ivy League-universitet med stolta traditioner ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 05 augusti, 2012

Bitterhetskänslor

Ett återkommande begrepp i min och mina vänners vokabulär när vi var runt tjugo var bittra kärringar. Dessa personer, som kan vara av både manligt och kvinnligt kön, möter man ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 12 augusti, 2010

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 15 november, 2010

Robert Schumann och musikens villkor

Från mars 1854 till sin död i juli 1856 var Robert Schumann på egen begäran intagen på ett privat mentalsjukhus i Endenich, strax utanför Bonn. Den omedelbara anledningen var att ...

Av: Carl-Göran Ekerwald | Essäer om musik | 09 juli, 2008

Aborter, omskärelse och ett undersexualiserat samhälle

Jag är ingen abortmotståndare, men jag är inte heller en entusiastisk förespråkare av aborter. Ju färre, desto bättre. Nu haglar det larmrapporter om att vi svenskar ligger i topp i den ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 27 juli, 2013

Lars Andersson. Foto: Kari Lovaas

Fräls oss ifrån ondo …

Lars Andersson ägnar inte sig åt deckargenren. Kanske för att den leder fel, att den är för grund eller för platt för att kunna tjäna hans syften ...

Av: Sven Smedberg | Essäer om litteratur & böcker | 13 januari, 2016

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | Reportage om scenkonst | 06 maj, 2013

”Satan hade jubelfest när Luther skrev sina böcker!” Bishop Hill, svenskhet på prärien

  Taxin gungar mjukt över brofästets skarvar. Jag ser hur snöflingorna förintas när de faller ned i älvens hemlighetsfulla mörker och jag tänker på vilka frågor vi skall ställa när vi ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 08 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.