Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | 07 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Fragolina autentica

Svenska jordgubbar - en fix idé

Så var det åter dags för den årliga jakten på falska jordgubbar. I år är den dessutom skärpt. Är det inte osynliga ubåtar som olovligt turistar i vår skärgård, så ...

Av: Thomas Silfving | 11 juni, 2015
Gästkrönikör

Carina Nurmilehto, några verk

Carina Nurmilehto, 48, har skrivit poesi och prosapoesi i knappt ett år. Hon är trebarnsmor och mångårig skådespelare. Efter avlagd logopedexamen i Uppsala arbetar hon nu till vardags med funktionshindrade ...

Av: Carina Nurmilehto | 12 mars, 2012
Utopiska geografier

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 oktober, 2012
Filmens porträtt

Hatthyllan



altDet var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan.

Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han kände sig själv som en av dem.  Som en intorkad ostbit.

Han tittade upp och suckade. Det var tyst i rummet. Han satt på en hård pinnstol som var röd. Den röda färgen skulle pigga upp. Glädja honom. Men det gjorde den inte. Han bara suckade över raderna han hade läst för hundrade gången. Och som var lika tråkiga även denna gång. Men han var tvungen att göra så. Den behärskade. Allt runt omkring honom behärskade honom.

Mitt på golvet stod hans portfölj. Den var brun och dammig. Allt var dammigt i rummet. Inget hade rörts upp på åratal. Ingen hade upprörts i detta rum på decennier.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Väggen var full av dammiga böcker. En skinnsoffa stod i mitten och dammade ihop.

Han ville bara att tiden skulle komma. Komma in genom dörren och ändra på allt. Lite i taget. Annars skulle det göra så ont. Ögonen skulle tåras. Det blöta skulle sprida sig som askan för vinden. Till slut skulle det plaska om honom och han skulle ha svårt att sitta still. Och det måste han.

Det glimmade till utanför av blixtens skarpa sken. Den nådde inte in till honom. Med sina långa armar vässade den sina klor för att på nytt gå till attack.

De strama bokpärmarna skrattade åt honom där han satt. Förlöjligade honom. Pekade med sina bokstäver på honom och skrattade. Deras sidor vek sig av skratt. De tyckte att han såg löjlig ut i sin bruna kostym och den bruna slipsen. De pratade och viskade om hans underliga sätt gentemot omvärlden.

Han satt och svettades. Svettades och väntade. Som en rädd mus väntade han på ett ljud. Det som skulle befria honom. Det som skulle ta honom till den brännheta stranden med nakna kroppar som var inlindade i bananskal och som skulle få honom att vilja skala av sitt innersta. Det som skulle få honom att aldrig mer sakna rummet. Det rummet han nu vistades i. Satt fången i. Svettades i. Omringad av föremål som bråkade med honom. Och i sin bruna färg talade om hur tråkig han var.

Han sjönk djupare och djupare ner i boken. För att gömma sig. Komma bort från dessa ögon som smärtade så. Den vred sig i varv på varv runt hans höfter. Runt hans nacke. Det plågade honom att känna deras stickande fräna dofter. Deras krampaktiga händer runt hans fingrar.

Han måste stå ut. Han måste härda sig tills tiden kommer.

Det röda äpplet låg på bordet. Det var det enda i rummet som hade färg. Förutom den röda pinnstolen. Hungern slickade honom i ansiktet. Den fick honom ur balans. Han vacklade till på stolen, för ett ögonblick bara. Bara för ett ögonblick. Tiden stod stilla. Tiden stod alltid still nu för tiden. Och hans portfölj stod mitt på golvet och väntade. Brun och dammig. Smörgåsen låg där kladdig och svettig. Precis som han. Precis som alla andra dagar. Han var i ett tillstånd som liknade en seg kola. En seg kola där pappret satt på. Tätt omslöt det kolan som började vitna. Annars var den brun.

Det röda äpplet fick honom att återigen titta upp från boken. Det såg så lyckligt ut i sin röda färg. Han kände hur ögonen fuktades igen. Snart. Snart måste det vara dags.

Han stelnade till när han hörde hur dörren öppnades. In kom han och satte ned sitt arbetsredskap på golvet. Nu var det dags.

Han tog fram sina färger och hela rummet sprakade av blått, rött, grönt och gult. Mannen på stolen kunde inte räkna dem alla. Allting blev bara så glatt. Roligt. Spännande. Ett liv fyllt av färger.

Och mannen på stolen steg upp. Gick fram till sin mintgröna portfölj i mitten av rummet där det lyste av strålkastare. Strålkastarna var riktade på portföljen och fick den att gnistra mot mannen. Han tog den i vänsterhanden och log mot mannen med färgerna innan han gick ut ur rummet. Ett leende spred sig över hans ansikte.

Det här är en härlig dag, tänkte han när solen värmde hans ansikte.

En ljuvlig dag.

Också.

Ja.

 

Stina Nilsson

Ur arkivet

view_module reorder

Anders Österling. Armod

En dikt av Anders Österling . Dikten nedan kommer att tryckas i Knut Lindelöfs bok  Ett liv, en tid – Åren 1994–1973 genom kameraögat. Armod Dig, stora fattigdomens barn,dig binda inga band ...

Av: Anders Österling | Utopiska geografier | 01 mars, 2014

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Arena könskrig

illustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 07 november, 2007

Från Friskatorpet: Invånare och gäster. En bildkrönika

Som komplement till det skrivna språket tar jag hjälp av bildspråket. De flyger, springer, rullar sig, smyger, flaxar, hoppar och kryper. Jag följer efter med kameran och förevigar deras rörelser ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 02 september, 2010

Året fan klev ner från väggen och in i farstun

Oroligheter. Det oroliga läget. Den svåra situationen. Svagheter. Det har varit ett år med ett överflöd av ord som dag för dag lämnar oss mindre berörda, trots att det borde vara ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 01 januari, 2015

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

Marocko del II Värt att veta på väg till Essaouira

Vi befinner oss på en dagsresa från Marrakech till Essaouira i en bekväm turistbuss med medföljande guide, som livligt berättar och kommenterar det vi ser på franska och engelska. På ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 03 februari, 2011

En leende Hitler. Foto i Dokumentationszentrum, Nürnber

En stad för fred och mänskliga rättigheter

När nazisterna 1933 hade tagit makten kom Nürnberg snabbt att få en särställning. Hitler glorifierade den bayerska staden, som framställdes som ”urtypen” för en riktig tysk stad: välbevarad ringmur, medeltida ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 21 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.