De mortuis nihil nisi bene Med anledning av Alla helgons dag

En av mina vänner dog i kräfta. ”Han skall gravsättas på lördag”, tillkännagav hans flickvän som trodde att jag skämtade en smula när jag svarade ”it’s bad for him. Jag ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2013
Gästkrönikör

Att fixera en undflyende verklighet

I mitten av 1950-talet utkommer en diktsamling med det förbryllande namnet Rasterrasser på mytomspunna Metamorfos förlag. En samling klädd i en anspråkslös brun pärm. Därinnanför återfinns dock en för tiden ...

Av: Josefine Ek | 12 Maj, 2009
Essäer om litteratur & böcker

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | 18 Maj, 2016
Konstens porträtt

Ofog och villaägarna

Bredd i samverkan är ofta önskvärt. Men så uppstår också frågor om träffsäkerhet. Kulturens Per-Inge Planefors har varit i Askersund på ett dynamiskt nätverksmöte. Nitton personer från Aktionsgruppen Rädda Vättern ...

Av: Per-Inge Planefors | 11 mars, 2013
Gästkrönikör

Älskade HANS-ÅKE



altDe hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken.

Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot Gammelstad. Tjugo minuter senare var de framme och vandrade planlöst omkring i kyrkstaden. Letade efter ett matställe. De slutade på Gammelstads Mat och kök där valmöjligheterna var obegränsade . De åt sakta upp den utsökta fiskrätten och sköljde ned med något vitt.

Solen sken fortfarande, gator och trottoarer var torra. Denna fantastiska varma sommar. Den verkade aldrig ta slut.  När man en gång gick ut ville man aldrig gå in .  

Folk i rörelse. Till och med trafik.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans-Åke  var en tjusig karl och det kändes bra att sitta där  med honom och att många säkert trodde att de var ett par . Hon visste att han fortfarande var intresserad av henne och det kändes inte oangenämt på något vis längre . Tvärtom .

Ibland när de var tillsammans i större sällskap kunde hon känna hans blickar på sig och då vände hon sig om och log ett jag tycker om dig också- leende

För det mesta försökte han hålla sig så nära henne som han kunde och det irriterade henne inte som det gjort  ibland när andra män gjort  så . Då hade hon känt sig kontrollerad. Inte nu . Nu kände hon sig bara älskad.

Det var just en sådan här relation med en man hon längtat efter och hon var helt övertygad att det var just vänskapen med Hans-Åke som i princip helt tagit bort den smärta inom henne som nästan blivit en vana.

Och trots att Hans-Åke avslöjat att han börjat hysa varmare känslor  för henne än bara som vän hade han ändå varit helt förstående inför hennes betänkligheter . Han hade till och med använt orden  "precis rätt " Han kunde vänta .

Hon vände på huvudet och såg på honom . En stilig karl som sagt . C.a 1.85 lång , muskulös. Hon tog in honom i sina ögon .  Mellanblont hår runt den höga pannan , lite långt i nacken. Glada plirande bruna ögon. Rak näsa. Vita tänder. Lite fårat ansikte men det var snälla vänliga linjer. Till och med en skrattgrop. Kort mustasch och kort hakskägg. Det var dom och den kala pannan som gjort att hon inte från början förstått hans ålder.

Ärligt  talat sade hon sig. Något håller på att hända. Du håller på att falla .

Hon vände bort blicken. Nej, nu skulle hon inte tänka på det . Nu skulle hon bara njuta av att de hittat hit denna sensommarkväll och utnyttja tiden till att bara må bra.

Hans-Åke betalade och de tog en promenad. Så kom de nära hennes hus. De blev stående en stund. Att skiljas var aldrig något problem när man visste att man snart skulle träffas igen .  I den tryggheten vågade hon låta sig snudda vid tanken hur det skulle vara att bo ihop med honom . Att de skulle gå hem tillsammans , koka te och sitta och prata vid köksbordet och sedan krypa ned i dubbelsängen och antingen älska eller bara somna hand i hand .Hon såg begrundande på honom.

Plötsligt kändes det som  om hjärtat öppnades  och släppte in den milda varma luften. Hon blev varm och mjuk och hjärtat slog lugnt och hennes tidigare beslut var rätt fast fel . Rätt för att det hade befriat henne , hade gjort att hon kunde stå här , precis här och känna sig mer levande än hon någonsin hade gjort.

De såg på varandra och hon kände ett skratt röra sig  över ansiktet. Som en räddning. Hon hade inte insett hur nära gråten hon varit . Hon såg på honom och alla föresatser  var borta . Hon såg ned på hans händer och tänkte på hur de skulle kännas på hennes kropp. Att se på hans händer blev en förbjuden handling. Hon lyfte blicken . Hon hörde honom säga :  "Det börjar regna " och såg glittret i hans ögon . Hon såg att han uppfattat signalerna , hon såg lidelse och åtrå , hon såg en okuvlig vilja och denna vilja var inriktad på henne .

Folk passerade dem och varje huvudvridning av honom mot deras håll störde henne. Hon var svartsjuk , inte bara på kvinnorna , även på männen , även på den där förbannade affischen som lockade till sig hans blick från sitt glasskåp.  På något vis får hon fram att hon kan bjuda honom på te för om hon förlorar honom nu kommer förtrollningen att brytas och aldrig mer återvända

" Ja , du har rätt . Det regnar " sa hon och slet blicken ifrån honom  och såg upp mot himlen . Förstod han ? Han nickade .

" Jag är snart sjöblöt " förklarade hon . Förklarade vad ?

" Kom " sa han och tog hennes hand . Hon andades knappt. Han vände sig mot henne. Förbannade karl , hon hade inget att sätta mot . Men fast han gjorde helt rätt ville hon skrika åt honom ": Vänta lite! Snälla du vänta lite! " Men så såg hon hans ansikte. Och hon följde med honom . Det var hennes val . Hon ville det inte av rädsla att han skulle gå , inte för att förnöja honom , inte för att hon inte visste hur hon skulle säga nej . Hon bara ville . De släppte inte varandras ögon . Hon försökte kämpa ned känsloklumpen som steg upp  i halsen.  Han såg så värnlös ut . Tårarna kom upp i hennes ögon . Han vände bort blicken . NEJ , skrek hennes inre tills han såg på henne igen och hon såg att han var livrädd. Hon var rädd själv , rädd för sina känslor , rädd när hon förstod hur fruktansvärt ensam hon varit . Han var där.  Men han visste inte vem hon var .

Han lade tafatt armen på hennes axel . Regnet föll och verkade inte ha en tanke på att sluta . Hon kände det som om naturen ville hjälpa henne att renas från sitt föregående solkiga liv . Hon kände att hans hand på hennes axel skakade .

Hon såg forskande på honom . Var det här fel ? Hon brukade reta sig lite på honom för att han aldrig verkade osäker men det var han nu.

Hon började tveka.          

Den gånger Leo hade varit kärleksfull , lidelsefull och hon sagt till honom :" Åh Leo det är som när vi var unga och nyträffade- jag blir förälskad i dig igen " och han rest sig och gått . " Du är bara en jävla känslosam dumskalle !" Var det det hon var?

Tätt intill varandra kom de till hennes hus. De stannade och såg på varandra . Hon kände sitt hjärta bulta . Han log, kysste henne på kinden och tog hennes hand . Han frågade henne om något och hon fick inte fram ett ord.  

 De gick in i huset .  

När de stängt dörren bakom sig blev allt annorlunda. Hon kände fortfarande ända ned i magen för honom . Men inte en enda gång sedan de kom in hade han sett på henne .

Hon gick ut i köket för att göra te . Han följde efter och la sin kraftiga hand över hennes, la den mycket lätt på hennes. Hon vände sig kvickt om .

"Vill du vara snäll och ta fram tekannan  åt mig ?" Lågt.

När han lade handen på hennes rygg lyfte hon upp huvudet 

"Åh , Gud !" sa han och stirrade på henne ett ögon blick .

Hon böjde på huvudet, slöt nästan ögonen. Hennes fasta kurviga kropp ville till  hans. Han sträckte ut händerna och plötsligt var deras kroppar tillsammans. Han ledde henne mjukt ut ur köket . I sovrummet ställde han sig  bakom henne , lade händerna runt hennes midja , lät dem smekande röra sig uppåt tills de kupade hennes båda bröst. De drog sig sakta nedåt och landade i hennes sköte.

De kom inte genast till samlag , de kysstes med djupa kyssar, kramades hårt, hårt medan de utstötte små glädjerop.

Kläderna var inget problem .  De drogs lätt av plagg för plagg eftersom de var i vägen  och när de äntligen var nakna båda två vände de sig mot varandra och såg i varandras ögon och lät sina händer smeka de mjuka, varma kropparna. Allting var så rätt , så rätt .  När han kommit, med starka ryckningar och höga ljud höll hon kvar honom så att han inte skulle lämna henne. Det gjorde han inte. Han stannade inne i henne.

   När de kom tillbaka till verkligheten såg de tillfredsställda på  varandra. De njöt av sig själva och varandras njutning. Intensiva suckar slapp ur dem .    De flämtade förtjust . Som när någonting   blivit precis så som man hoppats och trott. När de till sist somnade var det leende.

  När de vaknade var klockan sju och himlen utanför huset var ljus , blek blå . De såg på varandra och bara log och log och log..

Ingalill Enbom

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 11

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 19 juni, 2017

Tove Folkesson. Foto: Gian-Luca Rossetti

På jakt efter Carpe diem-generationen

Hon blev rosad för sin debut "Kalmars jägarinnor", som handlade om ett egensinnigt gäng tonårstjejer. I Tove Folkessons nya roman "Sund" fortsätter en av jägarinnorna sökandet efter mening och sanning ...

Av: Yrsa Winbergh | Litteraturens porträtt | 16 april, 2015

Erotisk krönika VII – Ensamhetens lust

Nätterna är ljusa, lämnar inget i skugga. De ord som nyss lämnat deras läppar hänger kvar i rummet. Ingen av dem ville höra, än mindre se. I en hårslinga fastnat ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 09 augusti, 2012

Langsomhet

Innledning Det gis ulike slags holdninger. Med ‘holdning’ forstår jeg ‘å ha en fast innstilling over livet’. Ett eksempel på en holdning, eller en innstilling, overfor livet, er at det gjelder ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 juli, 2014

Per-Inge Planefors

Skattefria zoner för påfolkning

När vi reflekterar över höst-vintern 2015 förvånas vi över hur praktiskt taget en hel debatt kasade. För att inte säga gled iväg lika förrädiskt som en lavin. Jag tänker på ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 28 december, 2015

Veckan från hyllan, Vecka 26 - 2012

Det har varit val i Grekland. Huvudfrågan gick inte av för hackor – det gällde att rädda landet ut ur krisen. Valet vanns av det konservativa Ny demokrati. Vad som ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 juni, 2012

Mats Waltre. Nya dikter

Vad är poesi? Det är lätt att tänka på produkten – dikten på pappret. Att den ska vara vacker i någon mening, gestalta djup och så vidare. Men det är ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 09 juni, 2014

En hundra år gammal kyla

Det var ett tag sedan vi lämnade motorvägen. Nu slingrar vi oss fram på små vägar mellan solbelysta fält. Säden gungar sommargrön i julihettan och vi letar med hjälp av ...

Av: Elisabet Lunhga | Gästkrönikör | 17 november, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts