Den utsökta labyrinten - Pierre Boulez musik

Det var rubriken på en ytterst ambitiös fokusering på tonsättaren Pierre Boulez och hans musik i London nyligen (30/9-3/10). I Queen Elisabeth Hall och Royal Festival Hall. Boulez är idag ...

Av: Ulf Stenberg | 09 oktober, 2011
Kulturreportage

Återbruk och skönhetslängtan

Med utgångspunkter i en unik samling lapptäcken hölls i veckan ett seminarium på Jonsereds herrgård, en del av Göteborgs universitet. Åsa Wettre och Håkan Wettre har under åren byggt upp ...

Av: Per-Inge Planefors | 10 februari, 2014
Gästkrönikör

Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | 09 november, 2015
Litteraturens porträtt

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | 21 april, 2008
Essäer om samhället

Eugenio De Signoribus, Dikter



altLekbrödernas rond

 

 

 

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

"Vid millenieskiftet"

 

 

med 2:a i annalkande visar en ännu osäker spanare

från höjden resterna av upplösta löpgravar...

ur dem kommer järnkrokar på led, befriade och krumma,

med armarna i luften, en stiliserad skelettarmé utan kranier

 

i almanackan markeras hela tiden för 1:a så här:

fler blyfrön har såtts än träd, fler förtryckta själar

än befriade...

                                            många, uppdykande ur gyttjan eller

ur sanden, kapitulerar så fort de öppnat ögonen:

de färdas från en brunn till en annan i mödrarnas

tygstycken... och i dessa vagganden belönas

deras födelse... när de satts ner på marken får

de som tittar på dem deras urgamla blickar

vem skulle ännu titta på de försummade när vikten

för levande och döda inte är densamma? När språket förvrängs

till att offentligt förfalska sifferkolumnerna?...

Dagens överhet har fastlagt att kränkningen

av en kropp från division A genast ska vedergällas

mångdubbelt... det vill säga namnlös pöbel från en lägre

division ska dräpas, under en kort rock...

Under dagens överhet, ska man, för guds skull, berätta högljutt om

en annan föreställning: den som rymmer varje undanskymt

liv. Plågan som det åsamkats ska genomtränga kroppen och

åderlåta den över ett sterilt fält...

så att åtminstone döden inte ska vara ensam

och man ska frukta skuld mer än sorg

 

vem ska jag kunna tacka för att ha nått fram till slutet av 1:a?...

det finns ett element av eld före varje uppvaknande, ett

otydligt och oläsligt tecken..., dess smärtfyllda form

säger ur djupet: du kommer att känna mig i lust och i löje, i

strålkastarljuset och i stoftet... därför kommer du att gå vidare

 

i det gemenaste av århundraden ledsagas du av ett sigill

av förfäran: alla de överdådiga återuppbyggnaderna äger rum

ovan sju lager av symboler och döda kroppar...

de döda utgör grunden till det tjugoförsta seklet

efter Kristi födelse... och tillfredsställelsen hos återuppbyggarna

och återbefolkarna kan inte vara helt och hållet ohotad:

därför att inget hus längre kan i sanning tillhöra

någon

 

ändå är det med sinnesrörelse man fortsätter in i 2:a,

en klump i halsen, en flod tårar... När man åter sveper in sig

i filmremsan för att söka en identitet, riskerar man att inte

längre hejda sig... Till och med den livsviktiga bildrutan tvivlar... Allting

blir upplyst efteråt.

Så jag har inte besvarat ditt samtal, inte heller

knackat på din dörr?... men har du ringt mig,

verkligen?... hade du verkligen öppnat åt mig?...

Vem som helst skulle kunna säga: jag hade ingen annan väg och på den

har jag träffat dem jag kunnat!...

Hur många vänskaper har inte förstörts av ett fotsteg eller en struntsak,

hur många struntsaker har inte invaderat oss och lämnat oss uppe i träden,

blottade och avlägsna!...

 

om ett ögonblick, i morgon,

vid varje hörn eller i varje korsning, i varje hem, i varje

magasin med själar, kommer någon säkerligen att kontrollera oss

för att försvara oss, eller bara medan vi blir anfallna, för att

kunna känna igen anfallarna...

Räddningen kommer inte att finnas i detta medan eller i stunden

efteråt. Samtiden AB genererar ständiga spiraler och

lyckas aldrig sluta en enda på rätt sätt. Jag kommer säkert inte

att kunna bryta min: men det är för föreställningen av en

idé som jag vill finnas till, för alla ögonblick före, vridbara

mot det goda

 

 alt

 

ur avdelningen "Lekbrödernas ord"

 

 

 

Tjänar ingenting till

 

endast klosterregeln tjänar ingenting till

för att kunna säga nej, nej, nej!

till avskrädeshögarna som omsluter oss

 

om du för varje nej inte finner ett anständigt ja

för att göra dem till en minnets

jordiska plantskola...

 

stopp! annars...

och med sänkt huvud träda in i skränigheten

betrakta historien som ett häpet barn

 

 

 

 

Berättelse från en förpost

 

 

under vårt uppehåll där vi stannar kvar

på linjen som vi vill göra till vår egen

tittar vi ovan taken och palmerna

på ett moln som kommer oss till mötes

och som bländar oss

 

när blicken klarnat

kisar vi som yra larver

på avtrycken från passerande inkräktare,

osynliga för oss, som ockuperar

en okänd plats

 

inte kan vi lämna utan försvar

endast gränsen till vår jord

för att förfölja dem till främmande land

med lungorna fyllda med minerad sand...

bestörta fixerar vi två öknar

 

 

 

 

ur avdelningen "Botgöring. Bilder"

 

September

 

 

det är en levande prick, flaggaren

som inne i tornet av halm gör sitt yttersta,

och från sitt rökfyllda fängelse signalerar

till dem som trängs och skingras, nedan och fjärran...

det är ett osynligt ansikte, som på slutet bara har

ett ohörbart ord, en naken vy...

det är en hand i tomheten eller i bön

en fallande stjärna runt vilken en fordom mäktig flagga

vecklas och fattar eld...

 

ordet finns i den som blir kvar

i epoken som lider mot sitt slut ...

från honom till dig och till mig... var mig

nådig

 

 

 

 

Snudda vid marken

 

 

sista skörden är bränd

torvan är svart även för örat

 

en lappad stubbåker

är vår moder jord

svarta stenar på spaden

svart tunga

ådrad av kisel

 

om den talar imploderar den kvävs

utplånas

 

stum eller bedjande

släpar sonen den som packning,

en ljusskygg vandrare

 

en framtida hämnare

eller en boklös tiggare

 

 

 

 

 

ur avdelningen "Stationerna i en vakts liv"

 

Efteråt

 

jag såg gryningen efter slaget

ovan en mörk sten

 

skenet blottade dalgången

ända in i det nedbrända huset

 

inte visste kroppens ryckningar

om den fortfarande deltog i drabbningen...

 

glittret förirrade alla vägar

världens erövring, sin egen...

 

allting var en ensam flodvåg

allting var smärta

 

 

 

 

 

ur avdelningen "Körverk för förlovade länder"

 

Den nye Abel

 

räddad från den våldsamma mannen

som i slutet av fasan stiger ner

på jorden som han erkänner som sin

 

bedjande reser han sitt hus

knappt bortom kroppens gränser

i tacksamhet mot den åkallade Herren

 

en landsflyktig överströdd med aska

från bröder avbrutna i arbetet

brända i vandringens frost...

 

han kommer med ett skarpskuret ansikte

till en jord som han säger vara hans

och knådar kärlekens kalk

 

men han kan inte andas i dammet

från slakterierna som växer runtom

i Kains fruktsamma blod

 

inte heller vill han längre se grymheten

eller barnen till den närmaste fienden

lyfta och sedan krossade mot stenen...

 

han är frommare än den beväpnade gud

som släpas hit och dit av en soldat

som ideligen kränker andras hem...

 

hans handling är således följande:

bedjande riva sitt eget hem

och erbjuda sig åt ett annat fosterland...

 

och han samlar på sig under rasten

blickar från än den ena än den andra

grubblande på sin post på ett nytt folk

 

(ej förspilld är gnistan som lämnar hos

ett levande släkte ett tecken som ingen ser...

så står den nya människan emot...)

 

 

 

Bränd jord

 

 

den som inte kan få dig dödar dig...

står inte ut med din skrivna kropp

och ditt du som om än plågat

står över verbalt stoft

 

efter ditt tredje nej

sprider han sina giriga kort

runt din hydda och tänder på

förnekande även sig i striden...

 

den som delar liv med dig och känner

förbundet med dig hotat

springer för att i sin linda släcka

det som redan var aska

 

men i gryningen skiljer en obestämd

svart linje din olyckliga blick

från alla platser där du inte är

om så i urnan eller i ärret

 

 

 

Tolkningar av Julian Birbrajer

Ur arkivet

view_module reorder

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Moderna Museets utställning 2010

Moderna Museets utställning möter mig med uppmaningen: "AKTA DIG FÖR ATT INTA ÅSKÅDARENS OFRUKTBARA HÅLLNING, TY LIVET ÄR INGET SKÅDESPEL, ETT HAV AV ELÄNDE ÄR INGET TITTSKÅP, EN SKRIKANDE MÄNNISKA ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 november, 2010

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 26 juni, 2012

Rehabiliteringsdagbok

I ett år och tre dagar har jag varit långtidssjukskriven. Jag förstår vad som utlöste psykosen som slog sönder mitt liv men det ger mig inte mitt liv tillbaka. Jag ...

Av: Cecilia Persson | Gästkrönikör | 05 juli, 2014

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.