Marionetter. Foto: Belinda Graham

Don Giovanni - Mozart regisserar själv sin största triumf i Prag

I Prag är Don Giovanni helt enkelt den största blockbustern! Punkt slut. Aldrig har Mozarts mästerverk gjorts så charmigt och humoristiskt, och ändå helt seriöst, som av den klassiska National ...

Av: Belinda Graham | 08 maj, 2015
Resereportage

Dr Krabba 6

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 11 november, 2011
Kulturen strippar

Goethe om Shakespeare

R.L.Stevenson skriver i sin essä Böcker som har påverkat mig om bland andra Shakespeare och Goethe. Stevensons uppskattning av Goethe är något motvillig, medan hans hyllning till Shakespeare är helhjärtad. Att ...

Av: Johann Wolfgang Goethe | 24 juni, 2013
Utopiska geografier

Om operas rätt att klinga skönt – ett samtal med tonsättaren Mats Larsson…

I Umeå framskrider kulturhuvudstadsåret och på Norrlandsoperan närmar sig urpremiären av operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe. Hedvig Ljungar träffar honom för ett samtal om varför opera ...

Av: Hedvig Ljungar | 15 september, 2014
Musikens porträtt

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg



Image
Illustration: Edda
Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda sig. Väl ute i hallen ser han hur dörren dyrkas upp: en ståltråd från brevinkastet vrider om låset och en mörkhyad man med mustasch, iklädd ljusblå kostym, tränger sig in i lägenheten. Erik kämpar emot, men har fått kramp i musklerna, de är liksom förtvinade, mannen vrider papperskniven ur hans hand. Erik har kaftan och slöja på sig. Mannen trycker upp honom mot garderoben med ett strupgrepp, drar upp kaftanen och börjar våldta honom.

Erik sjunker ner på golvet, mannen lutar sig över honom och skär upp hans mage med papperskniven. Då mannen ställer sig upp för att betrakta sitt verk sträcker Erik på sig och ser att en blå, vattnig vätska pumpas ur magen, i takt med hans andning.

 

Högarna av vita lakan, täcken och handdukar på golvet är snötäckta bergstoppar bredvid bilskroten. Metallburkarna glänser i solen, en kall vårvintermorgon, ett bilskrot i Alperna. Jag har slut på ravioli, istället åt jag potatismospulver till frukost. När det blandades med saliven växte det mos i munnen. Jag skattade så det sprutade pulver ur munnen, och fick upp mos i näsan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

En pojke sitter på en bänk och gnager på en skalad gurka. Hans keps sitter snett. Bredvid honom ligger matlådan, med hopknölat smörgåspapper i. Förmodligen ligger där också smörgåsrester. Pojkar brukar inte tycka om smörgåskanterna, tänker Erik, speciellt inte från kärnmjölkslimpa som legat i matlådan i timmar. Kanterna hinner hårdna. Pojken ställer sig upp. Händerna hänger slappt längs sidorna, han står med ryggen mot Erik, han tittar sig omkring. Han tittar efter sina vänner, men kan inte se dem. De har gömt sig för honom och ska vänta med att ge sig till känna tills han på något sätt visar att han är rädd, tills han börjar gråta eller kissar på sig. Erik tycker sig höra målbrottsröster, men när han tittar åt sidan förstår han att han hört fel; det är utvecklingsstörda tanter som brölar. Han går ut genom parkens norra port, vänder sig om när han gått över vägen. Parken ler mot honom.

Känner på handtaget till min dörr, det går inte att komma in utan att låsa upp dörren med nyckel: alltså är det låst. När jag sätter nycklarna i låsen och vrider om, låses dörren upp, vilket betyder att det är min dörr jag har öppnat. Jag låser igen, låser upp, går in, stänger om mig snabbt, låser igen. Rycker i dörrhandtaget, dörren är låst.

Han fortsätter gå längs samma väg, och passerar en garageuppfart i betong, täckt med mörkt blod. Längst upp på uppfarten, på en anordning i galvaniserat stål som liknar en piskställning, ligger en kalv som håller på att slaktas av två anorektiskt spinkiga män. De är iklädda endast shorts, när han passerar tittar de på honom och ler. Han ler tillbaka, men det blir ansträngt, för han håller samtidigt andan för att undvika eventuella lukter av djuret.

Jag ligger på sängen, helt stilla, det piper i näsan, en avlägsen trumpet.

Från en frukthandel köper han en genomskinlig plastkorg med persikor, äter två stycken medan han fortsätter promenera, korgen dinglar i ett vitt plastsnöre. En man i blåställ sitter mot en husvägg i skuggan, mot väggen har han ställt upp sina fönsterputsarattiraljer. Bredvid honom sitter en slarvigt klädd äldre kvinna. De pratar tyst medan de delar en joint. En halvtimme senare, inne i hans rum, blir han varse att nästan alla persikor är övermogna. Skalet är så mjukt på dem, att de spruckit av att slå mot varandra i korgen. Korgen har blivit kladdig invändigt. Han ställer den på nattduksbordet, och lägger sig på golvet för att göra armhävningar. Då känner han luktblandningen av persika och jordgolv, och försöker hålla kvar den så länge som möjligt i näsan.

Så fort jag hör ett ljud från trapphuset vaknar jag och sträcker mig efter hammaren. En gubbe har för vana att alltid hosta i trapphuset nattetid, hetsigt och gällt, som piskrapp.

Han släcker alla lampor i lägenheten, han tycker sig kunna tänka klarare då. Han står och stirrar på den avstängda teven, synfelet förvränger positionen för den röda dioden som indikerar att strömmen är ansluten. Trots att han har all sin koncentration riktad mot ett yttre ting som fästpunkt, kan han inte slå bort tanken som kommer mot honom med full kraft.

Med hammarens fot bryter jag loss lägenhetens samtliga dörrlister, och spikar upp dem korslagda över toalettdörren. Genast känns det bättre. Jag har stängt av möjligheten att gå på toaletten, som fyllt mig med olustkänslor och gett mig förstoppning.

Andreas Åberg

Ur arkivet

view_module reorder
 On Kawara på Twitter

Bloggar på avigan och twitterkonst

Det finns miljontals bloggar runt om i världen fyllda med politiska åsikter, existentiella funderingar, skvaller, vardagsnoteringar, sex och spam, så varför skulle inte även världens mest kända New Media-konstnärer, Joan ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 26 februari, 2016

Individ-perspektiv, genus-perspektiv, klass-perspektiv

Jag föddes med ett individ-perspektiv och har behållit det perspektivet genom åren. Det betyder att jag alltid varit välkomnande och accepterande mot mina medmänniskor. Jag har aldrig avvisat någon på ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 04 mars, 2013

Terrorism

Terrorismen har nått Sverige, och landet har förlorat sin oskuld. Visserligen har terror drabbat Sverige förut, och det åtskilliga gånger, men då var utfördes inte dåden av en förvirrad muslim ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 januari, 2011

Om Frans G. Bengtssons essäer

Frans G. Bengtsson roman ”Röde Orm” ska ges ut i en nyutgåva. Det sa Lars Lönnroth i en streckare (SvB) 9/2  i år. Vilket förlag det gäller nämndes inte men ...

Av: Lennart Svensson | Essäer om litteratur & böcker | 07 mars, 2012

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

BRYT

En person jag känner har varit utbränd och sjukskriven i många år. Nu har regeringen ändrat reglerna för fas 3, vilket drabbar henne. Efter att ha gått på vad hon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 16 juni, 2011

Den svarta romantiken hos Guy Debord

Guy Debord är en tidsinställd bomb, svår att desarmera. Men försök har gjorts och görs – att neutralisera och urvattna honom, att estetiserande förneka hans originalitet. Verkningslöst. Debord förblir dynamit som ...

Av: Michael Löwy | Övriga porträtt | 14 december, 2013

Intervju med den katolska biskopen Anders Arborelius

På Götgatan i Stockholm i en gammal byggnad nära den katolska domkyrkan ligger den katolska biskopens ämbete, kontor och bostad.Att tala om katolicism väcker fortfarande uppseende i Sverige. Men i ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 09 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.