Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | 30 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Nelson Mandela – förebild för tolerans och försoning

Den 18 juli 1918 föddes Nelson Mandela i Mvezo, Östra Kapprovinsen. På hans födelsedag i år firas på Times Square i New York den internationella Nelson Mandela-dagen, som instiftades av ...

Av: Kurt Bäckström | 16 juli, 2013
Porträtt om politik & samhälle

Intervju med författaren Erik Granström

Författaren Erik Granström är för en generation rollspelare ett känt namn. Spel och rollspel ligger många varmt om hjärtat. Hans skapelse Trakorien tillhörde en av de mest utvecklade delarna till ...

Av: Alexander Sanchez | 15 december, 2011
Litteraturens porträtt

Den uthamrade bilden Om Louise Bogan

Engelskans ”lyric” har betydligt snävare innebörd än det svenska ordet och motsvarar snarast vad vi kallar centrallyrik, men med starkare associationer till sång och sångbarhet. I den meningen framhålls numera ...

Av: Jimmie Svensson | 25 december, 2014
Kulturreportage

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg



Image
Illustration: Edda
Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda sig. Väl ute i hallen ser han hur dörren dyrkas upp: en ståltråd från brevinkastet vrider om låset och en mörkhyad man med mustasch, iklädd ljusblå kostym, tränger sig in i lägenheten. Erik kämpar emot, men har fått kramp i musklerna, de är liksom förtvinade, mannen vrider papperskniven ur hans hand. Erik har kaftan och slöja på sig. Mannen trycker upp honom mot garderoben med ett strupgrepp, drar upp kaftanen och börjar våldta honom.

Erik sjunker ner på golvet, mannen lutar sig över honom och skär upp hans mage med papperskniven. Då mannen ställer sig upp för att betrakta sitt verk sträcker Erik på sig och ser att en blå, vattnig vätska pumpas ur magen, i takt med hans andning.

 

Högarna av vita lakan, täcken och handdukar på golvet är snötäckta bergstoppar bredvid bilskroten. Metallburkarna glänser i solen, en kall vårvintermorgon, ett bilskrot i Alperna. Jag har slut på ravioli, istället åt jag potatismospulver till frukost. När det blandades med saliven växte det mos i munnen. Jag skattade så det sprutade pulver ur munnen, och fick upp mos i näsan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

En pojke sitter på en bänk och gnager på en skalad gurka. Hans keps sitter snett. Bredvid honom ligger matlådan, med hopknölat smörgåspapper i. Förmodligen ligger där också smörgåsrester. Pojkar brukar inte tycka om smörgåskanterna, tänker Erik, speciellt inte från kärnmjölkslimpa som legat i matlådan i timmar. Kanterna hinner hårdna. Pojken ställer sig upp. Händerna hänger slappt längs sidorna, han står med ryggen mot Erik, han tittar sig omkring. Han tittar efter sina vänner, men kan inte se dem. De har gömt sig för honom och ska vänta med att ge sig till känna tills han på något sätt visar att han är rädd, tills han börjar gråta eller kissar på sig. Erik tycker sig höra målbrottsröster, men när han tittar åt sidan förstår han att han hört fel; det är utvecklingsstörda tanter som brölar. Han går ut genom parkens norra port, vänder sig om när han gått över vägen. Parken ler mot honom.

Känner på handtaget till min dörr, det går inte att komma in utan att låsa upp dörren med nyckel: alltså är det låst. När jag sätter nycklarna i låsen och vrider om, låses dörren upp, vilket betyder att det är min dörr jag har öppnat. Jag låser igen, låser upp, går in, stänger om mig snabbt, låser igen. Rycker i dörrhandtaget, dörren är låst.

Han fortsätter gå längs samma väg, och passerar en garageuppfart i betong, täckt med mörkt blod. Längst upp på uppfarten, på en anordning i galvaniserat stål som liknar en piskställning, ligger en kalv som håller på att slaktas av två anorektiskt spinkiga män. De är iklädda endast shorts, när han passerar tittar de på honom och ler. Han ler tillbaka, men det blir ansträngt, för han håller samtidigt andan för att undvika eventuella lukter av djuret.

Jag ligger på sängen, helt stilla, det piper i näsan, en avlägsen trumpet.

Från en frukthandel köper han en genomskinlig plastkorg med persikor, äter två stycken medan han fortsätter promenera, korgen dinglar i ett vitt plastsnöre. En man i blåställ sitter mot en husvägg i skuggan, mot väggen har han ställt upp sina fönsterputsarattiraljer. Bredvid honom sitter en slarvigt klädd äldre kvinna. De pratar tyst medan de delar en joint. En halvtimme senare, inne i hans rum, blir han varse att nästan alla persikor är övermogna. Skalet är så mjukt på dem, att de spruckit av att slå mot varandra i korgen. Korgen har blivit kladdig invändigt. Han ställer den på nattduksbordet, och lägger sig på golvet för att göra armhävningar. Då känner han luktblandningen av persika och jordgolv, och försöker hålla kvar den så länge som möjligt i näsan.

Så fort jag hör ett ljud från trapphuset vaknar jag och sträcker mig efter hammaren. En gubbe har för vana att alltid hosta i trapphuset nattetid, hetsigt och gällt, som piskrapp.

Han släcker alla lampor i lägenheten, han tycker sig kunna tänka klarare då. Han står och stirrar på den avstängda teven, synfelet förvränger positionen för den röda dioden som indikerar att strömmen är ansluten. Trots att han har all sin koncentration riktad mot ett yttre ting som fästpunkt, kan han inte slå bort tanken som kommer mot honom med full kraft.

Med hammarens fot bryter jag loss lägenhetens samtliga dörrlister, och spikar upp dem korslagda över toalettdörren. Genast känns det bättre. Jag har stängt av möjligheten att gå på toaletten, som fyllt mig med olustkänslor och gett mig förstoppning.

Andreas Åberg

Ur arkivet

view_module reorder
Lili Horváth gästade Stockholms filmfestival med filmen The Wednesday Child. Foto: Chatrin Nyström

Lili Hováth gästade Stockholms filmfestival

I år tävlade för första gången fler kvinnor än män i Stockholm XXVI Competition under Stockholms filmfestival. Tidningen Kulturen träffade en av dem, Lili Hováth från Ungern, regissör till The ...

Av: Lena Andersson | Filmens porträtt | 01 december, 2015

De biologiska föräldrarna. Mötet.

Jag hade ont överallt. Ont i kroppen av min utbrändhet. Det gjorde ondare än förut, det brände sår, i min hud. Jag kände en enorm hopplöshet, kunde inte fokusera på ...

Av: Linda Marie Jum Soon Johansson | Allmänna reportage | 01 december, 2014

Anders Björnsson

Den stora staden. En riksfaktor

Det pågår en snabb och närmast hejdlös tillväxt av de stora städerna i vårt land. Den är inte naturlig, den är tvärtom organiserad. Och den saknar geografisk logik. I informationsteknikens ...

Av: Anders Björnsson | Gästkrönikör | 26 maj, 2015

Lionel Shriver ger inte pengar till cancerforskning

Att det skulle vara något särskilt med Lionel Shriver hade jag nog föreställt mig, men inte på vilket sätt. Det hade nog inte Peter Whitebrook heller, den brittiske journalist som ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 01 oktober, 2011

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

Barbro Hörberg och Barbara Helsingius är veteraner bland Nordens visartister.

Var finns de kvinnliga motsvarigheterna till Bellman, Taube och Vreeswijk?

Jag var nyligen utomlands och råkade av en slump höra en svensk säga; ”de största visartisterna i Sverige genom tiderna är Bellman, Taube och Vreeswijk”. Jag funderade lite kring just ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 13 april, 2016

Det föds en kokbok om dagen

”Äta bör man, annars dör man” borde bytas mot ”Njuta bör man, annars dör man”. Som en av de leende kändiskockarna så riktigt påpekar. Det finns många väldigt bra kokböcker ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 10 januari, 2013

Veckan från Günter

Det finns författare som är som årgångsvin, blir bara bättre med åren. En del försvinner bara in i tystnaden, åter andra mal på som vanligt. Och så har vi den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.