Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!

Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – ...

Av: Björn Gustavsson | 13 december, 2016
Resereportage

Werner Bergengruen - den siste reaktionären.

För drygt femtio år sedan inbjöds Werner Bergengruen att föreläsa för studenterna i Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg (den gången var tyska ännu det andra främmande språk de flesta lärde ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 oktober, 2016
Litteraturens porträtt

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 maj, 2012
Stefan Whilde

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg



Image
Illustration: Edda
Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda sig. Väl ute i hallen ser han hur dörren dyrkas upp: en ståltråd från brevinkastet vrider om låset och en mörkhyad man med mustasch, iklädd ljusblå kostym, tränger sig in i lägenheten. Erik kämpar emot, men har fått kramp i musklerna, de är liksom förtvinade, mannen vrider papperskniven ur hans hand. Erik har kaftan och slöja på sig. Mannen trycker upp honom mot garderoben med ett strupgrepp, drar upp kaftanen och börjar våldta honom.

Erik sjunker ner på golvet, mannen lutar sig över honom och skär upp hans mage med papperskniven. Då mannen ställer sig upp för att betrakta sitt verk sträcker Erik på sig och ser att en blå, vattnig vätska pumpas ur magen, i takt med hans andning.

 

Högarna av vita lakan, täcken och handdukar på golvet är snötäckta bergstoppar bredvid bilskroten. Metallburkarna glänser i solen, en kall vårvintermorgon, ett bilskrot i Alperna. Jag har slut på ravioli, istället åt jag potatismospulver till frukost. När det blandades med saliven växte det mos i munnen. Jag skattade så det sprutade pulver ur munnen, och fick upp mos i näsan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

En pojke sitter på en bänk och gnager på en skalad gurka. Hans keps sitter snett. Bredvid honom ligger matlådan, med hopknölat smörgåspapper i. Förmodligen ligger där också smörgåsrester. Pojkar brukar inte tycka om smörgåskanterna, tänker Erik, speciellt inte från kärnmjölkslimpa som legat i matlådan i timmar. Kanterna hinner hårdna. Pojken ställer sig upp. Händerna hänger slappt längs sidorna, han står med ryggen mot Erik, han tittar sig omkring. Han tittar efter sina vänner, men kan inte se dem. De har gömt sig för honom och ska vänta med att ge sig till känna tills han på något sätt visar att han är rädd, tills han börjar gråta eller kissar på sig. Erik tycker sig höra målbrottsröster, men när han tittar åt sidan förstår han att han hört fel; det är utvecklingsstörda tanter som brölar. Han går ut genom parkens norra port, vänder sig om när han gått över vägen. Parken ler mot honom.

Känner på handtaget till min dörr, det går inte att komma in utan att låsa upp dörren med nyckel: alltså är det låst. När jag sätter nycklarna i låsen och vrider om, låses dörren upp, vilket betyder att det är min dörr jag har öppnat. Jag låser igen, låser upp, går in, stänger om mig snabbt, låser igen. Rycker i dörrhandtaget, dörren är låst.

Han fortsätter gå längs samma väg, och passerar en garageuppfart i betong, täckt med mörkt blod. Längst upp på uppfarten, på en anordning i galvaniserat stål som liknar en piskställning, ligger en kalv som håller på att slaktas av två anorektiskt spinkiga män. De är iklädda endast shorts, när han passerar tittar de på honom och ler. Han ler tillbaka, men det blir ansträngt, för han håller samtidigt andan för att undvika eventuella lukter av djuret.

Jag ligger på sängen, helt stilla, det piper i näsan, en avlägsen trumpet.

Från en frukthandel köper han en genomskinlig plastkorg med persikor, äter två stycken medan han fortsätter promenera, korgen dinglar i ett vitt plastsnöre. En man i blåställ sitter mot en husvägg i skuggan, mot väggen har han ställt upp sina fönsterputsarattiraljer. Bredvid honom sitter en slarvigt klädd äldre kvinna. De pratar tyst medan de delar en joint. En halvtimme senare, inne i hans rum, blir han varse att nästan alla persikor är övermogna. Skalet är så mjukt på dem, att de spruckit av att slå mot varandra i korgen. Korgen har blivit kladdig invändigt. Han ställer den på nattduksbordet, och lägger sig på golvet för att göra armhävningar. Då känner han luktblandningen av persika och jordgolv, och försöker hålla kvar den så länge som möjligt i näsan.

Så fort jag hör ett ljud från trapphuset vaknar jag och sträcker mig efter hammaren. En gubbe har för vana att alltid hosta i trapphuset nattetid, hetsigt och gällt, som piskrapp.

Han släcker alla lampor i lägenheten, han tycker sig kunna tänka klarare då. Han står och stirrar på den avstängda teven, synfelet förvränger positionen för den röda dioden som indikerar att strömmen är ansluten. Trots att han har all sin koncentration riktad mot ett yttre ting som fästpunkt, kan han inte slå bort tanken som kommer mot honom med full kraft.

Med hammarens fot bryter jag loss lägenhetens samtliga dörrlister, och spikar upp dem korslagda över toalettdörren. Genast känns det bättre. Jag har stängt av möjligheten att gå på toaletten, som fyllt mig med olustkänslor och gett mig förstoppning.

Andreas Åberg

Ur arkivet

view_module reorder

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 16 april, 2012

Titta det snöar i Mumindalen!

Muminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 28 december, 2009

Madame Bovarys cyberfascination

Frankrike skapar webbplatser som visar att slikt svenskt Internetutnyttjande ännu så länge är redigt på efterkälken, såväl i forsknings- och undervisningssammanhang som i samverkan med det omgivande samhället. Ett exempel ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2008

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion

Skådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 27 december, 2009

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 maj, 2014

I shot the sheriff

Sen fredagskväll. Mycket sen. Ska vi verkligen ta tunnelbanan? Okej, rädslan ska inte få bestämma.

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Jakten på den sista cigaretten - om Italo Svevo

Vädret är som våren brukar vara - lynnigt och fullkomligt opålitligt. Solen som lyst och värmt den nerkylda staden under flera dagar har försvunnit och himlen har liksom havet mörknat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 mars, 2010

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.