De mortuis nihil nisi bene Med anledning av Alla helgons dag

En av mina vänner dog i kräfta. ”Han skall gravsättas på lördag”, tillkännagav hans flickvän som trodde att jag skämtade en smula när jag svarade ”it’s bad for him. Jag ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2013
Gästkrönikör

Att fixera en undflyende verklighet

I mitten av 1950-talet utkommer en diktsamling med det förbryllande namnet Rasterrasser på mytomspunna Metamorfos förlag. En samling klädd i en anspråkslös brun pärm. Därinnanför återfinns dock en för tiden ...

Av: Josefine Ek | 12 Maj, 2009
Essäer om litteratur & böcker

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | 18 Maj, 2016
Konstens porträtt

Ofog och villaägarna

Bredd i samverkan är ofta önskvärt. Men så uppstår också frågor om träffsäkerhet. Kulturens Per-Inge Planefors har varit i Askersund på ett dynamiskt nätverksmöte. Nitton personer från Aktionsgruppen Rädda Vättern ...

Av: Per-Inge Planefors | 11 mars, 2013
Gästkrönikör

Christer Hermansson

Christer Hermansson och AVANTI!



Utdrag ur den satiriska romanen AVANTI!  (Bokförlaget Mormor)




 

Christer Hermansson, född 1963, är författare och har tidigare utgivit flera romaner, diktsamlingar och debattböcker om bibliotek och kommunal kulturadministration: Ich bin ein Bibliothekar!, Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?, Kulturchefen och Kontorsmannen. Han arbetar också som kulturchef i Strängnäs kommun.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Uppstartsmöte

 

Tisdag den 16 augusti 2016 var en strålande sommardag. Solen dominerade, himlen var molnfri, luften stod nästan helt stilla. Det var varmt och svettigt.

I mötesrummet Tillsammans, uppkallat efter kommunens nyligen politiskt antagna vision: ”Tillsammans utvecklar vi framtidens kommun med individens behov i fokus”, satt fyra till synes välmående personer och granskade varandra nyfiket. De var alla fräscht bruna i huden efter att förmodligen ha tillbringat stora delar av semestern utomhus. Två kvinnor och två män som satt mittemot varandra vid ett bord.

En av männen, storväxt och med en rejäl kulmage, han hade en ganska vulgär hjärtmönstrad röd och vit kavaj på sig, reste sig och ställde sig framför whiteboardtavlan.

–        Ja, mina kära kolleger, då sätter vi igång! Välkomna! Det är jag som är Leonard Lundberg, utvecklingsdirektör sedan den 1 mars i år. Vi kommer att hålla på i max 45 minuter. Jag är tidhållare. Kommundirektören rekryterade mig som utvecklingsdirektör, en helt ny tjänst för övrigt, efter att ha hört mig föreläsa på en konferens som Näringsdepartementet anordnade. Han blev oerhört betagen av min föreläsning om leanmöjligheter i offentlig sektor, och det kan jag faktiskt förstå. Det var många som var imponerade.

En av kvinnorna i rummet viftade ivrigt med sin högerhand.

–        Du behöver inte räcka upp handen, log Leonard. Bara säg det du vill säga, det här är inte en samling på förskolan.

–        Ja, jag heter Emma Thorsdottir, jag har isländskt blod i mina ådror, därav mitt efternamn, och apropå blod så blöder du i huvudet, Leonard.

–        Gör jag? Jävlar!

–        Ska jag hämta något att torka med, undrade Emma.

–        Nej tack, jag har en näsduk i fickan. Ni får ursäkta mig, men jag rakar mitt huvud flera gånger i veckan när jag arbetar, men nu när det har varit semester har jag låtit håret växa. Jag tog väl i för hårt i morse, och då kan det komma blod. Jag lovar att det inte ska hända igen i ett sådant här viktigt sammanhang.

–        Det gör ingenting, sa Emma.

–        Nej, men jag vill fortsätta min introduktion. Leonard harklade sig. Det finns ett syfte med att just vi har samlats. Jag ska berätta varför.

 

Leonard öppnade en flaska mineralvatten och hällde upp i ett glas.

–        Som ni redan vet behöver kommunen bli bättre på… ja, allt. Så är det. Även om politikerna inte väljer att uttrycka sig så transparant och tydligt som jag gör. Kommunen behöver utveckla ett nytt målstyrningssystem och förbättra den kommunala organisationen, göra den mer effektiv och kvalitetssäker, både på politiker- och tjänstemannasidan, så att medborgarna känner att de kan lita på oss som arbetar i den offentligt finansierade verksamheten. Vi är till för medborgarna, kunderna, skattebetalarna – kärt barn har många namn, sa Leonard. Och det är därför jag och den kvalitetsgrupp som ni nu ingår i har fått ett uppdrag.

Leonard tog upp sin näsduk igen och torkade sig i bakhuvudet.

–        Det känns som om jag fortfarande blöder. Gör jag det?

–        Ursäkta, jag heter Aniela Jonson, jag är ekonom och jag…

–        Vi ska presentera oss för varandra om en stund, avbröt Leonard.

–        Ja, men jag vill verkligen säga att vi inte får glömma mindfulness.

–        Mindfulness? Vad menar du?

–        Jag menar att mindfulness hjälper oss att vara mer närvarande här och nu. Och kommunen erbjuder inga fortbildningar i mindfulness. Varför? Om nu kommunen ska bli bättre för alla människor?

–        Aniela. Var det Aniela?

–        Ja.

–        Låt mig först få prata färdigt. Jag tycker inte om att bli avbruten. Avbryt mig inte! Är det uppfattat? Vi måste hålla tiden.

 

Leonard gick fram till whiteboardtavlan, tog en röd penna och började skriva, tre stora versaler som ingen närvarande kunde missförstå: NPM.

 

–        Vet ni vad NPM står för?

–        Jag vet, jag är Niklas Tonström, safetycontroller på stabsavdelningen, det betyder New Public Management.

–        Och vad innebär det, undrade Leonard.

–        Tja, en kort definition skulle kunna vara att NPM är en politisk reformideologi, en strategi för att omvandla verksamheter i den offentliga verksamheten som är baserad på en företagsekonomisk styrningsmodell. Ständig rationalisering av drift och organisation ska göra det hela mer kostnadseffektivt. New Public Management är också verksamhetsoberoende. Det går att applicera på alla verksamheter, fortsatte Niklas.

–        Det är en rimlig tolkning, sa Leonard.

–        Var det inte en journalist som skrev kritiskt om detta, sa Emma.

–        Jag har läst flera kritiska artiklar om NPM, sa Aniela. Reglerna för arbetet blir onaturliga och konstlade, påstod någon. Behövs det inte mer mindfulness för att komma till rätta med de problemen? Eller har jag fel?

–        Det har pratats om dysfunktionell byråkrati, dokumentationshysteri, detaljfixering och att många professioner har fråntagits sitt inflytande på arbetsplatserna, fortsatte Emma.

–        En annan kritik, inflikade Niklas, är att målnedbrytning, resultatmätning och kvantifiering har ersatt styrning genom yrkeskunnigas ansvar.

–        Ni har helt rätt i att de senaste decennierna har mål- och resultatstyrning, ökande kontroll och användandet av ekonomiska incitament och köp- och säljmodeller präglat den offentliga sektorn, sa Leonard. Men New Public Management har också inneburit att fokus varit på individens bästa och valfrihet. Och det är något som politikerna här i kommunen prioriterar. Den nya visionen säger ju egentligen allt: ”Tillsammans utvecklar vi framtidens kommun med individens behov i fokus”. Svårare än så är det inte.

–        Då måste vi ha med oss medborgarna, ja, alla som är bosatta i kommunen. Många är inte svenska medborgare, sa Emma lätt upprört. Flyktingarna till exempel.

–        Givetvis, förklarade Leonard. Men med utgångspunkt i New Public Management ska vi göra denna kommun till den kanske allra främsta i Sverige! Vi ska implementera en kulturrevolution i organisationen! Vad tänker ni om det?

 

Det blev alldeles tyst rummet. Ingen förmådde att säga någonting. Det var trots allt väldigt varmt och fortfarande nästan semester. Och rädslorna över att säga något ofördelaktigt inför utvecklingsdirektören tog överhanden. 

 

Emma öppnade en flaska mineralvatten. Det gjorde Aniela också och skickade flaskan vidare till Niklas när hon hade hällt upp i sitt glas.

 

–        Ni får låta informationen sjunka in ett tag. Nu vill jag att vi berättar för varandra vilka vi är! Vi ska arbeta tillsammans mycket intensivt det närmaste halvåret. Vem vill börja, undrade Leonard.

–        Jag kan kasta den första stenen, skojade Niklas.

–        Härligt. Avanti, Niklas! Och självklart ska vår kvalitetsgrupp ha ett namn som jag har bestämt.

 

Leonard gick fram till whiteboarden, tog ännu en gång en röd penna och skrev i versaler: AVANTI!

 

–        ­Varsågod, Niklas, sa han sedan. Vem är du?

 

 

 

 

 

AVANTI!  är kanske den första romanen någonsin om NPM (New Public Management).

 

Christer Hermansson

Ur arkivet

view_module reorder

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 11

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 19 juni, 2017

Tove Folkesson. Foto: Gian-Luca Rossetti

På jakt efter Carpe diem-generationen

Hon blev rosad för sin debut "Kalmars jägarinnor", som handlade om ett egensinnigt gäng tonårstjejer. I Tove Folkessons nya roman "Sund" fortsätter en av jägarinnorna sökandet efter mening och sanning ...

Av: Yrsa Winbergh | Litteraturens porträtt | 16 april, 2015

Erotisk krönika VII – Ensamhetens lust

Nätterna är ljusa, lämnar inget i skugga. De ord som nyss lämnat deras läppar hänger kvar i rummet. Ingen av dem ville höra, än mindre se. I en hårslinga fastnat ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 09 augusti, 2012

Langsomhet

Innledning Det gis ulike slags holdninger. Med ‘holdning’ forstår jeg ‘å ha en fast innstilling over livet’. Ett eksempel på en holdning, eller en innstilling, overfor livet, er at det gjelder ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 juli, 2014

Per-Inge Planefors

Skattefria zoner för påfolkning

När vi reflekterar över höst-vintern 2015 förvånas vi över hur praktiskt taget en hel debatt kasade. För att inte säga gled iväg lika förrädiskt som en lavin. Jag tänker på ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 28 december, 2015

Veckan från hyllan, Vecka 26 - 2012

Det har varit val i Grekland. Huvudfrågan gick inte av för hackor – det gällde att rädda landet ut ur krisen. Valet vanns av det konservativa Ny demokrati. Vad som ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 juni, 2012

Mats Waltre. Nya dikter

Vad är poesi? Det är lätt att tänka på produkten – dikten på pappret. Att den ska vara vacker i någon mening, gestalta djup och så vidare. Men det är ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 09 juni, 2014

En hundra år gammal kyla

Det var ett tag sedan vi lämnade motorvägen. Nu slingrar vi oss fram på små vägar mellan solbelysta fält. Säden gungar sommargrön i julihettan och vi letar med hjälp av ...

Av: Elisabet Lunhga | Gästkrönikör | 17 november, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.