MADE-festivalen, 6-9 maj 2009

Mitt i MADE Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance ...

Av: Nils Jernelius | 10 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | 05 november, 2012
Essäer om musik

Amsterdam, strax till vänster om Spuistratt

Vi vänder runt hörnet på Spuistratt, och skyndar mot restaurangen vi ska träffa kollegorna på, och där, i ögonvrån, fångar mig omslaget på det senaste numret av den amerikanska kulturtidskriften ...

Av: Mikke Schirén | 15 november, 2014
Gästkrönikör

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | 09 december, 2010
Musikens porträtt

Fortunato Depero, I bevitori e la locomotiva

Ljuset i skuggorna av Melker Garay



Vi människor har hemligheter. Så har det alltid varit. Hemligheter som vi vill bevara endast för oss själva. Ja, annars vore de inte hemliga. Och frågan är om vi inte även bär på hemligheter som är oåtkomliga för oss själva. Oåtkomliga för vår egen skull.

 


Vad är en människan när hon inte längre bär på någon hemlighet? Och vad gör man med en sådan människa?

 Måhända kommer vi lyckas med att montera ner människan till en nivå där atomer flödar och strömmar fram. En nivå där vi kan fånga en av dessa atomer och klyva den många gånger om. Så vill man åtminstone tänka. Men kan det vara så att hur vi än klyver den kommer människan aldrig att bli helt avtäckt och blottad, då det finns något i henne som vi inte tycks kunna komma åt. Och som vi kanske inte ska komma åt. Något som skyddar människan från sig själv.

Vad är i sådana fall detta något som inte låter sig mönstras och skärskådas? På vilket sätt ska man tala om det? Hur närmar man sig något som finns där men som på samma gång inte finns där? Det är med sådana frågor man närmar sig ett mysterium. Likväl är det som om man förkastar tanken på mysteriet. Sådant hör inte till vår tid. Ja, för man tror på att vetenskapen med sitt kunskapsanspråk en dag ska avslöja det där vi människor bär inom oss. Det där som man bara kan ana. Och som konsten, litteraturen och musiken genom tiderna försökt fånga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kunskapens lokomotiv kan ingen hejda när det far fram över en räls som ingen vet vart den leder. Lokomotivet – denna tunga och bullrande farkost – drivs fram av övertygelsen om att ju mer vi vet desto lyckligare kommer vi att bli. Strävan efter lyckan har som bekant satt många krafter i rörelse. Men kommer vi att bli lyckligare när vi upptäcker det som är fördolt i oss? Ja, ropar de som tålmodigt och sorgfälligt skalar av varje tunt skikt av vårt inre. Och sedan hävdar de att mycket kommer att förändras till det bättre när vi nått fram till det skyggt gåtfulla som varje människa har inom sig.

Vad som kommer att förändras, kan ingen svara på. Men allt kommer att bli bra. För vem? undrar jag. Och vad kommer att bli kvar av mig när man kan se rätt igenom mig? Vad är en människan när hon inte längre bär på någon hemlighet? Och vad gör man med en sådan människa? Vad blir det av en människa som blivit allmän egendom. Och vad händer när det undersökande skarpa ljuset som riktats mot henne är så pass starkt att det tar död på alla skuggor som finns inom henne? Skuggor i vilka hon tidigare kunde gömma sig för världen och för sig själv.

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | Essäer om konst | 14 september, 2006

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum

Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848) ...

Av: Edgar Allan Poe | Gästkrönikör | 07 oktober, 2015

Intresset för Ibsen fortfarande högst levande i Frankrike. Hur väcktes det?

En vårdag 1887 släpade den unge amatörskådespelaren André Antoine i kraftigt motlut sin mors matsalsmöblemang på en dragkärra uppför de kullerstensbelagda gatorna i Montmartre för att slutligen sätta ner sin ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer | 08 juli, 2014

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 14 september, 2017

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd

Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758 ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 juni, 2014

Diktandet och kriget

Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 mars, 2017

Exit Brexit?

”Olika metoder för ’objektiv upplysning’ vid folkomröstningar” är titeln på den skrift från 1921 som Herbert Tingsten blev docent på och senare professor i statskunskap vid Stockholms Högskola, som det ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 juni, 2016

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.