Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Identiteten

Emnet for dette essayet er følgende tre spørsmål: 1. Hva er jeg? 2. Hvem er jeg? 3. Hva for relasjon er det mellom disse to spørsmål? I første og siste ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 december, 2009
Agora - filosofiska essäer

Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 2

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 Maj, 2013
Essäer om musik

Michael Economou

Två dikter av Michael Economou



Dikterna är hämtade ur Michael Economous diktsamling ”Ja”, som utkommer i september i år på Black Island Books
Dikt ett: I byn Isla Negras hade Pablo Neruda ett av sina tre hem i Chile. Poeten hävdade med emfas att alla som inte hyllade Stalin var reaktionärer, men detta märkliga ställningstagande skulle han ångra.
Diktens avslutningsord är hämtade från Keats gravsten på protestantiska kyrkogården i Rom.

 


 
Om havet kunnat viska sin kärlek
till Pablo Neruda

Vad poesin betytt för världen som också är vikt åt havet
är stor poesi. Det finns inga hav som varit farligt för
1900-talet, men det finns dikter som förblir ofarliga.

Isla Negras flyter ännu i frågor som ställs av Stilla havet.
Det finns inget mer genialiskt än att i vattnet kallas Neruda.
Och inget är så korkat som att på land tänka sig poesin död,

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

när allt blöder och skriker efter de värden som väcks till liv
av den. Stjärnorna i havet lyssnar ständigt på poesins röst,
gryningen i rött vatten lever av poesins krav på världen.

Vilken poet kan stå i hamnen utan att fantisera om djupet
i oceaner, utveckla tankar om ett vatten som alla kan gå på?
Vilket skepp bestjäls inte av vågor, vilken framtid är inte

kölvatten från det förflutna? Ovan den oändlighet som skrivs
som världshavens dikt går Neruda fyrvakt, ser inte klart
i natten, men granskar vad sekler utsätter människor för.

Ja, att älska är en färd mellan vatten och stjärnor, men
att se rätt är i det långa loppet en tyngre merit. Stalin
var ingen vän av hav, ingen älskare åt kvinnor av hav!

Pablito, människokärleken dör av diktaturer långt in
över kontinenter; framtidshoppet stärks av friheten i
hav, vattenvidders öppna bekännelser. Stanna därför

inte på land, gå till platser där sikten bejakar vatten.
Och skulle horisonten stava fel: Ruda, får havsvindar
rätta till Neruda Neruda Neruda i signalklart fyrspråk

om Välkommen till havs där sången om människan
rider på poesins vågor. Inget är så sant att det inte
kan flyta på oceaner, inga ringar större än vattnets.

Ingen död är därför mer liv än den som skrivs i hav.
Bättre än juntan erbjuder Keats frihetens summa:
Here lies one whose name was writ in water.

 

Ord för Atwoods vildmarksdröm
om Kanada

 

Kanada är en skog i hjärtat som slår för vinden.
Så överlastad är raden ett tungt språng in till
Atwoods dröm: unkna kartblad, årtal möjligen

1943, vägarna i linjetrafik åt oändligheten till.
Stationshus ser rivna ut också som små prickar
längs rälsen, färre och färre kyrkor: till slut dör

religionen i osäkra trakters hedniska mörker.
Ingen hejd på obalansen! Så mycket honung
i städernas omland! Att vara kanadensare,

vandra ut i vildmarken utan tanke på att återvända
har inga markörer på kartan. Björn, varg, lokatt:
det behövs tystnader för att beskriva de djuren.

Uppriktigt, sant, falskt: det behövs ensamheter
för att få syn på vad som kan gestaltas om det.
Att gå undan, välja att leva utanför står skrivet

lika mycket i stjärnorna som i Atwoods dröm:
Människa, det behövs lika stark tro som äkta
djup för att våga göra det. Innebörden rör sig

långsamt norrut, ensam, utan tid, i trots nog
att utmana ödslighet längs bristen på vägar.
Om natten, i månens fullgrinsljus, är detta

Into the Wild fäst vid universums yttersta
välkomstssken, och inte på kartan som här
är meningslös, utan framåtflöde. En blick

mot norr behöver ingen vägledning, men
gemenskap med tystnader längs floder, i
dalar och ravinsprång. Möter Atwood nu

mycket långsamhet är drömmen framme
i det som var dess avsikt: stadig tillförsikt,
envist uthärdande i världens rika tomheter.

Michael Economou

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Monets hus i Giverny,  exteriört Foto Johan Werkmäster

I Monets fotspår genom Normandie

Ett nytt konstreportage av Johan Werkmäster den här gången på spaning efter Claude Monet

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 12 december, 2017

”The Lovers” (2001) North Tyneside UK. av Sneha Solank

Svartsjuka, otrohet och brustna hjärtan i konsten

De står nära varandra, sammankopplade som en enhet, omgivna av ett rött varmt sken. Mellan de två älskande växlas romantiska strofer av poesi. Men kärleken är bedräglig, ett virus smittar ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2015

Utan vatten inget liv

  Ett isande rop drar fram över jorden... Utan vatten inget liv... I vinden hörs språken en blandning av orden.Naken och hungrig, törstig och sjuk. Varje dag knackar de på min inre dörr... Barn med ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 15 april, 2013

Minnen med själen som bild – tribut till Kjell Espmark

Utan siktdjup ingen dikt.Ingen sikt utan dikt. Eftersom detta ska formas till en minnes-essä/resa över en högst levande författare så styr jag först mot det Ithaka som var innan jag lämnade ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 17 augusti, 2014

Minnesmärke över Memphis Minnie i Walls, Mississippi. Foto: Thomas R Machnitzki/Wikimedia Commons.

Memphis Minnie – Elgitarrkung och bluesinnovatör

Sara Forslund porträtterar Memphis Minnie.

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 29 augusti, 2016

Lagerarbetare med sax och vassa ord

Min frisör Lennart och jag har ett ständigt pågående tugg. Och det har blivit ett behov att lite då och då klippa till med hårdvinklade ord och skruvat prat. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 08 april, 2013

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 26 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.