Resan

Ett ansikte utan uttryck. Efter två minuter slutade jag försöka läsa hans ansiktskarta. Jag bara lyssnade på rösten istället. Men var det verkligen Lasse jag pratade med? Alla brandskadade ser ...

Av: Eva Hanson | 20 Maj, 2012
Gästkrönikör

Plurale perspektiv i filosofi, poesi og vitenskap

Innledning Filosofi er ikke bare om mange forskjellige saksforhold, slik at en kan snakke om matematisk filosofi vs. eksistensfilosofi, politisk filosofi vs sosialfilosofi, historiefilosofi vs. filosofihistorie, for eksempel. At det gis ...

Av: Thor Olav Olsen | 21 augusti, 2012
Agora - filosofiska essäer

Mot en tillgängligare litteratur!

I spåren av den ökande, ja – fortfarande ökande – digitaliseringen av vår litterära skattkammare så vände sig redaktör Räihä till eboksförlaget Pupill för en kort pratstund, över mail såklart; ...

Av: Freke Räihä | 08 november, 2011
Kulturreportage

Nyårsdagen 2007

Nyårsdagen 2007 Första januari 2007 – när jag hör om stormvarning klass tre beslutar jag mig för att åka tåg till Malmö och fotografera. Tar med min gamla Canonkamera, som jag ...

Av: Jenny Nilsson | 01 februari, 2007
Bildreportage

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale



Splittrande självpresentation


Bild: Hebriana Alainentalo

Bild: Hebriana Alainentalo

Alldeles nära fredagens hetsjakt sitter en häxa och
vilar. Hon har exproprierat en snabbköpsvagn, som
hon fyllt med ordspråk och tulpaner. Himlen är
torr som ett nystruket lakan. Framför bankomaterna
tänds kvällens bål.
Bild: Hebriana Alainentalo

Bild: Hebriana Alainentalo

Annons:

Några udda ord isolerade av ett plötsligt oväder
Punkten och skiljetecknen är det hela. Resten är utfyllnad.

Fönstren håller mig i händerna. Molnen sår sin sådd i själen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Höstarna klänger i trädtopparna för att hålla lustarna under uppsikt.

Trädgården är så liten att den knappt ger plats åt häpnaden du väcker.

Tiden förändrar alla emellan. Som hösten och vintern och ditt liv och mitt. Men i tavlornas evigt gröna värld är väggarna ofrånkomligt påträngande. Dina tider är för mig trots allt oläsliga.

Jag bygger drömlika städer i främmande ögon. Olovligt, undflyende, obligatoriskt.

Ja, vänner, allt fladdrade ju plötsligt förbi. Men så kan det ju bli. Vi befinner oss ju i skiljepunkten mellan två ändlösheter. Vi är alla skepp på ett fotografi.

Ögonblickens betsel, kroppens successioner. Kroppens huvud ser sina fötter. Instängd i sig själv bryter den sig plötsligt ut.

Alla mina handlingar är omaka som vintervantar.

Vi ser varandra genom de slående fönstrens svarta fönster.

Trösten tillhör livets ekonomiska transaktioner.

Jag trängtar efter kärlek här vid lakanets strand. Minnena angriper mig som flugor.

Livet, döden, väggarnas rörelser och ramarnas förluster. Minnets fasta fästens bultar bultar. Sorgen riskerar att rasa ihop.

Det händer att även du lever i det språk som talar mig flytande.

Jag begrundar dina erfarenheters tättskrivna läppar.

Jag trängtar efter kärlek här vid lakanets strand. Minnena angriper mig som flugor.

Livet, döden, väggarnas rörelser och ramarnas förluster. Minnets fasta fästens bultar bultar. Sorgen riskerar att rasa ihop.

Min kust är jag, och jag är min kust. Vi hoppar mellan varandra såsom känslor.

För att slippa min ångest tränar jag mig att stå som kungspingvin i Antarktis.

Valet står mellan att återvända till paradiset eller att uthärda resan över Styx. Detta är mitt och alla människors ultimatum.

I mina löjliga ordkvadranter försöker jag fånga både dig och mig. Ändå kommer vi båda alltid att drunkna i Origos djup.

 

SIGNATURER

Alldeles nära fredagens hetsjakt sitter en häxa och
vilar. Hon har exproprierat en snabbköpsvagn, som
hon fyllt med ordspråk och tulpaner. Himlen är
torr som ett nystruket lakan. Framför bankomaterna
tänds kvällens bål.

ALMANACKA

Väntetiden vid hållplatserna
Köerna av människor utan namn
Tomrummen på onsdagarna

SPÅR

Man kan alltid ta en annan spårvagn. En annan tunnelbanevagn.
Ett stickspår. Gömma sig bakom "nästa". Man kan alltid välja
sin ensamhet. Det ensamma spåret. Åtminstone i lönndom.

TANKENS METEOROLOGI

Molnmassorna drar fram som hangarfartyg
Tankens kompassnålar fräser
Än en gång undgår oss saken

PÅ TRÖSKELN TILL JUNI

Smaken av isvatten
Fågelns grå fjädrar

Sorgens Schubert

Regndroppen som
hänger sig kvar

ÖGONBLICK

Strax innan Messi slår sin frispark
är världen utan andetag.
Minnet är vitt som is och rutigt
som schack.

TUVA

När man hoppar från tuva till tuva får man inte tänka på annat.
Risken finns att man rasar ned i en vulkan.

NATT I STAD

Jag är en av de sista gästerna.
Krogen stänger omgång för omgång.
Det är mycket nära till Brunnsparkens
tvivel.

Göteborg ligger utstrött som ett fält
av bitsocker. Mellan bitarna försvinner
stegen som vadderade kastanjetter.

Befälsbilar skingrar resterna av de
sista hunnerna. Jag smyger mig ut.

KOMMENTAR TILL EN PARTLEDARDEBATT

I språket finns en tystnad som kan uppfattas
som Gud.

Vår längtan är en bro mellan fysiken
och metafysiken.

Motsägelser präglar varje stund så länge oförlösta
frågor räds sina skarpa svar.

Numera får ingenting vara så svårt att det kräver en
ansträngning av den som vill förstå.

Det som förstås förblir dessutom ofta missförstått
i kraft av förenklingens oerhörda komplikation.

Vi förflyttar oss i en flock av skiljetecken
som svärmar omkring oss som vardagar

Människor som varit är ofta ännu idag.
Med den skillnaden att de nu bär med sig
erfarenheten av sin egen komplexitet.

Ögonblicken när vänskapens broar
är mer hållfasta än vår förtvivlan.

OMGIVNINGEN

I omgivningarna sover en hel orkester.
Den snarkar ute i havet och inuti graniten;
i jorden och uppe bland träden;
i husen och i några ögonkast.

VILSEN IGEN

Just den här staden är lite märklig, märker jag, och jag är väl inte den som kan visa vägen heller. Men i mig finns hela staden som modell, varenda vrå och tvärgata. Varenda busstid, vartenda spårvagnsspår; till och med priserna på hundra krogar. Modellen stämmer och stämmer inte med verkligheten. Mitt medvetande har gått vilse. Inget centrum finns. Ingen fasthet. Staden ligger begravd under ett halvt livs missuppfattningar. Jag går tvärs genom staden utan att lämna dess periferi.

TAXI

Står och väntar på taxi.
Tittar stint på gamla posthuset.

När en människa dör
förändras hennes porträtt.

KONTRAST

Vi förstår dagen
endast för att vi
lever i mörkret

Det absoluta ljuset
är ett svart hål
varur drömmar
sipprar ut bakvägen

GLASÖGON

I litteraturen, skrev Freud på ett ungefär,
återfinner vi dem som ännu förstår att dö.

Jag börjar att leva först, skrev Rousseau på ett ungefär,
när jag betraktar mig själv som död.

Att dö är att byta glasögon för att kunna leva.

"CITAT"

"En lyckad skapelse är löken,
världens mest välslipade mage.
Den omger sig själv med glorior
till sin egen ära."

INSIKTER EFTER EN GÅRDAG

Vi knöt ihop våra idéer utan att veta om det. Kropparna låg vid varandra som invändningar.
*
Bakom ryggen viskar elden. Den fräser lätt som en avsigkommen dröm. Avsigkomna drömmar kliar och smeker på en och samma gång.
*
I varannan klyfta härskar en tystnad. Sådan tystnad är tro och evighet och stor förundran.
*
Med månen i ryggen slinter vi inte med fötterna. Havets silverväg håller våra tankar i handen. Vi når fram.
*
Det sprider sig ut över landskapet. Trots min hörsel ser jag det därför tydligt. Ändå virvlar kompassnålen runt som en fråga.

JUNINÄTTER

Sömnen föll som utropstecken ned i djupet från krita till jura. Rötterna är blottlagda. En klase druvor väntar på min gryningshand.

Himlen flyr min blick och tanke. Jag är fixerad vid marken. Härjad som en mussla angripen av havstulpaner. Mot Ekelöf hävdar jag att kropp och själ båda är in- och utsidor.

Jag bodde en gång i Toronto och besvarade omedelbart hennes brev. Sedan hände det sig att jag fick snedda som en generad krabba.

Mina stränder är ofruktbara och gravida. Ingenting händer och allt. Min näsa ger sig ut på en oändlig resa.

Suddig inträdde hon i livet. Styv och rak gick hon vidare. Örter och träd är veka och oöverkomliga
Genom ett stort, rentvättat fönster flyr min ande. Dräkterna hänger på tork. Som jag ville att vi nådde varandra utan att skära oss på splittret.

Hur kan man, på ett papper skört som skymningen, skriva begripligt? Stillheten och tomheten är allt. Med riskorn delar jag sålunda upp mitt liv. Detta är att spela schack, inte med döden, utan med en zenmästare. Jag kände honom personligen för tusen år sedan.

GRAVSKRIFT

Döden är frän, definitiv och punktlig. Utan egen gravsten. Som när vinden upphör under hösten. Och molnen driver vidare åt sitt näste tvärs över himlen. Graniten talar till sina vandrare i Hälleviksstrand. Platsen är ett sår. Vandrarna vandrar tvärs genom sina bandage. Det händer att jag ingenstans i det yttre finner bekräftelse. Den inre världen anmäler då ofta sitt intresse. Situationen transcenderar sina dimensioner.

PROPORTIONER

Den existentiella människan snackar inte
hon ingår alltid i sina egna frågor och bekymmer
Den kaxige, däremot, har en misstänkt stor tanke om sig själv,
som hon alltid proklamerar – gärna på torg.

Amuletter rostar aldrig om vi inte pantsätter dem
Det är förresten just idag en dag till gräsets ära
vari kalvarna ger hopp om en sorts fortsättning

Simmaren drunknade strax utanför vår brygga.
Men återuppstod i tången och de varma seglen.
Det är mycket som är märkligt här mellan sången
och tystnaden -.

MINNE

"The door creaks. A cod stands on the threshold".

Undervattensvärlden lever som himlen i blått ljus.
För en människa är skillnaden försumbar.
Som fisk är nyanserna livsviktiga, och nästa krön ett veto.

Lyft!

I varje fisk finns ett nedärvt minne om döden
i form av ett felaktigt val.

Carster Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 21 augusti, 2016

Strindbergsk puttrande kittel

”Strindberg är död! Leve Strindberg!” frestas man utbrista – för nog är August Strindberg larger than life så här 100 år efter sin död. Själva jubileet tjuvstartade redan säsongen innan ...

Av: Lena S. Karlsson | Reportage om scenkonst | 25 Maj, 2012

I AM POEM - Att, med andan i halsen, att, att läsa något…

Här genomförs en läsning/upplevelse/ingångsplacering av den konceptuella och digitala dikten I am, å ena sidan för att jag upplever att texten är en av de mest intressanta jag har stött ...

Av: Freke Räihä | Litteraturens porträtt | 22 Maj, 2011

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Donna me prega

    Donna me prega, - per ch'eo voglio dire      d'un accidente - che sovente - è fero      ed è si altero - ch'è chiamato amore:      sì chi lo nega - possa ...

Av: Guido Cavalcanti | Utopiska geografier | 25 december, 2012

Jansonitmålaren Olof Krans. Bishop Hill, svenskhet på prärien IV

De gamla jansoniterna hänger på väggarna och blickar ut ur historien som själsliga vittnen berättande om det som en gång var av umbäranden, fattigdom, religiösa kontroverser, personliga fejder men också ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 02 april, 2014

Postapokalypsens symboliska murar

När jag var i Tokyo i maj visade min kompis upp en mangabok med en gigantisk, flådd jätte på framsidan. Ovanför jätten svävade en liten mansfigur med två dragna, sylvassa ...

Av: Sebastian Lööv | Essäer | 08 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.