Barbro Hörberg och Barbara Helsingius är veteraner bland Nordens visartister.

Var finns de kvinnliga motsvarigheterna till Bellman, Taube och Vreeswijk?

Jag var nyligen utomlands och råkade av en slump höra en svensk säga; ”de största visartisterna i Sverige genom tiderna är Bellman, Taube och Vreeswijk”. Jag funderade lite kring just ...

Av: Sara Forslund | 13 april, 2016
Musikens porträtt

Varför firar vi jul?

Ty ett barn har fötts, en son är oss givenVäldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes. 9:6). På något sätt är ...

Av: .Lars-Erik Gardell | 24 december, 2009
Övriga porträtt

Om Liv och Död. Eutanasi - Dödshjälp

Debatter om dödshjälp flammar upp med jämna mellanrum och krav ställs att eutanasi bör tillåtas i vårt land liksom i Holland och Belgien. Statens medicinsk-etiska råd (SMER) föreslog nyligen ...

Av: Lena Månsson | 24 februari, 2009
Reportage om politik & samhälle

Ungdomsdeckare, ett nytt äventyr

Ture Sventon privatdetektiv och Ture Sventon i öknen (bägge Rabén & Sjögren) har hittills återutgivits i Åke Holmbergs klassiska ungdomsdeckarserie (med Sven Hemmels fina illustrationer) om privatdetektiven Ture Sventon. Eller ...

Av: Bengt Eriksson | 19 januari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Carster Palmer Schale

Fem dikter av Carster Palmer Schale



nya dikter av Carster Palmer Schale


 
Ode till en balja

Gjord av zink, grå som en gogolsk kappa, rund som ditt öga
omsluter den tryggt det dyrbaraste regnvatten utan åthävor.
Fylld med purpurröda körsbär, leende med glimtande glans,
lägger den sordin på hejdlösheten med sin stumma ton.
Som en kluven sfär öppnar den sig mot dagen och natten
beredd att skydda honungsmeloner, salt och pepparrot.
Är den tidvis tom törstar den efter att bli till brädden fylld
om det så bara skulle vara av morgondimma och skugga.

Klockan fyra på natten i Bohusläns skärgård

Allt är stilla och mörkt.
Drömmen släpper långsamt
taget om tanken.
Dygnet drar sitt djupaste andetag.
Inget flimmer, inget brus,
inga bilar, inga dörrar, inga apparater.
Klockan fyra på natten i Bohusläns skärgård.
Varken dag eller kväll, varken morgon
eller natt är det i denna tidens oas.
En paus, en station, ett semikolon, en fördröjning;
ett gupp i tiden. Det är vad det är.
Klocka fyra på natten i Bohusläns skärgård.
Händavärlden sover.
Inte en enda startnyckel har ännu vridits runt.

Du återuppstod kvart över elva

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Du åkte tåg och frågade en medpassagerare vad klockan var. Medpassageraren svarade inte.
Sådant händer.
Hur kände du dig när medpassageraren inte svarade? Du kände dig förvirrad, ställd och bortgjord. Du visste inte vad du skulle ta dig till härnäst. Upprepa frågan? Avlägsna dig? bli
arg?
Det kortaste samtal man kan tänka sig består av en fråga och ett svar.
Uteblir svaret så är det som om något amputerades. Du känner dig dum. Stum. "Dumb".
När din medpassagerare inte svarade på din fråga förstummade han dig. Det var visserligen
medpassageraren som först demonstrerade stumhet, men detta förstummade i sin tur också dig.
Emellertid hände det sig denna dagen, att du blev löst ur din iråkade stumhet. Efter ett ögonblick hörde du nämligen snett bakifrån en röst som sa "Kvart över elva".
En annan medpassagerare svarade alltså i den första medpassagerarens ställe. Du vände
dig om, nickade, log och sa "tack". Det var som om du blivit återinstallerad som fullvärdig
medlem i kupéns samhälle. Eller var det som om du åter tillerkänts dina allra elementäraste
mänskliga rättigheter. Du återuppstod alltså kvart över elva. En kort stund var du död.
Ord är kött.

Över himlen sätter livet segel

Jag finner mig själv stirra
på min plats, på min bänk
som jag i så många år
trott mig sitta på
den bänk, den plats
som i detta ögonblick
försvann
men som någon gång ändå
måste finnas
stilla
en plats, en plats, en plats
i det fasta, flyende mörkret

Vid det svarta vattnet
nära den alggröna kajen
där bilder i bilder
och kön
och kroppar
från någonstans annars
lyfts fram
och åter

I smaken av grön tångskog
och, och, och
den rullande ångesten
som driver som vrakgods mot stranden

Det viskas mellan luft, och land och hav
Språket lyser
och skimrar över oss och dig
välsignelserna

Och ett fiskstim fångas in
i nätet
som ett fågelstreck fångas in
som tomtebloss som sprakar
innan döden

Språket, språket, språket
tystnar aldrig
Vilken är hemligheten bakom detta
Varför talar du alltid Gud
så att vi inte får förstå
Jag är ju ändå en kropp
som språket

Sju färger i en regnbåge
flyger över himlen som årets första rådjur
springer över marken och tvärs

Ett hus skall jag bygga
ett hus av snö och ord
när fåglarnas vingar sluter sig
färgerna
bakom, bakom, bakom tinningarna
målar änglar

Över himlen sätter livet segel
Jag är för dig, min älskade, vad du är för mig
Ett språk, drömmer jag om, som flyter samman
utan att ställa frågor om varifrån eller varthän

Vi skall bli och förbli ett hemligt språk
inspärrade i en möjlig kommunikation
virvlande
med stigman
och hål och blödande mening

All kärlek är nålvass, vass
nog att tränga igenom inte bara huden
utan även själen
Livet är ett undantagstillstånd
som allt återuppstår

Under sängen ruvar himlen

Under sängen ligger en förlagd penna
och väntar på att bli hittad
hittar vi den kan vi skatta oss lyckliga
i den finns en hemlig skrift
Ute på gården skottar en försummad granne
och väntar på att bli tilltalad
talar vi till honom kan vi skatta oss lyckliga
i honom finns våra önskningar
En hund går förbi i snöröken
och väntar på att bli klappad
klappar vi den kan vi skatta oss lyckliga
ur hans nos strömmar Guds andedräkt
Varubilen stannar framför ICA
i den ryms ett helt liv
tar vi i det kan vi skatta oss lyckliga
chauffören är vår nästa

Carster Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder

Ett rebelliskt kvinnligt ego i artonhundratalets kultur-Sverige

Wendela Hebbe.Wendela Hebbe tillhör tveklöst en av 1800-talets i särklass mest fascinerande och mer fängslande personligheter. Det lite gäckande och gåtfullt tillbakadragna i hennes väsen har lett till att hon ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 04 augusti, 2008

Francesca Woodman. Självbedrageri. Rom, 1978. Med tillstånd från MM i Stockholm.

Ängeln och Döden

”Jag har några parametrar, just nu liknar mitt liv kaffesump. Och jag skulle vilja dö ung och spara det som jag har hunnit skapa, dessa kaotiska men söta bilder, istället ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 07 september, 2015

En dikt av Bianca Olsson

Bianca Olsson går just nu på Westerdals School of Communication (WSoC) som ligger i Oslo, men är själv svensk - bördig från Göteborg. Hon säger själv att hennes språk förändrats ...

Av: Bianca Olsson | Utopiska geografier | 23 maj, 2011

En skarpsynt örn: Renata Adler

Det började med att jag hittade en bok med Irving Penns svartvita foton på känt folk: Karen Blixen från något av hennes sista år med åldrandets bleka regnbågshinna och många ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 18 april, 2013

Moralvitenskap

Innledning I dag har det for lengst blitt slik at utenfor universitets – og høyskolekretser er det få eller ingen mennesker som snakker om moralvitenskap, som er en gammel og ærverdig ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 september, 2014

Tandgnissel och släktskap: Grupp 8:s 70-tal och feminismen år 2010

Om Ebba Witt-Brattström vore min mormor hade jag gärna krupit upp i ett mjukt soffhörn och andäktigt myst över hennes livsberättelse så som hon framställer den i sin nyss publicerade ...

Av: Lovisa Lindgren | Essäer om samhället | 31 maj, 2010

Nawaz i West Hampstead, London 2015. Foto: Eregis. CC BY 2.0.

Maajid Nawaz, Sam Harris. Nya vägar och nya värderingar för islam

Islam är inte bara terrorism och intolerans. Mohamed Omar om religionens verkliga ansikte bortom alla fördomar och ignorans.

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 09 januari, 2016

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

tid Allt utförs under ständig observation av tiduret i Korridoren, detta enväldiga kvarnhjul som hugger ned existensen i små ogina sekvenser. Det är också en vardaglighet som tränger på ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 01 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.