Carsten Palmer Schale defragmenteras

iakttagelser. några diktfragment av carsten palmer schale.

Av: Carsten Palmer Schale | 05 augusti, 2016
Utopiska geografier

52. Ingrid

Kön växte bakom henne. Framför stod en liten flicka med stora bruna ögon, bara stod. ”Jamen hur ska du ha det. Ska du ha den eller inte?” Mjölkpaketet hade redan rullat ner ...

Av: Ingrind | 21 december, 2012
Lund har allt utom vatten

Johnny, den 12 augusti 2015. Foto: Ivo Holmqvist

Gravöl hos grannen

"Windy Ridge Cottage", står det på skylten, säkert upphittad någonstans, på vår grannes stora garage, ett namn som har fog för sig: vi bor högt härute i västra Auckland, och ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 augusti, 2015
Gästkrönikör

Det omoderna lever

Det brukar heta att den som inte följer modets växlingar kommer förr eller senare att bära moderna kläder. Idealen skiftar, men kanske finns det också sådant som är tidlöst. Den ...

Av: Anders Björnsson | 04 juni, 2017
Kulturreportage

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?



En ny text av Robert Halvarsson. 
Jag blir kvar på marken, inte längre ett barn, med asfalt som knarrar under mina fötter och viskar allt tystare till det som är mig ovan:
"Känner du vid mitt namn?"

Jag läste för en tid sedan om utrotningshotade fåglar i tidningen Syre, det hela kretsade kring fågelfotografen Brutus Östlings bok Bevingat - magiska möten i fågelmarker. Skribenten avslutade sin recension med de hoppfulla orden:

"Jag tror också att om du känner något vid namn, bryr du dig om det försvinner".

Min tankar vandrade och stannade till sist hos det brittiska neofolkbandet Current 93, vars sångare och låtskrivare David Tibet vid något tillfälle skanderar fram varianter av meningen "Do you know my name?". Jag vill minnas att det sker flera gånger, i en låt vars namn jag glömt.

Människan glömmer, inte bara jag - ty namn är flyktiga ting. Och även om namnen ihågkoms, riskerar de att få något ålderdomligt över sig. Som om de vore oss främmande. Och fågeln rör sig högt ovanför våra huvuden, ständigt på väg uppåt, bortom medvetandets gränser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att skapa sig en relation till det som riskerar att utrotas är krävande, men kanske inte fullt så omöjligt. Jonas Green förklarar det på följande sätt i Klimatmagasinet Effekt: "om ekosystemen ska kunna räddas, måste också en utrotningshotad nyckelart räddas: barnet i naturen".

Barnets relation till den naturliga världen blir således återigen ett hopp.

Vår konst ger upphov till en möjlig omväg till naturen. För mig är det lidelsefulla anslaget i Tibets röst, eller melankolin inför ekologisk förödelse som återfinns hos Anthony Hegarty, på hans fjärde skiva Swanlight, som röjer en verklighet som ger ande till smärtan, saknaden, ilskan.

Allt blir nästan uthärdligt i kulturens ljus. En ny rädsla uppstår dock, när vi anat vidden av en fågel som imorgon kanske inte längre existerar, att vi trots detta inte förmår vare sig känna, eller handla. Eller kanske är det så att vi kämpar, för att sedan resignera?

Är det då inte vår gemensamma midnatt vi iakttar?

Nej, kanske du säger. Det går inte att utkräva ansvar från någon människa, som i sin uppenbarelse redan möter tusen och åter tusen svårbegripliga krav.

Och jo, jag förstår att det samhälle vi idag lever genom, dess flytande gestalt, finhackade berättelser och panikartade stämningar kring allt och inget, ger upphov till en överlevnadsinstinkt som handlar om att undvika att vidröra det gemensamma.

Under tiden vi gömmer oss från oss själva flyger dock fågeln allt högre upp, tills den inte längre kan betraktas alls, helt försvunnen från vår sinnevärld.

Jag blir kvar på marken, inte längre ett barn, med asfalt som knarrar under mina fötter och viskar allt tystare till det som är mig ovan:

"Känner du vid mitt namn?"

Robert Halvarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Döden är ofarlig

I begynnelsen fanns inga tankar. Varken det ena eller det andra existerade, varken kärlek eller rädsla – ingenting gick att uppleva eller strävade efter att bli upplevt. När encelliga organismer utvecklades ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 februari, 2013

Dystopiernas bästa tid är nu! - Hungerspelen gjorde oss hungriga efter mer

”Vår bästa tid är nu!” sjöng en gång Jan Malmsjö. Kanske är det så, att vår bästa tid är nu, i alla fall om man kollar in science-fiction dystopierna som ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 01 april, 2014

Fru Gregorius egen berättelse

Hjalmar Söderberg skrev sin mästerliga kortroman "Doktor Glas" år 1905. Nästan hundra år senare skrev Bengt Ohlsson "Gregorius" med utgångspunkt i Hjalmar Söderbergs bok. Bengt Ohlsson belönades med Augustpriset samma ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2009

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Livet på psyket

- Han är vikarie, jag drog djupt efter andan och syret steg mig åt huvudet så att jag fnittrade till. Knytkängorna har vita fläckar efter salt och vatten och har ...

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 14 april, 2015

Toleransens dilemma del 1 av 2

Ohyggligheterna i Syrien. Ockupationen på Västbanken. Förtrycket i många muslimska länder. Galna kristna, som sätter eld på Koranen. Kongo Kinshasa. Guds befrielsearmé i Centralafrika. Muhammedkarikatyrerna. De fruktansvärda övergreppen på kvinnor ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 08 oktober, 2012

Antropologisk metafysikk

I sikten min er språk og språklighet, å rå over begrep og å anvende begrep, å være anvist på en realitet som overskrider(transcenderer) hver eneste leksikalsk og lingvistisk betydning og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2010

Gilda Melodia

Dragdjuret

Att bränna är det enda som jag kan i denna värld ….. Jag älskar dig tills döds ….

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 12 mars, 2016

Drömmars sanndrömmar - mardrömmars makt

Det finns mardrömmar och så finns det mardrömmar. Vissa vaknar man från i svettvåta sängar på morgonen till ett behagligt konstaterande att det hemska tack och lov tillhört en annan ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 07 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.