Nawaz i West Hampstead, London 2015. Foto: Eregis. CC BY 2.0.

Maajid Nawaz, Sam Harris. Nya vägar och nya värderingar för islam

Islam är inte bara terrorism och intolerans. Mohamed Omar om religionens verkliga ansikte bortom alla fördomar och ignorans.

Av: Mohamed Omar | 09 januari, 2016
Essäer om religionen

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | 24 november, 2006
Kulturreportage

Svartmetall i teori och praktik: En essä kring några aktuella böcker om black…

”Bathory” är namnet på ett svenskt rockband som ofta hyllas som föregångare inom black metal. ”Bathory” är också namnet på en ungersk grevinna, Elisabeth Báthory (1560-1614), som enligt legenden bokstavligen ...

Av: Jonas Andersson | 21 november, 2011
Essäer

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?



En ny text av Robert Halvarsson. 
Jag blir kvar på marken, inte längre ett barn, med asfalt som knarrar under mina fötter och viskar allt tystare till det som är mig ovan:
"Känner du vid mitt namn?"

Jag läste för en tid sedan om utrotningshotade fåglar i tidningen Syre, det hela kretsade kring fågelfotografen Brutus Östlings bok Bevingat - magiska möten i fågelmarker. Skribenten avslutade sin recension med de hoppfulla orden:

"Jag tror också att om du känner något vid namn, bryr du dig om det försvinner".

Min tankar vandrade och stannade till sist hos det brittiska neofolkbandet Current 93, vars sångare och låtskrivare David Tibet vid något tillfälle skanderar fram varianter av meningen "Do you know my name?". Jag vill minnas att det sker flera gånger, i en låt vars namn jag glömt.

Människan glömmer, inte bara jag - ty namn är flyktiga ting. Och även om namnen ihågkoms, riskerar de att få något ålderdomligt över sig. Som om de vore oss främmande. Och fågeln rör sig högt ovanför våra huvuden, ständigt på väg uppåt, bortom medvetandets gränser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att skapa sig en relation till det som riskerar att utrotas är krävande, men kanske inte fullt så omöjligt. Jonas Green förklarar det på följande sätt i Klimatmagasinet Effekt: "om ekosystemen ska kunna räddas, måste också en utrotningshotad nyckelart räddas: barnet i naturen".

Barnets relation till den naturliga världen blir således återigen ett hopp.

Vår konst ger upphov till en möjlig omväg till naturen. För mig är det lidelsefulla anslaget i Tibets röst, eller melankolin inför ekologisk förödelse som återfinns hos Anthony Hegarty, på hans fjärde skiva Swanlight, som röjer en verklighet som ger ande till smärtan, saknaden, ilskan.

Allt blir nästan uthärdligt i kulturens ljus. En ny rädsla uppstår dock, när vi anat vidden av en fågel som imorgon kanske inte längre existerar, att vi trots detta inte förmår vare sig känna, eller handla. Eller kanske är det så att vi kämpar, för att sedan resignera?

Är det då inte vår gemensamma midnatt vi iakttar?

Nej, kanske du säger. Det går inte att utkräva ansvar från någon människa, som i sin uppenbarelse redan möter tusen och åter tusen svårbegripliga krav.

Och jo, jag förstår att det samhälle vi idag lever genom, dess flytande gestalt, finhackade berättelser och panikartade stämningar kring allt och inget, ger upphov till en överlevnadsinstinkt som handlar om att undvika att vidröra det gemensamma.

Under tiden vi gömmer oss från oss själva flyger dock fågeln allt högre upp, tills den inte längre kan betraktas alls, helt försvunnen från vår sinnevärld.

Jag blir kvar på marken, inte längre ett barn, med asfalt som knarrar under mina fötter och viskar allt tystare till det som är mig ovan:

"Känner du vid mitt namn?"

Robert Halvarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Islam och den svarte mannens börda – Edward Blyden om Afrika

Edward Wilmot Blyden. Foto: Africa within Den arabiska religionen har detta drag: att den predikats för och accepterats av alla kända raser – den kaukasiska, den mongoliska, den negroida. Sem, Ham ...

Av: Patricia Lorenzoni | Essäer om samhället | 04 Maj, 2008

Malmö stadsbibliotek med den nyare tillbyggnaden Ljusets kalender. Foto: Anna Nyman

Minnen från en barndoms stad

I en längre text låter Harriet Svensson, ordförande i Proust-sällskapet, minnena från sin barndom i Malmö flöda fritt. Inför läsaren skapar hon en bild av den barndom hon bär med ...

Av: Harriet Svensson | Essäer om litteratur & böcker | 24 juni, 2015

Terrence Malick & tystnadens hemligheter

Då och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens ...

Av: Klas Lundström | Essäer om film | 19 april, 2013

Sickan Carlsson i Filmstaden

Sickan Carlsson och kvinnorollens klassresa i svensk film

Sickan Carlsson personifierar andemeningen av ordet “folkkär”. Hennes filmkarriär stäckte sig över 69 år. När hon gick bort 96 år gammal var hon fortfarande en högt aktad kulturpersonlighet. Sickan Carlssons ...

Av: Belinda Graham | Filmens porträtt | 18 oktober, 2016

Att vara på väg

Det som händer är vad som rör sig i atomernas värld, var det en bygdefilosof som sade. Och allt är rörelse, från det mikroskopiska till det som händer långt bortom ...

Av: Bengt Berg | Essäer | 03 februari, 2017

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2010

Belvy Methan

Slutet eller en ny början?

Om någon om 70 år lyckas läsa detta innebär det att mänskligheten lyckades besinna sig och förenas i en aldrig tidigare skådad kamp för överlevnad mot naturens krafter. Naturens hämnd ...

Av: Richard Conricus | Reportage om politik & samhälle | 17 Maj, 2017

Döden är ofarlig

I begynnelsen fanns inga tankar. Varken det ena eller det andra existerade, varken kärlek eller rädsla – ingenting gick att uppleva eller strävade efter att bli upplevt. När encelliga organismer utvecklades ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.