Örebro skriver

illustration: Ida Thunström Örebro skriver Hjalmar Bergmans skugga vilar ännu över Örebro – det inser man redan efter en snabb sväng genom staden, med Hjalmar Bergman-teater, Hjalmar Bergman-rum i kulturreservatet ...

Av: Björn Gustavsson | 20 november, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Kvinna och konstnär – Gabriele Münter

Att konsthistorien är skriven av män för män är en sanning som ständigt upprepas liksom frågan: ”Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer?” Den feministiska konstforskaren Linda Nochlin ...

Av: Lena Månsson | 24 februari, 2013
Konstens porträtt

 Pentti Saarikoski på Tjörn

The Poet of Finland

I samband med sin egen 50-års dag påbörjade journalisten Saska Saarikoski (f. 1963) ”en resa” till sin känslomässigt okända pappa Pentti Saarikoski. Detta litterära geni som levde mellan 1937 och ...

Av: Rolf Karlman | 15 januari, 2017
Litteraturens porträtt

John O´Hara

Nu finns John O´Hara i Library of America.

Sextio av John O´Haras berättelser har nu kommit i den prestigeladdade Library of America (det närmsta en amerikansk motsvarighet till den franska Pléiade-klassikerserien man kan komma), i ett urval och ...

Av: Ivo Holmqvist | 29 september, 2016
Litteraturens porträtt

Delirium



” – Den gamla världens kropp är släkt med kosmos. Den nya världens kropp är autonom men ensam. – ” (Karin Johannisson)

jag vill möta dig i den varma köttsligheten av din närvaro lukten i rummet, som är din det goda såret mellan dina ben, din tunga i min mun talet och det normativa den darrande stunden när hyacinten möter rosen
Julbloss forsande med
Det köttliknande
Kärleksspåret på sidan av

TRAUMA

Hon säger:

En röst…En röst i fjärran som kommer bortifrån…en röst ändå så nära… liksom den vore din röst…ett ljud som tillhör bara dig…ett ljud som jag hör, avståndet till trots… och rösten (ljudet) säger : Jag är världens väsen…Jag är den som leker och leken är världens…
Jag talar, och när jag uttalat mina ord är världens dess rytm…Jag är hungrig och min hunger är världens… Jag är törstig och min törst är universum…Jag sover och mina drömmar visar vägarna genom människans ensamhet…Jag knullar och mitt knull är världens rörelse och andning…Om du förstår detta kommer ditt hjärta att öppnas för världen och den kärlek som inte väljer och diskriminerar…Denna röst, fjärran som nära, är också din röst som läser orden som du skrivit. Och det som du hör hör du i resonans liksom i ett partitur…Skriften är rösten, min och din röst… det är inte rösterna som förenar oss utan orden, de ord som bebor skillnaden, avgrunden mellan bilden och rösten. Ordet är inte rösten man säger ord med, orden är inte sägandet … ordet är det varande som bär oss och vår tyngd. Det är det som hjälper oss att nå någonting mer öppet, mer fritt…
Och från universums andra sida uppoffrar detta varande sin röst som en sång…. Bara att älska, bara att förnimma gäller. Inte att ha älskat, att ha förnummit…

Han säger:

…. Jag dansar kring ditt namn i livets diffusa ljusring…Jag vill att den ordlösa sången ska lösa sig i musik och att musiken ska strömma ovanför våra huvuden mot tystnaden… Ordets enda verklighet: Eros är den absoluta suveräna Dansa... Men huden på min skriktrumma är trasig… Ska jag söka djupare eller är det här botten? Dansa... Jag ligger i mjukt gräs under regnet… Dansa... Mitt i staden där mötena sker…ligger jag… Dansa... Dansa hur länge? Det regnar i denna sena augusti… mitt i staden där det enda möjliga mötet inte sker…men din närvaro synliggörs i ögonvilan… ty ljus är du, sänkt i sinnenas ström… ditt ljus är min dans… eggelsen som rör muskeln… Ut ur regnet leder du din nakna kropp… där själen är som begäret… vrider sig evigt… Dansa... Det regnar... Det regnar kärlek, min… det regnar... Det regnar iskristaller… speglande månsken av stumma drömmar… tuggande isiga ord som fjättras som matbitar av min hungriga mun... Vinden skyler skriket och utplånar nuet men inte minnet av det förflutna och av den värld som tycks försvunnen… jag sjunker i det där svalget som regnet öppnat…Underjorden innefattas av andra drömmar väntande i tålamod… Dansa... Även i underjorden… för att kunna erfara ordet av en ömsesidig transparens… vilande i en trygghet som är spelets eller drömmens… kramande den nakna spöklika kroppen…i Blind Evidence… utan omkretsar drömlika geometrier i ett nattligt landskap… Dansa... Det regnar... Det regnar kärlek, min… det regnar… Ordet angriper törsten i nattens vävande skred… Dansa och falla ned i förväntans darrande mun… Där uppfylls drömmen av tecken av dans av dig…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

DELIRIUM

denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås
denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch
denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag för dag till döden den är värre än tillvaron på ett bårhus
 du borde begripa varför jag inte äter vart leder natten
varje nytt ord är ett försenat självmord i tortyrkammaren
och alla dessa psykointellektuella imbecilla, imbecilla
 jag kräks
och nu?

jag vill möta dig i den varma köttsligheten av din närvaro lukten i rummet, som är din det goda såret mellan dina ben, din tunga i min mun talet och det normativa den darrande stunden när hyacinten möter rosen
Julbloss forsande med
Det köttliknande
Kärleksspåret på sidan av
(En ny himmel
Jordens brandblå
sår)

Vid varmastoft korgar ord
I brynstålet: massor av
Sidovapens frenesi under
Hjärtskuggelinan
Tanken därunder reser
Av själ -
Snuttar - i vilken
Utvidgning?
Här: den sönderbitna
Kärleksdrömmen till oss
Nersolkade ur öglorna
Två könsröster, två
Skrik:

Glömskefolket med oss
I dragdjuren
mitt nederlag drömpatronrum hamrat i faktumets tomma lya ordet somnar till is
du uppmanar mig: säg ingenting!
kärleken är en lek utan krav  
en barnagåva

 

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder
Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 26 april, 2015

Performance on-line

Performance är en konstform som utförs live. Historiskt sett har performancekonsten försökt att tänja på gränserna mellan konsten och det vardagliga livet. Många konstnärer har sett performance som en ...

Av: Mathias Jansson | Media, porträtt | 05 juli, 2008

Annunciazione, Madrid, Museo del Prado. (Wikimedia)

Rainer Maria Rilke – människan och poeten

Rainer Maria Rilke var en paradoxal figur. Han betraktas tillsammans med kolleger som TS Eliot, James Joyce och Paul Valéry som den europeiska högmodernismens främsta namn, men som person var ...

Av: Carsten Schale | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2015

En politisk ontologi? Om Giorgio Agambens Homo sacer

Vad skulle det innebära att tänka oss politikens ontologi? Som ett politikens ursprung? Före värdeomdömen och olika politiska ideologier och partier. Frågorna ställs av översättaren Sven-Olof Wallenstein i efterskriften till ...

Av: Marie Hållander | Essäer om religionen | 15 januari, 2011

Motberättelser av Heiner Goebbels på Dramaten

Förra gången det begav sig under Bergmanfestivalen 2009 gästade Heiner Goebbels och Theatre Vidy-Lausanne med ett verkligt illusionsnummer, ”Eraritjaritjaka”, som fick oss att tvivla på det vi såg och hörde ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 12 juni, 2012

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | Essäer om konst | 09 februari, 2012

Om A Taste of Honey av Shelagh Delaney

 När en skomakare i antikens Aten fick se en målning av Apelles bråkade han om att en sko på den inte var tillräckligt noga återgiven – begreppet poetisk frihet förstod ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 21 februari, 2012

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.