Författaren som termometer i samtidens röv

   Klas Östergren. Foto: Cato Lein Författaren som termometer i samtidens röv Tidningen Kulturens Crister Enander har träffat Klas Östergren i ett kylslaget landskap. Vädret stämmer. På något obegripligt sätt gör det ...

Av: Crister Enander | 12 januari, 2007
Litteraturens porträtt

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 7 Jag vaknade upp i soffan med TVn på. Måste ha somnat. Konstiga drömmar. Även denna gång drömde jag en text. Drömmen som motgift mot katodstrålning och programmering? På ...

Av: Carl Abrahamsson | 16 mars, 2011
Carl Abrahamsson

Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Å ha et globalt og personlig prosjekt er OK

Innledning Bortsett fra at humaniora nyter lav prestisje i forskningsråd og ved universitet, med mindre en er villig til å adoptere en vitenskapelig metodikk som er ukritisk, så støter en iblant ...

Av: Thor Olav Olsen | 23 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Einar Askestad C e l e b r i t e t e r



Einar Askestad C e l e b r i t e t e r

 

ett urval porträtt ur samtiden

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De här publicerade porträtten utgör endast en ringa del av det samlade materialet, precis som är fallet med verkligheten och dess celebriteter. Allt för många av dem faller i glömska, och detta inte sällan långt innan de lämnat jordelivet. Dock stannar likheterna där, ty även om någon celebritet skulle kunna gå att känna igen, handlar det här endast om författarens upplevelse av dem. Författaren känner ju ingen av dem, men känner faktiskt som han gör, och detta är någonting som han ju måste få göra. Det är hans konstnärliga frihet. Författaren hoppas att han nu gjort tydligt vad han försökt göra tydligt. Om inte, har han sannolikt lyckats säga vad han egentligen ville ha sagt.

 

Politik

 

 

 

Fredrik sågade hellre ned trädet än den gren han satt på.

 

 

Mona varnade för mormors köttbullar.

 

 

Annie utsåg partiet till sitt språkrör.

 

 

Lena var minister utan att veta varför.

 

 

Gudrun startade ett parti med sitt kön.

 

 

Åsa brann för Åsa.

 

 

Göran mindes att han hade något på hjärtat.

 

 

Stefan slutade som svetsare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sport

 

 

 

Göran klättrade tills han föll.

 

 

 

 

 

Kultur- och mediafolk

 

 

 

Leif svällde tills han bara var sig själv.

 

 

Jan var odödlig tills han dog.

 

 

Liza behövde inte sanningen för att tjäna på den.

 

 

Horace trodde på kärlek inom kvinnokampen.

 

 

Lars gjorde dagböcker av sin teater.

 

 

Lena visste allt och gick vilse.

 

 

Aase såg ned på allt utom sitt förakt.

 

 

Jens siktade högt och blev biträdande kulturchef.

 

 

Åsa var så uppfylld av sig själv att ingen ägde henne.

 

 

Jonas torkade inte tårar om ingen såg på.

 

 

Torbjörn visste vilken åsikt som gav mest frukt.

 

 

Kjell beundrade sin profil från alla håll.

 

 

Torgny hade ömkat sig i paradiset.

 

 

Per hade trivts i helvetet om det fanns garantier för ett behagligt liv.

 

 

Björn var så liten att han fick odla skägg.

 

 

Mats skrev kritik även när han var nykter.

 

 

Roy slutade som stillbild.

 

 

Carl Johan var inte ens ärlig när han var oärlig.

 

 

Jonas var så god att han trodde på det själv.

 

 

Ebba var större än Gud och ville bevisa det.

 

 

Bo varnade för tabloidpressen från tabloidpressen.

 

 

Åsa upptäckte att hon var existentiell.

 

 

Mohammed spred död redan innan han var död.

 

 

Zlatan sparkade boll.

 

 

Claes var arg för att han inte var kvinna.

 

 

Thomas hade strängar men ingen lyra.

 

 

Mattias hade burit slöja om det var förbjudet.

 

 

Jesus plågades så att det borde varit nog.

 

 

Mark övertygade som barn.

 

 

Efva var sin egen ögonsten.

 

 

Elisabeth korsfäste Jesus för rubrikerna.

 

 

Ernst var inte på riktigt.

 

 

Knut var bra på att berätta hur dålig han var.

 

 

Jerzy bekämpade brottslighet med statistik.

 

 

Christer kunde ha stannat i rymden.

 

 

Eva var lika kär som sin spegelbild.

 

 

KG hade synpunkter på Gud.

 

 

Fredrik behövde inte veta bäst för att veta bäst.

 

 

Alexander blev profet i nöjesindustrin.

 

 

Johan såg inte samhället för alla individer.

 

 

Christer visste mindre än vad han visste.

 

 

Björn var så imponerad av sig själv att han inte räckte till.

 

 

Özz var rolig när han var allvarlig.

 

 

Maria behövde man tycka synd om för att tycka om.

 

 

Stieg skrev våldspornografi med gott samvete.

 

 

Lars blev ledsen om ingen blev ledsen på honom.

 

 

Anna övertygade som sinnessjuk.

 

 

 

 

 

Folket

 

 

 

Magdalena serverade gott kaffe.

 

 

Stellan hörde allt sämre.

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Lars Ahlin – och det sociala korrelatet eller Inga ögon väntar mig

det är vackra ögon bakom slöjor, det är middagstimmens skälvande ljusa dager, det är, på en kylig vinterhimmel, det blå virrvarret av klara stjärnor. Ty vi vill ha nyansen också ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 mars, 2014

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Tankens ambivalens II (Bland döda fränder)

”Men ensam och naken och utan hägring är den själ jag bär”   ”Ma ben sola e ben nuda senza miraggio porto la mia anima”  / Giuseppe Ungaretti   Min definition av varat är noll Sagt om Neruda av ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 september, 2013

Alen

I vår följetong om de svenska trädslagen har vi nu kommit till alen, det av åkerbrukare och ängsvårdare kanske mest avskydda av alla våra trädslag. Men som vi ska komma ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 19 januari, 2017

Det digitala landskapet

Joan Fontcuberta En bergsplatå som mörk stupar ner i djupet medan den andra sidan reser sig spetsig och eroderad mot horisonten. Landskapet är öde, dystert och kargt, kanske är det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 15 augusti, 2008

Diktare, playboys och arbetare i Schweinfurt

Jag befinner mig i Schweinfurt. Namnet lär betyda ”vadställe för svinen”. Här hade grisarna fordom för vana att korsa floden Main. Knappt tre mil österut ligger Hassfurt, hararnas vadställe. Och ...

Av: Johan Werkmäster | Resereportage | 22 oktober, 2014

Stillbild ur filmen Sunspring skriven av en AI

Artificiell intelligens skapar framtidens kultur

Artificiell intelligens (AI) beskrivs ofta i Science Fiction i dystopiska ordalag. Det är en HAL i Kubricks 2001 A Space Odysseus, ett ondskefullt Skynet i Terminator-filmerna eller en Matrix som ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 02 juli, 2016

Valerie Solanas en litterär fantasi utan lyckligt slut

Ett ökendjur i Amerika, en litterär fantasi utan lyckligt slut eller en kvinna som har avsagt sig sitt kön? Det behöver inte vara antingen eller och Valerie lyckas med att ...

Av: Lejla Fazlic | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.