Det Finlandssvenska dilemmat

I relationen mellan Finland och Sverige har en uttunning skett till följd av skeenden som idag är både okända och förnekade av båda parter. I medvetande dröjer en känsla av ...

Av: Oliver Parland | 24 september, 2013
Kulturreportage

Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström

Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och ...

Av: Tidningen Kulturen | 03 september, 2016
Musikens porträtt

Aborter, omskärelse och ett undersexualiserat samhälle

Jag är ingen abortmotståndare, men jag är inte heller en entusiastisk förespråkare av aborter. Ju färre, desto bättre. Nu haglar det larmrapporter om att vi svenskar ligger i topp i den ...

Av: Stefan Whilde | 27 juli, 2013
Stefan Whilde

Om Georges Bataille

     ”Vattnet i urskogen är lyckligt; vi kan vara onda och plågadeHeteronymen Nils Runeberg, ur Det hemliga vattnet. Georges Bataille (1897-1962) - pseudonymer: Lord Auch, Pierre Angelique och Louis Trente. Bataille var fransk ...

Av: Göran af Gröning | 07 september, 2014
Litteraturens porträtt

jag återvänder inte av bo bjelvehammar



 

1.

 

haren är nyfikenharen sitter på vägen, en hare går inte, bara hoppar(hoppe, hoppe, hare) och skuttar, Gustaf Fröding säger att haren springer och att det är harens rätt, liksom att mumsa på kål; han står utanför fönstret, han verkar ouppmärksam, öronen är inte helt uppfällda, han funderar på nästa steg, mot kullen eller mot den vildvuxna trädgården, båda ger skydd, mot den svarta hunden och rivalen, som retas, ser mot gråvädersväggen, koltrasten sitter i rönnbärsträdet, snart sitter vintern där, haren andas vass luft från öster, 5.2 grader, haren går till diket, han upptäcker en jordspricka, möjligen finns där ett gömsle för gråsuggor eller ett skrymsle för tvestjärtar, kall jord, detta med mat är det mesta att tänka på, det har blivit några maskrosblad tidigare och gråvattnig trädgårdssallad, kråkor väsnas och flyger klumpigt, haren bär ingenting med sig från det nattliga, han kan minnas att han blev väckt i legan av fågelvingar, som smällde, när han såg upp, verkade de vinka åt honom, andra ögonblick är försvunna, men när han sitter här på vägen, blekbrun som harstarr, bygger han små minnesrum, plötsligt är de insamlade, men lika fort blir de utströdda och så försvinner de, gräset ändrar färg, strå för strå drar en solljusslinga genom fältet, rörelser, som ändrar färg, björktrastar skvattrar och surrar

 

2.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

haren går sina vanliga stigar, växlar, först till björkslyet, sedan till ljungen, men han minns den tidiga våren och tuvullens knoppar, först på myren och sedan i kärret, haren kan känna oro inför den tid som kommer, när allt börjar bli mera lyhört, när kråkan väsnas igen och känner sig störd, tänker han på lillungens, harpaltens, död, den lille var redan klen av det ihållande regnet, sedan kom kråkan, dagen efter kom mården och tog två ungar, en mårdkäft mot ett litet harhjärta, oron gnager i bakhasorna, han tänker på hur det ska bli nästa vår, på avstånd ser han en hare, han har aldrig behov av att hävda sig och sitt, jo när kampen om honorna börjar, då tar han på sig boxhandskarna, men bara då,

det är en daggvåt gryning, det är snart dags att gå till legan, idag blir det under stenen vid den stora björken, där finns även lite ris att äta av, människorna ser vita ut, orden verkar trötta nu i november, det är svag vind, ljuset vacklar, det är inget regn,

det blir att bryta upp tidigt idag, ljuset stänger klockan två, det står en häst med brunt huvud, nära stenen

 

 

3.

 

haren har släktingar i England, farbror David Hare, i Tyskland Joakim L Hasen och i Nederländerna Ard Haas, det handlar om den gråa pälsen, den har gett alla namnen; någon, Plautus, talar om en ett djur, en människa, med grått huvud och vitt skägg, det stämmer bra i Ryssland säger man serjak, den gråa; när jag ser på haren ser jag både grått och brunt, några stänk vitt och svart; det visar sig just idag, en torsdag, att någonting har hänt med haren, tussar av päls är borta, när han rör sig sakta ser jag att ena bakhasen är blodig, dessutom är han sig inte lik i karaktären och kynnet, han verkar ombytlig och lynnig, retar sig på småfåglar och löv som yr lite planlöst, men kommer för nära honom, så brukar han inte vara, han är spänd och lyssnar ofta uppmärksamt, det har hänt någonting under natten, även om haren försöker vilseleda(vill i vall) genom att byta lega och förflytta sig i oregelbundenheter, så är haren emot förändringar, han bejakar det beständiga och det orörda, han vill känna igen sig, när han kommer till trädgården för att mumsa sallad och kål, vill han att det ska se ut som vanligt, när han går till samlingen av björksly, vill han att det ska vara som tidigare dagar, han ogillar att saker ändras, i det avseendet liknar han Karl Ove Knausgård, en brehmsk reaktionär

 

 

4.

 

i drömmen drar molnen bort, det är inga tussar, det är stora flak, de är vita med grå inslag, ibland vita med röda ådror, som hos harsyran, fåglarna drar bort, allt rör sig snabbt, ett landskap rör sig i molnen, allt genomkorsas av tunna stigar, som harens växlar, det finns små, vita huskroppar och människor, som är förstenade; i ett moln finns min hare, jag känner igen alla tecken, det är en diffus bild, utan starka konturer, vid hans framtassar vilar två porslinskaniner i rosa och blått, haren rör sig inte, ändrar inte ställning, då och då försvinner han, men det går att återkalla bilden, det finns träd, men de är tysta, plötsligt kommer en kvinna upp, bredvid haren, hon bär en tung börda på sitt huvud, en korg med tvätt, möjligen är hon på väg till floden för att banka tvätten, haren rör sig inte, först när det kommer ett barn, gråtande efter kvinnan, reser sig haren på bakbenen, men bara en kort stund, sedan intar han sin grundställning, barnet har spillt något rött på sin slitna och söndertrasade tröja, möjligen är det blod, längre bort syns allvarliga män klädd i vit skjorta och svarta byxor, de är fyra män, en bär en liten vit kista, möjligen är det någon som har kallats hem, haren visar både förundran och skepsis,

molnen ändrar färg, de blir klargula som harris, utan spjut och tornar, förvandlas till en blekgul färg lik den hos harkål, det blåser upp, det är svårt att bestämma riktningen, de gula molnen vilar på enristäcken och bäddar av lila ljung,

efter en stund, jag kan inte avgöra längden, kommer nya bilder, ett stort öga av mörker, som speglar sig i ett vattens andning och en måne som har fläckar, i en av fläckarna ser jag min hare(i ny kan man få se harspår, men i nedan håller de sig gömda), landskapet ändrar karaktär, det är övergivna bostadshus och lador, med fasader i rött eller gråblekt rött, som färgen hos harklöver, haren verkar både skygg och rädd

 

5.

en dagdröm tar vid med en viss fortsättning, de fyra männen paddlar bort i en kajak, den vita kistan står i mitten, det är dödens tyst, nu märks det att året faller in i december, två män i limefärgade västar smyckar ett julträd, i skogsbrynet står haren bunden vid ett träd, det är svårt att se, dimslöjor leker(det betyder att haren bakar), en vit hund och fyra svarta tjurar finns nära trädet,

så syns lillungens varma päls och moderskinden, så går en dag ifrån vår tid och kommer inte mer, haren ser sitt ansikte i en spegel, där tränger det fram så tydligt, den förhatliga läppen och den fula munnen

 

Ur arkivet

view_module reorder

Modern anti-modernist

Säg: Detta är Gud, det Ende. - Koran I Vänbok till Tage Lindbom (1999) skriver arton närstående om sin relation till denne säregne svenske religionsfilosof, mystiker och statsvetare. 1999 fyllde nämligen Lindbom nittio ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 29 december, 2012

Edward Hopper, Nattugglor, 1942. Foto: Wikipedia

Romantiker i gangsterhatt

Alla älskar Edward Hoppers konst. Det är mycket märkligt. Hans tavlor utstrålar en mörk pessimism och melankoli och ändå gör de succé var de än ställs ut i världen. Hur ...

Av: Bo Gustavsson | Konstens porträtt | 19 september, 2015

Norska Mari Kanstad Johnsen gillar Barbro Lindgren Foto Belinda Graham

Barnbokens skapande villkor

Tre illustratörer från tre olika länder, med helt olika typer av bilderböcker men en enda idol: Astrid Lindgren.

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 06 november, 2015

Teater för alla – utan morgondag

Fem år efter det att Dramaten avbröt samarbetet med Nationalteatern i Belgrad är det äntligen dags för ett nytt flöde mellan Sverige och Serbien. Nästa år ska Helsingborgs stadsteaters konstnärliga ...

Av: Emma Bexell | Reportage om scenkonst | 27 oktober, 2013

Emma Kunz – abstrakt konstnär, visionär och healer

På Moderna museet i Stockholm pågår fram till och med den 26 maj 2013 utställningen Hilma af Klint – abstrakt pionjär. Den sägs bli en av museets största publiksuccéer genom ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 maj, 2013

Ekologisk kapitalism

Att inleda en essä med en universell maxim, illustrativ och klatschigt propedeutisk är numera en simpel konvention i de lägen då man rappt och under allmängiltighetens flagg vill snärja in ...

Av: Robert Stasinski | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2009

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.