Stefan George den esoteriske fadern – mästaren – novisen

The first claimed that we could have an objective knowledge of the world uncontaminatet by the point of view of any observer (Leibniz). The second claimed that we could have ...

Av: Göran af Gröning | 30 mars, 2014
Litteraturens porträtt

Nuets tyranni: Virtual reality-filmens sublima rumslighet och samtidens närvarande frånvaro

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Kristian Petrov | 04 augusti, 2013
Essäer om film

Tommy Olsson: Sex är den bästa konstnärliga disciplinen

En av Sveriges mest intressanta curators är Tommy Olsson. Han började sin bana som konstnär och kritiker (och fortsätter alltjämt med det) men insåg efter att han flyttat till Norge ...

Av: Carl Abrahamsson | 01 december, 2010
Konstens porträtt

En resa i tiden med Caspar David Friedrich

Östersjöns vågor äter sig genom berget ute vid Rügens nationalpark Jasmund. Som droppen urholkar vågorna kusten och efter tusentals av år blottlägger de den vita kalkstenen. På de branta bergsväggarna ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Three ladies in Cairo. Del III. New family member



Hoda ShaarawiMin mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den man som kom att bli min morfar, Torsten Salén. De flyttade tillsammans till Egypten 1926. Ingrid, deras dotter, föddes året därpå och växte upp i Egypten där hon gick hela sin skolgång i en fransk skola med många egyptiska elever.

Detta är ett utdrag ur kapitel 4 egenhändigt översatt till svenska från engelska.

New family member s. 115 – s. 118 i boken.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Många egyptiskor fick tackla vad för Hilda föreföll vara oövervinnerliga problem. Vissa av dessa kvinnor, som Hoda Shaarawi som kämpade för sina illitterata systrars förkovran, var även involverade i politiken. Hon blev känd som en av de mest framstående feministerna från början av 1900-talet. Hilda beundrade denna kvinna som under ett charmfullt leende och eleganta manér, var extremt modig samt besatt en stark integritet.

De träffades för första gången under en middag med några av Torstens kollegor och fick genast tycke för varandra. Därefter kom de två att spendera många timmar tillsammans. Båda var fria och oberoende kvinnor. Hilda imponerades av sin väninnas gedigna kunskap om sitt land, beundransvärda sätt och de viktiga insikter Hoda bidrog med. Hon statuerade även exempel för Hilda.

Några år innan, hade Hoda – härstammande från den egyptiska överklassen – anlänt till Kairos tågstation där hon välkomnades av sina landsmän. Hon var redan känd för sina feministiska arbeten och kom tillbaka från en internationell kvinnokonferens i Rom. Det är nu eller aldrig! Hoda du kan göra det, gör det nu! Hon övertalade sig själv att göra det otänkbara.

Inför allas ögon, tog hon långsamt av den slöja hon bar framför ansiktet och såg hur åskådarna kippade efter andan. Nu är det försent, äntligen är det gjort, tänkte hon. Vissa följde meddetsamma hennes exempel. ”Kefayya, kefayya” – det räcker, det räcker! – skrek kvinnorna i kör. Det var början av slutet för harem systemet i Egypten.

”Men vissa kvinnor är beslöjade och andra inte, oberoende på religion. Det hela förblir ett mysterium för mig”, sa Hilda.

”På landet har kvinnor alltid arbetat bredvid män sedan urminnes tider och de har aldrig varit beslöjade”, förklarade Hoda. ”Men enklare stads kvinnor beslöjar sig när de går ut. Annars är det en klassfråga. Överklasskvinnorna beslöjade sig för att åtskilja sig från slavarna som inte var beslöjade.”

Kvinnorörelsen hade inte börjat som sådan utan snarare som en proteströrelse mot kolonialisterna. Kvinnor och män kämpade sida vid sida mot sin gemensamma fiende. Kvinnoemancipationen i Egypten började med den bildade eliten.

”Och det anses vara chict att vara så vit i hyn som möjligt för det visar att kvinnan till skillnad från mannen slipper utomhusarbete. Ett av de säkraste sätten att hålla sig borta från solstrålarna är att vara beslöjad.”

”I Sverige har vi inga sådana problem det ser de långa vintrarna till”, svarade Hilda och log vid tanken.

Harem, ett i västerländska öron ambivalent ord, syftar egentligen på kvinnokvarteren – i den egyptiska överklassen levde män och kvinnor separerade från varandra – och de legitima hustrurna kallades också för ”harem” vilket ingav respekt. När dessa kvinnor lämnade sina palats, utmärktes de från resten av befolkningen genom att beslöja sig. Slöjan och haremet var dåtidens symboler för klasskillnad: att åtskilja sina kvinnor var dyrt och krävde ett stort hushåll med avsevärda arkitekturarrangemang. Mannen var även tvungen att köpa eunucker – kastrerade slavar från Sudan – för att övervaka och hjälpa kvinnorna samt att vara deras länk till världen utanför. ”Vissa eunucker blev som familjemedlemmar och kvinnorna litade på dem”, förklarade Hoda.

”Men ni låser väl inte in kvinnfolket längre?” frågade Hilda förskräckt.

”Nej, inte direkt, sederna förändras…” Hodas svar var inte riktigt tillfredställande. ”Men det är tack vare dessa gamla traditioner som du kan beundra mosharabeyyornas underverk”, lade hon till.

”Oh! Jag älskar dem, så vackert hantverk!” erkände Hilda.

Dessa magnifika, genombrutna träskärmar, bakom vilka kvinnorna kunde se ut utan att bli sedda, är unika.

Snarare än att vara religiösa symboler, var harem och slöjan snarare en social- och finansiell- etikett. Mäns heder berodde även på kvinnans kyskhet så att ha dem segregerade var ett sätt att ha hedern i behåll. Under 1800-talet och i början av 1900-talet var kvinnorna i städerna, vare sig de var judinnor, kristna eller muslimer för det mesta beslöjade. Det var snarare en regional tradition än en religiös symbol.

 

Anne Edelstam

 

Utdrag ur Three ladies in Cairo – förlag Vulkan – april 2014.
bokus.com. adlibris.com
www.articlesfromparis.com

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Örebro skriver

illustration: Ida Thunström Örebro skriver Hjalmar Bergmans skugga vilar ännu över Örebro – det inser man redan efter en snabb sväng genom staden, med Hjalmar Bergman-teater, Hjalmar Bergman-rum i kulturreservatet ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2007

Crister Enander i självspeglande samling

Han är de litterära porträttens okrönte mästare. Han är essäisten som handskas med de flesta av de litterära storheterna med van och kunnig hand. Han är sanningssökaren som inte fruktar ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 september, 2011

Anteckningar om Vägen till språket

I Vägen till språket vill Heidegger utröna vad språket är. Heidegger vill fenomenologiskt utröna språkets ”vad-varo”, dess egenskaper och väsen. Lyckas Heidegger ”att bringa språket som språket till språk” friläggs ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 26 februari, 2014

Adam Zagajewski – kronprinsen inom den polska poesin

Den polska kulturen i allmänhet (poesin, epiken, dramatiken, musiken, vetenskapen osv.) är, och har mycket länge varit, enastående vital. Inom litteraturen räcker det med att nämna några få: Czeslaw Milosz ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 25 augusti, 2012

I huvudet på Lidija Praizović

1. Jag får ett samtal från min syster. Hon har läst nya Filter, intresserar sig inte för litteratur direkt men har snappat upp en beef som intresserar henne: Lidija Praizović intervjuas ...

Av: Tove Folkesson | Kulturreportage | 12 november, 2012

Eugenio De Signoribus, Dikter

Lekbrödernas rond                 "Vid millenieskiftet"     med 2:a i annalkande visar en ännu osäker spanare från höjden resterna av upplösta löpgravar... ur dem kommer järnkrokar på led, befriade och krumma, med armarna i luften, en stiliserad skelettarmé ...

Av: Eugenio De Signoribus, översättare:Julian Birbrajer | Utopiska geografier | 20 december, 2009

Vet du icke, min son, med huru lite visdom världen styres

Johan Oxenstiernas fru Anna Margareta Sture (f. 1615) dör sommaren 1646. De har inga barn. Johan och hans ungdomskärlek Margareta Brahe (1603-1669) återupptar kontakten och kärleken blommar upp på nytt ...

Av: Gustaf Redemo | Övriga porträtt | 27 december, 2012

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.