Veckan från hyllan, vecka 22-2012

Det har varit rasistiska demonstrationer i Tel Aviv nyligen. Krav framfördes att illegala invandrare från Afrika ska utvisas. Rop hördes som uppmanade till pogrom. Förbipasserande svarthyade personer attackerades. Några sudanesiska ...

Av: Gregor Flakierski | 26 maj, 2012
Veckans titt i hyllan

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | 12 oktober, 2006
Essäer om politiken

Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé

Årets upplaga av Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé, och har sålunda vuxit till ett mycket lyckat komplement till årets övriga biorepertoar. Tidningen Kulturen tittade lite extra på tre av festivalens ...

Av: Mattias Löfroth | 04 december, 2007
Kulturreportage

Stig Sæterbakken

Det nya testamentet, jakten på Hitler och det onda ögat bakom spegeln

Stig Sæterbakken sökte efter ondskan i litteraturen, inte som moralist, men som utforskare av hur människan förhåller sig till ondskan som begrepp i sin självförståelse och beskrivning av det andra ...

Av: Alexander Viken | 04 augusti, 2017
Litteraturens porträtt

Three ladies in Cairo. Del III. New family member



Hoda ShaarawiMin mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den man som kom att bli min morfar, Torsten Salén. De flyttade tillsammans till Egypten 1926. Ingrid, deras dotter, föddes året därpå och växte upp i Egypten där hon gick hela sin skolgång i en fransk skola med många egyptiska elever.

Detta är ett utdrag ur kapitel 4 egenhändigt översatt till svenska från engelska.

New family member s. 115 – s. 118 i boken.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Många egyptiskor fick tackla vad för Hilda föreföll vara oövervinnerliga problem. Vissa av dessa kvinnor, som Hoda Shaarawi som kämpade för sina illitterata systrars förkovran, var även involverade i politiken. Hon blev känd som en av de mest framstående feministerna från början av 1900-talet. Hilda beundrade denna kvinna som under ett charmfullt leende och eleganta manér, var extremt modig samt besatt en stark integritet.

De träffades för första gången under en middag med några av Torstens kollegor och fick genast tycke för varandra. Därefter kom de två att spendera många timmar tillsammans. Båda var fria och oberoende kvinnor. Hilda imponerades av sin väninnas gedigna kunskap om sitt land, beundransvärda sätt och de viktiga insikter Hoda bidrog med. Hon statuerade även exempel för Hilda.

Några år innan, hade Hoda – härstammande från den egyptiska överklassen – anlänt till Kairos tågstation där hon välkomnades av sina landsmän. Hon var redan känd för sina feministiska arbeten och kom tillbaka från en internationell kvinnokonferens i Rom. Det är nu eller aldrig! Hoda du kan göra det, gör det nu! Hon övertalade sig själv att göra det otänkbara.

Inför allas ögon, tog hon långsamt av den slöja hon bar framför ansiktet och såg hur åskådarna kippade efter andan. Nu är det försent, äntligen är det gjort, tänkte hon. Vissa följde meddetsamma hennes exempel. ”Kefayya, kefayya” – det räcker, det räcker! – skrek kvinnorna i kör. Det var början av slutet för harem systemet i Egypten.

”Men vissa kvinnor är beslöjade och andra inte, oberoende på religion. Det hela förblir ett mysterium för mig”, sa Hilda.

”På landet har kvinnor alltid arbetat bredvid män sedan urminnes tider och de har aldrig varit beslöjade”, förklarade Hoda. ”Men enklare stads kvinnor beslöjar sig när de går ut. Annars är det en klassfråga. Överklasskvinnorna beslöjade sig för att åtskilja sig från slavarna som inte var beslöjade.”

Kvinnorörelsen hade inte börjat som sådan utan snarare som en proteströrelse mot kolonialisterna. Kvinnor och män kämpade sida vid sida mot sin gemensamma fiende. Kvinnoemancipationen i Egypten började med den bildade eliten.

”Och det anses vara chict att vara så vit i hyn som möjligt för det visar att kvinnan till skillnad från mannen slipper utomhusarbete. Ett av de säkraste sätten att hålla sig borta från solstrålarna är att vara beslöjad.”

”I Sverige har vi inga sådana problem det ser de långa vintrarna till”, svarade Hilda och log vid tanken.

Harem, ett i västerländska öron ambivalent ord, syftar egentligen på kvinnokvarteren – i den egyptiska överklassen levde män och kvinnor separerade från varandra – och de legitima hustrurna kallades också för ”harem” vilket ingav respekt. När dessa kvinnor lämnade sina palats, utmärktes de från resten av befolkningen genom att beslöja sig. Slöjan och haremet var dåtidens symboler för klasskillnad: att åtskilja sina kvinnor var dyrt och krävde ett stort hushåll med avsevärda arkitekturarrangemang. Mannen var även tvungen att köpa eunucker – kastrerade slavar från Sudan – för att övervaka och hjälpa kvinnorna samt att vara deras länk till världen utanför. ”Vissa eunucker blev som familjemedlemmar och kvinnorna litade på dem”, förklarade Hoda.

”Men ni låser väl inte in kvinnfolket längre?” frågade Hilda förskräckt.

”Nej, inte direkt, sederna förändras…” Hodas svar var inte riktigt tillfredställande. ”Men det är tack vare dessa gamla traditioner som du kan beundra mosharabeyyornas underverk”, lade hon till.

”Oh! Jag älskar dem, så vackert hantverk!” erkände Hilda.

Dessa magnifika, genombrutna träskärmar, bakom vilka kvinnorna kunde se ut utan att bli sedda, är unika.

Snarare än att vara religiösa symboler, var harem och slöjan snarare en social- och finansiell- etikett. Mäns heder berodde även på kvinnans kyskhet så att ha dem segregerade var ett sätt att ha hedern i behåll. Under 1800-talet och i början av 1900-talet var kvinnorna i städerna, vare sig de var judinnor, kristna eller muslimer för det mesta beslöjade. Det var snarare en regional tradition än en religiös symbol.

 

Anne Edelstam

 

Utdrag ur Three ladies in Cairo – förlag Vulkan – april 2014.
bokus.com. adlibris.com
www.articlesfromparis.com

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

En dramatikers dagboksjag Lars Norén i närsynt läsning

Är Lars Noréns bägge dagböcker det ultimata uttrycket för dagens flitigt förekommande jagpositionering i litteraturen? Utgör de bägge dagbokstegelstenarna i och med ankomsten av den andra fullbordande delen En dramatikers ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 06 oktober, 2013

Det omoderna lever

Det brukar heta att den som inte följer modets växlingar kommer förr eller senare att bära moderna kläder. Idealen skiftar, men kanske finns det också sådant som är tidlöst. Den ...

Av: Anders Björnsson | Kulturreportage | 04 juni, 2017

En våg i narcissismens tecken översvämmar Sverige

När allt kommer kring så handlar ju inte livet om ytligheter eller status. Det handlar om att må bra - familj, vänner och kärlek. Om hela världen skulle vara blind, vem ...

Av: Fredrik Johansson | Gästkrönikör | 31 oktober, 2014

På väg mot musiken. Del II. Vår akustiska natur

Det bibliska uttrycket ”i begynnelsen var ordet” är inte en produkt av ”civilisationen” utan är ett av de mest arkaiska begreppen i mänsklighetens historia. Det finns urbefolkningar i bland annat ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 04 december, 2012

Liv, dekadens och misär av Elisabeth Förster-Nietzsche

Weimar ligger såsom nersänkt i en gryta. På ena sidan reser sig Ettersberg med koncentrationslägret Buchenwald och på den andra sidan ligger högt och långt upp en större villa. Den ...

Av: Crister Enander | Essäer | 18 augusti, 2009

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | Essäer | 20 juni, 2010

Sinatra och  Grace Kelly i High Society. Bild: Wikimedia

Frank Sinatra – Rösten och Kroppen

Kurt Bäckström om Frank Sinatra som i år hade fyllt 100 år.

Av: Kurt Bäckström | Musikens porträtt | 25 april, 2015

Varför firar vi jul?

Ty ett barn har fötts, en son är oss givenVäldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes. 9:6). På något sätt är ...

Av: .Lars-Erik Gardell | Övriga porträtt | 24 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.