Den utsökta labyrinten - Pierre Boulez musik

Det var rubriken på en ytterst ambitiös fokusering på tonsättaren Pierre Boulez och hans musik i London nyligen (30/9-3/10). I Queen Elisabeth Hall och Royal Festival Hall. Boulez är idag ...

Av: Ulf Stenberg | 09 oktober, 2011
Kulturreportage

Återbruk och skönhetslängtan

Med utgångspunkter i en unik samling lapptäcken hölls i veckan ett seminarium på Jonsereds herrgård, en del av Göteborgs universitet. Åsa Wettre och Håkan Wettre har under åren byggt upp ...

Av: Per-Inge Planefors | 10 februari, 2014
Gästkrönikör

Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | 09 november, 2015
Litteraturens porträtt

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | 21 april, 2008
Essäer om samhället

Nils Byrén. Dikter



Nils ByrénMitt namn är Nils Byrén, jag är 23 år gammal och kommer från Eskilstuna. Just nu studerar jag klassisk sång(opera) på musikhögskolan i Hannover, Tyskland.Mina studier började i ”Gamla stadens musikklasser” i Eskisltuna, varefter jag sökte mig vidare till yrkesmusikerutbildningen på Södra Latins Gymnasium i Stockholm. Därefter kom jag verkligen in på den klassiska sången, vilket fick mig att söka till och komma in på den klassiska musiklinjen på Vadstena folkhögskola. Efter två års studier kom jag i kontakt med en sångpedagog på musikhögskolan i Hannover där jag nu sedan två år studerar opera. I Hannover inledde jag också mina studier med några månaders intensivkurs i tyska, vilket nu är ett språk jag behärskar, precis som Engelska.Under min utbildning har läsandet och skapandet av lyrik och prosa alltid varit viktigt och sakta men säkert vuxit sig till en allt större passion. Det är också någonting som jag ständigt arbetat med och fått undervisning i genom Svenskalektioner, drama och även sången där texten alltid står i fokus. Mitt arbete på scen inom opera och andra typer av konserter har utvecklat min förmåga att orädd uttrycka mig själv och samtidigt tro på min konstnärliga förmåga. recis som så många drömmar jag om att kunna få mer tid till att ägna mig åt skapandet av lyrik och prosa, och samtidigt ständigt utsättas för kritik och utmaningar som kan hjälpa mig att utveckla både mitt språk och mitt sätt att se på texter. Vem vet, kanske slutar det med att mina tidigare operadrömmar ersätts med författarndrömmar.

  Förgreningar

 

Bakom ansiktet bränner illa,

runtom vristernas förnuft

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

pulsen ökar med risken, den går ej att stilla

risken ökar med friheten, nya visioner hänger i luft

simpelt, om så vore, jaget

kanske tystnar en dag

mitt värde, likt ekens, mäts i ringarna

 

Jag bränner broar där andra söker bygga

min glädje kvävs trots andras jubel

allt längre in i det skygga, din fega mygga!

tomheten har sitt pris, betalas i blodrubel

sirener och larm suddar ut den introverta manin

att fortsätta sjunga, vara en maskin

någon kallar det för misslyckande, men jag gräver!

 

Dra in en svavelparfym och frusta ut smaken av bitter narcissism

lär njuta av pretentiös masochism

svälj det sliskiga konstnärsamfetaminet

kräks upp den frätande självkänslan med vinet

följ kön

bränn frön

timman slår för sent

hitta mig

mellan stigarna

 

 

Ni som är sovande



Huvudet uppfyllt av knaster från främmande sfärer. Lukt av osande lik som en gång varit stjärnor. Slamm från tusentals sniglar i strupen som inget annat vill än gala. Har strängarna gått av? 

vous qui faites l'endormie 

Ekot från stenväggarna tycks mig bekant och främmande i min nattliga förflyttning över märkta golv. Skriken från patienterna försöker tvinga sig ut genom mina fettdrypande porer; skaver i mungipan; gnolandes på en visa i den öppna isoleringscellen. 
Att springa är döden. Fråga inte. 
Luftstömmen sveper in den nervkittlande stängningen och avger en doft av ett liv i grubblandets tecken. 
I mitt stilla sinne, av köttet kvävt till aska, önskar jag att någon hör; ser detet. 
Den jagcenterade varelsen inser sin ensamhet, ställd öga mot öga med den egocentriska klump som buktar sig över golvet, i taket, in genom näsan och ut genom munnen. 

vous qui faites l'endormie 

Florblekt saliv droppar mot rosa hud, knottrig och befläckad av kratrar; masksalar. 
De lismande kropparnas vals framför en suddig lins väcker det andra, det som inte får nämnas vid namn; vidundret som hänger likt osynlig kokong över krökta ryggar sprängfyllda av lust. 
En nerv får mitt ben att rycka till och mina lungor fylls av rummet. Tömningen drar som en varm våg genom hudens alla celler, och floden av elektriskt vibrerande impulser sugs ner i avgrundshålets tillfredställande tomhet. En förnimmelse av bränd hud. Min ö skunker; nirvana bakom täckta fönster. 


Sjung för mig vällustens gudinna! Driv mig till vansinne med det växande avståndets trånande och låt oss skratta åt den utsökta ironin! 

vous qui faites l'endormie 

Ah 
ha 
haha 
hahahah

 

 

Arbeit macht frei

 

9315 mitt nummer tycks vara.

Kravlar gör jag genom rostiga cylindergångar i kompakt mörker. Till midjan når mig avföring som blandats med lera och regnvatten. Där framme säckar flytandes, säckar med ögon och öppningar. Fastklibbat hår bildar en krans där det guppar över vattnet. Som en parfym har den lakt sig. Sötmustig död.

Mina naglar vingas gräva genom bröder; homo sapiens .... erectus ... evolution...religion... Människans inkråm stinker. Stinker gör omständigheter. Uppkastad likmask fräter tandköttet.

En ljusglimt och ormbunkar;syrendoft. Lönlös tanke. Livsviktig bakom taggtråd. Framför: bortglömd. Fastbrännd stjärna ärvde jag. Stammen smakade zyklon.

Syre! Nej läder och metall!

Hier kommt die Freiheit

  

Andningsuppehåll

 

Ibland stannar jag upp och tänker på stilebenmålningen, Kafka och den brunbrända gumman med det fårade ansiktet. 
De få personer som stannar upp för att ställa frågor är tysta men artigt inbjudande. Kanske väntar de på att någon ska ta dem i handen och slingra sina fingrar kring deras; gräva djupt mellan fuktiga av vårregn doftande lockar. 
Jag är inte glad över den här platsen; det smakar galla. Dammet i lungorna tätnar. Lutar min krumma rygg mot en räfflad vägg och försöker åter höra vad de viskar i öraat; stillebenmålningen, Kafka och den brunbrända gumman. 

  

Prövotid

 

person lämnar hem fåordig grynigt tandkött gryningsljuset skuggan kastad mot rostig spår

opersonifierad trängselmänniska dessa människor kväver isterklumpstationer stänger ute sursvettiga dammtäckta dimension Allen Bergman Otomo tystnad Köpenhamnröken smakar uppstötning åkväntan utan fönster trängd fuktplastodör mobilfan saknar lekmolande Hamburg noairfilm tysk svartvit paketfet föda med undertext dubbat mellan kabiner sängar familjer fyllesvängar skrattar pressad färd smekningar vid inandningen innan inkallelsens klastrofibspyruppgallanerver penetrerar tarm höger hjärnlob kåt järnsmak varvar betongkanter solstängt dovljus stämma vid elektriska bröstvårtor med introverta ögonbryn förkastar personlighet blaaauuuurrrrrgggffff woher komen sie existens nusernibllglllgkkkkkonfunderade ironiska prövningar ler inte Der tansende neger knottrig nordisk hund SchubertBizéprestera utan översättning dubbad smegmatäckt alte deutch nein person blev divans frätande stormrök täcker kroppen täcker alla dessa männisor med bolmande drypande kokonger av egocentriska vibrationer över världsaltet

  

Für Clara ”Ett poem till hennes skönhet”

 

 

På många sätt var hon ojämförbar. I själva verket vacker; ur den anarkistiska vargstammen i en konstnärs kokong uppvaknad. Bakom huden växte avgrundsvrål.

Domkyrkans eko kallades hemvist. Inte rotad. Där var skalbaggar och kletiga underliv.

Ytan som neutralitet. Som synliga ytor hennes hemvist: Målande.

Mållös beundran ingivet, tillgivet. Inte utskrivet. Mottagbar med smak. Eftersmak tagit emot. Ordlös beundran.

Det fanns en stund kallad kärlek, outgrundlig och jordad. Vad som finns oändlig. Ljudet som uppstår innan en ton, efter andning. Där finns tanken; känslan inför. Dig.

Ordutbyten bortom plan och inom. Olikheter lika delad med undertoner av harmoni.

Bismak av smegma i gommen. Bortom undertonerna en skiljaktig samklang.

Woody Allen- tvilling; möte i New Jersey. Då var vi svartvita och skrivna med bläck under cigarettrök. Vi talade i rörelse mot linsen. Storbandet stämde upp. Klarinettsolot mellan sinnets ekande kammare: ooooooooOOOOOOOOOOWUuuuuahhhAAAaaaaaaOOOwooOOOOMP! Explosion bland de elektriska luftströmmarna under supernovans täckmantel. Den sista gränsen; kanske strålar du upp mig efter tid...id...d...ditt

Ditt skimmer. Dimhöljd var din. Passivt mottagen inbjudan. Ett hölje som utstrålar. Brännande källa. Din. inspiration och eftertanke. Passiv utstrålning med dimhöljd inspiration som skimmer flammande. Mystikmusikmusten muttrar minutiöst med markerad mogenhet mellan mötets mikrokosmos.

Att beskriva är ordlöst i den meningen. Ytterligare kommentarer. Kan hända.

I den meningen är att förklara ordlöst. Mållöst den beundran du inger;

befälhavarens sista loggboksinlägg;

ett semikolon med utropstecken

tack för dig.

Ta för dig.

Dig

;!

 

 

  

Odysséen för levande



Långsamt flyter vi på den ärrade tidsytan 
ibland med blickarna mot himmelen. Där surrar de vilda och onårbara humlorna. 

Stundvis sänks våra blickar ner mot gruset och leran. Maskarnas hopplösa kamp mot vattenpölens våta täcke lockar fram tårar. Det sura regnet skaver med en fuktig nästan svampliknande doft mot näshåret. 

Förhoppningsvis ser vi nu framåt mot eken, vars grenar glittrar när den vattnas av solstrålsregnet. 

Bortom de åldrade kropparna, märkta av tidens räffla, ser vi horisontlinjen som våldgästas av en sviken kärlek, äventyrslust, 
Hemingway och rotlösa jättar 
sakta bortförda av målade textilier.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Moderna Museets utställning 2010

Moderna Museets utställning möter mig med uppmaningen: "AKTA DIG FÖR ATT INTA ÅSKÅDARENS OFRUKTBARA HÅLLNING, TY LIVET ÄR INGET SKÅDESPEL, ETT HAV AV ELÄNDE ÄR INGET TITTSKÅP, EN SKRIKANDE MÄNNISKA ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 november, 2010

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 26 juni, 2012

Rehabiliteringsdagbok

I ett år och tre dagar har jag varit långtidssjukskriven. Jag förstår vad som utlöste psykosen som slog sönder mitt liv men det ger mig inte mitt liv tillbaka. Jag ...

Av: Cecilia Persson | Gästkrönikör | 05 juli, 2014

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.