Heinrich von Kleist. Foto: Wikipedia

Michael Kohlhaas och det nihilistiska helvetet

Bo I Cavefors om Heinrich von Kleist och hans Michael Kohlhaas. Aus einer alten chronik (1808 - 1810).

Av: Bo I Cavefors | 19 juni, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Kulturarbetare viktiga för företagare med visioner

Kulturarbetare viktiga för företag med visioner Lotta Haglund på Kulturkraft på Östgötagatan i Stockholm. Foto: Ragnar di Marzo. I Sverige har det under de senaste åren startats en våg av ...

Av: guido zeccola | 15 september, 2006
Allmänna reportage

Håll koll på Estland!

Den 20 augusti är det 24 år sedan Estland återfick sin självständighet efter 57 år av sovjetisk ockupation. Denna tycks fortfarande vila på en skör tråd. Därför är det viktigt ...

Av: Enel Melberg | 20 augusti, 2014
Essäer

Kvinnohatarna på nätet tror att de är pimps som rules the world

Sätter på min platt-tv som täcker halva väggen i mitt stora rum. En kukförlängare? Vet inte vad man kallar det om man råkar vara en kvinna som köpt en fet ...

Av: Annelie Babitz | 22 mars, 2014
Gästkrönikör

Agnes Gällhagen. Det finns ingen dans i frekvens och balans



Agnes GällhagenDet finns flera rum. Rummen existerar samtidigt, intill varann. Helt tillgängliga är de olika rummen inte. Trösklar separerar dem, och några av dörrarna är stängda. Det vore en felaktighet att säga att man kan gå in i ett rum, och sedan bara kliva över tröskeln in till nästa. Riktigt så enkelt är det inte. Ibland kan man vara i flera av rummen samtidigt.

“Det finns ingen dans i frekvens och balans” är en fysisk, spatial text. Den formulerar olika tillstånd, mikrouniversum, och rör sig i dessa, parallellt. Abstrakta och kroppsliga erfarenheter struktureras arkitektoniskt. Textens lingvistiska rum blir platsen för de motsägelsefulla minnen, eller förnimmelser av tidens förlopp, som berättelsens anonyma karaktärer upplever.

Jag som skriver heter Agnes Gällhagen. Jag är konstnär och bosatt i Göteborgsområdet.

Dessa texter har existerat i olika form. Som tal, som ljudkollage, som skulptur och som rörlig bild. De består av flera lager av filtrering och översättning. Nu lever de ett eget liv, som ett ihopmonterat, textuellt objekt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Det finns ingen dans i frekvens och balans

 

Pulserande - kontraktion och extraktion. Ett triangulärt område mellan smalbenet och knävecket. Vi är inte medvetna om det, men alla kroppar rör sig i en rak linje, mot ett förutbestämt mål. Det är bara rummet som är aningen krökt och ger en illusion av att vi rör oss i cirklar, cykler. I ett alldeles särskilt krökt rum, är gravitationen tyngre. Ett försök att vistas i det rummet skulle innebära att de inre organen omedelbart krossas av luftmassans väldiga dragningskraft mot rummets kärna. Likt en terrakottasoldat krackelerar huden. Hjärtat och resten komprimeras till en liten liten kula, metallisk, samlar uråldriga berättelser och nya till ett koncentrat av smärta, kärlek och blodkroppar kanske inte större än ett sandkorn. Det är inte självklart vilka episoder som är våra eller kroppsligt ärvda genom det stoft vi består av.

 

 

...

 

blått ljus gnistrar till bildar punkter

de samlas i kluster, som små galaxer

utspridda över axeln.

vissa områden tycks mer populära

 

ett tvärt kast med blicken och ditt fokus

är där, där det är.

 

var försiktig, så att du inte bläddrar för fort

då kan du fastna i prematura episoder

utan referenspunkter till den övergripande  

 

a r k i t e k t u r e n.

 

Det är viktigt att alltid känna riktningen.

 

Ett objekts hastighet bestäms i relation till observatörens hastighet och position.

 

Här - bortsett från lagret av luft under hennes fötter ungefär två centimeter, hotar balansen. Här - bortsett från det bländande solljuset filtrerat.

Arkader och fasader. Att fukta ögonen och skydda dem från starka vindar damm och ljusstyrka, och fasader. Ljus och fasader. För att det alltid har varit så. Ett slutet system, testkört över århundraden av naturligt urval. Allting som finns finns för att det alltid har funnits.

- Och utanför det?

- Det är allt.

 

Blekt solljus träffar sakta nedsignande dammpartiklar, de glimmar till. Osten har stelnat, gulnat, i kanterna. Hela rummet ligger i stiltje, som om det tillhör någon stiftelse vars uppdrag är att förvalta en död poets gamla konstnärshem och erbjuda autentiska guidade turer varje lördag klockan 13 för turister och konstskoleklasser. Det enda som saknas är det inramade svartvita porträttet av frugan (och älskarinnan), och en komplett uppsättning av Strindbergs samlade verk. Eller när jag tänker efter så finns säkert det också, någonstans. Strindbergs samlade verk alltså. Allt man kan tänkas behöva finns i detta rum.

  

Första gången jag besökte rummet tänkte jag att det såg ut som en förfinad variant av skrotnisses verkstad; varje verktyg i ett eget lädercase med alla utbytbara originaldelar kvar, ett grönskimrande skrivbordssken under tveksamt hemmasnickrade hyllor på gränsen att tippa över. Eller som ett sockerbruk jag besökte en annan gång, omgjord till ateljé åt en åttioårig gammal gubbe som tillverkade jättelika svävande järnkonstruktioner, en om året, och hade barnbarnen springandes farligt nära kanten längs smala plankor och uppför rangliga stegar till alla tillbyggnader och skrymslen.

Tio år till och detta rum kommer vara ett fall för Extrema samlare.

 

Jag slog mig ned på en liten koffert och fick en whiskey som stannade i min hand, vilandes mot låret, då det inte fanns ens en kvadratmillimeter på något av borden som inte redan var täckt av små lappar med minimal skrift om att överklaga beslut eller betala av skulder till den och den. Vilka affärer han var inblandad i fick jag aldrig veta. Men jag vet att han vaknade svettig, med panik i ögonen, när polisen en morgon gjorde ett besök i ateljén intill, då de hade hört att ägaren till denna lagt ut annonser som efterlyste verklighetstrogna låtsasvapen. Okej, flippa inte nu, men jag kommer att öppna en väska, och här i ligger det en massa pistoler. But the water pistols are all filled with lemonade.

  

Jag försökte prata om konkreta saker, fiska detaljer om favoritförfattare och uppväxtort, förankra honom i min På Spåret-verklighet, men han förblev fragmentariskt svävande någonstans mellan dödslöshet och ett lastbilsflak på en highway mellan New Orleans och Tallahassee, skrivmaskinen i tillhörande låda med varningstexten “FRAGILE”.

Onåbar, som den där heliumhajen från Teknikmagasinet han körde runt med högst upp i trapphuset förra året.

 

...

 

Den gamle mannen flyttar klumpigt omkring på sina saker. Det är nästan oundvikligt. Efter ett par whiskey darrar handen mer än vanligt. Sakerna ska flyttas, till varje pris.

En sådan här natt pallar han bara inte med deras högljudda, distinkta karaktärsdrag, det gytter av filtrerade röster från det förflutna, som talar till honom från översta hyllan.

Nu fanns det plats för ett ganska så vitt omfång av olika specifika positioner, där föremålen kunde placeras. Fast för stunden får de ligga i kastrullskåpet. Ja alltså, det var det som fanns närmast till hands. Han kommer nog ändå inte behöva gå in i köket, framöver.

 

Samtidigt, ett högfrekvent brus

från maskineri.

 

...

 

Utsträckt arm helt perfekt rak som om med vetenskap. Bär en hel kropps tyngd. 54 centimeter från axel till slutpunkt. Bara att sätta koordinaterna så tecknar jag en galax, i det syrefattiga tomrum till himmel. 8 små ben uträtade - pressar undan luft för att lämna plats åt rörelse och andning.

Här och flytande med ett smalt snöre från mitten av huvudskålen fastkrokad i taket. Det är rätt äckligt egentligen, låt oss prata om någoting annat.

 

Av det som är i rummet är åtminstone hälften uteslutningar, och är alltså inte i rummet.

Not this, not that, not the other.

 

Det är en plats mellan rummen. Väl här, kan ljud, händelser, bilder, objekt läcka ut. De hälsar så att säga på. Helt anpassade blir de dock aldrig. En aura av Fjärran omger dem.

Jag tror att jag vet var vi är någonstans. Ner för backen, till vänster, ligger till exempel åttiotalet.

 

Efter att ha studerat de olika varu(lvs)katalogerna kunde han konstatera vilken pricksäker representant för tidsandan de var.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Monochrome bodies

Pål Henrik Ekern (b. 1981) is a photographer who previously studied at the ValandAcademy, the Swansea Metropolitan University and at the University of Oslo. Heparticipates in the Hasselblad Foundation's annual ...

Av: Krisztina Orbán | Essäer om konst | 15 juli, 2014

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Konstnärens sommarafton

Hon fäste sina minnen försiktigt på tavlans vita hud. Lät tyget kippa efter andan, då det som tidigare funnits inom henne nu var på väg ut ur hennes huvud, hjärta ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 09 februari, 2015

Phaeton av Gustave Moreau (detalj)

Amore, Amoriner och Affektioner

Dr Jan Stenis frågar sig om inte ekonomin kan användas för att framkalla kärleken i samhället.

Av: Dr Jan Stenis | Utopiska geografier | 16 januari, 2015

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | Essäer | 22 Maj, 2012

Robert Burns på Kronofogden

Det finns folk som tycker det är häftigt att betala skatt. Men också den motsatta åsikten sägs förekomma, och den får uttryck i denna dikt av Robert Burns. Under en tid ...

Av: Robert Burns | Kulturreportage | 04 juni, 2013

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 4-2012

Kommer ni ihåg låten ”Konserverad gröt? ”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!” Den skrevs under en oskyldig tid, då ingen ens i sina vildaste ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 januari, 2012

Sökandets fiender och vänner Två föreningar med olika målsättning

Det finns en svensk sammanslutning som heter Vetenskap och folkbildning. Det låter både  lovande och betryggande - två honnörsord staplade på varann. Föreningens viktigaste funktion tycks vara att varje år ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts