Regnträdets land

Samanea Saman är ett ståtligt träd, med en väldig krona som en utbredd paraply och med kraftiga luftrötter. På svenska heter det regnträd men växer inte vilt på så nordliga ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 februari, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Nybyggare i den svenska obygden. Arbetslinjen anno 1900-talet

Västerbottens län omfattar inte endast kustlandets goda jordar utan även lappmarkernas stora vidder. När denna obygd bröts kunde en människa få uppleva hur en by blev till. En familj slog ...

Av: Lilian O. Montmar | 13 juli, 2010
Reportage om politik & samhälle

Från Friskatorpet, när trollslända landar

Gryningens guldröda horisontella ljus kastas mot en rådjursbocks blanka päls, gör den till en tvillingsol, och det är höjden av skönhet; solen och ett rådjur som inte ens vet om ...

Av: Emma Ehrlekrona | 10 juni, 2010
Gästkrönikör

Veckorna med Caryl Phillips

I tisdags var det Lucia. Det är en helg som jag uppskattar mycket. Ingen dålig syn när tusentals svenskar spökar ut sig i lakan och glitter för att hylla en ...

Av: Gregorz Flakierski | 18 december, 2011
Veckans titt i hyllan

Ben Jonson Senaste statsmannaropet



Ben JonsonBritten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp.

Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt om Shakespeare, men skrev ändå satsen "He was not of an age, but for all time" om rivalen.

Jonsons dikter har beskrivits som "klassiskt svala", vilket inte kan sägas gälla den här dikten, riktad mot de politiska kannstöparna i London på Jonsons tid. Den är ganska elak, och äger dessutom en viss tidlöshet.

Erik Carlquist (översättare)

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

Senaste statsmannaropet

 

 

Man ropar ut smultron och andra läckra bär

på Londons gator; ett annat rop är det här:

”Köp statsmän, mogna!” De växer på var gata,

är tjugosex, och hörs om statskonst prata.

Den känner de utan och innan; med slitna manschetter,

pipkragar och skägg på gatorna de sprätter.

Med gravallvar i uppsynen och orden

bedömer de var statsman här på jorden:

de vet hur man ett land ska styra rätt,

fastän de bara detta land har sett

på någon karta, som de köpte billigt

av någon figur, som sålde den misstänkt villigt.

Intriger, kupper, rådslag och projekt –

för sådant hyser de en djup respekt;

om var detalj de ger så klart besked

att – vill man tro – de själva varit med.

Vad furstar kostat på sitt spioneri

och vem som planerar nästa förräderi,

ur sådant skvaller kräset väljer de

för att sig såsom djupa spåmän te.

I statsaffärer långt framåt de skådar,

när tolv års politik de klart bebådar.

Var brist i varje land är dem väl bekant;

allt negativt som sägs de finner sant.

De känner till varenda liten rad

historikerna skrev; vart nyhetsblad

från Europa girigt slukar de

för att sin spådomskonst besannad se.

De talar ängsligt och ses skyggt sig röra.

”Hur står det till?” de andas i ditt öra.

En dödsdom, en ukas, en proklamation

meddelar de i lågmäld, mystisk ton.

Till dunkla hörn av staden helst de skubbar,

de möts, jämt sex, i parker, krogar, klubbar.

Bokhandelns hemligheter känner de,

var dag du dem hos Bill och Rime kan se.

När böcker publiceras på sina mässor,

finns katalogen snabbt i deras hjässor.

Hur chiffertexter bäst man konstruerar,

den frågan våra statsmän fascinerar,

och den som andras chiffer bäst kan lösa,

kan snart, av mutor rik, med punden slösa.

Angiveri är dessa statsmäns kall,

det nyckeln ger till andras syndafall.

De vet: angiveri är maktens moder

och därför vill de känna dess metoder.

Osynlig skrift de nyttjar titt som tätt.

Att få ihop till den är ganska lätt:

man blandar lök med piss och ättikvin

och skriver med fjäder från en gam så fin.

De bryter upp sigill så lätt, så lätt

och lagar dem, med självpåtagen rätt.

De förutser i strida spådomsflöden

hur krig och fred ska forma Englands öden.

De böcker, som förbjudits av censuren,

de skaffar sig, men hamnar ej i buren.

Om krutkomplotten pratar de ännu,

om franske kungen hör man bara: ”Hu!”

Om Spanien nämns, går talet ej i dur;

om påven nämns, blir minen riktigt sur.

Mot biskoparna tar de kraftigt i;

de håller på sitt puritanparti –

likt det tycks dessa smarta statsmän tro

att sympati ur okunskap kan gro,

och därför skyr de folk med bättre vett

och vettigare syn på stat och rätt.

Men också oss föraktar dessa gossar:

vi äger ej den sanning som förlossar –

den sanning (falsk) om staten och dess gåta

som de har sett, dem själva må den båta.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Köpenhamnskan. Foto-collage:  Cavefors

Mitt möte med en köpenhamnska

I samband med invigningen av Öresundsbron för åtskilliga år sedan, skrevs det i Malmötidningarna många artiklar om det nordeuropeiska broderfolket, med betoning på bröder, på andra sidan Øresund. Vad jag ...

Av: Bo I. Cavefors | Kulturreportage | 14 september, 2015

Höjdpunkterna från musikåret 2013

Hur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 28 december, 2013

Vyn är densamma av Einar Askestad

Författare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter ...

Av: Einar Askestad | Utopiska geografier | 24 oktober, 2011

Storstadens oundvikliga anonymitet

I tv-programmet På bar gärning så testar man i olika situationer svenskarnas moral. En gång lät man till exempel två skådespelare sitta med en rullstolsbunden person på ett kafé och ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2012

Mattias Lundmark – dikter

Mattias Lundmark är född 1988 och bosatt i Umeå där han studerar till psykolog.     *   regnet klöser på kupéfönstret himlen tjocknar som blötlagda havregryn vi är tätt packade ofrivilliga rumskamrater ögonen studsar mot varandra som rädda pingisbollar  

Av: Mattias Lundmark | Utopiska geografier | 16 januari, 2012

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 19 augusti, 2013

Magnus Göransson

Idioten speglar sig

Solen har inte klättrat högt på himmeln när idioten motbevisar evolutionen och återvänder upp i de mentala apornas träd. Han har precis vaknat och befinner sig i det gråa ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 14 maj, 2016

Ett liv utan olja

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 28 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.