Parmenides från Elea

Mellan det VI:e och det V:e seklet f.Kr. levde en man som hette Parmenides, i en stad som hette Elea (eller Yele), det nuvarande Velia (nära Ascea), söder om Neapel. Han ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2009
Övriga porträtt

Operasångaren med musiken i blodet. Om Leif Aruhn-Solén

Operasångaren Leif Aruhn-Solén, 38 år, är i höst aktuell som Lillebror i ”Karlsson på taket” på Malmö Opera. Han har tidigare setts i roller som Prinsen i Rossinis ”Askungen” vid ...

Av: Marie E Grusell | 10 augusti, 2011
Musikens porträtt

Arriva bene Sebastiane!  Foto: Psiconauta

Litteratur krönika. Juli

Vad händer med den tryckta boken? Allt fler väljer att läsa på skärm – det gäller både böcker och tidningar. Bokförlagen säljer allt färre böcker, antalet anställda på bokförlagen minskar ...

Av: björn gustavsson | 03 juli, 2015
Björn Gustavsson

Målning av Melker Garay (detalj)

Mordet och Doktor Glas

Melker Garay om Kerstin Ekmans roman ”Mordets praktik”.

Av: Melker Garay | 15 december, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Ben Jonson Senaste statsmannaropet



Ben JonsonBritten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp.

Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt om Shakespeare, men skrev ändå satsen "He was not of an age, but for all time" om rivalen.

Jonsons dikter har beskrivits som "klassiskt svala", vilket inte kan sägas gälla den här dikten, riktad mot de politiska kannstöparna i London på Jonsons tid. Den är ganska elak, och äger dessutom en viss tidlöshet.

Erik Carlquist (översättare)

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

Senaste statsmannaropet

 

 

Man ropar ut smultron och andra läckra bär

på Londons gator; ett annat rop är det här:

”Köp statsmän, mogna!” De växer på var gata,

är tjugosex, och hörs om statskonst prata.

Den känner de utan och innan; med slitna manschetter,

pipkragar och skägg på gatorna de sprätter.

Med gravallvar i uppsynen och orden

bedömer de var statsman här på jorden:

de vet hur man ett land ska styra rätt,

fastän de bara detta land har sett

på någon karta, som de köpte billigt

av någon figur, som sålde den misstänkt villigt.

Intriger, kupper, rådslag och projekt –

för sådant hyser de en djup respekt;

om var detalj de ger så klart besked

att – vill man tro – de själva varit med.

Vad furstar kostat på sitt spioneri

och vem som planerar nästa förräderi,

ur sådant skvaller kräset väljer de

för att sig såsom djupa spåmän te.

I statsaffärer långt framåt de skådar,

när tolv års politik de klart bebådar.

Var brist i varje land är dem väl bekant;

allt negativt som sägs de finner sant.

De känner till varenda liten rad

historikerna skrev; vart nyhetsblad

från Europa girigt slukar de

för att sin spådomskonst besannad se.

De talar ängsligt och ses skyggt sig röra.

”Hur står det till?” de andas i ditt öra.

En dödsdom, en ukas, en proklamation

meddelar de i lågmäld, mystisk ton.

Till dunkla hörn av staden helst de skubbar,

de möts, jämt sex, i parker, krogar, klubbar.

Bokhandelns hemligheter känner de,

var dag du dem hos Bill och Rime kan se.

När böcker publiceras på sina mässor,

finns katalogen snabbt i deras hjässor.

Hur chiffertexter bäst man konstruerar,

den frågan våra statsmän fascinerar,

och den som andras chiffer bäst kan lösa,

kan snart, av mutor rik, med punden slösa.

Angiveri är dessa statsmäns kall,

det nyckeln ger till andras syndafall.

De vet: angiveri är maktens moder

och därför vill de känna dess metoder.

Osynlig skrift de nyttjar titt som tätt.

Att få ihop till den är ganska lätt:

man blandar lök med piss och ättikvin

och skriver med fjäder från en gam så fin.

De bryter upp sigill så lätt, så lätt

och lagar dem, med självpåtagen rätt.

De förutser i strida spådomsflöden

hur krig och fred ska forma Englands öden.

De böcker, som förbjudits av censuren,

de skaffar sig, men hamnar ej i buren.

Om krutkomplotten pratar de ännu,

om franske kungen hör man bara: ”Hu!”

Om Spanien nämns, går talet ej i dur;

om påven nämns, blir minen riktigt sur.

Mot biskoparna tar de kraftigt i;

de håller på sitt puritanparti –

likt det tycks dessa smarta statsmän tro

att sympati ur okunskap kan gro,

och därför skyr de folk med bättre vett

och vettigare syn på stat och rätt.

Men också oss föraktar dessa gossar:

vi äger ej den sanning som förlossar –

den sanning (falsk) om staten och dess gåta

som de har sett, dem själva må den båta.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ett kort meddelande till mina muslimska vänner

Hösten 1900 fick vår förste svenske socialistiske agitator, August Palm, ta emot en inbjudan att besöka Amerika för en föredragsturné. Resan beskrev han i boken Ögonblicksbilder från en tripp till ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 19 januari, 2014

Said Alcheikh. Dikter

  Said Alcheikh, bosatt i Helsingborg. Han är medlem i Sveriges Författarförbund. han har utgivit tre diktsamlingar på arabiska samt två novellböcker. Han är redaktör och har kulturell korrespondens med flera ...

Av: Said Alcheikh | Utopiska geografier | 13 maj, 2013

Internationella barnboksdagen

I går, den 1 april, var Skojardagen. Jag tänkte inte på det, eftersom enligt min modus vivendi, livet är alltför kort för att tillåta någon av dess del utsättas för ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2013

Den blundande guiden

  Turkiet har alltsedan 1980-talet varit ett stigande populärt resemål för nordbor. Med Istanbul som Europas kulturhuvudstad 2010 kommer säkerligen historien om det moderna Turkiet att återberättas mer än en gång ...

Av: Åsa Carin Bharathi Larsson | Resereportage | 13 augusti, 2009

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 maj, 2014

Var så god och sitt – en essä om stolar i konsten

En stol eller en stol eller en stol? Platon skulle nog ha gillat Joseph Kosuths konceptuella konstverk One and Three Chairs från 1965. Det består av en riktig stol, ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 oktober, 2012

8. Jenny

Lund var en trygg stad. En plats där ingenting hände. Inget farligt i varje fall. Det var i Malmö de sköt folk, inte här. Till och med årstiderna var ovanligt ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 03 februari, 2012

Det omöjliga

  Det omöjliga Simone Weils helgonliknande leverne är ständigt aktuellt stoff för inspiration och diskussion. Minst lika viktigt är dock hennes filosofiska och politiska gärning. Mårten Björk försöker därför ta fasta ...

Av: Mårten Björk | Essäer om samhället | 23 oktober, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.