När Kroatiens kondomer läcker

Den kroatiska nationen ligger i hjärtat av Europa, mellan det historiska Centraleuropa och Medelhavet. Nationen har i högre utsträckning än många andra länder haft kontakter med Orienten. Efter ett svårt ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 10 december, 2013
Filmens porträtt

Några huvudtankar nu som jag fyller 90

Vid det här laget – jag är på väg mot 90 år - har jag gett ut 21 böcker, och det börjar bli svårt att överskåda denna textmassa, även för ...

Av: Erland Lagerroth | 05 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hegel. Sin och vår tids vittne

Georg Wilhelm Friedrich HegelÄr det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 09 januari, 2009
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Kaj Svensson. Dikter



 

Kaj Svensson. Foto: Joanna GapinskaKaj Svensson. Född 1953 I Helsingborg, bott och studerat i Lund. Första bok: "mellan snö & måne" (1974); senaste, den nionde: "Ännu på väg" (2012). Under 2013 utkommer "Regn över Kraków & andra dikter". - Jobbar som Komvux-lärare i lilla Bjuv, och har tidigare under många år skrivit litteraturkritik och kulturartiklar i bl a Helsingborgs Dagblad, LO-tidningen, Finanstidningen ... - Favoritplats? Rom!

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

I Borgheseparken

 (Till Joanna)

 

 

Jag kan knappt stava

till de ord du bär närmast hjärtat:

Czȩstochowa, Szymborska, ukochany …

 

Men när vi sitter

i Borgheseparken,

dricker medhaft och äter pizza

och blickar bort

mot Peterskyrkan i diset

spelar det ingen roll

 

Å, detta långsamma döende!

 

– Så, ni skränande gojor,

gröna blixtar i det djupa blå,

låt ögonblicket som aldrig vill komma

infinna sig; samla allas drömmar,

allas våra drömmar,

i ett enda vingslag

och hejda tidens gång!

 

 

Utan titel

(21/3 2012)

 

Guldfisken i sin skål

omgiven av Saknad

Sorg och Syskon,

av Själ, Salamander, Stillna

och Söka

kan förvisso se

åt alla håll,

men dess synfält

är detsamma från stund

till stund,

från dag till dag,

i regn och snö,

mörker och ljus;

i evig cirkelsimning

är guldfiskens värld

ständigt ny: dess minne

tjugo sekunder kort,

och färger, former, ljud

(om nu fiskar kan höra)

förvånande nyheter

på varje varv:

Äta, Älska, Åldras –

 

Vet inte exakt varför

men tänker plötsligt

på dig och på mig och

på oss alla

och på att världens cirkel

är en ring –

 

Och på guldfisken

som ett slags existensens mätarelarv …

 

*

 

Det är därför du kan

förälska dig i en näktergal

och sätta den i bur;

 

låta tårarna flöda,

väta ditt ansikte, tvätta

din blick –

 

(Ahmad Shamloo In Memoriam)

  

 

Ljusmätaregränd

 

Man stöper framtidens ljus

i Ljusmätaregränd; fladdrande

flämtningar far vilse

bland skuggorna på väggen …

 

Smaken av vatten,

smaken av eld,

smaken av ”dödens stränga alkohol”

när lack och lyte

går hand i hand –

 

*

 

(En suck i världens sena skymning

för att här är då och där är nu …

 

En dans på svarta rosor

Under en blå himmels poesi – )

 

 

Citatet från dikten ”Magma” av Casimiro de Brito (”Ingens herre ingens dräng, Aura Latina, 2002, övers. Lasse Söderberg).

 

 

 

3 Haiku

 

1.

Stormen vräker in

fruset vatten i hamnen

Skarven äter ål –

 

2.

Svanarna lyfte

över Moldau och löven

var ett stilla regn –

 

3.

Älskade, se till

att vår kärlek alltid bär

hela vägen hem!

 

Dagen D

 

Ingen vet var

blixten skall slå ner

Dagen då Dylan dog

var jag inte här;

jag sov på järnvägsstationen

i Warszawa

Jag vaknade ur min dröm

och allt var som det var:

körsbären och speglarna

föll mellan stolarna;

drömmens frusna skugga

samtalade lugnt

med en förbipasserande poet

– Som om fjärran

lurade allt för nära!

Vid horisonten växte en storm

och träd, metall och vajrar

sjöng så infernaliskt …

Dagen då Dylan dog … –

Jag lovade att aldrig

tala om den

för det finns ingen tröst

i ord som slår sten av blod –

 

 

Minnet raskar …

 

Rimfrost, snörök …

Elda inte för kråkorna!

Åtrå och ångande kroppar

kan spränga alla gränser

utom den utmätta tidens

Minnet raskar

över svartgammal is

och någon väntar på andra sidan;

någon lika gammal som du

Vinden i trädkronorna

sjunger Framtidens lov;

i det mörka, kalla vattnet

under isen förmäls Drömmen

med sin arktiska skugga –

 

 

Samma här

 

Samma här som där:

Sahara – vindens tomgång;

Europa – tomgångens vind     

 

Esoterisk ordning

 

Torgskräck, fönstersömn, gatusjuka …

Fobifober av alla extraktioner

vandrar sida vid sida

på stadens trötta esplanader

Finns det några frågor,

några hemligheter kvar?

Jag vet inte till vilken måne vi färdas;

på vilken avlägsen stjärna drömmar föds –

August Strindberg fann aldrig

de vises sten i Paris;

Tsamyang Gyatso aldrig

balansen mellan kött och ande

Men här i Babylons trånga gränder,

i böneutropens purpurglans

gnor sig en gammal katt

mot tingens skuggor, de

svultna gestalterna,

och räddar på så sätt

själva den esoteriska ordningen

i en svårtydd exeges –       

 

Utsikt

Bob Dylan: ”Vista from Balcony”

 

Den här flodens vatten skiftar

från djupaste blått till laxrosa

Spända segel som Frihetens förrymda drömflarn,

och där, till vänster, en tyngre farkost

lastad med Minne, Kärlek, Förlust, Förtvivlan …

Nu råder en stunds stillhet,

allt har stelnat i ro, i väntan

Min egen utsikt mot Helsingör och Kronborgs slott

badar i en något kylig vårsol;

en parad av Frälsningsarméns blåsorkester

skulle vara en överraskning!

Inifrån rummet strömmar Sarah Vaughan:

”Moonglow” ut genom den öppna balkongdörren

Men det är inte tid för månen ännu;

långsamt träder ett landskap fram

i en närmast perfekt balans

mellan vakenhet och dröm

Det finns ingen förväntan här,

bara en solenn känsla av något överståndet –    

 

 

Dikt (nr 6)

 

En sång om ett skepp och ett hjärta

(Max Walter Svanberg)

 

Hur skall jag börja

den här dikten? Kanske:

Råmande moln, Vrålande

skyar, Galna trappister …?

 

Du lärde mig att Kafka

betyder ”kaja”; att

sjöstjärnor söker sig

till klämtande klockor;

att våldet aldrig, aldrig

kan överflygla kärleken;

att skepp alltid kommer lastade

med hemliga gåvor

och egendomliga sånger …

 

Ge mig en påfågel,

ett uns drömmar ur hand i hand;

ett rop in i glansen

just där en spärgel slår ut!

 

Långsamt närmar sig

skalderna, målarna, rabulisterna

den annalkande frosten –

Tänk vad en enda snöflinga

kan göra med nattens skuggor!

 

Tänk, plågan att vara utan planeter,

utan porslinstunga, utan

historiska referenser till glömda kontinenter!

Utan guldpläterade kvinnobröst!

 

Du finns emellertid alltid här

bevarad i tidens bok

Du hissade inga fanor,

ältade inga platta plattityder;

förförde bara ungdomen

med omstörtande visioner –

 

I din brunnsklara blick

upptäckte jag mig själv …

 

Drömmar mognar till sist,

och jag draperar mig i eget namn;

mitt eget hjärta hänger jag om halsen

Över nejden en tung klang

som ett tredje fosterland,

en sällsam hud av viol och vitriol –

 

 

(Till Helmer Lång - lärare, mentor, vän)

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Homo sacer hemlös. Storstadens muselmaner

Låt det stå klart från början: de muselmaner som figurerar i underrubriken har inget gemensamt med vare sig islam eller muslimer. Muselmanerna och muslimerna är skilda storheter. Deras egna kamrater ...

Av: Ákos Szilágyi | Essäer om samhället | 20 januari, 2014

Arthur Rimbaud, Le bateau ivre

Comme je descendais des Fleuves impassibles, Je ne me sentis plus guidé par les haleurs : Des Peaux-Rouges criards les avaient pris pour cibles Les ayant cloués nus aux poteaux ...

Av: Arthur Rimbaud | Utopiska geografier | 19 juli, 2010

Med smak av Madeleinekaka i strukturellt komplex roman

År 2010 gavs den skönlitterära boken Un roman estonien, skriven av Katrina Kalda, ut i Frankrike. Med sin historia om en karaktär, August, som delvis av slumpen blir en följetongsförfattare ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 26 oktober, 2011

Vägar till förståelse eller Vad är vetenskap?

Det finns en berömd brytpunkt i Västerlandets idéhistoria, där vägen till förståelse viker av från en riktning till en annan. Det är inkvisitionens rättegång mot Galilei, där denne dömdes till ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 19 oktober, 2013

Bemäktigandet av motståndet gör en fri. Möte med den schweiziske författaren Eugène

Ce n’est pas nous qui possédons les objets, j’ai l’impression que ce sont les objets qui nous possèdent. Plötsligt står Eugène där på scenen med en skobeklädd fot och en i ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 08 december, 2012

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

Broken City - there is always Someone watching

Film noir in America had its glory days in the 1930:ies and 40:ies - black and white movie classics with beautiful femme fatales, flawed heroes and villains to remember. Sometimes ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 16 oktober, 2013

Ida Andersen. Foto: Privat

”Det handlar om att bryta sig ur en identitet ”

Ida Andersen är översättare, skribent med mera. Hennes essäer och intervjuer publiceras i flera tidningar och tidskrifter bland andra Tidningen Kulturen. Nu har Ida Andersen givit ut en roman: ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 30 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.