Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | 06 december, 2017
Essäer om musik

Magda Andersson

En ny, egensinnig stjärna lyser klart

Magda Andersson är aktuell med sitt nya album Korsa gränser, som är inspelat i Umeå.  Här finns ett eget uttryck i rösten och i  musiken, melodierna behöver inte ens texterna ...

Av: Belinda Graham | 23 november, 2016
Musikens porträtt

Västerbottens egen litteraturfestival

TEMA VÄSTERBOTTEN Littfest kör igång i Umeå den 1-2 februari för andra gången. I år har man flyttat från Norrlandsoperan till Folkets Hus. – Ambitionen med Littfest är att ge norrlänningarna en möjlighet att ...

Av: Gregor Flakierski | 02 februari, 2008
Gästkrönikör

Konstnärligt skapande inom buddhismen

Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling. Vem var Thang-stong Gyal-po? Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av ...

Av: Gunilla Nordlund | 06 april, 2009
Essäer om religionen

Alexander Danje. Skrivandet är den sista geografin, två dikter.



Alexander DanjeAlexander Danje – För omkring ett år sedan råkade jag läsa ”The Aliens” av Charles Bukowski och varenda rad var som en defibrillatorchock till mitt hjärta – jag vet inget bättre sätt att beskriva det på. Jag läste allt av honom. Och jag läste all annan poesi jag kom över.

För några dagar sedan ringde en gammal vän mig, just innan vi avslutade nämnde han hastigt att det var stridigheter i det gamla området;

”Du har kanske hört om han som sköts ihjäl?”

Han bor kvar i det område jag flyttat ifrån för flera år sedan, men som fortfarande är den enda platsen där min själ egentligen är helt hemma. Och han påminner mig om det enda, det mest självklara. Att vad vi än pratar om, de egna världsbilderna och moralen, religionerna och politiken – alla idéer om vad livet är och hur det ska vara – han påminner mig om att från den lägsta punkten – är bara livet. Oavsett, bortom och djupare än vare sig förklaringen eller beskrivningen av livet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och där livet endast är finns alla berättelser. Alla äventyr.

Samhället jag lever i idag känns som en fullständigt främmande plats. Jag förstår mig inte på dess ideologier. Jag förstår mig inte på cirkulationen av pengar eller statusjakten. Jag hör bara inte hemma här, det finns ingenting jag kan anpassa mig till.

Så jag skriver som ett sätt för att överleva, det är min tillflyktsort. Det är den plats jag verkligen älskar.

OM ATT VARA MOBBAD

 

 

 

Skolan kan vara det viktigaste som händer

en människa.

Jag älskade min första skoldag,

sprang fram till alla och pratade

den häftigaste dan i mitt liv

dittills.

Men snart upptäckte jag att jag var ful.

Jag hade fula kläder, fult hår

och en framtand som stack rakt ut.

Jag lät några kompisar sparka på mig

för att jag kunde tåla det

och kände mig stark

av att tåla det.

 

 

 

Vi flyttade och bytte skola.

Mina föräldrar visste ingenting.

Och jag visste inte att andra kunde mobbas så,

jag trodde jag var helt ensam.

Så fick jag höra

H.C. Andersons saga ”Den fula ankungen”

och det brann inom mig

av en outsäglig längtan

att jag vore som ankungen,

att jag skulle få en chans.

Jag hade fortfarande fula kläder, fult hår

och en utstickande framtand.

 

 

 

En morgon ramlade jag i snön

snön tog fram mitt öronvax

och i klassrummet satt vi med skolbänkarna fyra i grupp,

så jävla dumt.

Där sitter en annan elev

och stirrar in i mitt öra fullt med öronvax.

Jag mobbades hela dan för det,

dagens hetaste diskussionsämne.

En tjej hade med sig Tops nästa dag

och dagen efter kontrollerades jag.

 

 

 

Jag fick glasögon i femman

men använde dem aldrig,

jag var halvblind till nionde klass.

I sjätte klass var jag den förste att få finnar,

många finnar.

 

Öknamnen var oändliga.

Till och med de yngre kunde stå i grupp

och ropa ut: ”Akta det smittar!”

Jag slogs rätt mycket.

Jag lärde mig tidigt hur tillfredsställande

det kunde vara,

och spenderade mycket tid själv

och grät en hel del,

för jag hade alltid en tjej

jag var väldigt kär i,

redan i första klass

och sedan en ny tjej i den nya skolan.

 

En förtvivlad önskan om en liten chans.

 

Det dummaste jag någonsin gjorde

var att rita ett stort hjärta i ritblocket

med hennes namn i.

Det upptäcktes, så klart.

I en fullsatt Bamba häcklades jag

och den värsta av dem

ledaren för tjejgänget

vände sig till henne jag var kär i

och sa: ”Stackars dig!”

 

 

 

Jag var livrädd för tjejer hela min uppväxt.

Bokstavligt talat skräckslagen.

 

 

 

Så jag mobbades en hel del,

att få tandställning gjorde det svårt att le.

Men en händelse var den allra värsta.

Jag vaknade en morgon, försoven

och upptäckte att en av alla våra katter

kissat på skorna.

Men jag hade inga andra skor

så jag tog dem ändå.

I korridoren utanför klassrummet

började paniken torna upp sig

när ledaren för tjejgänget anmärkte på lukten.

Det var jag stod det snart klart

och hela dan turades de om att gå fram

för att sniffa på mig.

 

 

 

Tid förflyter på underliga vis

burna på hav av ångest,

men den skoldagen tog slut

och jag gick hem för att desperat tvätta skorna.

I efterhand är det svårt att förstå

varför jag inte bara stannade hemma.

Det luktade naturligtvis lika mycket nästa dag

och vi skulle till kyrkan.

Flyktögonblickets detaljer lyser lika klara idag;

”Jag måste gå hem”, sa jag.

Jag kunde till och med se fönstret till vardagsrummet.

Hur läraren stoppar mig i min flykt;

”Nej det går ju inte, vi ska till Kyrkan.”

 

Flera olika skolor var i kyrkan den dan

och jag korsfästes och dog därinne

på den svidande träbänken

om och om igen.

Jag sjönk in i mitt skal och dog

sekund efter sekund,

tittade svävande upp i taket

och dog.

 

 

 

CatAxe kallades jag efter det.

Min lärare bad mig stanna kvar efter lektionen,

hon tog upp betydelsen av att duscha.

Jag nickade ”Mm” tills hon slutade prata

och gick därifrån med en innerlig önskan

att mörda henne.

 

 

 

Tortyren var tanken att mina föräldrar skulle få veta något.

En gång gick en några år äldre kille förbi

när jag var ute med min mamma.

”Tjena Elvis!” sa han.

Ett nickname för mitt fula hår.

”Varför kallade han dig Elvis?” frågade min mamma nervöst.

”Är det för att du sjunger så bra?”

”Ja.” svarade jag.

Min mamma plågades mycket

av hur hon mobbades som ung

och nämnde det ofta.

Min pappa hade mobbats också.

 

 

 

I nian blev jag kallad ”Finne ”.

När en ny lärare frågade om våra hobbys

Sa en i klassen innan jag hann svara;

”Klämma finnar ”

och alla killar skrattade.

 

 

 

Jag slogs.

 

 

 

Jag var 1.78 lång och vägde aldrig mer än 55 kilo.

Min mamma hade nyss begått självmord

efter två eskalerande år

då jag aldrig såg henne nykter

och en sista sommar, mitt livs mardröm

då hon endast med mig

diskuterade sina försök att ta livet av sig.

 

Den sista gången orkade jag inte gå ut

för att rädda henne.

Jag orkade inte.

 

 

 

Och en av mina mobbare skrattade och kallade mig “Finne”

med en finsk brytning,

eftersom min mormor var från Finland

och då var jag en Finländare med finnar.

Jag attackerade

men eftersom han var boxare

slog han mig genast medvetslös.

Jag vaknade och gick efter honom

mitt näsblod skvättande i korridoren

på golvet och dörrarna

hela vägen

till biljardrummet

och när dörren öppnades

stod alla de som räknades i skolan innanför

och han spöade mig så blodet flög

tills en lärare kom

och inne på toaletten grät jag.

Skräckslagen för att gå ut,

där alla väntade,

då tårarna och blodet

blött bort det hudfärgade Clearasilet

som dolde mina finnar.

 

 

 

I flera år använde jag Clearasilet,

vilket tog timmar ibland att lägga på

som en mask för att kunna gå ut

och jag duschade ofta

använde frisyrgelé

och deodorant

med skräcken

som en filt över kroppen

 

 

 

En gång sa en klasskompis skrattande

att jag var mindre värd

än t-shirten jag hade på mig.

Inte av elakhet, utan som ett konstaterande

och min bäste vän stod bredvid och skrattade.

 

 

 

Vad som gjorde mest ont

var att jag på något sätt förstod

att han hade rätt.

 

 

 

Men barndomen tog äntligen slut.

Jag skolkade mig igenom det mesta av den

och hoppade av gymnasiet för att undkomma tortyren

av andra människor.

 

 

 

Sedan blev jag någon

och fann slutligen en form av lycka

i våld, kriminalitet och droger.

Tre underbart värdeladdade ord.

 

Men det var då.

 

 

 

 

 

DET MEST INNERSTA AV ALLA ÖGONBLICK

 

 

 

Det mest innersta av alla ögonblick är när livet prövats

till sin existentiella gräns

 

Och allting som finns blir små spillror av något annat

 

Jag säljer alla mina saker nu

På Blocket, säger upp min lägenhet

Adjöss till ett förstahandskontrakt på ett ögonblick

 

Och jag inser att jag utan att tänka på det hållit ett projekt

Att inte handla saker i över ett halvår nu

Kläderna jag äger kommer säkert hålla flera år till

 

Så jag har inga räkningar, inga abonnemang

Och när jag vaknar på morgonen

Har det återigen blivit som det där barnsliga äventyret

Av att bara vara levande

 

Jag står på loppis

Målar lite tavlor, tar nattliga promenader

Går upp när jag vill, äter när jag vill

Skriver, skriver, skriver

Och läser Hemingway och Bukowski

Eller vad jag råkar hitta på biblioteket

med en kaffe vid sidan om

 

 

 

Jag undrar vad som ska hända ibland

 

Jag undrar vad som egentligen ska hända i det här livet.

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika XIII Det ädlaste författarjaget

Dek ädle författarjag:et var en rätt diffus varelse i klar gestalt sedd och vacker hjärna medelst en gång för alla, dels rörde han sig på en och han lekamenterade birört ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 19 februari, 2009

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | Essäer om politiken | 27 juli, 2017

Familjen Wagner

Wagner idag?

Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del  både ris och ros. Men en sak är säker, det var med Wagner som ett nytt modernare sätt att skapa både ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 28 maj, 2017

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 15 juni, 2014

Att tågluffa som vuxen

Jag äter, sover, tänker och läser bättre på tåg än någon annanstans. Bäst är att låta slumpen och infallen få fritt spelrum under en tågresa i Europa. Det går bra ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 05 februari, 2009

 Labi-Hauz, Bukharas träffpunkt, nu som för ett tusental år tillbaka.

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 1 av 3)

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 22 februari, 2017

Klara Norling – Jag vill att mina ord skall tas ifrån mig. Dikter.

Klara Norling – Jag föddes en solig septemberdag 1980 på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Min barndom kan beskrivas på ett bekymmersfritt sätt; Jag lärde mig skriva och läsa vid fyra ...

Av: Klara Norling | Utopiska geografier | 07 januari, 2013

Optimal underground under granen

Metall, kött, stora gap, monumentala könsdelar, beridna och beramade, bedårande och bedrägligt förryckta, lössläppta i allehanda skepnader i hejdlösa exponeringar, där gärna det blodsprängda exploderar sig och där väldiga tandgap ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 13 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts