Den utsökta labyrinten - Pierre Boulez musik

Det var rubriken på en ytterst ambitiös fokusering på tonsättaren Pierre Boulez och hans musik i London nyligen (30/9-3/10). I Queen Elisabeth Hall och Royal Festival Hall. Boulez är idag ...

Av: Ulf Stenberg | 09 oktober, 2011
Kulturreportage

Återbruk och skönhetslängtan

Med utgångspunkter i en unik samling lapptäcken hölls i veckan ett seminarium på Jonsereds herrgård, en del av Göteborgs universitet. Åsa Wettre och Håkan Wettre har under åren byggt upp ...

Av: Per-Inge Planefors | 10 februari, 2014
Gästkrönikör

Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | 09 november, 2015
Litteraturens porträtt

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | 21 april, 2008
Essäer om samhället

Carina Nurmilehto. Bort och till



Carina NurmilehtoCarina Nurmilehto skriver poesi. Carina Nurmilehto skriver och skriver. Prosa med bilder som inspiration. Att måla och teckna med ord är ett uttryckssätt; en lust som fortfarande söker sitt språk. Det växlar mellan flödande rytmiska upprepningar, som besvärjelser eller böner och intensiva dikter med en fåordigare kärvare stil. Processen är en sten i rullning. Språket, ett måleri. Bilderna och deras berättelser har alltid kommit genom orden. Talade, upplästa eller fantiserade. Sedan drygt ett år är det främst poesi som kommit fram medan formen hela tiden utvecklas. Utan litteraturstudier, men med ett språk inspirerat från bland andra H C Andersens sagor, Dan Anderssons diktning och sångtexter har Carina Nurmilehto letat sig fram till en egen stil som fortfarande utvecklas. Att med en bild som inspiration beskriva en känsla eller utifrån en händelse nedteckna tankar är ett behov som ges utlopp i diktandet. ”Det är som att teckna, skulptera”, menar Carina. ”Med orden kan jag göra de bilder av kärlek och sorg som jag aldrig skulle kunna med pensel eller lera. Känslor som överväldigar måste hitta en öppning, lämna det inre och möta omvärlden. Där är poesin ett öppet fönster.” 

De senaste åren har vänskap och samtal med författare och konstnärer gett lust och glädje i skrivandet. Ett nyfött konstprojekt, Roadkill, en blogg med bilder och poesi är det som är intensivast just nu. Där samarbetar Carina med bildkonstnären Lars Tjelvar. ”Längtan är ett ledord för mig. Jag ger efter för den nu; alternativ finns inte. Nu ser jag fram emot att fortsätta skriva om denna längtan och se vart det bär…” 

Att improvisera från scenen är nu omvandlat till att nå ut med skrivna ord och det som berättas är speglingar av upplevt och fantasi. Carina Nurmilehto söker i allvar och nyfikenhet vidare och de som läser hennes poesi kan följa denna resa. I Tidningen Kulturen har några verk publicerats i mars 2012. Här är nu en liten diktsvit som skrevs under sommaren samma år. 

Bort och till

Väggarna har inga räta vinklar, de har inre väggar av ord. Böcker; staplade, uppställda. Väggar av ord. Gångar, en väg till. Det är en särskild vind i trädgården. Under eken faller ljuset, färgar gräset. Dimman nere vid fågelsjön, häruppe röken.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En trappa upp. Brant, med det lena räcket. Finns bara en väg. Jag måste finna den i mörkret. Ledas av det lena. Mjukt ska jag ledas. Vingar rör sig så sakta att de knappt fläktar. Jag anar det vita. Så fler ord. Väggar av ord. Jag låter handen söka sig längs berättelserna, visdomarna. Blundande följer jag det som är bestämt. Som bestäms i samma nu som blir ett nyss. Det blir. Det blir.

Foten vätt av gräset, daggen från inatt. Doft av morgon. En resa, en himmel med flyttfåglars streck. Så ropar de från sjön. Manar eller lockar, vad vet jag. De har sitt. Det jag har vet jag inte. En egen tid i tidens rum, en rum i ett rum. Och allt är öppet.

När man är rädd för tystnad talar man. Att lyssna blir en fara. En plötslig stillhet skrämmer mer än slag och hårda ord. En Scheherazade för tusen och en natt. Men också för en till. En till. Jag ser i mörkret ingenting men hör min röst som talar. Den väver in i tusen ord de tusen sagor jag har drömt. Jag somnar med min hand i din. I tanken bara. Ordlös nu. 

Att stiga ner i vattnet ger en sällsam känsla. Det stiger upp en svalka; famnar varje vrå av kroppen. Så bärs jag lätt, fast gömd. Jag lyfts på avstånd från allt ljus. Bara spegling av mitt hår, det flyter ut och böljar mjukt. I varje simtag följer det. En näckros tiger sanningar och jag bevarar dem.

Så lämnar jag en sal. En kammare, ett kök. Ett kort besök i sällsam rymd. Så står jag tyst och samlar allt. Jag sparar i små rum de ord du gav till mig. Det andra, som jag höll för mig, det sparar jag i andra rum. De hemliga, dit ingen mer än jag får gå. Och gamla ekplank tar farväl, och yxan lutad mot en vägg. Små foton från en annans liv. Från andras, dit jag inte hör. En tid för mig, ett liv för mig, finns längre fram. Det blir. Det blir.

Ur arkivet

view_module reorder

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Moderna Museets utställning 2010

Moderna Museets utställning möter mig med uppmaningen: "AKTA DIG FÖR ATT INTA ÅSKÅDARENS OFRUKTBARA HÅLLNING, TY LIVET ÄR INGET SKÅDESPEL, ETT HAV AV ELÄNDE ÄR INGET TITTSKÅP, EN SKRIKANDE MÄNNISKA ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 november, 2010

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 26 juni, 2012

Rehabiliteringsdagbok

I ett år och tre dagar har jag varit långtidssjukskriven. Jag förstår vad som utlöste psykosen som slog sönder mitt liv men det ger mig inte mitt liv tillbaka. Jag ...

Av: Cecilia Persson | Gästkrönikör | 05 juli, 2014

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.