Aspekter på religiös tro

Betydelsen av att legitimera en trosuppfattning - en alternativ läsning Paulus gav kyrklig sanktion åt, eller erkände som kanonisk, Habackuk 2:4 i Nya Testamentets kontext, och Martin Luther gjorde samma bibelställe ...

Av: Carsten Palmer Schale | 27 juni, 2012
Essäer om religionen

"Nu var det 1913..."

Ett huvudtema på den bokfestival som hölls i Bath under första veckan i mars var första världskriget vars olika skeden nu kommer att bli ihågkomna allteftersom hundraårsminnena för slagen vid ...

Av: Ivo Holmqvist | 07 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 augusti, 2013
Gästkrönikör

Sixtinska kapellets tak  Foto CCBY2.5

Människan som ögonblicksvarelse sett ur evighetens synvinkel

Marcus Myrbäck om Mellan tid och evighet. Eskatologiska perspektiv i den tidiga kyrkan

Av: Marcus Myrbäck | 10 mars, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Albert Herranz – Dikter



Albert HerranzAlbert Herranz (Stockholm, 1970). Jag har bott hela mitt liv på en medelhavsö och detta har präglat mitt skrivande. Min värld är liten, en människas mått, så liten att du kan vandra mellan dess gränser på en enda dag. Jag försöker leva som sjömannen som vet att det finns fler världar, känner till dem, men är mån om sin egen. Som öbo har jag en speciell syn på verkligheten. För mig är havet inget hinder eller någon gräns, det är bara en fortsättning. Och jag vet att öar är precis som människor: de är skilda av det som för dem samman. Och precis på detta hav vill jag segla och fördjupa mitt författarskap: på det som skiljer och sammanlänkar oss alla.

 

 

  

”Oikumene; så kallades Medelhavet av greker och fenicier. Det Gemensamma Hemmet. Motsatsen till romarnas Mare Nostrum – Vårt Hav.”

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

*

 

Jag plöjer igenom havet som skiljer oss.

Den blåa brisen blåser tomt utan måsar

– vi är så långt från kusten –

 

Där i lä ser jag dem, mellan vågornas vaggande

– busiga och glada, silverfärgade bågar –

 

Poseidons härolder.

 

Deras närvaro tillfredsställer oss:

de är ett lyckligt tecken.

– vi känner en atavistisk kärlek för dem.

 

*

 

Vi var tre som lekte vid stranden,

måsarna planade förbi – över oss, solen

påminde om att det var sommar

 

en hund skällde medan husse

dök ner i det skummande djupet.

 

Vi byggde våra borgar

mellan den vita stranden och det blåa havet.

 

*

 

Hur många gånger har dessa stränder hört

förtrollade ord:

Jag kommer att ge det här riket dess gamla rikedom

och sen ska världen erövras.

 

Alexander hann sätta sig på tronen för att se hur allt upplöstes.

Caesar dog av samma järn som gallerna dödades med.

Pericles kunde inte hindra att Atens guld

förgiftade själva Aten.

 

Ett bibliotek som funnits under århundraden,

En bro, symbol för samlevnad,

En helig bok

kan vara lätt att förgöras.

En eldsvåda, en bomb, en kula

det är så enkelt att förinta tusentals år av historia.

 

Hur många gånger har dessa stränder hört

förtrollande ord:

... och mitt namn kommer att vördas som en guds,

mina ord förgyllas, och min kropp hedras.

 

Tidens stackars, ignoranta, offer.

 

*

 

Kan det vara så att

äventyret har nekas människan definitivt

av gudarna?

 

Inga mera sagor kommer att förlösas,

inga mera bevingade ord uttalas,

ingen stor kärlek kommer att återkallas,

bland de samlade vid elden?

 

Kan det vara att så att slutet är nära?

Att det enda som återstår är att sörja de döda,

och minnas de gamla hoppen?

 

*

 

Vi nådde holmen med roddbåten.

Förtöjd vaggar den i det blå.

Medan en av oss tände på rökelsen vi hade,

vi andra tittade på rösen.

Det var en gravhög, utan skrift, utan minne.

Vi tänkte, medan vattenytans doft fyllde himlen,

på det gamla puniska talesättet:

Vita Moder, jag återlämnar mitt roder.

 

De första stjärnorna förkunnade att natten nalkades.

 

*

 

Ner för den soliga stigen

som leder till den lilla hamnen

vandrar de tre vännerna.

 

De vandrar ner till hamnen

efter att ha sålt sköldpaddor

till de skrikande turisterna.

 

De vandrar ner,

för att se hur dykarna fångar

kräftor och färggranna fiskar

medan de äldre, sittande på torget,

betraktar dem.

 

*

 

Bygden klädd:

alla gatorna prydda med pappersramsor,

väggarna nykalkade,

susande släpar sig fram – brisen under middagens sol,

tomma burkar, plastmuggar, nån tidning,

på torget, där scenen tyst står.

 

Rådhusets smutsiga flaggor tycks inte våga vaja,

och vid marknadens portar, i skuggan

sover tre svarta katter

bredvid en hopkrympt figur,

som, efter festen, inte hann hem

innan solen bröt gryningens rosa kinder.

 

*

 

OIKUMENE

 

 

Det är med ilska och raseri

som de här sidorna är skrivna,

jag trycker inte längre när jag skriver

utan biter ihop mina tänder vid vårt oikumenes vision:

 

Ungdomen slåss inte längre under skuggan av fiendens vapen,

vassa spjut, pilspetsar

skuggan görs av hundratals byggnader,

hjältarna hänger upp affischer på väggarna,

murarna i de århundriga städerna.

 

Homers lyra står tyst med rostade och ostämda strängar,

Ulysses kommer aldrig att återvända till ett bortrövat Europa.

 

I en av våra stränder lyfts en mur, ett skydd fyllt av ignorans

som vill begrava århundrade av utbyte, av samlevnad, av krig mellan bröder.

Det var länge sedan Melkarts kolumner lämnades efter,

och bortom dessa stränder fanns det andra.

Det är vårt gemensamma hem, märkt av historia,

blå av fiskarnas, av familjernas, av slavarnas,

av alla krigs förlorade tårar,

skummande marmor den Vita Gudinnan föddes ur

 

Och kanske, en trumpet, en ljusreflex i avståndet

får oss att minnas att det var här där

Alexandrias biblioteks aska sköljdes,

i detta hav som tycks minnas så lite,

och som nu, ingenjörer och ekonomer

vill beröva dess dröm och musik.

 

*

 

Jag fick ditt brev mitt i stormen

och, min vän, jag blev glad.

 

Dina ord, så långt borta från åskans dån,

gav mig hopp och tröst,

när alla bågar tycktes sikta mot mig.

 

Tack min vän. Just när lejonets käftar

skulle sluta sig kring min strupe

hörde jag trumpeters fanfar.

 

Sedan,

blev jag dragen in i stormens hets igen.

 

*

 

Barnet satte sig ner häftigt,

hans händer vidrör, osäkra, ett sköldpaddsskal

– som ligger där på marken –

kröner sig och tilltalar några fåglar som piper därtill:

Ha! Jag är sköldpaddornas Konung!

 

– en mus som passerade förbi

stannade upp

och riktade sina öron mot honom –

 

Och i den doftande skogen,

bland träd, klippor,

och det gamla havets skummiga leende

susar ekot:

 

Jag – Är – Sköldpaddornas – Konung!

Ur arkivet

view_module reorder
Bild: Anikó Bodoni Lind

Simone de Beauvoir och kvinnorna – en feministisk ikon i nytt ljus

Elisabeth Tegelberg om Simone de Beauvoir, Sartre och några kvinnor i deras närhet.

Av: Elisabeth Tegelberg | Litteraturens porträtt | 10 juni, 2017

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 09 maj, 2013

Litterär liklogistik

Monsunregnet hade upphört och himmelens slussar var stängda. Morgonen var het och stilla. Vattnet hade sjunkit ner i markerna och en kväljande lukt steg ur landskapet. Avdunstningar från djurkadaver, hushållssopor ...

Av: Benny Holmberg | Essäer | 28 oktober, 2012

Caravaggio, Den helige Franciskus extas 1595. Foto: Paladio

Att leva litteratur eller författaren – ett försök

Kommit att tillhöra den skara som alltid skriver, alltid läser och som, normsammanhang, alltid bär litteraturen/poesin i tankarna. Litteraturen innesluten hela livscykeln, ingen social varelse, med ett förhållningssätt som ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 25 maj, 2015

Oscar Levertin porträtterad av Carl Larsson 1906

Långdistanslöparens uthållighet

Per Rydén, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är inte känd för det korta och koncentrerade formatet. TK:s Ivo Holmqvist har läst hans vidlyftigt innehållsrika memoarer.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 12 september, 2015

Peter Forsskål

Rätten att kritisera överheten

En av mina idoler heter Peter Forsskål. Han föddes i Helsingfors i januari 1732 och dog i malaria under en expedition till dagens Jemen drygt 32 och ett halvt år ...

Av: Anders Björnsson | Kulturreportage | 22 december, 2017

Emmakrönika XXVII, Den 20 september

Nu årsdag igen för när du kom hit, 20:nde september då. Jag var kär redan, men det var en underbar bekräftelse att få se dig. Jag förstod min kärlek hänt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 september, 2009

Rörelsens scenkonstfestival

Rörelsens scenkonstfestival (tidigare under namnet Chicken Soup) har hållits en gång varje år sedan 2006 i Malmö. Därmed är den inne på sitt sjätte år, men det kan även vara ...

Av: Malin Horney | Reportage om scenkonst | 06 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.