Alphonse Daudet på den västra sidan om södra Rhônedalen

Många av Alphonse Daudets böcker är numera ganska bortglömda utanför Frankrikes gränser. I Sverige är det väl i stort sett bara Brev från min kvarn och möjligen Tartarin från Tarascon ...

Av: Johan Werkmäster | 26 augusti, 2010
Kulturreportage

Carl Milles skulptur

Biblicism i modern film

Människans sägner är så mycket mer än bara ursprungsberättelser och övernaturliga förklaringar på världsfenomen; de erbjuder visdom, moraliska budskap och levnadsregler för dem som söker, skriver Noak Gröning som i ...

Av: Noak Gröning | 12 juni, 2015
Essäer om film

Dikten kan alltid uppväga vad andra kallar slumpen. Om Stéphane Mallarmé och Giuseppe…

 ”… […] och Ungarettimed livets kritor på dödens tavla.Dikten som är fullkomligt möjlig.”/ T. Tranströmer Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att ...

Av: Göran af Gröning | 19 december, 2013
Litteraturens porträtt

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson Jag har alltså publicerat tre novellsamlingar, men när ska jag skriva min första roman? Hallå där, jag har faktiskt skrivit en! "Sjunken hjärna", som kom för ett ...

Av: Cecilia Davidsson | 07 december, 2006
Litteraturens porträtt

Albert Herranz – Dikter



Albert HerranzAlbert Herranz (Stockholm, 1970). Jag har bott hela mitt liv på en medelhavsö och detta har präglat mitt skrivande. Min värld är liten, en människas mått, så liten att du kan vandra mellan dess gränser på en enda dag. Jag försöker leva som sjömannen som vet att det finns fler världar, känner till dem, men är mån om sin egen. Som öbo har jag en speciell syn på verkligheten. För mig är havet inget hinder eller någon gräns, det är bara en fortsättning. Och jag vet att öar är precis som människor: de är skilda av det som för dem samman. Och precis på detta hav vill jag segla och fördjupa mitt författarskap: på det som skiljer och sammanlänkar oss alla.

 

 

  

”Oikumene; så kallades Medelhavet av greker och fenicier. Det Gemensamma Hemmet. Motsatsen till romarnas Mare Nostrum – Vårt Hav.”

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

*

 

Jag plöjer igenom havet som skiljer oss.

Den blåa brisen blåser tomt utan måsar

– vi är så långt från kusten –

 

Där i lä ser jag dem, mellan vågornas vaggande

– busiga och glada, silverfärgade bågar –

 

Poseidons härolder.

 

Deras närvaro tillfredsställer oss:

de är ett lyckligt tecken.

– vi känner en atavistisk kärlek för dem.

 

*

 

Vi var tre som lekte vid stranden,

måsarna planade förbi – över oss, solen

påminde om att det var sommar

 

en hund skällde medan husse

dök ner i det skummande djupet.

 

Vi byggde våra borgar

mellan den vita stranden och det blåa havet.

 

*

 

Hur många gånger har dessa stränder hört

förtrollade ord:

Jag kommer att ge det här riket dess gamla rikedom

och sen ska världen erövras.

 

Alexander hann sätta sig på tronen för att se hur allt upplöstes.

Caesar dog av samma järn som gallerna dödades med.

Pericles kunde inte hindra att Atens guld

förgiftade själva Aten.

 

Ett bibliotek som funnits under århundraden,

En bro, symbol för samlevnad,

En helig bok

kan vara lätt att förgöras.

En eldsvåda, en bomb, en kula

det är så enkelt att förinta tusentals år av historia.

 

Hur många gånger har dessa stränder hört

förtrollande ord:

... och mitt namn kommer att vördas som en guds,

mina ord förgyllas, och min kropp hedras.

 

Tidens stackars, ignoranta, offer.

 

*

 

Kan det vara så att

äventyret har nekas människan definitivt

av gudarna?

 

Inga mera sagor kommer att förlösas,

inga mera bevingade ord uttalas,

ingen stor kärlek kommer att återkallas,

bland de samlade vid elden?

 

Kan det vara att så att slutet är nära?

Att det enda som återstår är att sörja de döda,

och minnas de gamla hoppen?

 

*

 

Vi nådde holmen med roddbåten.

Förtöjd vaggar den i det blå.

Medan en av oss tände på rökelsen vi hade,

vi andra tittade på rösen.

Det var en gravhög, utan skrift, utan minne.

Vi tänkte, medan vattenytans doft fyllde himlen,

på det gamla puniska talesättet:

Vita Moder, jag återlämnar mitt roder.

 

De första stjärnorna förkunnade att natten nalkades.

 

*

 

Ner för den soliga stigen

som leder till den lilla hamnen

vandrar de tre vännerna.

 

De vandrar ner till hamnen

efter att ha sålt sköldpaddor

till de skrikande turisterna.

 

De vandrar ner,

för att se hur dykarna fångar

kräftor och färggranna fiskar

medan de äldre, sittande på torget,

betraktar dem.

 

*

 

Bygden klädd:

alla gatorna prydda med pappersramsor,

väggarna nykalkade,

susande släpar sig fram – brisen under middagens sol,

tomma burkar, plastmuggar, nån tidning,

på torget, där scenen tyst står.

 

Rådhusets smutsiga flaggor tycks inte våga vaja,

och vid marknadens portar, i skuggan

sover tre svarta katter

bredvid en hopkrympt figur,

som, efter festen, inte hann hem

innan solen bröt gryningens rosa kinder.

 

*

 

OIKUMENE

 

 

Det är med ilska och raseri

som de här sidorna är skrivna,

jag trycker inte längre när jag skriver

utan biter ihop mina tänder vid vårt oikumenes vision:

 

Ungdomen slåss inte längre under skuggan av fiendens vapen,

vassa spjut, pilspetsar

skuggan görs av hundratals byggnader,

hjältarna hänger upp affischer på väggarna,

murarna i de århundriga städerna.

 

Homers lyra står tyst med rostade och ostämda strängar,

Ulysses kommer aldrig att återvända till ett bortrövat Europa.

 

I en av våra stränder lyfts en mur, ett skydd fyllt av ignorans

som vill begrava århundrade av utbyte, av samlevnad, av krig mellan bröder.

Det var länge sedan Melkarts kolumner lämnades efter,

och bortom dessa stränder fanns det andra.

Det är vårt gemensamma hem, märkt av historia,

blå av fiskarnas, av familjernas, av slavarnas,

av alla krigs förlorade tårar,

skummande marmor den Vita Gudinnan föddes ur

 

Och kanske, en trumpet, en ljusreflex i avståndet

får oss att minnas att det var här där

Alexandrias biblioteks aska sköljdes,

i detta hav som tycks minnas så lite,

och som nu, ingenjörer och ekonomer

vill beröva dess dröm och musik.

 

*

 

Jag fick ditt brev mitt i stormen

och, min vän, jag blev glad.

 

Dina ord, så långt borta från åskans dån,

gav mig hopp och tröst,

när alla bågar tycktes sikta mot mig.

 

Tack min vän. Just när lejonets käftar

skulle sluta sig kring min strupe

hörde jag trumpeters fanfar.

 

Sedan,

blev jag dragen in i stormens hets igen.

 

*

 

Barnet satte sig ner häftigt,

hans händer vidrör, osäkra, ett sköldpaddsskal

– som ligger där på marken –

kröner sig och tilltalar några fåglar som piper därtill:

Ha! Jag är sköldpaddornas Konung!

 

– en mus som passerade förbi

stannade upp

och riktade sina öron mot honom –

 

Och i den doftande skogen,

bland träd, klippor,

och det gamla havets skummiga leende

susar ekot:

 

Jag – Är – Sköldpaddornas – Konung!

Ur arkivet

view_module reorder
Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 5, 2012

Nej, det ska inte handla om sossarnas partiledarval. Det händer annat viktigt i världen. Faktiskt viktigare. I fredags var det Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 28 januari, 2012

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel

Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata ...

Av: Jessica Drambo | Filmens porträtt | 06 mars, 2008

Festivalsommaren 2009, del 4; Skägg, monotoni och klassiker

"I was crawling through a festival way out west" Orden är Joe Strummers och är bland de sista han sjöng. En fantastisk låt, men ingen framtidsspådom. Vill du se folk som ...

Av: Rasmus Thedin | Kulturreportage | 24 augusti, 2009

Vårens trender i barnboksutgivningen

Vackra barnböcker med retrokänsla: vardagsdramatik för de yngre, övernaturliga överraskningar för de äldre. Vackra barnböcker förgyller vår och sommarläsningen och visst var allt bättre förr? Hm, nej, inte bättre, möjligen annorlunda ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 15 Maj, 2013

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Aurélien Lugné-Poe Deus ex machina på Le Théâtre de l’Œuvre

En stark och uppmärksammad teaterupplevelse i Paris nyligen var framförandet av Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten” från 1978 på  Théâtre de l’Œuvre, grundad 1893 av den unge skådespelaren Aurélien Lugné-Poe. En ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 09 april, 2014

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.