Att trivas i lidandet - Lidandet som njutning

Det kan finnas en förrädisk skönhet och bisarr njutning i själsligt lidande. Att förlora sig i egen plåga. Själsligt lidande kan generellt utvecklas till en bekväm ankarplats där inget får störa ...

Av: Benny Holmberg | 07 september, 2009
Essäer om religionen

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | 23 september, 2012
Övriga porträtt

De jämtska -vin-namnen. En betydelsefull ortnamnstyp och dess öden och äventyr i tradition…

Hägra, Härke, Höla, Knytta, Knöva, Kövra, Rista, Skickja, Ösa, Rätan, Grytan, Rödön, Silje och Välje är namn på orter i gamla betydande jämtbygder. Vad de på urnordisk tid betydde är ...

Av: Håkan Roos | 02 december, 2014
Essäer om samhället

Kulturens stängda dörrar. Om fri entréreformen och folkets tillgång till kultur

  Genom museets entré springer två barn in. En flicka i blont, lockigt hår håller sin lillebror i handen. Visar honom alla leksaker i museibutiken. Skrattar. Föräldrarna kommer in bakom dem ...

Av: Frida Oskarsson | 25 januari, 2011
Kulturreportage

Fredrik F. G. Granlund



Fredrik FG Granlund Fotograf Arne Lundström MariestadFörfattarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:

 

Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd, ett svagt leende mellan tårar, en strimma midnatt i middagssolen, en anomali: alltför ärlig, alltför ensam; de intelligentas opus, en deltagare i Processen, en sektmedlem utan sekt; en cyborg – androgyn och lättroad och rastlös när inget vettigt händer, tvehågad och ängslig och intellektuell, meningslös och meningsfull på en och samma gång, och förgätmigej; en kristen polyteist som hellre vore frisk och rik än sjuk och fattig; fascinerad av allt som fascinerar och av allt som är tråkigt på ett roligt sätt; bedrövad över att skönheten inte alltid finns för skönhetens skull, för att den oftast tycks motbevisa sig själv och för att den oftast inte är skön; ledsen för att inte fått lukta på Det ondas blommor; sorgsen för att inte ha funnit trygghet; en paradoxal existentialist som både föraktar och älskar mig själv som bara älskande kan förakta och älska – som samtidigt älskar att göra vad jag tycker om, men som även gör vad jag inte tycker om, fast jag ibland börjar jag tycka om – eller kräva – även det. Jag upplever livet som om jag inte alltid haft eller har ett val, och ibland undrar jag om jag någonsin valt något. Jag är totalt och fullständigt förgiftad, vansinnigt beroende, av bokstäver, ord, meningar … hopplöst förlorad … Jag är rädd för den jag är – och inte minst för den jag kan bli.

Det hemska / kanske behövs för att vi ska tvingas till att försöka / En gren en punktering ett löv en tom tank en tom ölburk / vi måste alltid kämpa / vi verkar vara skapta för något sånt

 

Ode till en kaviartub

 

Människan sitter i en soffa framför tv:n. På bordet framför ligger/står ett bordsunderlägg, fem smörgåsar, en liter mjölk, en flaska whiskey, ett smörpaket och en ost med tillhörande osthyvel. Smörpaketet är tomt, det står där: urholkat. Kastas. Två smörgåsar äts upp. Tre uppstår. Det finns smör på dem. Osten skivas och placeras på dem, liksom ett grepp om kaviartuben, och en klunk mjölk dricks direkt ur det nyöppnade paketet. Den första smörgåsen får en första initial, den andra formen av ett stort S. Varför? Den tredje smörgåsen får en människans andra initial formad i kaviar. Men när den tredje skall kryddas infinner sig rädslan. Två punkter räcker inte till, inte för dessa smaklökar. Och sältan känns; illamåendet känns medan lantbrödet tuggas, metodiskt, och mjölken och whiskeyn dricks, och skräckfilmen på den begränsade TV:n varierar. De två punkterna kommer; räfflad, saltsmakande kaviar; fiskägg. Någons barn som är så gott; varför så ambivalent inställd till livet? Det måste man vara. Och synnerligen medveten om vad man har på smörgåsen. Var kommer kaviaren ifrån? Vet inte. Vill inte veta. Den är ändock så lockande lös och formad i spiralmönster likt sådant man inte kommer ihåg om man ens minns. Har det hänt? Har det här hänt tidigare? Det påminner ändå om något, en känsla av vanvördnad. Missbrukas maten genom omvandlingen till initialer? Varför gör någon så? Så perfekt mjukt och krämigt, och smaken, så salt och skapt för illamående trots att det smakar så gott och är så dyrt, så dyrt. Tankarna är sammantaget en ode till en kaviartub, men inte vilken som helst; nej, till just den här kaviartuben.

 

 

 

Läsaren

 

En man eller kvinna läser en mans ensamma, nedtecknade ord, med den intensiva kraftansträngningen och den hela tiden – av honom och av andra – ifrågasatta målmedvetenheten som ständigt härjar dennes medvetande. Personen ifråga har valt att läsa dessa författarens ord; ändå vet personen ingenting om författarens sätt att vara, dennes sätt att utöva livets konst, denne person som skriver för att glädja sig själv och då och då också för att kunna glädja andra – det vill säga om den som läser det författaren skrivit tycker om det. Men personen som läser bokstäverna, orden, stavelserna, tankebanorna i det korta prosastycket tror sig säkerligen veta varför, men är det så? Kanske är det livets sjukdom? Kanske är det ensamheten som gör att bokstäverna tycks hjälpa för stunden, eller bara tristessen som försöks botas med dessa författarens ord? För i själva verket vet ju inte personen att texten handlar om en person som läser ord som en ensam författare skrivit om en person som valt att läsa ord av en ensam författare. Orden handlar inte om handlingen, de handlar om verkligheten, det som sker när någon läser orden. Och när denne någon läser orden förstår den personen hur författaren tänkt att personen ska tänka om orden som ska framkalla tankarna om den ensamme läsaren av den ensamme författarens ord som handlar om de tankar den ensamme läsaren ska få om sig själv av den ensamme författarens ord. Valet att läsa texten handlar om att läsaren ska förstå att det ligger ansträngning bakom orden, och bakom läsarens förståelse, bakom läsarens val – och inte minst, att valet innefattar att något annat missas i personens liv då denne någon läst berättelsen sammanfogad av ord till berättelsen som inte är någon berättelse, endast ord om en person som läser ord.

Fredrik FG Granlund

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Dali Atomicus av Philippe Halsman Foto Wikipedia

Miljoners miljarder bilder…

Adjektivet ”ikonisk” som knappt ens är försvenskat sprider sig med löpeldens hastighet. Nu senast är hundra fotografier som tidskriften Time samlat ”ikoniska”, dvs. alltigenom välkända. Bilder virvlar runt oss varje ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 24 november, 2016

Om Röda korsets arbetsförhållanden och språkförbistringen i Första världskrigets Ryssland

Kärt barn har många namn. Sankt Petersburg, Petrograd, Leningrad, och nu Sankt Petersburg igen… St. Petersburg är en vacker stad med breda gator, öppna platser. I skymningsljuset mot broarnas blånande ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 29 juli, 2014

Bildning – ingen sport?

  Biblia et stanze av Veronique Traditio.TEMA BILDNING  Tema Bildning Hur förhåller sig bildningen till specialiseringen? Den allmänna bildningen är själva begreppets huvudsats; det är författaren och skriftställaren Leif V Erixells utgångspunkt. Det ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om samhället | 10 april, 2008

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Litteraturen som politiskt redskap - Intervju med Susanna Alakoski

Det är många som blivit otroligt berörda av de två romaner – Svinalängorna och Håpas du trifs bra i fengelset – som Susanna Alakoski hittills hunnit skriva. Det är böcker ...

Av: Jessica Johansson | Litteraturens porträtt | 02 november, 2011

Tidig turism i Norrbotten

Den tidiga turismen i Norrbotten var männens angelägenhet och vedermödornas och de storslagna vyernas värld. Grunden fanns i geologernas, botanikernas, och kartografernas erfarenheter. De var inte på jakt efter marknader ...

Av: Niels Hebert | Reportage om politik & samhälle | 04 december, 2007

Slå i glasen och låt oss lustiga vara

Jag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka. Jag har ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 06 december, 2011

Hämndens rus

“One day the last portrait of Rembrandt and the last bar of Mozart will have ceased to be — though possibly a colored canvas and a sheet of notes will ...

Av: Anton Stigermark | Essäer | 13 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.