Crister Enander om Birgitta Stenberg

Birgitta Stenberg fick ta emot ett av de största litterära pris en svensk författare kan få – näst efter Alfred Nobels vill säga – Selma Lagerlöfs litteraturpris. Och tidigare har ...

Av: Crister Enander | 23 augusti, 2014
Litteraturens porträtt

Ikonoklaster

Att rensa ut ”Tintin i Kongo” från barnbiblioteken som visst skett i Stockholm skulle inte gå i Belgien, trots landets koloniala förflutna. Hans skapare Georges Rémi, född den 22 maj 1907 ...

Av: Ivo Holmqvist | 28 september, 2012
Essäer

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | 27 juli, 2010
Essäer

Jag har aldrig tänkt på marknaden

Tidningen Kulturen presentar en serie porträtt av olika bokförlag i Sverige. Vad gör de? Vilken är deras policy och politik? En sak är säker: deras insatser är ett viktigt bidrag ...

Av: Daniel Westerlund | 12 maj, 2008
Litteraturens porträtt

Fredrik F. G. Granlund



Fredrik FG Granlund Fotograf Arne Lundström MariestadFörfattarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:

 

Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd, ett svagt leende mellan tårar, en strimma midnatt i middagssolen, en anomali: alltför ärlig, alltför ensam; de intelligentas opus, en deltagare i Processen, en sektmedlem utan sekt; en cyborg – androgyn och lättroad och rastlös när inget vettigt händer, tvehågad och ängslig och intellektuell, meningslös och meningsfull på en och samma gång, och förgätmigej; en kristen polyteist som hellre vore frisk och rik än sjuk och fattig; fascinerad av allt som fascinerar och av allt som är tråkigt på ett roligt sätt; bedrövad över att skönheten inte alltid finns för skönhetens skull, för att den oftast tycks motbevisa sig själv och för att den oftast inte är skön; ledsen för att inte fått lukta på Det ondas blommor; sorgsen för att inte ha funnit trygghet; en paradoxal existentialist som både föraktar och älskar mig själv som bara älskande kan förakta och älska – som samtidigt älskar att göra vad jag tycker om, men som även gör vad jag inte tycker om, fast jag ibland börjar jag tycka om – eller kräva – även det. Jag upplever livet som om jag inte alltid haft eller har ett val, och ibland undrar jag om jag någonsin valt något. Jag är totalt och fullständigt förgiftad, vansinnigt beroende, av bokstäver, ord, meningar … hopplöst förlorad … Jag är rädd för den jag är – och inte minst för den jag kan bli.

Det hemska / kanske behövs för att vi ska tvingas till att försöka / En gren en punktering ett löv en tom tank en tom ölburk / vi måste alltid kämpa / vi verkar vara skapta för något sånt

 

Ode till en kaviartub

 

Människan sitter i en soffa framför tv:n. På bordet framför ligger/står ett bordsunderlägg, fem smörgåsar, en liter mjölk, en flaska whiskey, ett smörpaket och en ost med tillhörande osthyvel. Smörpaketet är tomt, det står där: urholkat. Kastas. Två smörgåsar äts upp. Tre uppstår. Det finns smör på dem. Osten skivas och placeras på dem, liksom ett grepp om kaviartuben, och en klunk mjölk dricks direkt ur det nyöppnade paketet. Den första smörgåsen får en första initial, den andra formen av ett stort S. Varför? Den tredje smörgåsen får en människans andra initial formad i kaviar. Men när den tredje skall kryddas infinner sig rädslan. Två punkter räcker inte till, inte för dessa smaklökar. Och sältan känns; illamåendet känns medan lantbrödet tuggas, metodiskt, och mjölken och whiskeyn dricks, och skräckfilmen på den begränsade TV:n varierar. De två punkterna kommer; räfflad, saltsmakande kaviar; fiskägg. Någons barn som är så gott; varför så ambivalent inställd till livet? Det måste man vara. Och synnerligen medveten om vad man har på smörgåsen. Var kommer kaviaren ifrån? Vet inte. Vill inte veta. Den är ändock så lockande lös och formad i spiralmönster likt sådant man inte kommer ihåg om man ens minns. Har det hänt? Har det här hänt tidigare? Det påminner ändå om något, en känsla av vanvördnad. Missbrukas maten genom omvandlingen till initialer? Varför gör någon så? Så perfekt mjukt och krämigt, och smaken, så salt och skapt för illamående trots att det smakar så gott och är så dyrt, så dyrt. Tankarna är sammantaget en ode till en kaviartub, men inte vilken som helst; nej, till just den här kaviartuben.

 

 

 

Läsaren

 

En man eller kvinna läser en mans ensamma, nedtecknade ord, med den intensiva kraftansträngningen och den hela tiden – av honom och av andra – ifrågasatta målmedvetenheten som ständigt härjar dennes medvetande. Personen ifråga har valt att läsa dessa författarens ord; ändå vet personen ingenting om författarens sätt att vara, dennes sätt att utöva livets konst, denne person som skriver för att glädja sig själv och då och då också för att kunna glädja andra – det vill säga om den som läser det författaren skrivit tycker om det. Men personen som läser bokstäverna, orden, stavelserna, tankebanorna i det korta prosastycket tror sig säkerligen veta varför, men är det så? Kanske är det livets sjukdom? Kanske är det ensamheten som gör att bokstäverna tycks hjälpa för stunden, eller bara tristessen som försöks botas med dessa författarens ord? För i själva verket vet ju inte personen att texten handlar om en person som läser ord som en ensam författare skrivit om en person som valt att läsa ord av en ensam författare. Orden handlar inte om handlingen, de handlar om verkligheten, det som sker när någon läser orden. Och när denne någon läser orden förstår den personen hur författaren tänkt att personen ska tänka om orden som ska framkalla tankarna om den ensamme läsaren av den ensamme författarens ord som handlar om de tankar den ensamme läsaren ska få om sig själv av den ensamme författarens ord. Valet att läsa texten handlar om att läsaren ska förstå att det ligger ansträngning bakom orden, och bakom läsarens förståelse, bakom läsarens val – och inte minst, att valet innefattar att något annat missas i personens liv då denne någon läst berättelsen sammanfogad av ord till berättelsen som inte är någon berättelse, endast ord om en person som läser ord.

Fredrik FG Granlund

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla Ragnar di Marzo och Manusgruppens filmprojekt över generationsgränserna har resulterat i Kärringen därnere - en dramakomedi om möten och vänskap som trotsar alla hinder ...

Av: Guido Zeccola | Filmens porträtt | 12 oktober, 2006

Den bortglömda förmågan att hålla en hemlighet - Eller: vem är Burial?

Sampling var sedan länge ett känt fenomen, bland annat inom den brittiska dansmusiken, långt innan Burial. Men genom sina 2-steprytmer, djupa basgångar och melankoliska drift mot allt djupare innebörder, blev ...

Av: Robert Halvarsson | Musikens porträtt | 12 februari, 2014

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 27 augusti, 2013

Förnuftets källor är språkets förbrytelse

Filosofen (eller diktaren) som en världsfrånvänd, opraktisk, naiv och excentrisk människa. Likgiltig socialt anseende, förmögenhet eller personlig lycka (gör ingen korrelation mellan dessa). Däremot, utan att generalisera, kan den ”teoretiska” ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 04 januari, 2017

Katarina, helgonet av de omöjliga

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom 1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. "Det var en eländig tid för mänskligheten. En källa från 1300-talet ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 07 mars, 2011

Postmodernismens liv efter detta

För några år sedan publicerades samlingsvolymen Svar på frågan: Vad var det postmoderna?. Skriften kan tolkas som en till akademisk ”nyansering” förklädd äreräddning av ”det postmoderna”. (I skamvrån, som ”onyanserad” ...

Av: David Brolin och Göran Fredriksson | Agora - filosofiska essäer | 17 juni, 2017

Intervju med Bo Ibn Al-Waqt Gustavsson

Bo Gustavsson har utkommit en ny diktsamling, Carmina Esoterica. Ibn Al-Waqt, ögonblickets son, det är vad sufierna kallar sig.   Din nya diktsamling har gett titeln Carmina Esoterica, dvs. "esoteriska sånger". Det ...

Av: Mohamed Omar | Litteraturens porträtt | 16 februari, 2009

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.