Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | 19 april, 2010
Filmens porträtt

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | 06 maj, 2013
Reportage om scenkonst

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | 03 april, 2016
Essäer om film

Francesca Woodman. Självbedrageri. Rom, 1978. Med tillstånd från MM i Stockholm.

Ängeln och Döden

”Jag har några parametrar, just nu liknar mitt liv kaffesump. Och jag skulle vilja dö ung och spara det som jag har hunnit skapa, dessa kaotiska men söta bilder, istället ...

Av: Guido Zeccola | 07 september, 2015
Konstens porträtt

Fredrik F. G. Granlund



Fredrik FG Granlund Fotograf Arne Lundström MariestadFörfattarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:

 

Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd, ett svagt leende mellan tårar, en strimma midnatt i middagssolen, en anomali: alltför ärlig, alltför ensam; de intelligentas opus, en deltagare i Processen, en sektmedlem utan sekt; en cyborg – androgyn och lättroad och rastlös när inget vettigt händer, tvehågad och ängslig och intellektuell, meningslös och meningsfull på en och samma gång, och förgätmigej; en kristen polyteist som hellre vore frisk och rik än sjuk och fattig; fascinerad av allt som fascinerar och av allt som är tråkigt på ett roligt sätt; bedrövad över att skönheten inte alltid finns för skönhetens skull, för att den oftast tycks motbevisa sig själv och för att den oftast inte är skön; ledsen för att inte fått lukta på Det ondas blommor; sorgsen för att inte ha funnit trygghet; en paradoxal existentialist som både föraktar och älskar mig själv som bara älskande kan förakta och älska – som samtidigt älskar att göra vad jag tycker om, men som även gör vad jag inte tycker om, fast jag ibland börjar jag tycka om – eller kräva – även det. Jag upplever livet som om jag inte alltid haft eller har ett val, och ibland undrar jag om jag någonsin valt något. Jag är totalt och fullständigt förgiftad, vansinnigt beroende, av bokstäver, ord, meningar … hopplöst förlorad … Jag är rädd för den jag är – och inte minst för den jag kan bli.

Det hemska / kanske behövs för att vi ska tvingas till att försöka / En gren en punktering ett löv en tom tank en tom ölburk / vi måste alltid kämpa / vi verkar vara skapta för något sånt

 

Ode till en kaviartub

 

Människan sitter i en soffa framför tv:n. På bordet framför ligger/står ett bordsunderlägg, fem smörgåsar, en liter mjölk, en flaska whiskey, ett smörpaket och en ost med tillhörande osthyvel. Smörpaketet är tomt, det står där: urholkat. Kastas. Två smörgåsar äts upp. Tre uppstår. Det finns smör på dem. Osten skivas och placeras på dem, liksom ett grepp om kaviartuben, och en klunk mjölk dricks direkt ur det nyöppnade paketet. Den första smörgåsen får en första initial, den andra formen av ett stort S. Varför? Den tredje smörgåsen får en människans andra initial formad i kaviar. Men när den tredje skall kryddas infinner sig rädslan. Två punkter räcker inte till, inte för dessa smaklökar. Och sältan känns; illamåendet känns medan lantbrödet tuggas, metodiskt, och mjölken och whiskeyn dricks, och skräckfilmen på den begränsade TV:n varierar. De två punkterna kommer; räfflad, saltsmakande kaviar; fiskägg. Någons barn som är så gott; varför så ambivalent inställd till livet? Det måste man vara. Och synnerligen medveten om vad man har på smörgåsen. Var kommer kaviaren ifrån? Vet inte. Vill inte veta. Den är ändock så lockande lös och formad i spiralmönster likt sådant man inte kommer ihåg om man ens minns. Har det hänt? Har det här hänt tidigare? Det påminner ändå om något, en känsla av vanvördnad. Missbrukas maten genom omvandlingen till initialer? Varför gör någon så? Så perfekt mjukt och krämigt, och smaken, så salt och skapt för illamående trots att det smakar så gott och är så dyrt, så dyrt. Tankarna är sammantaget en ode till en kaviartub, men inte vilken som helst; nej, till just den här kaviartuben.

 

 

 

Läsaren

 

En man eller kvinna läser en mans ensamma, nedtecknade ord, med den intensiva kraftansträngningen och den hela tiden – av honom och av andra – ifrågasatta målmedvetenheten som ständigt härjar dennes medvetande. Personen ifråga har valt att läsa dessa författarens ord; ändå vet personen ingenting om författarens sätt att vara, dennes sätt att utöva livets konst, denne person som skriver för att glädja sig själv och då och då också för att kunna glädja andra – det vill säga om den som läser det författaren skrivit tycker om det. Men personen som läser bokstäverna, orden, stavelserna, tankebanorna i det korta prosastycket tror sig säkerligen veta varför, men är det så? Kanske är det livets sjukdom? Kanske är det ensamheten som gör att bokstäverna tycks hjälpa för stunden, eller bara tristessen som försöks botas med dessa författarens ord? För i själva verket vet ju inte personen att texten handlar om en person som läser ord som en ensam författare skrivit om en person som valt att läsa ord av en ensam författare. Orden handlar inte om handlingen, de handlar om verkligheten, det som sker när någon läser orden. Och när denne någon läser orden förstår den personen hur författaren tänkt att personen ska tänka om orden som ska framkalla tankarna om den ensamme läsaren av den ensamme författarens ord som handlar om de tankar den ensamme läsaren ska få om sig själv av den ensamme författarens ord. Valet att läsa texten handlar om att läsaren ska förstå att det ligger ansträngning bakom orden, och bakom läsarens förståelse, bakom läsarens val – och inte minst, att valet innefattar att något annat missas i personens liv då denne någon läst berättelsen sammanfogad av ord till berättelsen som inte är någon berättelse, endast ord om en person som läser ord.

Fredrik FG Granlund

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 10 december, 2012

Metaforen i poesi och psykoterapi

Att förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock ...

Av: Mattias Segerlund | Essäer om litteratur & böcker | 06 mars, 2012

Sparbössor och direkt demokrati

Alla de som förespråkar den representativa demokratin, är per definition även motståndare till de decisiva, det vill säga beslutande folkomröstningar. Jag antar att dessa människor praktiserar representativ demokrati även i sina ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 oktober, 2016

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

De äldsta dansepidemierna

Här ska jag försöka skildra de tidigaste dansepidemierna i Europa. Från 600-700-talen till 1021-talet denna sista kallad de bannlysta dansarna i Kölbigk.

Av: Idumea Vedamsson | Essäer om religionen | 18 juni, 2017

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts