Stefan Whilde

Anteckningar om getter, sjömän, åtgärdspaket och musik!

1. Vi har nu gått in i getens år. Fred och harmoni väntar enligt kinesisk lära. Hälsa och motion dessutom. Efter ett oroligt 2014 i lilla Sverige och stora världen ...

Av: Stefan Whilde | 01 april, 2015
Stefan Whilde

2 sprites fixt av Hebriana Alainentalo

Kärlek utan löftesland.

Kärleken är i kris. Kärleksrelationen, som helst ska vara en trygg hamn bortom världens kaotiska oroligheter, har själv börjat vackla och erbjuder inte längre den trygghet som många säger sig ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 april, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Medeltida tolkningar av Torahn

Det finns få texter som är så enkelt och spartanskt skrivna som Torahn. Samtidigt är den från en svunnen tid med andra tanke- och levnadssätt. I denna öken av kargt ...

Av: Gustaf Redemo | 11 december, 2012
Essäer om religionen

En väg in till en annan verklighet. Ingeborg Bachmann och Paul Celan

Det är en omvälvande och livsavgörande kärleksaffär. Den utspelar sig mellan två författare vars nerver tycks ligga utanpå skinnet. Det är intensivt. Det är allvar. Det rör sig om något ...

Av: Crister Enander | 27 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Postemmakrönika 8 Maskrosbarnet



altGick likt ett av livsfrö inlevelsehärdad som den säregna maskrosen vilken som fröat av sig från växtplats på höghustaket tillbaka till landet bredvid vildrosen och tusenårsalmen emellan, sa här ändå. Bröstkorsstygnssydda barn med bröstvårtor vilka som halvt om halvt påminde om halverade blodiglar hade under tiden skickat en mera oppsjö med postkort med büttenkant bildlige amputatörens sågliknelse tätnad av in på bara styloväxten i mej åt mig i de enbart arga unga barnameningar avbrott löjliga formuleringar tafatta utfall handstilsvidriga om min exexistens, dessa var inalles faktum över tjugo stycken i det här laget obönhörligt flertal, enär jag hade blivit ett på nytt åter tillfälligt hett nyhetsstoff över en talande dokumentation öfver det enda vitluddiga tornhusflygfröt från en Flat Iron Buildings yttersta kant, en maskrosa som växt vajande spets där på dess höga plats vilket inte hade över om passerats förbi eller än hellre passat retade hopen alls vid näsan av en alla tidens undanflykt ursäkten för det skrivna brandtalet tända undraflyktens spridhet. Hamnade jag åt en plats bakom mig själv på att krypa fram förbi något till, ropa slät den yta kopierad långsamma vägsoparens adress sent, rakt svinaktigt anklagad för att själv fört först fröt till landet tillbaka, den sena fuskvarelse jag ansågs blott vara mig självförmedlad. Sitt utrop det, åfört till mitt eremitagé ända fram om samtidigt med det initiala bröstkorsstyngssydda vänstra barnets kort distribuerats det även separat en försändelse från barnet ifråga förutan innehåll med en billig anslagstavla av kork näst helt utan ram alls, den var i det närmaste bräckt, synbarligen meningen för följande kort nog helst, varpå jag hängde upp den mitt på ena bortre utedassväggen och stoppnålsförsett senare de nittonde följande korten på den framme, och det kom en ny ytterligare likadan avlång anslagstavla efter den med mera plats för kanské följande räcka kort, snart överallt av dessa anslagstavlor här meningen fortsätta säkert, blev jag säker på att detta var en högst samlad och riktad aktion gentemot emot mig, det rasade pågick synbarligen redan en andra hård folkstorms utfall mot mej för fullt, denna föregående styv folckuling över att jag slutat plötsligt vara lyxpoëta alldeles tok för tidigt, nu för fullt över mitt ett följande påstående om frönas yttersta ena otroliga möjlighett, men när jag såg tydligt på kortens dessa tafatta affattningar verkade allt så messpontant ansatt ändå och satans det motsägelsefullt lika tilllika. På ett av de sista korten var det &:så expeditionsministärens gula traktor årets modell med blink på taket som klippt gräsig och stråig jämte maskrosig vägren till ledande ministerns krypin där han älskade ibland med luder några korta stunder men (plåtjätten) istället satt manöverexakt den långa avklippararmen i hjältemyrors höga stack bredvid i breda diket vilket strittade den all världens väg omkring, och de första följande hjältemyror hann och kom snart över längs armen omgående in i kupén och gav rätt mycket stryk och starkmyrsyra + käftbett åt föraren, död man över totalt ett misslyckat oppdrag, nog klippartraktorn blev medelst honom herrelös manöver en stund framöver, hann allt anföll den ledande ministerns sorgmodigt präglade kärleksdikter raka spåret som en Dr Burroughs Dr Benwaysärskärsax all ax fenito, så det aktuella och sista ludret läste på alla rader blott enkom maskros, minst tio maskrosorna, varpå hon knäade och knep ministern med en snittblomma på hand, i hans hand, aldrig hennes. Säkerhetstjänsten tror också han &:så dog, men läget är oklart eller klandervärt och under en carlaparlamentarisk utredning som skall pågå i över hela seklet, bringa oklarhet över att ludret ärvde först den lilla makten som han omsvepta haft, fastän hon var myrornas tydliga lakejmarjonett och besatt ett hemligt upprepbart myrdrottningskön. Jag borde trots nog erhålla ett fullskaligt nationalstipendium framför allt, för att köpa grönfärgade möbler uppstoppningars och hängmobiler i skrikande färger, be uttryckligt den rasande förvirrade nästan ivriga folkhopen sej vox populi sätta sig ned och höra i sin tur på helt slocknatalets säkra sena formuleringar, en allmänhetens stalker i visdom visdem utsägelserna tillbaka dess, vilket inte hänt tyvärr fått ske börja behövt, allt tillstå för oförförd. Vad skulle jag göra tillbaka? Jag stal en handfull av barnens olaga slogan till Emma, bara några få bra argument dolda och latent under upplimmat maskrosludd helt. Farväl Emma, nu luddar resten ut som ett språng. Aldrig mer mellan oss. Du valde den maskrosornas andra väg jag inte kan se till, ens från högt.

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

ASIMOV, CLARKE, BRADBURY OCH VIDARE: OM Sf OCH Pf

Den sommaren, 1970, när jag som 17-åring frälstes av såväl litteraturen som filosofin, läste jag främst tre författare: Rilke (Duinoelegierna, Malte Laurids Brigge), Södergran (allt!) och – Isaac Asimovs Stiftelsetrilogin ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 24 juni, 2012

Detta ville jag säga

. .. en dikt av Gilda Melodia

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 20 juli, 2017

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 31 december, 2013

Veckan från migrationsverket

En 91-årig dement kvinna med familj i Sverige ska utvisas till Ukraina, där hon inte har någon släkt kvar. (Hennes utvisning stoppades i sista stund av Europadomstolen.) Jacqueline, 74 år ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 oktober, 2011

Tanker om moral og etikk, livssyn og likeverd

Moralen og det moralske  For å komme under vær med begrep som  moral og etikk, er det praktisk formålstjenelig å foreta en grenseoppgang mellom disse begrep og det begrepene er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2009

Agnes Gällhagen. Det finns ingen dans i frekvens och balans

Det finns flera rum. Rummen existerar samtidigt, intill varann. Helt tillgängliga är de olika rummen inte. Trösklar separerar dem, och några av dörrarna är stängda. Det vore en felaktighet att ...

Av: Agnes Gällhagen | Utopiska geografier | 30 september, 2013

Vladimiro Sirenetto  Oravsky. Bild: Ole Schwander

April april din dumma strömming - en kunskapslyftspaus

Den första april försöker många institutioner och ännu fler människor överträffa varandra med vitsar, absurditeter och practical jokes av varierade underhållnings- och surhetsgradsvärde. Jag tycker att det är en trevlig tradition ...

Av: Vladimiro Sirenetto Oravsky | Gästkrönikör | 01 april, 2016

Den romantiska texten - en helig princip

En av de stora förtjänsterna med Horace Engdahls essäsamling Den romantiska texten, är att han så konsekvent förmår ställa poesin i relation till varat och existensen och därmed "frigöra" både ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Essäer om litteratur & böcker | 28 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.