Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | 21 april, 2013
Kulturreportage

Drömmen om autopoeten

Drömmen om den självskrivande poesimaskinen, autopoeten har länge varit en dröm för många poeter och konstnärer. Med dagens teknik kan den drömmen bli sann. Johannes Heldén & Håkan Jonsons digitala ...

Av: Mathias Jansson | 20 maj, 2014
Essäer om konst

"Fotografi är min kärlek och musiken min passion."

"Fotografi är min kärlek och musiken min passion." Ett samtal med Ralph Gibson. Text & foto: Carl Abrahamsson Att vara fotografisk poet med total integritet och dessutom framgångsrik på en krävande konstmarknad ...

Av: Carl Abrahamsson | 19 oktober, 2006
Konstens porträtt

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | 27 juni, 2010
Utopiska geografier

Emmakrönika XI IL SERPENTE CANTA



Image
Bild: Mona Manias
Enär såg henne anföll mig en lyxlyrikisk apostel, la in min skyddshjärna i en livsöhppning, förstod icke jag vad en livsöhppning är eller varom sådan alls närmare komma sig, så stor så omslutande och egentligen så annorlunda än livet självt att de med träben blir hisnande snabbast gå åhtminstone ifatt förståndet rakt i springan, aldrig sådant hänt mig, innan eller annars, nu varje gång jag sett henne står den där lyrikiska ena gaplyxaposteln bredvid därtill henne och det slår mig att han har mantra blixt genast, eller om det är en hon, säger just livsöhppning den henne förvisa, för det hemliga stället där det oförblommerat oblombara ejdiplomatiska slår ut från knopp med skal trots allt, lika sant, otroligt, ifrån där hon själv vet att hennes vackra endast tävlar enda och sent med de färgiga blommorna, och dekorens ens, rötternas hemvist, klyschans frälste plats och deltagt julgubbens främste att få styvisdjupfrysähvighetskorw själv vilken tinandets gir åsynt på plyschatellen i gap krukhemmets an apostlanässlan (den oklyschade fittan) i sammetsmantel blommans ytterkruka (labium majus pudendi), vid, så, skivorna ihop fler, tillsammans den ologiskhet majblommans äng tätt växt, otäckdikad färsk,

för djupets väta veta för dem, att den bästa livspresent är se hennes hemliga leende som sitter fast med agraffer och rötter, blindrötter, och giraffmular innanför anför ouff oäck att, men i livsöhppningen enkom lägset öppet täck, som jag alltjämt inte vet vad det den är, nånting ur förvissåh med livet, förleken, uppljuset, och allvaret, och just henne beträffande, jag såg enkom henne det på, att hon livsöhppningen är med, ändå som med varje annan öhppning övrig, kan sluta sig slut opphöra av orsaker vilka än gått ihop om, högtidligt god jul är inte Aladiens i det här laget allmänt kända oalltjämt ljudjuckar härm bemyndigat hälsat för dagen, ett sluta oppföra sig porten den längd med, allt det klapp, än vad säger jag dyrt henne själv om livsöhppningen vilken jag blev ju så förstummad perplex intrycksöverfallen in allt oförmögnare över som, till den grad hur mycket poëta jag ändå normalt var att förmå säga saker exakt och meningsandakt att tvärtom svårligen kunnat alls i lägenhet ave denna då i sinnen öppnade invitlivets av av hur insetts, ock pryamidgrönt och vaxrött växtdynamit räcker icke blott förnär till för att spräcka, spränga, stänga hennes tio gånger klyschdetektor framme rycka av dess, om den nu skall det överhuvud alltför heller, osäkras måttligt i varje fall sig passepartout medelst, att kommer till tals hos henne säga heus dig här mig, men eftersom hon har sitt inre leende river det lika hennes eget vara ravin i henne sträcka nog, en dagh kanské uppe och framme på borta framför skyddsmuren redan kommit, längtar jag att få åter alltid se livsöhppningen, se henne säga den, och att bli förlåten för om jag ändå inte kan och kunde säga eller uttrycka för vad den är fullt. Vet hon själv ens? Jag älskar henne. Jag har skrivit om och ändrat det mesta i min roman för henne, från blodig krigsroman, till syndaflodslegend, från det till biografien om en träbensspecialist von Stefan, slutligen om till sagan om livsöhppningen i tre band för henne om hennes, alla år så avgångarna. Att älska henne är särget, och vore bara säregnare, att min hjärna är min främling lika och väckt i något så märkligt, även kusligt. Men varför förlåter hon mig inte? God jul förresten, efteråt, i förväg.

Stefan Sprengtklyschdetektorn

dvornik

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Vi måste utvecklas tillsammans för att mänskligheten skall leva vidare. Intervju med Anders…

2009 började han med stand up comedy efter att ha stått på kabaré-scen redan under förskoletiden och därefter spelat teater, spelat i band, spelat mer teater och spelat i fler ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 31 juli, 2013

Surya or the Sun God, Konark Foto Raveesh Vyas

Surya. En kvinna i solen och hennes skugga

Ett förlag i Bombay har givit ut indiska legender, sagor och mytologi i tunna häften med enkla bilder och lättillgänglig engelsk text. Jag fann denna berättelse bland annat, till hälften ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 24 mars, 2017

Søren Kierkegaard 200 år den 5 maj 2013

Det är 200 år sedan Søren Kierkegaard föddes den 5 maj 1813 och hans verk är i hög grad aktuella idag. Idéerna, konflikterna och existensmöjligheterna som framträder i hans skrifter ...

Av: Ingmar Simonsson | Agora - filosofiska essäer | 05 maj, 2013

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | Kulturreportage | 24 april, 2013

  Niklas Aurgrunn

Niklas Aurgrunn - material till en oskrivbar roman

Tror att skrivandet för mig var terapi redan från början och trots utflykter i ett otal genrer genom åren har det nog förblivit så - om jag vet vad det ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 16 maj, 2016

Tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?

Vad är adekvat? Hjärna eller omgivning? Troligtvis en kombination av bådadera! För drygt tjugo år sedan började jag förstå att hjärnan var upphovet till allt vi kände och tänkte och att ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 11 november, 2014

Filosofisk realisme

Innledning   Opp gjennom menneskenes liv og historie har så vel Sokrates (470 f. Kr.f. – 399 f.Kr.f.) selv som de filosofiske forestillinger en antar springer ut fra Sokrates, blitt tydet, beskrevet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 mars, 2014

Baksmällan

Så där ja. Då är valfesten över för den här gången, och valvakan har övergått i politisk baksmälla. Det blev också som jag befarat. Oskuldens tid är över. Nu tänker jag ...

Av: Ulf Persson | Gästkrönikör | 23 september, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.