Onyktra tankar om skrivandets mörka sidor

Den som tar sin tillflykt till gift för att tänka kan snart inte tänka utan gift. (Charles Baudelaire) Morgondagen har sedan länge varit här, och den är betydligt mer ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | 26 april, 2011
Essäer

fängelse i Sachalin

Sachalin

Ön har inte helt gått under. De ungas tankar ännu levande. Den kritiska blicken ser in i systemets tragiska byggnad och hänsynslösa dimmor.

Av: Hans-Evert Renérius | 10 maj, 2017
Stefan Whilde

Drottningen i Paris. Om Marie Godebska

Med stigande häpnad bekantade sig besökare på Musée d’Orsay i Paris för en tid sedan med en epok i Frankrikes musikliv, som sällan belysts på ett så inträngande sätt som ...

Av: Eva-Karin Josefson | 20 mars, 2014
Övriga porträtt

Ingrid Bergman - frontfigur under  Cannesfestivalens 68:e upplaga.

68:e filmfestivalen i Cannes bjöd på franska framgångsvindar

Det blev filmen Dheepan av regissören Jacques Audiard som fick Guldpalmen i Cannes. För övrigt bjöd festivalen på starka, franska framgångsvindar.

Av: Lena Andersson | 08 juni, 2015
Essäer om film

Emmakrönika XI IL SERPENTE CANTA



Image
Bild: Mona Manias
Enär såg henne anföll mig en lyxlyrikisk apostel, la in min skyddshjärna i en livsöhppning, förstod icke jag vad en livsöhppning är eller varom sådan alls närmare komma sig, så stor så omslutande och egentligen så annorlunda än livet självt att de med träben blir hisnande snabbast gå åhtminstone ifatt förståndet rakt i springan, aldrig sådant hänt mig, innan eller annars, nu varje gång jag sett henne står den där lyrikiska ena gaplyxaposteln bredvid därtill henne och det slår mig att han har mantra blixt genast, eller om det är en hon, säger just livsöhppning den henne förvisa, för det hemliga stället där det oförblommerat oblombara ejdiplomatiska slår ut från knopp med skal trots allt, lika sant, otroligt, ifrån där hon själv vet att hennes vackra endast tävlar enda och sent med de färgiga blommorna, och dekorens ens, rötternas hemvist, klyschans frälste plats och deltagt julgubbens främste att få styvisdjupfrysähvighetskorw själv vilken tinandets gir åsynt på plyschatellen i gap krukhemmets an apostlanässlan (den oklyschade fittan) i sammetsmantel blommans ytterkruka (labium majus pudendi), vid, så, skivorna ihop fler, tillsammans den ologiskhet majblommans äng tätt växt, otäckdikad färsk,

för djupets väta veta för dem, att den bästa livspresent är se hennes hemliga leende som sitter fast med agraffer och rötter, blindrötter, och giraffmular innanför anför ouff oäck att, men i livsöhppningen enkom lägset öppet täck, som jag alltjämt inte vet vad det den är, nånting ur förvissåh med livet, förleken, uppljuset, och allvaret, och just henne beträffande, jag såg enkom henne det på, att hon livsöhppningen är med, ändå som med varje annan öhppning övrig, kan sluta sig slut opphöra av orsaker vilka än gått ihop om, högtidligt god jul är inte Aladiens i det här laget allmänt kända oalltjämt ljudjuckar härm bemyndigat hälsat för dagen, ett sluta oppföra sig porten den längd med, allt det klapp, än vad säger jag dyrt henne själv om livsöhppningen vilken jag blev ju så förstummad perplex intrycksöverfallen in allt oförmögnare över som, till den grad hur mycket poëta jag ändå normalt var att förmå säga saker exakt och meningsandakt att tvärtom svårligen kunnat alls i lägenhet ave denna då i sinnen öppnade invitlivets av av hur insetts, ock pryamidgrönt och vaxrött växtdynamit räcker icke blott förnär till för att spräcka, spränga, stänga hennes tio gånger klyschdetektor framme rycka av dess, om den nu skall det överhuvud alltför heller, osäkras måttligt i varje fall sig passepartout medelst, att kommer till tals hos henne säga heus dig här mig, men eftersom hon har sitt inre leende river det lika hennes eget vara ravin i henne sträcka nog, en dagh kanské uppe och framme på borta framför skyddsmuren redan kommit, längtar jag att få åter alltid se livsöhppningen, se henne säga den, och att bli förlåten för om jag ändå inte kan och kunde säga eller uttrycka för vad den är fullt. Vet hon själv ens? Jag älskar henne. Jag har skrivit om och ändrat det mesta i min roman för henne, från blodig krigsroman, till syndaflodslegend, från det till biografien om en träbensspecialist von Stefan, slutligen om till sagan om livsöhppningen i tre band för henne om hennes, alla år så avgångarna. Att älska henne är särget, och vore bara säregnare, att min hjärna är min främling lika och väckt i något så märkligt, även kusligt. Men varför förlåter hon mig inte? God jul förresten, efteråt, i förväg.

Stefan Sprengtklyschdetektorn

dvornik

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Helgon och källkult i Sverige: Sankta Helena eller Elin av Skövde

Den första lördagen efter pingst firades traditionellt Trefaldighetsafton. Söndagen som följer, trefaldighetssöndagen, är inledningen till den långa trefaldighetstiden. För inte så länge sedan var trefaldighetsafton en av årets stora dagar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 10 juli, 2012

Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 08 november, 2011

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 december, 2013

Han gör det här för att han måste

Musikartist, radiopratare, skribent och nu senast programledare för SVTs "Filmkrönikan". Navid Modiri har hunnit med mycket.  Till hösten släpper han en tredje skiva tillsammans med bandet Gudarna.

Av: Tim Sterner | Musikens porträtt | 25 juli, 2008

Gösta Ekman med Bibi Andersson och Kjell Grede

En dåres försvarstal – Gösta Ekman i en annorlunda roll

August Strindberg kände sig långt ifrån alltid helt tillfreds med den högst personliga syn på äktenskapet med Siri von Essen som han delgav världen i En dåres försvarstal.

Av: Kurt Bäckström | Essäer om scenkonst | 07 maj, 2017

Kyla i Kabul

Vintern är kall i Kabul. Det sägs att på många, många år har det inte varit sådan kyla. Temperaturen går ner till runt tio minusgrader på natten. I kylan inträffar ’koranbränningen’: ...

Av: Åsa Pernilla Gustafsson | Resereportage | 27 mars, 2012

Som djur

Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor "Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 19 januari, 2009

Dagar i ljus och frihet – Intervju med Nikanor Teratologen

Det ni nu ska läsa, denna text, sträcker sig tvärs genom Sveas undermåliga brunhål och publiceras i dess fantasmatiska kloak för att tillsynes nå dig i ditt allra mest privata ...

Av: Freke Räihä | Övriga porträtt | 02 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.