Damaskus

DEN ÅTTONDE PORTEN   Det fanns sju portar det fanns sju portar till Damaskus   så har man sagt mig så står det   Men Damaskus viskar det finns åtta portar   Den åttonde porten är för främlingen som öppnar sitt hjärta för ...

Av: Elisabeth Korndahl | 07 juni, 2010
Utopiska geografier

Ulf lundell som rockmusiker  Foto betasjufem

Om Ulf Lundell

Visst är det överraskande: författaren Ulf Lundell, en av få författare som fortsatt att skriva böcker på en gammaldags skrivmaskin, nu gett sig ut i cybervärlden och börjar blogga. Han ...

Av: Björn Gustavsson | 17 november, 2015
Björn Gustavsson

“The elitism of talent and the tyranny of appearance”

En romantiskt sinnad kan kalla det för skönhet, en pragmatiker kan benämna det estetik; det finns en mängd olika beteckningar för konstens självändamål. Oavsett ordval torde framgå för varje normalt ...

Av: Mattias Lundmark | 26 december, 2017
Essäer om konst

Ryttarstatyn - Några anteckningar om August Strindberg

Året är 1887. Natten är sen. Men på Rydbergs Kælder är stämningen hög. Röster sorlar, skratten rungar. Champagnen och spriten flödar. Lokalen är full av människor, trots den sena timmen ...

Av: Crister Enander | 01 Maj, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Emmakrönika nummer 5



Image
Illustration: Guido Zeccola
Idag vill jag inte gråta

Nog du märklig är med att finnas i min hjärna, varifrån kom du riktigt det, varför gick du och vifta med de där örorna, nu skulle det inte ens mera fungera om någon annan skulle, skall var dina öron härefter.

 T.&.med om jag vore på ett urjävligt humör, ytterom väller skit, eller om vi skulle gräla fastän vi inte skulle ha orsak, vad du än hade gjort mot mig, knullat med näcken i bäcken, eller retat mig, fått mig att gråta men inte av lycka, fastän jag alltid gråter av lycka till dig, lycklig över att berörd av dig, hur eller hur skulle du där sedan vifta med öronen, omedelbart som med ett trollslag endast skulle jag bli glad igen, vilja kyssa dig, sluta vara ledsen, veta hur fin du är, du når mig, få be av mig mig, inte kunna motstå dig, kärleksväckarklocka ringt där den, det är inte lite du kan med dina öron men nog. Nu kan jag än så omöjligt nå dig å min sida, på ingen hjärnlig en våglängd svarar du hallå, fick aldrig höra, märka vad som är din amorfullmäktigade passepartouten till dig, om finns, men vi borde finna din latenta den, tanken om, jag vore heöva den när du blir ledsen över saker, är ju så att jag älskar dig, och jag tänker ofta på dina öron när jag ofta gråter, kan jag lite försiktigt le mig ur det, har dig för ögonen du vackra. Det borde &:så vara av lättaste i världne att nå dig, tyckte alltid det var fint att gå förstå dig, du kom till mig mycket fram, ur dig, finns. Jo. Och jag minns alla dina grimasér och uttryck vackraste, sin laterna.

 

Idag vill jag inte gråta dess. Idag är det så mycket höst det bara kan här, gråvädret hänger otroligt tungt, känns som om det behövs endast ett nålstick, som om jag endast behöver sticka fram en stoppnål och hela evighetens begynnelseregn kom över på en gång, av vädrets eget fostervatten, och burpapegojorna får äta löja, ändå vet jag din avslöja kärlek, vet själv den. Får jag mana, eller kan endast själv säga den dig. Jag heter min mening, är lyxpoet, kär i dig. Får jag presentera mig, självsagesmannens sjöblöja. Idag i_dag tänker jag nog ändå gråta, tror det är säkrast så trots allt. Börjar. Men åhstadkommer solitärerna ofta de längre stråna? Jo ♥ Älskar dig! ♥ Bukett. Måste vattna den. Heus. Fr. passageraren, befälhavaren på MS Bordsvas bredvid, man över bord såg, kasta till halmmanmadrass hamnen flyte halvannan. Ckärlkens jargong, och gonggong, din serenadörrens vanmäkta sångs, gång, rättelsdår [korridor] ur undergång, underverk om omsåg. Eller en tyst tid vid, långt åt, Benévikens hår. Ändå, för alltid dig, din är vara bör.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Image
Illustration: Guido Zeccola
Jag för nu lådvis med godslår i en vägglös (takförsedd) transit- och bussterminal, du sitter ensam bland en handfull öhvriga resenärer och väntar på en snar avgång (fördröjd) som inte har så mycket med mig att göra, men varje gång jag går förbi bänkraderna, framför ser vi på varann, förstumt inför oss vardera, jag vill gärna säga dig nånting, vet ändå att du vill ha mörkt kaffe, ingen kaffeautomat finns, ingen pizzabar heller i närheten av, terminaler endast så långt förståndet räcker är, jag öppnar en av lådorna, alla innehåller de samma sak, termosar med kaffe i och även blommiga koppar, fått fram den med det mörkaste, häller upp en, går nu fram framför till dig, räcker fram den, du ser på mig ganska granskande, jag förstum alltjämt, tar en stund här, du tager emot den, håller på och vilja säga mig nånting, det är nattårstid, men det avser du inte säga, de andra gick till termosen för att &:så hälla, "en dag började inte så" säger du, flera gånger (började) började säga, "jag vet inte i vilken (termos) det svagaste finns", "det minskar kanské istället långsammare ur koppen", vilket väl ändå inte enligt din grimasé möjligt följt.

 

Image
Illustration: Guido Zeccola
Tror du nu håller på och missar tankens omnibuss, den kom och de andra gick direkt med sina halvfulla eller redan halvtömda koppar till den. Dina läppar närsluter koppen intensivt börja, jag vill bli kysst av dem, du håller koppen med båda händerna och har ett ihoprullat lejdebrev till sugrör, tror jag blir galen av din sexualitet. Jag har sett kanske högst två procent av dig, även hälften av det alldeles i slutet av vår bekantskap och i läsningen av den förbjudna akten, ändå vet jag det räcker till för mig att nog älska dig resten av livet, hur hisnande måtte då inte resten av dig vara. Du ser det, att jag ser. Jag är författare, mitt kall är därför att fantisera, men jag förmår nog inte alltför om dig, fort om du ännu vore möta mig, är du ett tu två någon annan i min föreställning, är för olyckligt då. Lever med ett dilemma. Bussen har startat men stannar trots allt, chauffören med pudrad punschnäsa, knappt längre än dvärgen i publiken stiger ut efter egen nödbromsning, kommer och meddelar dig om den snara avgången att ansluta dig till de övriga och arga resenärerna för. Våra blickar når som två ljus mötta i pakydimman, den omsluter, en annan man med klingklocka hojtar hallauerbelysningen går ut låga. Jag säger att älskar dig.

 

Stefan Hammarén

Ur arkivet

view_module reorder

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt 2

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett ...

Av: Boel Schenlær | Allmänna reportage | 20 juli, 2009

F. Scott Fitzgerald väntar på bussen…

Den utmärkta serien Library of America, USAs svar på den franska La Bibliothèque de la Pléiade, är ett storslaget pågående projekt som vill ge ut allt av värde i den ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 25 juli, 2014

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | Utopiska geografier | 01 november, 2010

ArkivVisa

Trots ett ett. Oförvånbart. Ofattbart. Av. Huru föröppnandet dig, kunna inte gå till. ¿Varmeraopp fanns du till. Oitagna fram. Fastnat till avstånd i omväg. Du var inte heller hägringen. Vadär ...

Av: Stefan Hammaren | Stefan Hammarén | 06 januari, 2011

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner

Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 14 december, 2016

Hendrick Avercamp, Kolfspelare på isen, ca. 1625.

Skridskor och kolf under lilla istiden

Om inte vulkanen Tambora i Indonesien hade fått ett våldsamt utbrott 1815 hade kanske aldrig Mary Shelley skrivit romanen om Frankenstein. Vulkanutbrottet skapade ett askmoln som stängde ute solljuset så ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 juni, 2016

Elsa Viola. Anteckningar från våning 33

1. De har spärrat in mig och hon har vaknat någonstans i öster. Det var så det började den här gången, precis så. Det där snabba, sköna, onda kan jag inte ...

Av: Elsa Viola | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.