Den utsökta labyrinten - Pierre Boulez musik

Det var rubriken på en ytterst ambitiös fokusering på tonsättaren Pierre Boulez och hans musik i London nyligen (30/9-3/10). I Queen Elisabeth Hall och Royal Festival Hall. Boulez är idag ...

Av: Ulf Stenberg | 09 oktober, 2011
Kulturreportage

Återbruk och skönhetslängtan

Med utgångspunkter i en unik samling lapptäcken hölls i veckan ett seminarium på Jonsereds herrgård, en del av Göteborgs universitet. Åsa Wettre och Håkan Wettre har under åren byggt upp ...

Av: Per-Inge Planefors | 10 februari, 2014
Gästkrönikör

Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | 09 november, 2015
Litteraturens porträtt

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | 21 april, 2008
Essäer om samhället

Emmakrönika nummer 5



Image
Illustration: Guido Zeccola
Idag vill jag inte gråta

Nog du märklig är med att finnas i min hjärna, varifrån kom du riktigt det, varför gick du och vifta med de där örorna, nu skulle det inte ens mera fungera om någon annan skulle, skall var dina öron härefter.

 T.&.med om jag vore på ett urjävligt humör, ytterom väller skit, eller om vi skulle gräla fastän vi inte skulle ha orsak, vad du än hade gjort mot mig, knullat med näcken i bäcken, eller retat mig, fått mig att gråta men inte av lycka, fastän jag alltid gråter av lycka till dig, lycklig över att berörd av dig, hur eller hur skulle du där sedan vifta med öronen, omedelbart som med ett trollslag endast skulle jag bli glad igen, vilja kyssa dig, sluta vara ledsen, veta hur fin du är, du når mig, få be av mig mig, inte kunna motstå dig, kärleksväckarklocka ringt där den, det är inte lite du kan med dina öron men nog. Nu kan jag än så omöjligt nå dig å min sida, på ingen hjärnlig en våglängd svarar du hallå, fick aldrig höra, märka vad som är din amorfullmäktigade passepartouten till dig, om finns, men vi borde finna din latenta den, tanken om, jag vore heöva den när du blir ledsen över saker, är ju så att jag älskar dig, och jag tänker ofta på dina öron när jag ofta gråter, kan jag lite försiktigt le mig ur det, har dig för ögonen du vackra. Det borde &:så vara av lättaste i världne att nå dig, tyckte alltid det var fint att gå förstå dig, du kom till mig mycket fram, ur dig, finns. Jo. Och jag minns alla dina grimasér och uttryck vackraste, sin laterna.

 

Idag vill jag inte gråta dess. Idag är det så mycket höst det bara kan här, gråvädret hänger otroligt tungt, känns som om det behövs endast ett nålstick, som om jag endast behöver sticka fram en stoppnål och hela evighetens begynnelseregn kom över på en gång, av vädrets eget fostervatten, och burpapegojorna får äta löja, ändå vet jag din avslöja kärlek, vet själv den. Får jag mana, eller kan endast själv säga den dig. Jag heter min mening, är lyxpoet, kär i dig. Får jag presentera mig, självsagesmannens sjöblöja. Idag i_dag tänker jag nog ändå gråta, tror det är säkrast så trots allt. Börjar. Men åhstadkommer solitärerna ofta de längre stråna? Jo ♥ Älskar dig! ♥ Bukett. Måste vattna den. Heus. Fr. passageraren, befälhavaren på MS Bordsvas bredvid, man över bord såg, kasta till halmmanmadrass hamnen flyte halvannan. Ckärlkens jargong, och gonggong, din serenadörrens vanmäkta sångs, gång, rättelsdår [korridor] ur undergång, underverk om omsåg. Eller en tyst tid vid, långt åt, Benévikens hår. Ändå, för alltid dig, din är vara bör.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Image
Illustration: Guido Zeccola
Jag för nu lådvis med godslår i en vägglös (takförsedd) transit- och bussterminal, du sitter ensam bland en handfull öhvriga resenärer och väntar på en snar avgång (fördröjd) som inte har så mycket med mig att göra, men varje gång jag går förbi bänkraderna, framför ser vi på varann, förstumt inför oss vardera, jag vill gärna säga dig nånting, vet ändå att du vill ha mörkt kaffe, ingen kaffeautomat finns, ingen pizzabar heller i närheten av, terminaler endast så långt förståndet räcker är, jag öppnar en av lådorna, alla innehåller de samma sak, termosar med kaffe i och även blommiga koppar, fått fram den med det mörkaste, häller upp en, går nu fram framför till dig, räcker fram den, du ser på mig ganska granskande, jag förstum alltjämt, tar en stund här, du tager emot den, håller på och vilja säga mig nånting, det är nattårstid, men det avser du inte säga, de andra gick till termosen för att &:så hälla, "en dag började inte så" säger du, flera gånger (började) började säga, "jag vet inte i vilken (termos) det svagaste finns", "det minskar kanské istället långsammare ur koppen", vilket väl ändå inte enligt din grimasé möjligt följt.

 

Image
Illustration: Guido Zeccola
Tror du nu håller på och missar tankens omnibuss, den kom och de andra gick direkt med sina halvfulla eller redan halvtömda koppar till den. Dina läppar närsluter koppen intensivt börja, jag vill bli kysst av dem, du håller koppen med båda händerna och har ett ihoprullat lejdebrev till sugrör, tror jag blir galen av din sexualitet. Jag har sett kanske högst två procent av dig, även hälften av det alldeles i slutet av vår bekantskap och i läsningen av den förbjudna akten, ändå vet jag det räcker till för mig att nog älska dig resten av livet, hur hisnande måtte då inte resten av dig vara. Du ser det, att jag ser. Jag är författare, mitt kall är därför att fantisera, men jag förmår nog inte alltför om dig, fort om du ännu vore möta mig, är du ett tu två någon annan i min föreställning, är för olyckligt då. Lever med ett dilemma. Bussen har startat men stannar trots allt, chauffören med pudrad punschnäsa, knappt längre än dvärgen i publiken stiger ut efter egen nödbromsning, kommer och meddelar dig om den snara avgången att ansluta dig till de övriga och arga resenärerna för. Våra blickar når som två ljus mötta i pakydimman, den omsluter, en annan man med klingklocka hojtar hallauerbelysningen går ut låga. Jag säger att älskar dig.

 

Stefan Hammarén

Ur arkivet

view_module reorder

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Moderna Museets utställning 2010

Moderna Museets utställning möter mig med uppmaningen: "AKTA DIG FÖR ATT INTA ÅSKÅDARENS OFRUKTBARA HÅLLNING, TY LIVET ÄR INGET SKÅDESPEL, ETT HAV AV ELÄNDE ÄR INGET TITTSKÅP, EN SKRIKANDE MÄNNISKA ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 november, 2010

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 26 juni, 2012

Rehabiliteringsdagbok

I ett år och tre dagar har jag varit långtidssjukskriven. Jag förstår vad som utlöste psykosen som slog sönder mitt liv men det ger mig inte mitt liv tillbaka. Jag ...

Av: Cecilia Persson | Gästkrönikör | 05 juli, 2014

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.