Madame Guyon: brottet att älska Gud

"Madame de la Mothes Guyons lefnad och religiösa erfarenhet", så lyder den svenska titeln på ett arbete om 500 sidor som utkom 1904, författad av Thomas Upham, professor i psykologi ...

Av: Lena Månsson | 14 september, 2009
Övriga porträtt

Behöver vi en ny genesis?

Är det Vetenskapen eller Dikten som ska ge oss vår nya världsuppfattning? Behöver vi en ny genesis? Bibelns Genesis känner vi till. Ormen frestar Eva, som plockar en frukt från ...

Av: Percival | 28 december, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Helena Häger – Jorden är ett embryo inuti universums livmoder

Helena Häger, 20 år, från Kristinehamn, bor på Öland. Jag vill omfamna den impulsiva poesin men samtidigt dra paralleller till någonting större. Hitta metaforer och samband mellan olika ting. Ibland ...

Av: Helena Häger | 11 februari, 2013
Utopiska geografier

Lypsyl eller läppglans eller trutvalla

Efter en rejält saltad pastaövning skulle vi gå på Eva Dahlgren-konsert i Jönköping. Plötslig uppstod ett Lypsyl-behov. Pastan med tonfisk och räkor samt ruccola hade varit så smakrik och salt ...

Av: Per-Inge Planefors | 02 november, 2012
Gästkrönikör

Emmakrönika nummer 4



ImageAv vårt eget det djupa

Du kom till mig livs med världens russingaste (ängelska) fruktkaka, för evigt plock kan i den, det man tager i den är inte bort av det som är i beståndet dess utan är tillläggh i själva inre inne av, den så många gånger om sig själv säga därför till varför, enär ligger i den av själva, om och om igen som av en murs murstenar aldrig något hinder eftersom god, inget var placerat bara fanns bricka, på murbräckan näckrosen växte den, russin bredvid borde grott i skeppsbrottet bäckens vägg fyllt, men russinkaka havererar icke smulan, räddar frack frakt frukt och ägg till vetskapsvetemjöls, och detta har ock inte din kock kunnat säga ovägra vackrare gryngroendet, kräver sitt komma från innanför sig själv, ber jag dig till Kaka istället som nog är nog men inte nog! aldrig nog, nignaste russ mer än rugg glöm ragg och tagg, voff sa din Mira till mig mej, du då med spettekaka (spiddekake) i skåp översta hyll? (jippi översatt även, jag kan skriva fint, för jag blir havre vackrare tackvare dig, tidigare kunde jag mest bara skriva "fult" vackert, nu "vackert" vackrare, kärlekaste, av kunde genast när blev förälskad i dig, något som blir mer och mer mig av, för älskar dig, botat min livslånga inre förstumning inför livet, behjälp mig, hjälper jag dig, vi är så lika, behöver ckärlek som tar fram oss, av vårt eget det djupa, låta våra personer ta sig, så jag vill dig, jag vill vara din person, sett av den, förstått (mig) av den som, du som är vacker där så mycket liv, du träffar mig lyxbonk, älskar dig fruktansvärt mycket för det, du sitter på mer än själva livet tvivel, tror du kommit det närmare än nära möjligt och alltid ändå fått stanna framför innan, visst du är är nu reservationens vackraste indian, lyft för fjädrar, du så skapande, gör, jag vill göra med dig, det längtar till din inspiration delaktig tillför, vill bli livs med dig som jag älskar¡ Ty inget smula för ckärlek, allt din kropp är den skönaste platsen på jorden, din hjärna den lika helsta stället, jag som anat veta finns någonstans, aldrig mig sökt enär var hade förhoppningens giva, plötsligt en dag du var den vackra nybyggarens begiv i mitt hjärta ge för, bedjar jag om att ingen förportning skola ské med. Har jag visst svalt samtliga världens kardborrar hälften tistlar, och vill bara pusslimma mig på dig få evigt fäst om.

Hon var vackrast av dem alla. Såg Mambo!  Dudamel, Venezuela. Orkestern så rik på instrument och med vilken fullskalighet och i variation. Jämt om sin överraskning, mer och mer, först stiligare, och mot skenbart mer improviserat enkelt fastän inte var, allt så utsökt fint, om minsta lilla ljud i deras övrigt, att bygga upp ljud till i orkester, några var knappt med musikinstrument, ett av dem såg ut som den likadan platt flat silvervas som sjöförsäkringsbolaget Finska Sjö gav som VIP-presenter till redare, identisk, att slå sticka mot, nog framförandena drog slutligen än mer med mot publikens håll ett, den klappade för, några meningar sjöng avstämt, även i orkestern kunde somliga stiga upp, inte så vanligt för orkestrar med flera tiotals violinister och minst om femtio blås- och trattinstrument, klockstycken, många xylofoner, en bambusraspe, annat, och publiken gav endast till honom orkesterledarens vilja och fulla inlåtelse, belåtna, och orkestern som varit lite aning allvarlig, högtidlig, begåvat koncentrerat, ville sedan mer avslappnad kommas, nej snarare pådrivet, om vilja visa, nog då mer uttrycksfull sedan till av kropp, med vilka leenden på orkesterledaren, såg helt glad ut, eller kan man spela det, och hade ett fantastiskt hår ock, publiken så glad, så med, så rytmisk, &:så så om uttryck, alla liksom njuter, är glada, ger uppskattning för, så fastnar kameran i publiken på en ung ensam kvinna, som för övrigt lite liknar dig, hon den enda som verkligen inte ler, inte heller allvarlig, bara inte ler, helt stilla, möjligen har hon dystopisk läggning, eller sorg, knappast heller lakonisk eftersom kommit, just då var den stora stämningen och orkesterns helt enkelt sådant att hon borde ha haft lite grand mungipa, icke ändå, och hon var den absolut vackraste, kameramännen förstod det visst, tog henne in i närbildh på nytt om en stund, när allt i nästan karnevalstänmning sökt, högt, enastående till sig redan, alla var helt med, hon den unga vackra kvinnan hade inte rört en min och gjorde det inte heller, och självfallet blev hon blott vackrare av det. Slutligen opplöstes orkestern och blandades upp med publiken, alla for hem genom samma ytterdörrar och många fotograferade med sina mobiler där, även orkestermedlemmar fotograferade enskilda människor i publiken men inte de som såg ut som skalbaggar med sina stora stråkinstrument i fodral fastspända på ryggen, de ville komma förbi utan att stoppas upp. Jag veritable lipsill började gråta när den ledsna unga kvinnan på denna delvis tangoaktiga symfoni &:så visades oberörd gå hem bort därifrån vart, utan en min övertagen, sin inre koncentration, därför kanske den mest uttrycksfulla. Undrar om hon rentav var anställd för att visa upp en konstrast om ledsnad. Misstänker ändå inte det att så. En ros så även till dig här. Och ingen vackrare än du.

/ Stefan Hammaré Såg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

"Svensson klär av sig"

Valaffischer ockuperar torget i Stockholmsförorten som det här reportaget utspelar sig i. En del har ryckts ner, söndrats och slängts till marken av meningsmotståndare. Kvar hänger i alla fall Jan ...

Av: Klas Lundström | Reportage om politik & samhälle | 05 september, 2010

Konstmuseet Heide i Melbourne. Foto: Ivo Holmqvist

Konst i Melbourne

Det händer mycket på konstfronten i Melbourne, till glädje för de fyra miljoner som bor där. Under några intensiva dagar hann Ivo Holmqvist med en mängd utställningar. Här är hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om konst | 06 september, 2015

Fjodor Dostojevskij - spelaren och mannen, kärleken och rouletten

Hjulen snurrar tyst, nästan ljudlöst. Det rasslar enbart lite sordinerat. Kretongerna byter snabbt ägare. Det råder en högtidlig och förväntansfull tystnad i de vackra och överdådiga salongerna. Endast ett dämpat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 december, 2010

Blodets, Becketts och bokstävernas upplösning

Det är på sin plats, när nu detta är min andra essä om språklig upplösning och hur den på sätt och vis blir författarens fysiska upplösning, med en typ av ...

Av: Johan von Fritz | Essäer om litteratur & böcker | 04 maj, 2012

Håkan Roos Foto: Privat

Andersson, Pettersson, Lundström och min morfar.

Min morfar Jonas Olausson föddes i Järsta (Lantmäteriets namnform) i Marby år 1873. Efter militärtärtjänst och en kort karriär som extra konstapel i Stockholm kunde han sedan med farshjälp köpa ...

Av: Håkan Roos | Gästkrönikör | 13 september, 2015

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla Ragnar di Marzo och Manusgruppens filmprojekt över generationsgränserna har resulterat i Kärringen därnere - en dramakomedi om möten och vänskap som trotsar alla hinder ...

Av: Guido Zeccola | Filmens porträtt | 12 oktober, 2006

Takarazuka. När teatern som institution säger mer än ord

Under 1980- och 90-talen verkade en genusinriktad japanforskning se en ökning. Den genusinriktade teoretikern Sheldon Garon menar att historiker med fokus på Japan kommit att intressera sig för genusperspektivet då ...

Av: Anna Nyman | Essäer | 23 september, 2009

Arbetaren i maktens skuggor och dagrar

   Ernst Jünger och Carl Schmitt i roddbåt. Arbetaren i maktens skuggor och dagrar Ernst Jünger upplevde två världskrig, Wilhelm II-riket, Weimarrepubliken, Hitlerdiktaturen, det tudelade efterkristyskland och ett återförenat och formellt demokratiskt Tyskland ...

Av: Bo I. Cavefors | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.