Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | 01 mars, 2007
Essäer om litteratur & böcker

TILL IRAKS FOLK och till ADONIS

Illustration: Guido ZeccolaJag är Bara Den blinde Bashshars syster Eldens teolog Bashshar från Basra har en Grå och Gömd syster   Bara det är jag   Åh, Bashshar, min bror Jag har ...

Av: Elisabeth Korndahl | 14 november, 2008
Utopiska geografier

Över Strindbergs tvångströja

Den 15 april 2012  Käre herr Strindberg!   Nu när han ska dö har jag tänkt så här, nu när de långa klumpiga gevären blänger hotfullt i halvdunklet, uniformsrocken ser ut som den ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 08 mars, 2012
Essäer

Petrinparken med Stefansobservatoriet i bakgrunden

Prag: en modern sagostad med svenska kopplingar

På hållplatsen för spårvagn 22 finns stora affischer med IKEA-reklam, mitt framför en staty där Tycho Brahe poserar tillsammans med sin elev Johannes Kepler.

Av: Belinda Graham, text och bilder | 30 april, 2015
Resereportage

Emmakrönika nummer 4



ImageAv vårt eget det djupa

Du kom till mig livs med världens russingaste (ängelska) fruktkaka, för evigt plock kan i den, det man tager i den är inte bort av det som är i beståndet dess utan är tillläggh i själva inre inne av, den så många gånger om sig själv säga därför till varför, enär ligger i den av själva, om och om igen som av en murs murstenar aldrig något hinder eftersom god, inget var placerat bara fanns bricka, på murbräckan näckrosen växte den, russin bredvid borde grott i skeppsbrottet bäckens vägg fyllt, men russinkaka havererar icke smulan, räddar frack frakt frukt och ägg till vetskapsvetemjöls, och detta har ock inte din kock kunnat säga ovägra vackrare gryngroendet, kräver sitt komma från innanför sig själv, ber jag dig till Kaka istället som nog är nog men inte nog! aldrig nog, nignaste russ mer än rugg glöm ragg och tagg, voff sa din Mira till mig mej, du då med spettekaka (spiddekake) i skåp översta hyll? (jippi översatt även, jag kan skriva fint, för jag blir havre vackrare tackvare dig, tidigare kunde jag mest bara skriva "fult" vackert, nu "vackert" vackrare, kärlekaste, av kunde genast när blev förälskad i dig, något som blir mer och mer mig av, för älskar dig, botat min livslånga inre förstumning inför livet, behjälp mig, hjälper jag dig, vi är så lika, behöver ckärlek som tar fram oss, av vårt eget det djupa, låta våra personer ta sig, så jag vill dig, jag vill vara din person, sett av den, förstått (mig) av den som, du som är vacker där så mycket liv, du träffar mig lyxbonk, älskar dig fruktansvärt mycket för det, du sitter på mer än själva livet tvivel, tror du kommit det närmare än nära möjligt och alltid ändå fått stanna framför innan, visst du är är nu reservationens vackraste indian, lyft för fjädrar, du så skapande, gör, jag vill göra med dig, det längtar till din inspiration delaktig tillför, vill bli livs med dig som jag älskar¡ Ty inget smula för ckärlek, allt din kropp är den skönaste platsen på jorden, din hjärna den lika helsta stället, jag som anat veta finns någonstans, aldrig mig sökt enär var hade förhoppningens giva, plötsligt en dag du var den vackra nybyggarens begiv i mitt hjärta ge för, bedjar jag om att ingen förportning skola ské med. Har jag visst svalt samtliga världens kardborrar hälften tistlar, och vill bara pusslimma mig på dig få evigt fäst om.

Hon var vackrast av dem alla. Såg Mambo!  Dudamel, Venezuela. Orkestern så rik på instrument och med vilken fullskalighet och i variation. Jämt om sin överraskning, mer och mer, först stiligare, och mot skenbart mer improviserat enkelt fastän inte var, allt så utsökt fint, om minsta lilla ljud i deras övrigt, att bygga upp ljud till i orkester, några var knappt med musikinstrument, ett av dem såg ut som den likadan platt flat silvervas som sjöförsäkringsbolaget Finska Sjö gav som VIP-presenter till redare, identisk, att slå sticka mot, nog framförandena drog slutligen än mer med mot publikens håll ett, den klappade för, några meningar sjöng avstämt, även i orkestern kunde somliga stiga upp, inte så vanligt för orkestrar med flera tiotals violinister och minst om femtio blås- och trattinstrument, klockstycken, många xylofoner, en bambusraspe, annat, och publiken gav endast till honom orkesterledarens vilja och fulla inlåtelse, belåtna, och orkestern som varit lite aning allvarlig, högtidlig, begåvat koncentrerat, ville sedan mer avslappnad kommas, nej snarare pådrivet, om vilja visa, nog då mer uttrycksfull sedan till av kropp, med vilka leenden på orkesterledaren, såg helt glad ut, eller kan man spela det, och hade ett fantastiskt hår ock, publiken så glad, så med, så rytmisk, &:så så om uttryck, alla liksom njuter, är glada, ger uppskattning för, så fastnar kameran i publiken på en ung ensam kvinna, som för övrigt lite liknar dig, hon den enda som verkligen inte ler, inte heller allvarlig, bara inte ler, helt stilla, möjligen har hon dystopisk läggning, eller sorg, knappast heller lakonisk eftersom kommit, just då var den stora stämningen och orkesterns helt enkelt sådant att hon borde ha haft lite grand mungipa, icke ändå, och hon var den absolut vackraste, kameramännen förstod det visst, tog henne in i närbildh på nytt om en stund, när allt i nästan karnevalstänmning sökt, högt, enastående till sig redan, alla var helt med, hon den unga vackra kvinnan hade inte rört en min och gjorde det inte heller, och självfallet blev hon blott vackrare av det. Slutligen opplöstes orkestern och blandades upp med publiken, alla for hem genom samma ytterdörrar och många fotograferade med sina mobiler där, även orkestermedlemmar fotograferade enskilda människor i publiken men inte de som såg ut som skalbaggar med sina stora stråkinstrument i fodral fastspända på ryggen, de ville komma förbi utan att stoppas upp. Jag veritable lipsill började gråta när den ledsna unga kvinnan på denna delvis tangoaktiga symfoni &:så visades oberörd gå hem bort därifrån vart, utan en min övertagen, sin inre koncentration, därför kanske den mest uttrycksfulla. Undrar om hon rentav var anställd för att visa upp en konstrast om ledsnad. Misstänker ändå inte det att så. En ros så även till dig här. Och ingen vackrare än du.

/ Stefan Hammaré Såg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

En dag för kärlek sedan Romarrikets dagar

Tillägnad min älskade hustru Carolina Ek på St. Valentins dag 2014 Den 14 februari infaller den kalenderhögtid som i Sverige kallas för Alla hjärtans dag, och dagens namn ger oss det ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 14 februari, 2014

Vladimir Oravsky blickar i systrarna Nina Marjavaara, Yvonne Teifell och Marie Lundströms dekolletage

Mina barn brukar fråga mig, vad har du gjort idag pappa? och jag svarar, läst en massa mail och funderat över om jag har råd att avstå från att svara ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 06 januari, 2013

Birger Norman - ett levande arv

Ett författarskap får aldrig reduceras till ett museiföremål. Litterära sällskap ska inte vara rädda att lyfta fram sina respektive skyddslingars kontroversiella och stridbara sidor. Inte minst därför att det är ...

Av: Gregor Flakierski | Litteraturens porträtt | 09 april, 2013

Stillbild ur The Flying Dutchman in Blue (2013) av Shaun Gladwell

Ett skepp kommer lastat med spöken

Det övernaturliga har alltid fascinerat människan. Självklart visar de sig även i konsthistorien, på varierande sätt i olika epoker, gärna ute på havet men även som spöksilhuetter i gamla fotografiporträtt ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 mars, 2015

Greed 1924

Den kompromisslöse extravaganten

Hollywood har alltid varit en plats för extravaganter. Men frågan är om någon slår Erich von Stroheim i extravagans. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att ingen slår ...

Av: Ulf Stenberg | Filmens porträtt | 31 mars, 2016

Författaren Kajsa Ekis Ekman

Döden i Gaza: tre böcker och en film

Kajsa Ekis Ekman om död, sexualitet, litteratur, och film i skuggan av ockupation och våld i Gaza.

Av: Kajsa Ekis Ekman | Essäer om litteratur & böcker | 26 augusti, 2017

Pilgrimresan

 När jag vandrade pilgrimsstigen på leden mot Nidaros Blåste plötsligt en vind upp vid bäcken i kröken på väg mot Rändåfallet Vinden tog i Och blåste rakt genom mig Och i vinden I vinden hörde jag rösten   Våga vara kvinna Jag ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 20 februari, 2013

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.