Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | 02 juli, 2013
Essäer om film

Fokus Sceniska rum Retrospektion över äldreboendets dramatik Att bota den gamle från det…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Robin Bernhardtz | 10 mars, 2013
Reportage om scenkonst

Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Emmakrönika nummer 4



ImageAv vårt eget det djupa

Du kom till mig livs med världens russingaste (ängelska) fruktkaka, för evigt plock kan i den, det man tager i den är inte bort av det som är i beståndet dess utan är tillläggh i själva inre inne av, den så många gånger om sig själv säga därför till varför, enär ligger i den av själva, om och om igen som av en murs murstenar aldrig något hinder eftersom god, inget var placerat bara fanns bricka, på murbräckan näckrosen växte den, russin bredvid borde grott i skeppsbrottet bäckens vägg fyllt, men russinkaka havererar icke smulan, räddar frack frakt frukt och ägg till vetskapsvetemjöls, och detta har ock inte din kock kunnat säga ovägra vackrare gryngroendet, kräver sitt komma från innanför sig själv, ber jag dig till Kaka istället som nog är nog men inte nog! aldrig nog, nignaste russ mer än rugg glöm ragg och tagg, voff sa din Mira till mig mej, du då med spettekaka (spiddekake) i skåp översta hyll? (jippi översatt även, jag kan skriva fint, för jag blir havre vackrare tackvare dig, tidigare kunde jag mest bara skriva "fult" vackert, nu "vackert" vackrare, kärlekaste, av kunde genast när blev förälskad i dig, något som blir mer och mer mig av, för älskar dig, botat min livslånga inre förstumning inför livet, behjälp mig, hjälper jag dig, vi är så lika, behöver ckärlek som tar fram oss, av vårt eget det djupa, låta våra personer ta sig, så jag vill dig, jag vill vara din person, sett av den, förstått (mig) av den som, du som är vacker där så mycket liv, du träffar mig lyxbonk, älskar dig fruktansvärt mycket för det, du sitter på mer än själva livet tvivel, tror du kommit det närmare än nära möjligt och alltid ändå fått stanna framför innan, visst du är är nu reservationens vackraste indian, lyft för fjädrar, du så skapande, gör, jag vill göra med dig, det längtar till din inspiration delaktig tillför, vill bli livs med dig som jag älskar¡ Ty inget smula för ckärlek, allt din kropp är den skönaste platsen på jorden, din hjärna den lika helsta stället, jag som anat veta finns någonstans, aldrig mig sökt enär var hade förhoppningens giva, plötsligt en dag du var den vackra nybyggarens begiv i mitt hjärta ge för, bedjar jag om att ingen förportning skola ské med. Har jag visst svalt samtliga världens kardborrar hälften tistlar, och vill bara pusslimma mig på dig få evigt fäst om.

Hon var vackrast av dem alla. Såg Mambo!  Dudamel, Venezuela. Orkestern så rik på instrument och med vilken fullskalighet och i variation. Jämt om sin överraskning, mer och mer, först stiligare, och mot skenbart mer improviserat enkelt fastän inte var, allt så utsökt fint, om minsta lilla ljud i deras övrigt, att bygga upp ljud till i orkester, några var knappt med musikinstrument, ett av dem såg ut som den likadan platt flat silvervas som sjöförsäkringsbolaget Finska Sjö gav som VIP-presenter till redare, identisk, att slå sticka mot, nog framförandena drog slutligen än mer med mot publikens håll ett, den klappade för, några meningar sjöng avstämt, även i orkestern kunde somliga stiga upp, inte så vanligt för orkestrar med flera tiotals violinister och minst om femtio blås- och trattinstrument, klockstycken, många xylofoner, en bambusraspe, annat, och publiken gav endast till honom orkesterledarens vilja och fulla inlåtelse, belåtna, och orkestern som varit lite aning allvarlig, högtidlig, begåvat koncentrerat, ville sedan mer avslappnad kommas, nej snarare pådrivet, om vilja visa, nog då mer uttrycksfull sedan till av kropp, med vilka leenden på orkesterledaren, såg helt glad ut, eller kan man spela det, och hade ett fantastiskt hår ock, publiken så glad, så med, så rytmisk, &:så så om uttryck, alla liksom njuter, är glada, ger uppskattning för, så fastnar kameran i publiken på en ung ensam kvinna, som för övrigt lite liknar dig, hon den enda som verkligen inte ler, inte heller allvarlig, bara inte ler, helt stilla, möjligen har hon dystopisk läggning, eller sorg, knappast heller lakonisk eftersom kommit, just då var den stora stämningen och orkesterns helt enkelt sådant att hon borde ha haft lite grand mungipa, icke ändå, och hon var den absolut vackraste, kameramännen förstod det visst, tog henne in i närbildh på nytt om en stund, när allt i nästan karnevalstänmning sökt, högt, enastående till sig redan, alla var helt med, hon den unga vackra kvinnan hade inte rört en min och gjorde det inte heller, och självfallet blev hon blott vackrare av det. Slutligen opplöstes orkestern och blandades upp med publiken, alla for hem genom samma ytterdörrar och många fotograferade med sina mobiler där, även orkestermedlemmar fotograferade enskilda människor i publiken men inte de som såg ut som skalbaggar med sina stora stråkinstrument i fodral fastspända på ryggen, de ville komma förbi utan att stoppas upp. Jag veritable lipsill började gråta när den ledsna unga kvinnan på denna delvis tangoaktiga symfoni &:så visades oberörd gå hem bort därifrån vart, utan en min övertagen, sin inre koncentration, därför kanske den mest uttrycksfulla. Undrar om hon rentav var anställd för att visa upp en konstrast om ledsnad. Misstänker ändå inte det att så. En ros så även till dig här. Och ingen vackrare än du.

/ Stefan Hammaré Såg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Gunnar Lundin

Gunnar Lundin. Gerontion

Ur "Poeten och bibliotekarien", Gunnar Lundins nya diktsvit.

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 17 augusti, 2015

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Three ladies in Cairo. Del I. Love and Loss

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den man som ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 04 juli, 2014

Den 14 juli firar jag med pannkakstårta och Burgundsenap

Det finns vissa datum som är fastetsade i mitt minne. Jag kan inte nämna alla här, men jag antar att många av dessa överensstämmer med de flesta människors minnesdagar i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 juli, 2016

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Det kom ett brev – som var min röst. Om Pär Lagerkvist

Resan tillhör två världar, den yttre och den inre, den av lust och den av nödvändighet, främst för att den sätter fantasin i rörelse, och den här, för min del ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2014

Fragment av surrogatpyret IV

Fragment av surrogatpyret IV Morfar kvickna till av spriten å Dimmu Borgir (”...Still our enemies will keep hiding /In the shadows with betrayal against reason/But with my reprisal ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 23 oktober, 2007

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 03 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.