Pancrazi. Foto: Catherine Helie, Grape förlag.

Antikolonial barnslakt

En intensiv bok, med utgångspunkt i traumat när sex av hans skolkamrater fick halsarna avskurna av algeriska upprorsmän uppe i bergen, efter att frivilligt ha följt med på ett lastbilsflak ...

Av: Nikanor Teratologen | 01 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Michelle Paver: livsfarlig research ger liv åt historien, gudar, krigare och vargbröder

Michelle Paver är mycket älskad i många länder. Som författare är hon underhållande och spännande. Som människa är hon underhållande och spännande och generös med sin tid till intervjuer och ...

Av: Belinda Graham | 04 Maj, 2013
Litteraturens porträtt

Klaus Rifbjerg. Bild: Froztbyte/Wikipedia

Där brast ett ädelt hjärta

Ivo Holmqvist porträtterar den mångsidige, produktive och danske författaren Klaus Rifbjerg, som gick bort i år.

Av: Ivo Holmqvist | 08 april, 2015
Litteraturens porträtt

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 24 januari, 2012
Scenkonstens porträtt

Sagan om Emma



Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje nyans) kontra Emma hispidusa (den senare vild, ouppodlad; vild och rå, farlig och knäat förr, främst outforskad, en man vet sig inte med).

 1. Ett ingrediensellt namn

Ett av de mest förekommande eller vanligaste nya förnamnen lär vara Emma, ändå är hon mig &:så det enda namnet.

Image
Illustration: Stefan Hammarén
Om namnet i sig är ett bra sådant vete flygfisken gott. Även namnen hör väl till alltings klyscha, och undertecknad jag har en livsgärning som klyschbekämpare i ledande rad premiär, men dukade under Emma. Hur kan emma äga en hammare. Finns inget namn annat och nånting som förbryllat min lyxpoetiska hjärna så. Hon ändrade på mina sinnen, på min skaldekonst som gjorde saltomortal jämfota med henne på tungan, ett emma kommit närapå blivit mitt nya poetiska varumärke, hon förändrade bokstäverna så omärkbart, av en musa som inte lämnat in vederbörlig ansökningsblankett om att få bli det fina, fuskade i evighetskön. Ingen annan får straffet än jag för sådant. Vad hände mig riktigt? Om jag kommit vid enda ståplats med en liten mindre femhytters grund bytta färja till Emma sista delen för ehuru, hytterna mittemot två större, vid en kaj från som liknade ett 'nu' tagit huj, Emma stod där färdigt ett knappt stycke ifrån och mötte mig med en kram och dunk på rygg, varpå höll mig om handen tio meter mera medan ledde gick jag tillbaka till färjan bytta fick och tog mitt bagage stort som en marinkårssoldats gods släpa bort, var så stort skrymma att jag straxt ändå nog lämnade det kvar släppa genast efter för andra gången i korta korridåren, bytte blott där till en randigare tröja på min övre lekamen längre ärm mig, därifrån långsammare gick vi båda medelst en varsin annan person på detta 'nu' vidare men, och dem nu:et avsmalnade efterhand vi gick näst en rymdes som istället av övriga, jämra eller bekymra, arme såg vi varann på ett knappt ett avstånd ännu nära, jag tror våra respektivt sällskap föll där ner i det böljande havets skvalp bort och vi kvar ock, det hade blivit lakonisk stämning, förty de sig försvann lika märkbart som betydlselöst dem likt om hade någonsin dykt upp bort trätt, vi gick tätt om varann istället nära enär landgången vändes upp och ned, eller ned och bort om, möjligen rätt Emma sa inte mycket enbart, att äkta saltstänket har parfymsmak idagh, den dag som är vara, medelst pompejanskt rödha buntar hade Emma som vättes lätt ner blött längst nere, ändrade något färg, hon Emma var dock underbar för mina ögon värka på se få, och jag svarade att landgången kanské var här gjord på det kärlekaste ädelträdets virke träslagh på ett blindträ målat, plattan polerad fint i sjövaxyta tillyxat urholkat höljehalt döljt allt, konflikt mellan original och originalt, himlen uppe om två moln fritt tydligt för tillfället sågs det ut att kyssas tydd i samma anlete se, hur om dropp strittade som redan halt stank. Tvenne kontubernalerna sitt ägt anspråka hava, vi mig vid hjärnevigt ett eko darrar det växta kvar, löven flyter men när Emma ler för vara dem, kommer det enär hänt som direkt från guldgruvans utsläpp svida till känna spritt. Tyngderna skänker på, utan rost, dränker ner en Pan förbi om dyka. Jag och du Emma håller om dig, ber jag som anevigt tills vidare trots allt plats utan räcke ledgång landh. Vet inte vart vi kom precis här heller, plattformerna skulle ännu göras till passas mer än puss:el än mer eller. Älskar dig Emma så massor möta bort oss, nog minnet gror vara mig på trådar rotbladh långa längsta, klippt ur längre, fallit några. Hur kan något vara bort? Inte hänt fastän ur fast fäst? Vi. Du. Jag. Hon heter Emma. På hytten dess väggh hade jag ritat på och gjorde till en öm tebordhsros i sprucken indiantandmärksvasfort med partïkelvattenregn full fyllt närt medelst eljest av bindestreck parterren in, skrev om att så, denna öm tebordsros) (tandborste bröstbevis te sig, försoningh, hopp om allt sträckt fram. Färjan gick där ehuru bort när vi var för oss det vände tillbaka sig den se avlägsna ingöra horisont. Femhytterskonvojbefriade färjan hette för ö.

MS Emmalj Inside. Nu här jag som legat under månbron i femtusen år, miljarder åror, allt ingrediensellt.

Stefan Hammarén
Emmas serenadör och lyxmunhäfta

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Nyklassicismens fula ankungar

 Daniel Amadeus Atterbom Per Daniel Amadeus Atterbom använde Uppsala domkyrka för att berätta om den i hans tycke föredömliga medeltidens arkitektur. Ett exempel är dikten Domkyrkan, skriven 1816. Där finns ...

Av: Mikael Mogren | Litteraturens porträtt | 11 mars, 2009

En bricka i det stora spelet eller John Landquist en kristallisationspunkt i svensk…

Litteraturvetenskap hette tidigare litteraturhistoria. Men ingenting har ändrats utöver just namnet. Det är alltfort en vetenskap om litteraturen och dess historia. Och därmed skulle saken vara klar, kan man tycka. Så ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 03 november, 2014

Skolan i Athen (1511) av Rafael..

Den matematiska konsten

Det finns dem som anser att matematik är en konst och att siffrorna speglar skönheten i Universum. Den brittiska filosofen och matematikern Bertrand Russel gick så långt att han menade ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 Maj, 2016

David Bowie spelar på Tweeter Center utanför Chicago, augusti 2002. Foto: Adam Bielawski.

”I had so many dreams, I had so many breakthroughs”

Efter att ha kämpat mot cancern i ett och ett halvt år avled David Bowie i stillhet på söndagen, 69 år gammal. Hans sista skiva ”Blackstar” gavs ut på hans ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 11 januari, 2016

John O´Hara läst på nytt

T. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 februari, 2013

Bild: Guido Zeccola

Ambivalenta tillstånd

Jag vill fortsätta att bjuda in till mitt poetiska universum där vi kan mötas och utforska det fragmentariska och ambivalenta inom poesins bildspråk och detta i en väv av egen ...

Av: göran af gröning | Utopiska geografier | 31 juli, 2015

Litteraturkrönika Februari

Det senaste halvåret har det utkommit en rad läsvärda böcker som granskar de ökande klyftorna i samhället och - inte minst - socialdemokratins handfallenhet inför denna accelererande utveckling. I höstas utgav ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 24 februari, 2011

Spotta på Foucault Del 1. Revolt mot det postmoderna

"Den som tänker i koncept och bilder, betraktar språket med den samma grymheten som ser bara sociala grupper och inte människor. " (Ernst Jünger). I en serie korta essäer kommer Gilda ...

Av: Gilda Melodia | Essäer om litteratur & böcker | 24 Maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.